Syfte: Syftet med studien var att undersöka om ljusets färgtemperatur påverkar läshastigheten och valet av ett färgat overlay. Metod: I studien deltog 35 personer, 26 kvinnor och 9 män. Tre deltagare uteslöts då de inte klarade normalvärdena för de kliniska tester som genomfördes. De deltagare som klarade de kliniska testerna läste ett lästest under två ljuskällor med olika färgtemperatur, en varmvit och en neutralt vit. Testet lästes i en minut med och utan färgade overlays under båda ljuskällorna och antalet lästa ord noterades. Antalet lästa ord analyserades sedan med parade t-tester i Microsoft Excel. Även valet av färgade overlays sammanställdes och analyserades. Resultat: Det fanns ingen signifikant skillnad i läshastighet mellan ljuskällorna utan färgade overlays. Det fanns inte heller någon signifikant förbättring av läshastigheten med overlays. Det enda undantaget var att overlayet som valdes under den varmvita ljuskällan förbättrade läshastigheten under den neutralt vita ljuskällan med 2,5 %. Nio deltagare valde exakt samma overlay under båda ljuskällorna, 23 deltagare (72 %) valde overlay som skilde sig mellan ljuskällorna. Slutsats: Läshastigheten utan overlay påverkas inte av ljuskällans färgtemperatur. En majoritet av deltagarna valde olika färgade overlays under de båda ljuskällorna. Däremot syns ingen skillnad i läshastighet beroende på vilket färgat overlay som används till respektive ljuskälla.

Bakgrund: Essentiell tremor (ET) behandlas bland annat med djup hjärnstimulering (DBS). Många patienter drabbas av stimuleringsinducerad dysartri (SID) till följd av behandlingsmetoden, vilket i sin tur kan påverka talförståeligheten. Oral diadochokinesi (DDK) används av kliniker vid utvärdering av dysartri då det pressar det artikulatoriska systemet. Studier har påvisat samband mellan akustiska egenskaper från DDK och naturligt tal. Ett fåtal studier har undersökt sambandet mellan DDK och talförståelighet men i dagsläget saknas studier inom området som bygger på fler än en kvantifiering av DDK.Syfte: Att undersöka om DDK kan predicera nedsatt talförståelighet till följd av DBS hos patienter med ET. Metod: Inspelade DDK-sekvenser av stavelserna [pa], [ta] och [ka] från 36 patienter med ET samlades in och matchades med skattningar av deras talförståelighet. Inspelningarna märktes upp med hjälp av en tränad mjukvara och kontrollerades sedan manuellt. Ett batteri av 45 akustiska parametrar beräknades på samtliga sekvenser. Statistiska beräkningar genomfördes för att undersöka om erhållna mått kunde predicera talförståelighet.Resultat: För prediktion av talförståelighet påvisades [pa] vara mer värdefull än [ta] och [ka]. Högst uppnådda resultat visade att [pa] kunde förklara 23% av variationen i talförståelighet.Slutsatser: Resultatet visar att DDK kan fungera som en relativt god prediktor av nedsatt talförståelighet till följd av DBS hos patienter med ET. Däremot bör man vara försiktig med att tillskriva DDK ett större förtroende gällande dess samband med talförståelighet, eftersom låga resultat erhölls i vissa beräkningar. Vidare forskning bör validera den använda modellen. / Tal- och rösteffekter av djup hjärnstimulering hos patienter med essentiell tremor, D.nr: 2014-67-32M.

Background: To learn how to swim with proper technique takes fairly large amount of time and practice to learn and anelite swimmer spends 6-7 days training for improving aerobic capacity, anaerobic capacity and strength training for energy saving technique. Freestyle is the fastest swimming style and is performed in many different distances, 50m is classified as a sprint and the 400m as a middle-distance. The research is inconclusive if there is a correlation in the lower body and the time in 50m and 400m and mostly in the middle distance which gives this study the importance reducing these uncertainties. Aim: The aim of this study was to determine the strength of the correlation between the upper- and lower body muscle strengthwith time in 50m and 400m freestyle and to analyze which of the variables of height, sex, upper- and lower body strength contribute to velocity in sprint and middle distance in competitive swimmers. Method:A total of 14 participants (3 men and 11 women) participated in the study. The participants were tested at three occasions. The first was to determine their three-repetition maximum (3RM) in the squat and lat-pulldown. The second occasion was the collection the time in 50m freestyle and the third was to collect the time in 400m freestyle. Relative strength (kg/kg BW; %) and absolute strength (kg) in 1RM was calculated and correlated with the time in 50m and 400m freestyle. Analysis was done to see which variables of height, sex, relative strength in the squat and lat-pulldown contribute the most to the time in freestyle. Result: The result show that there was a high correlation between the absolute strength in the squat and the time in 50m (r=-0.769) a moderate correlation in the absolute strength in lat-pulldown and the 50m freestyle sprint (r=-0.513). There was also a moderate correlation for the relative strength in the lat-pulldown and 50m freestyle (r=-0.599). The 400m correlate with the relative strength in both lat-pulldown(r=-0.563) and the squat (r=-0.555). The lat-pulldown contributed most to the time in 50m freestyle as well as the male sex. Conclusions: The absolute strength in the squat had a high correlation to the time in 50m freestyle swim. The 400m there was a moderate correlation to the relative strength in the squat and lat-pulldown showing that for the overall performance in middle-distance the relative strength has the advantage over absolute strength. The relative and absolute strength in upper body correlated to both 50m and 400m freestyle and could therefore strengthen the importance of upper body strength in sprint and middle distance as previous researchers has stated. The upper body strength is the best predictor of time in 50m.

