Vid positronemissionstomografi (PET) kräver vissa radiofarmaka lösningsmedlen N,N-dimetylformamid (DMF) och dimetylsulfoxid (DMSO) vid syntes. Rester av lösningsmedlen kan därför finnas kvar i produkten som ska injiceras i patienten och därför ska mängden lösningsmedelsrester kontrolleras enligt Europeiska läkemedelsmyndighetens riktlinjer (EMA). Gaskromatografi är standardmetod för att kvantifiera lösningsmedelsrester men är inte optimal för DMF och DMSO, som istället kan analyseras med UHPLC (ultra high performanc liquid chromatography) och UV-detektor. Syftet med projektet var att utföra metodoptimering och validering av en reverse phase UHPLC-UV metod för lösningsmedlen DMF och DMSO, på ett Agilent 1290 instrument. Sex aktuella radiofarmaka (spårmolekyler) användes vid utförandet. För metodoptimering studerades flera instrumentinställningar för analys av DMF och DMSO. Under optimeringen analyserades DMF och DMSO lösta i provmatriser och spårmolekyler med olika koncentration. DMF separerade från provmatriser och spårmolekyler. DMSO co-eluerade med de nämnda ovan och därför utfördes den efterföljande valideringen endast för DMF. Resultaten från valideringen erhöll godkända resultat för fem av sex radiofarmaka. Korrelationskoefficient var 0.9998, noggrannheten bestämdes till 96.8 – 101.5% och för precision som repeterbarhet och reproducerbarhet blev den relativa standardavvikelsen <5%. Detektionsgränsen bestämdes till 0.014 µg/mL och kvantifieringsgränsen till 0.047 µg/mL. Slutsatsen av projektet var att haltbestämning av lösningsmedlet DMF kan utföras. Därmed kan kraven från EMA säkerställas, men för en mer optimal metod kan ändring av pH på mobilfasen, flödeshastighet, kolonntyp och orsak till de breda topparna studeras närmare.

Background: Executive functions (EF) help the individual to manage thoughts and actions to achieve specific goals. The importance of EF may play a pivotal role in the performance of an athlete, in certain types of sports, allowing athletes to make tactical and quick decisions while maintaining focus under pressure. Many researchers have presented a clear result in their studies, indicating that athletes have better EF in comparison with non-athletes which means that physical activity (PA) in the form of exercise related to sport could beneficially influence EF. Still, there is a knowledge gap concerning whether moderate PA beyond regular training acutely could enhance EF performance in athletes.   Aim: The aim of this study was to test the acute effect of moderate PA on EF in female soccer players. A second aim was to study the association between two different tests measuring EF, the Digit Span Tasks (DST) and Trail Making Tests (TMT)  Method: In an experimental intervention design 14 active, healthy female young soccer players were tested on two occasions. Data was collected on EF from two different tests: DST (forward and backward) measuring in digits, and TMT (TMT-A and TMT-B) measuring in time (sec) pre and post performing a moderate PA. The Wilcoxon Signed Ranged test was used to study differences pre and post PA, and Spearman’s correlation was used to analyze the association between the different EF tests.  Results: The participants had a mean ± SD age 21 years ± 3. No statistically significant differences were found in DST forward pre and post PA (p=0.705), or DST backward (p=0.083). In addition, no statistically significant differences were found in TMT-A pre and post PA (p=0.245), or in TMT-B (p=0.124). The association between DST forward and TMT-A post PA indicated a high negative correlation (r = - 0.653), and association between DST backward and TMT-B post PA indicated a moderate negative correlation (r = - 0.334).   Conclusion: There were no significant acute effects of moderate PA on EF measured with the DST and the TMT tests in female soccer players. Further, the DST and TMT tests had a moderate to high association, indicating the two different tests could be used equivalently in measuring EF.