Två screeningmetoder för identifiering av barn med språkstörning vid 2½ år eller 3 år används vid barnavårdcentraler i Sverige. Metoderna som har stöd i forskning granskades och jämfördes med varandra framförallt med avseende på validitetsmått. Av granskningen framkom att de skiljer sig åt både avseende populationsstorlek, statistiska metoder, tillvägagångssätt att uträkna validiteten och tidpunkt för valideringen. Eftersom valideringen dessutom har skett med olika typer av referenstest (”gold standard” respektive Proxy-mått) är det svårt att värdera metoderna genom att ställa dem mot varandra. Det enda som bedömdes jämförbart var positivt prediktivt värde (PPV) som – för båda metoderna – redovisas i nära anslutning till screeningen. I 2½-årsscreeningen överensstämde resultatet av den kliniska bedömningen i 52% med det positiva screeningutfallet. För 3-årsscreeningen uppgick motsvarande värde till 95% då den kliniska bedömningen gjordes i nära anslutning till screeningen. Den omfattade dock endast 2/3 av de barn som hade positivt screeningutfall. Vid en validering ett år efter screeningtillfället var PPV för samma metod endast 31.7%. I uppföljningsstudier av barnen som hade positivt screeningutfall från 2½ respektive 3 år konstaterades, för båda screeningmetoderna, att drygt 60% av de senare uppvisade någon form av neuropsykiatriska svårigheter. Såväl metod A som metod B identifierade barn med grav språkstörning. Metoderna har sina styrkor och brister som måste beaktas vid val av screeningmetod på BVC.

Bakgrund: Låg telefontillgänglighet till vårdcentralerna medför att alla patienter inte kommer fram till sin vårdcentral samma dag. Det kan vara en av orsakerna att patienterna blir missnöjda. Syfte: Förbättringsarbetet var att förbättra telefontillgängligheten i ett avgränsat geografiskt område i Västra Götalandsregionen. Delmål att 90 % av befolkningen skulle komma fram till sin vårdcentral samma dag o slutmål 100 % av patienterna skulle nå sin vårdcentral samma dag. Studiens syfte var att se hur samverkan fungerade mellan personal som inte sitter tillsammans och hur det påverkar telefontillgängligheten Metod: Studien är en explorativ fallstudie av en avgränsad kontext. Data från semisstrukturerade fokusgrupper analyserades med en induktiv ansats som var kopplade till förbättringsarbetet. Resultat: Telefontillgängligheten förbättrades till att börja med och detta visades med statistik från telefonsystemet som är tillgängligt i Västra Götalandsregionen. Personal visade en positiv inställning till den nya verksamheten. Slutsatser: Resultatet av studien och förbättringsarbetet indikerar att det går att förändra telefontillgängligheten med sjuksköterskor som stöttar olika vårdcentraler, trots att de inte är fysiskt på plats i verksamheten. Ett hinder för callcenter var journalsystemet. Trots att det var samma journal så är upplägget med exempelvis färgsättning av likande tidstyper olika på alla vårdcentraler. / Background: Low phone call accessibility to health centers entails that patients will not reach their health center on the day that they wish. This may be one of the reasons patients are dissatisfied. Purpose: The improvement study was to improve phone call accessibility in a limited geographical area in Västra Götaland. Sub-target: 90% of the population should reach their health center the same day. Main-target: 100% of the patients should reach their health center the same day. The purpose was to investigate weather cooperation could function between staff on separate locations and how this affects phone call accessibility. Method: Exploratory case study within a limited context. Data: semi-structured focus groups were analyzed using an inductive approach connected to the improvement study.  Results: Phone call accessibility improved to begin with which was presented using statistics from the phone system, available in Västra Götalandsregionen. Staff displayed positive attitudes towards the new call center. Conclusions: It’s possible to change phone call accessibility using nurses supporting different centers, despite not being employed by those centers. An issue for the center was the journal system where color codes had different meanings in the booking system.

Nästan alla gravida kvinnor i Sverige väljer att omkring graviditetsvecka 17-18 göra ett rutinultraljud. Undersökningen syftar till att fastställa viabilitet och graviditetslängd, kontrollera hur många foster som finns, undersöka moderkakans placering samt att göra en anatomisk granskning. Det är en undersökning som ofta präglas av starka känslor då de blivande föräldrarna får se sitt väntade barn. I de allra flesta fall ser fynden vid undersökningen ut som förväntat, men det händer att situationer uppstår som kan skapa etiska svårigheter. Ofta uppstår dessa svårigheter i samband med att en avvikelse upptäcks men de kan också dyka upp när de blivande föräldrarna och barnmorskan på något sätt inte möts. Syftet med studien är att beskriva vad barnmorskor upplever som etiska svårigheter i sitt arbete med rutinultraljud. Studien utgår ifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats och åtta barnmorskor intervjuades. Analysen resulterade i fyra kategorier och tio underkategorier. Kategorierna Att känna sig splittrad, Att förhålla sig till ett avvikande fynd, Att möta blivande föräldrars orimliga krav och Att både gasa och bromsa beskriver resultatet. Barnmorskor upplever att mötet med etiska svårigheter är oundvikligt i arbetet med rutinultraljud. De medicinsk-etiska principerna ligger till grund för resultatdiskussionen.

Injuries related to snowmobiles, motorcycles and moose-car collisions have increased. The aim of the present thesis was to analyse mechanisms and consequences in fatal and non-fatal accidents of these types, and to penetrate possible preventive measures. Snowmobiles The median age of the injured was 30 and of the killed 32, males pre­dominating. A majority of the accidents occurred during weekends, and especially the fatal accidents occurred after dark. The extremities were the most commonly injured parts of the body, however, drowning, crushed chest and cranial injuries caused most of the fatalities. Among the fatalities, four out of five were under the influence of alcohol. The present Swedish laws regarding snowmobiles seem well motivated. "Built-in" safety measures in the construction of the snowmobiles, pro­perly designed snowmobile tracks and functional search and rescue sys­tems could reduce the injuries. Motorcycles The median age was 19 years for both the traffic injured and the kil­led. Half of the traffic accidents were collisions with other motor ve­hicles. In the fatally injured group, also collisions with fixed road­side objects were common. Of the fatally injured, more than every fifth person died in an accident where alcohol was an influential factor. In the injured group, lower extremity injuries (especially in off-road riding) were common and among the fatalities most riders died from injuries to the head or chest. Out of one thousand motorcycle riders interviewed, 45% reported wobbling experiences (8% reported severe wobbling). Possible injury reducing measures include increasing the licensing age, more discriminating driving test, "built-in" restriction of the motorcycle's top speed, elimination of motorcycles prone to wobbling, and a more intensive traffic supervision (speeding, alco­hol). Moose-car collisitions The median age of the drivers was 38 years. Most collisions happened at dusk or when dark (3/4). The median collision speed was 70 km/h. The damage to the car was typical, the roof and the windshield pillars were deformed downwards and backwards. The broken windshield was often pressed into the passenger compartment. Most of the injured car occu­pants suffered cuts predominantly to the head and upper extremities. Nearly all the fatally injured died of head and neck injuries. The injuries may be reduced by strengthening the roof and the windshield pillars, and by introducing anti 1 acerati ve windshields. / <p>Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 1985</p> / digitalisering@umu

Bakgrund: Missbruk innebär ett missanpassat bruk av alkohol och droger. Sverige har både preventiva åtgärder mot missbruk och åtgärder under ett aktuellt missbruk. Personer med missbruk är en stigmatiserad grupp där mer kunskap om denna grupp bör fås. Syfte: Syftet med studien är att undersöka allmänsjuksköterskans attityder och erfarenheter samband med vård av personer med missbruksproblematik. Metod: Litteraturstudien grundar sig i en kvalitativ ansats baserad på tio vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna analyserades med hjälp av Evans deskriptiva metod (2002). Resultat: Tre teman och sex underteman framkom efter analys och presenterade resultatet. Psykiska påfrestningar för sjuksköterskan, negativa känslor och upplevelser som påverkar sjuksköterskan, upplevelse av högre arbetsbelastning på grund av komplex vårdsituation. Fördomsfyllda attityders inverkan på vårdandet, attityder som skapar barriärer för vårdandet, att misstro patienten men ändå vilja arbeta ur ett holistiskt synsätt. Hinder eller stöd för vården av personer med missbruksproblematik, sjuksköterskans syn på missbrukare beror på sammanhanget och betydelsen för adekvat utbildning inom området samt fortbildning.   Slutsatser: Att vårda en person med missbruksproblematik är komplext och psykisk påfrestande för sjuksköterskan. På grund av rädsla och andra faktorer kan inte sjuksköterskan ge den vård hen hade velat ge.