I Sverige dör ungefär 1500 personer i suicid årligen och till följd av var och en av suiciden drabbas uppskattningsvis fem till tio närstående. Den här gruppen har en ökad risk för att utveckla olika former av psykisk ohälsa och egen suicidalitet och därför är stöd till denna målgrupp av största vikt. Däremot finns det ytterst lite tidigare forskning på området. Denna kvalitativa semistrukturerade intervjustudies syfte är att undersöka professionellas bild och erfarenheter av efterlevandestöd efter suicid och dess organisering, samt deras uppfattningar om hur stödet kan förbättras. Genom en tematisk analys framträder fyra teman. Studien visar på att det är otydligt var ansvaret för efterlevandestöd ligger. Även om det är det offentliga som har det huvudsakliga ansvaret för efterlevandestöd så tar civilsamhället ett stort ansvar. Det är inte helt oproblematiskt att ideella organisationer tar ett stort ansvar över denna fråga då de framför allt inte har samma resurser, samt att de inte kan erbjuda jämlikt stöd på samma sätt som det offentliga. Studien visar även på att samverkan mellan olika aktörer är en viktig del i organiseringen och utformningen av efterlevandestöd, men att det kan finnas utmaningar med en sådan samverkan. Ett annat framträdande mönster är att ett uppsökande proaktivt efterlevandestöd är eftersträvansvärt, vilket även stämmer överens med tidigare forskning. Detta stöd innebär att vården söker upp de efterlevande efter suicid i stället för att de behöver ta kontakt själva. Avslutningsvis pekar studien på att samhället, i synnerhet det offentliga, behöver ta ett större ansvar för denna grupp. Det behövs tydligare nationella initiativ för att förebygga psykisk ohälsa och suicidalitet hos efterlevande efter suicid.

Bakgrund: Tidigare forskning om avkodningsförmåga i relation till olika språkliga och kognitiva förmågor har i huvudsak fokuserat på avkodning i tidiga skolår och genomförts i en engelskspråkig kontext. Vi känner inte till några studier som undersökt sambanden mellan fonologisk bearbetningsförmåga, snabb benämning, ordflöde, ordförråd, arbetsminne och ordavkodning i senare skolår i en transparent ortografi som svenska.   Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka sambanden mellan fonologisk respektive ortografisk avkodning och fonologisk bearbetningsförmåga, snabb benämning, ordflöde, ordförråd och arbetsminne i senare skolår i den transparenta ortografin svenska.   Metod: Studien inkluderade 44 deltagare. Data började samlas in på höstterminen 2015 när deltagarna gick i klass 8 och samlades in över en period på 11 månader. All data var insamlad när eleverna gick i åk 9, höstterminen 2016. De beroende variablerna var fonologisk avkodning och ortografisk avkodning och de oberoende variablerna var fonologisk medvetenhet, fonologiskt korttidsminne, snabb benämning, ordflöde, ordförråd, verbalt arbetsminne och visuospatialt arbetsminne. Korrelations- och regressionsanalyser utfördes för att undersöka sambanden mellan de beroende och oberoende variablerna.   Resultat: Resultaten visade att fonologisk medvetenhet och ordflöde var de enda variablerna som korrelerade signifikant med både fonologisk- respektive ortografisk avkodning.   Slutsatser: Vårt resultat stärker vikten av tidig träning av fonologisk medvetenhet eftersom det visar att fonologisk medvetenhet fortsätter korrelera signifikant med avkodning även i senare skolår i en transparent ortografi som svenska. Vårt resultat ger även stöd åt fortsatt klinisk användning av ordflödestest då vi kan se att ordflöde korrelerar signifikant med avkodning i senare skolår. / Lässvårigheter, språklig förmåga och skolresultat i senare skolår

Bakgrund: Idag finns en begränsad vetskap hur svenska elitsatsande barn och ungdomar som klättrar upplever smärta i fingrarna eller vilka träningsvanor de har. Detta kan leda till ökad risk av överbelastningsskador. En ökning av stressfrakturer på fingrarnas tillväxtzoner i de yngre åldrarna visar en felaktig utveckling. Fingerträning bör inte förekomma hos barn och ungdomar under 18 år. Syfte: Att kartlägga barn och ungdomars upplevda smärta i fingrarna och deras träningsvanor samt att undersöka samband mellan smärtupplevelse och träningsvanor. Material och metod: Utövarna har fyllt i en enkät gällande smärtupplevelse i fingrarna under 2016. Vidare undersöktes specifik fingerträning och övriga träningsvanor. Deltagarna delades in i ålderskategorier 9-13 år samt 14-19 år och kön. Resultat: Utav 86 deltagare genomförde 63 enkätundersökningen. Majoriteten 68.3 % använde specifika fingerträningsmetoder. Hos pojkar och den äldre ålderskategorin hade 30 % upplevt så mycket smärta i fingrarna att det påverkat deras träning negativt. 79.4 % av deltagarna tar hjälp av tränare. Det fanns ett starkt signifikant positivt samband (r = 0.355) mellan antalpass per vecka och upplevelse av smärta i fingrarna. Det var även en starkt signifikant negativ korrelation (r =-0.450) mellan att ta hjälp av tränare och ålder. Konklusion: Majoriteten av deltagarna använder sig av specifik fingerträning trots rekommendationerna att inte använda detta. Hälften upplever någon forma av smärta i fingrarna. Majoriteten har en tränare, vilken har ansvar för träningen. Tränaren behöver bli bättre på att övervaka individernas träningsvanor och deras fysiska status. Föräldrar, individ och tränaren behöver samarbeta bättre för säkrare träningsformer. / Background: There is limited knowledge of Swedish young elite level climbers and their experienced pain in the fingers and training habits. An increased expose of an overload injuries is at risk. Epiphyseal fractures of fingers growth zones reveals that the sport is developing in an unwanted way. Despite recommendations of specific finger training should not be a part of the training it is still common. Objective: To identify experience of pain in the fingers and training habits and to analyze the relationship between pain perception and exercise habits. Materials and Methods: The examined group filled out a questionnaire retrospective of their experience of pain in the fingers and exercise habits during 2016. The participants were divided into age categories (9-13 years and 14-19 years) and sex. Results: Out of a total 86 participants 63 completed the questionnaire. The majority 68.3 % used specific finger training methods. The boys and the older age group, 30 %, experienced so much pain in the fingers that it affected their training negatively. 79.4 % of participant’s took help from a coach in their training. There was a highly significant positive correlation (r=0.355) between the number of workouts per week and the experience of pain in the fingers. There was also a highly significant negative correlation between the use of trainers and age (r=-0.450). Conclusion: The majority of participants use specific finger exercise despite recommendations not to use it. Furthermore the majority have a coach. The coach is responsible for the training and need to be better of monitoring the individual's exercise habits and their physical status (injuries, strengths, weaknesses). Parents, the climber and their coach need to work better and closer together to increase safer training methods.

Bakgrund: Patienterna som erhåller palliativ vård upplever bland annat att de förlorar sin frihet och självständighet i och med sjukdomen och en frustration över att kroppen inte fungerar som tidigare. De upplever även att deras situation får dem att ändra sina attityder gentemot livet. Flera patienter uppskattar när vårdpersonalen visar ett genuint intresse och många har ett stort förtroende för sjukvården. Några patienter upplever dock att sjuksköterskorna och läkarna inte har tid för dem och att deras kunskap gällande deras psykosociala problem är bristfällig. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda palliativt. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes. Tio kvalitativa artiklar har analyserats och presenterats i arbetets resultat. Resultat: Efter analys uppkom två teman; Att bli berikad och Att bli utmanad som beskriver sjuksköterskors upplevelser med fem subtema. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde bland annat att de stärktes som person och att de lärde sig att omprioritera och uppskatta livet. De upplevde även sorg över patienternas öden och det var vanligt att ta med sig jobbet hem. Flera av sjuksköterskorna upplevde att läkarna inte gav dem något stöd, andra upplevde att deras brist på erfarenhet bidrog till en sämre vård. / Background: Patients who receive palliative care experience that they lose their independence through the disease and are frustrated that their body is not functioning as before. They also experience that their situation make them change their attitudes towards life. Several patients appreciate when healthcare professionals show genuine interest and the same patients have confidence in the healthcare system. Some patients experience that the healthcare professionals have no time and that their knowledge regarding their psychosocial problems is inadequate. Aim: The purpose is to describe nurses experience of nursing in palliative care. Method: Qualitative literature study with descriptive synthesis. Ten qualitative articles have been analyzed and is presented in the result. Results: After analysis, two themes were disclosed; Becoming enriched and Being challenged who described nurse’s experiences presented under five subthemes. Conclusion: Nurses perceived, among other things, that they were strengthened as a person and that they learned to re-prioritize and appreciate life. They also experienced grief over the fate of patients and it was common to take work home. Several of the nurses perceived that doctors did not give them support, others felt that their lack of experience contributed to the care worsening.