Tidigare amerikanska studier av utredningsmetoden ”Therapeutic Assessment with Children and Families” (TA-C) visar att föräldrar så väl som barn upplever förbättringar av barnets psykiatriska symptom, samt av familjens globala funktionsförmåga och emotionella relaterande under utredningsprocessen. TA-C leder också till en ökad tillfredsställelse med den behandling som sedan erbjudits. Metod: En randomiserad kontrollerad pilotstudie inkluderande totalt 12 barn mellan 7-10 år och deras familjer genomfördes på en BUP mottagning inom Stockholms läns landsting. Barnen/ familjerna randomiserades till TA-C respektive traditionell utredning (TU). Den totala behandlingstiden utvärderades i de båda grupperna. Föräldra- skattning med ”Strengths and Difficulties Questionnaire” (SDQ), ”Outcome Rating Scale” (ORS) och ”Session Rating Scale (SRS). Dessutom barnskattning med Child Outcome Rating Scale (CORS) och Child Session Rating Scale (CSRS) samt kliniker bedömde global funktionsnivå med Children´s Global Assessment Scale (C-GAS) före och efter utredning. Resultat: Utredningstiden för TA-C gruppen var 68 dagar med i medeltal 11 sessioner och för TU gruppen 60 dagar med i medeltal 7,5 sessioner. Livstillfredsställelsen mätt med självskattningsformulären ORS och CORS var signifikant högre hos både föräldrarna och barnen vid genomförd TA-C jämfört med TU. Däremot uppvisade inte grupperna signifikanta skillnader i global funktionsnivå (CGAS), psykiatriska symtom (SDQ) eller i den självskattade alliansen mellan terapeut och föräldrar mätt med Session Rating Scale (SRS) eller mellan terapeut och barn mätt med Children Session Rating Scale (CSRS). Konklusion: I denna randomiserade kontrollerade pilotstudie av utredningsmetoden TA-C jämfört med TU framkom att TA-C gav ökad livstillfredsställelse hos både barnet och föräldrarna men inte förbättrad funktionsförmåga, psykisk symptomreduktion eller terapeutisk allians jämfört med TU. TA-C kan bidra till att skapa unika individ- och familjeanpassade åtgärdsförslag som bidrar till ökad livstillfredsställelse i vardagen vad gäller individuella och relationella aspekter hos både barnen och föräldrarna. Vi bedömer därför att TA-C har potential att fungera som ett värdefullt komplement till TU inom BUP.

Inledning: Flertal barn spenderar mycket tid på förskolan i Sverige, vilket innebär att de äter flera mål mat där om dagen. Barnen har rätt till att uttrycka sina åsikter och de vuxna ska ta det i beaktande. Maten och måltiderna är en central del av deras tillvaro på förskolan och därför viktiga att få påverka och ha inflytande över. Syfte: Hur kan barn göras delaktiga i att utveckla och förbättra mellanmålsalternativen på förskolan? Material och metod: En kvalitativ studie med 5-6 åriga barn har gjorts, där barnen har ritat och diskuterat sitt favoritmellanmål i fokusgrupper. Sedan har ett sensoriskt gillandetest gjorts på nyutvecklade mellanmål där recepten grundar sig på barnens favoritmellanmål. Resultat: När barnen uttrycker vad ett gott mellanmål är så är det främst smaken de utgår ifrån och till viss del utseendet. Favoritmellanmålet är pannkakor och de mest omtyckta smakerna är jordgubbe, vanilj och banan. Det sensoriska gillandetestet visade att barnen kunde bedöma mellanmålen med hjälp av smileys. Slutsats: Ett gott mellanmål för barnen smakar bra och ser tilltalande ut. Barn kan göras delaktiga genom att på olika sätt uttrycka sig via olika visuella metoder och tycka till om mellanmålen genom att använda smileys. Dock kan det finnas utmaningar och svårigheter med att göra barnen delaktiga då det kan vara svårt att tolka och få fram deras idéer och synpunkter samt att barnens önskningar inte alltid överensstämmer med hur näringsinnehållet bör vara, men genom att använda flera visuella metoder kan de uttrycka sina åsikter och göras delaktiga.