Introduction: Registered nurses should strive to keep an open and humble approach towards all patients. Registered nurses in the Emergency Medical Services face many different situations that require a broad knowledge to be able to take care of patients in the best possible way. Patients that appear threatening or violent are part of the working situation and threatfull and violent situations tend to become more common in the prehospital emergencycare. It is now seen as a serious problem in ambulance care. Problem area/purpose: The aim is to highlight registered nurses´ experiences in ambulance care of how they themselves and the care to the patient are influenced by threatening or violent situations in their work. Method/design: The study was conducted as a qualitative survey in which 50 questionnaires were answered from three ambulance stations in southern Sweden. Data was analyzed by latent qualitative content analysis. Results/clinical conclusions: A common theme emerged; Frustration creates distance. Five main categories with related sub categories emerged: Verbal threats evokes feelings and reactions; The verbal threat affects work and patient care; Physical violence leads to negative emotions; The physical consequences of violence on patient care; Support trough talking. The results showed that verbal threats or physical violence againstregistered nurses were common in the work. The consequence of this was that the nurses were influenced both personally and in caring for patients. Most registered nurses therefore developed increased safety approach and risk awareness. A majority disassociated themselves from patients due to safety reasons, which led to frustration of not being able to give adequate care. The authors suggest extended safety training by way of self-defense and expansion of safety routines as well as to rise and intensify penalties for violence against officials in deterrence. / Introduktion: Som sjuksköterska är strävan att hålla ett öppet och ödmjukt förhållningssätt till alla patienter. Många situationer kräver ett brett kunnande för att kunna omhänderta patienter på bästa sätt. Patienter som uppträder hotfullt eller våldsamt är en del av arbetssituationen och tenderar att bli mer vanligt. Det ses idag som ett allvarligt problem inom ambulanssjukvården. Problemområde/syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskors upplevelser av hur de själva samt omvårdnaden till patienten påverkas av hotfulla eller våldsamma situationer i deras arbete inom ambulanssjukvård. Metod/design: En kvalitativ enkätstudie där 50 enkäter besvarades från tre olika ambulansstationer i södra Sverige. Data analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys. Resultat/slutsats: Ett genomgående tema framkom. Frustration skapar distanstagande. Fem huvudkategorier med tillhörande underkategorier framkom. Verbala hot väcker känslor och reaktioner; Det verbala hotet påverkar arbetssättet och patientomhändertagandet; Fysiskt våld leder till negativa känslor; Det fysiska våldets konsekvenser på omhändertagandet; Stöd via samtal. Verbala hot eller fysiskt våld mot sjuksköterskor var vanligt förekommande i deras arbete. Konsekvenserna blev att sjuksköterskorna påverkades personligt samt i omvårdnadsarbetet med patienten. De flesta av sjuksköterskorna utvecklade därefter ett ökat säkerhetstänkt och riskmedvetenhet. Majoriteten av de tillfrågade distanserade sig från patienten på grund av säkerhetsskäl som ledde till frustration att inte kunna ge adekvat vård. Författarna föreslår utökad säkerhetsträning i form av självförsvar och vidareutveckling av säkerhetsrutiner samt att höja och skärpa straffen vid våld mot tjänsteman i avskräckande syfte.

This thesis has examined what long-term psychological and neurological effects that are apparent in children and adults who have experienced parental divorce. It was predicted that significantly more children and adult children from divorced families would have increased symptoms of mental disorders than children and adult children from married homes e.g., anxiety, depression, panic disorder, and generalized anxiety disorder. It was further predicted that parental divorce would negatively affect the neurological system in the offspring. The correlation between children of divorce and negative neurological effects was not found to be true. However, adult children of divorce have significantly lower baseline cortisol levels compared to adult children of marriage. Dysregulated cortisol levels are highly associated with the development of e.g., anxiety, depression, and brain damage. Parental divorce did not only influence how secretion of the hormone cortisol is regulated within adult children of divorce, but how both children and adult children of divorce psychologically adapt postdivorce. Children of divorce have for instance lower general well-being, more symptoms of anxiety and depression, lower self-esteem, and feel more stress than children of marriage. Adult children of divorce are more likely to experience marital discord, getting divorced themselves, anxiety and depression, lower academic performance, and substance abuse, etc. The result of the thesis suggests that children and adult children from divorced families are negatively affected, both psychologically and neurologically, regardless of age. Parental divorce and supplementary effects make it more likely for children and adult children to experience more symptoms of mental disorders.

Bakgrund: Unified Parkinson’s Disease Rating Scale är ett bedömningsinstrument som är frekvent använt, både i Sverige och internationellt, inom vården för personer med Parkinsons sjukdom. Under 2001 granskades och reviderades instrumentet vilket resulterade i en ny version benämnt Movement Disorder Society Unified Disease Rating Scale. Del III av MDSUPDRS syftar till att undersöka motoriska symtom och anses viktiga i bland annat fysioterapeuters utredning och som utvärdering efter behandling. I dagsläget saknas en svensk validerad översättning av del III. Syfte: Syftet med detta arbete var att översätta del III av bedömningsinstrumentet MDSUPDRS från engelska till svenska och därefter undersöka innehållsvaliditet för den svenska versionen. Metod: Översättningen skedde genom forward translation, backward translation samt analys av innehållsvaliditet genom Content Validity Index (CVI). Översättningen undersöktes med hjälp av fem forskningspersoner, sakkunniga inom området. Validitet analyserades under två skattningsomgångar utifrån följande CVI-delar med tillhörande referensvärden: I-CVI (0,80), S-CVI/AVE (0,90) och S-CVI/UA (0,80). Resultat: Efter två omgångar skattade samtliga forskningspersoner 20 av 24 frågor som relevanta med ett I-CVI-värde på 1,0. Resterande fyra frågor uppnådde ett I-CVI-värde på 0,80. Värdena för S-CVI/AVE och S-CVI/UA var 0,97 respektive 0,83, vilket innebar att dessa översteg de uppsatta referensvärdena. Skalan kan därmed i sin helhet ses som valid, då samtliga CVI-värden uppnådde de uppsatta referensvärdena. Slutsats: Den översatta versionen kan i sin helhet betraktas som valid. / Background: The Unified Parkinson’s Disease Rating Scale is a frequently used assessment tool world wide in clinics in care of people with Parkinson’s disease. In 2001, the assessment tool were reviewed and revised, which was titled Movement Disorder Society Unified Parkinson’s Disease Rating Scale. Part III of MDS-UPDRS aims to investigate motor symptoms and is considered important in, among other things, physiotherapists' investigation, and as evaluation after treatment. Currently, a Swedish validated translation of Part III is lacking. Aim: The aim of this study is to translate part III of MDS-UPDRS from english to swedish, and then analyze content validity for the swedish version. Method: The translation was done with the use of forward translation, backward translation and the content validity was analyzed with Content Validity Index (CVI). The translation were analyzed in two rounds, with help by five individual proficient to the area. The content validity were set by following domains and reference values: I-CVI (0,80), S-CVI/AVE (0,90) and SCVI/UA (0,80). Results: After two rounds, 20 questions out of 24 reached an I-CVI of 1,0. The remaining four questions reached an I-CVI of 0,80. The values of S-CVI/AVE and S-CVI/UA were 0,97 and 0,83 which meant that it exceeded the set reference values. The integer scale can be considered valid based on the reference values on S-CVI/AVE and S-CVI/UA. Conclusion: The integer translated version of MDS-UPDRS part III can be considered valid.

Bakgrund: Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är i behov av stöd och det centrala är att känna sig sedd i hälso- och sjukvården. Skolsköterskans primära uppgift är att stödja och stärka till välbefinnande genom att vara närvarande, lyssna och inge hopp i samtalet. Syfte: Att beskriva skolsköterskans upplevelse av att stödja och stärka elever i skolan med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar Metod: I studien användes en kvalitativ metod med induktiv ansats där åtta intervjuer analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ur analysen framkom två huvudkategorier; Att inge trygghet och hopp genom tillgänglighet och samtal och Genom samverkan med andra utvecklas ett starkare stöd, med fem tillhörande underkategorier. Slutsats: Skolsköterskans stöd leder till att eleverna med NPF känner sig stärkta i sin situation vilket ger ökat hopp och tro på framtiden. Att hjälpa eleverna att främja dess sunda och friska beteenden medverkar till att elevernas skyddsfaktorer stärks. Genom samtal och lyhördhet stärks eleverna att lära sig ta egna beslut och växa som individer. Ett bra teamsamarbete bidrar till större möjlighet att främja hälsa och förebygga ohälsa för elever med NPF / Background: Children with neuropsychiatric disabilities (NPF) are in need of support and importance to be seen in the health care sector in school. The primary duty of the school nurse is to ensure that the students are in wellbeing. School nurses are supporting and strengthening the good of health by being present, listening and giving hope in the dialogue. Purpose: Describing school nurse's experience of supporting and strengthening students with neuropsychiatric disabilities Method: The study used a qualitative method with inductive approach where eight interviews were analyzed with qualitative content analysis. Result: Two major categories emerged from the analysis; Entering security and hope through accessibility and conversation and Strengthening cooperation with others, with five belonging subcategories. Conclusion: The school nurse's support in school leads the neuropsychiatric disabilities students feeling stronger in their situation, which gives greater hope and faith in the future. Helping students to promote their health and healthy behaviors helps to strengthen the students' protection factors. Through dialogue and responsiveness, students are strengthened to learn to make their own decisions and grow as individuals. Good teamwork contributes to greater opportunities for promoting health and preventing illness for students with neuropsychiatric disabilities.