Zugl.: Hamburg, Universiẗat, Diss., 2007.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur de lärare vi mött under studien använder sig av IKT i sitt dagliga arbete, samt att synliggöra de orsaksfaktorer som ligger till grund för deras IKT-användning. Vi har även avsett att titta på om dessa lärare vill använda sig mer av IKT i sin undervisning samt även i viss mån på vilket/vilka sätt och vad de ser som drivkrafter för detta. Studien tar upp tidigare forskning om IKT i skolan och de motiv som legat till grund för IKT-implementering i skolan från 1980-tal till nutid samt de nationella datorsatsningar som gjorts i skolan från 1970-tal till nutid. Vidare presenteras de teorier om lärande som studien tar avstamp i. De metoder som använts är enkätundersökning och intervjuer. De 9 skolor som ingått i studien ligger samtliga i Stockholms län. Enkäterna har delats ut på samtliga skolor som deltagit i studien. De 4 lärare som intervjuats arbetar på 4 av dessa 9 skolor. Vi har riktat in oss på lärare som arbetar mot skolår 1-5. Studien visar på hur dessa lärare använder sig av IKT i sitt dagliga arbete och möjliga bakomliggande orsaksfaktorer. Ett exempel på orsaksfaktorer är IKT-kompetensen hos lärarna, något vi sett är att även om många lärare som deltagit i studien har gått en kompetensutvecklande utbildning så har denna utbildning inte alltid varit på rätt nivå och den har inte alltid heller varit riktad mot hur IKT ska kunna användas i undervisningen. Ett annat exempel är, den ibland, begränsade tillgången på IKT-verktyg. Många av de lärare som deltagit i studien har varit positivt inställda till IKT, men vi upplever att det trots detta finns många hinder att övervinna för att ITK ska bli en naturlig del av lärarvardagen.</p>

<p>Avhandlingen huvudsakliga syfte är att undersöka människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagslivet, hur förhållningssätten tar form och hur de formar hur vi använder digitala artefakter. Avhandlingens andra syfte är att utforska metodologiska tillvägagångssätt som kan bidra till att skapa förståelse för frågor om människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagen. Det andra syftet har successivt och som ett resultat av mitt arbete, vuxit fram och utvecklats till ett syfte.</p><p>Avhandlingen innehåller erfarenhetsnära, respektive erfarenhetsdistanserade tolkningar av tre empiriska studier. Den första studien av Linnea och Martin bygger på upprepade möten, där respondenterna har följts under flera års tid. Den därpå följande studien omfattar personer som forskar om digitala artefakter och dess konsekvenser. Den tredje och avslutande studien omfattar så kallade icke-användare, det vill säga människor som väljer bort och begränsar digitala artefakters betydelse.</p><p>Avhandlingen visar på två större bidrag. Det ena bidraget utgör en modell för analys av människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagen. Modellen håller samman nio analytiska begrepp, vilka är sprungna ur tolkningar av de empiriska studierna. Modellens styrka ligger i att höja precisionen i analyser av människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagen. Avhandlingens andra bidrag utgör fyra forskningsprinciper för denna typ av studier. Det handlar om att arbeta med människors personliga upplevelser, att följa personerna nära, detaljerat och upprepat.</p>

<p>I den här uppsatsen undersöks konstens roll i bildämnet. Litteraturgenomgången tar bland annat upp hur kursplanen kan tolkas angående konstens roll i bildämnet. I en överblick över hur konsten kan delas in problematiseras begreppen samtidskonst och konstnärliga artefakter. Studien som genomförts har bestått av sex kvalitativa intervjuer med sex olika bildlärare verksamma i grundskolan i årskurs sju till nio. Resultatet berörde hur den traditionella konsten och modernismen finns med i bildämnet på olika sätt medan samtidskonsten fick förhållandevis litet utrymme i bildundervisningen. Undersökningen gav att bildlärarna upplevde att eleverna har svårigheter att ta till sig konst. Att konsten befinner sig långt ifrån elevernas livsvärldar. Många av bildlärarna upplevde att de inte hade tillräcklig kompetens eller/och resurser att genomföra en undervisning som handlar om samtidskonsten. En slutsats som kunde dras var att bildlärarens uppfattning om konst och tolkning av kursplanen blir betydande för konstens roll i bildämnet i praktiken. Frågor som följde av undersökningen var bland andra: Om en viss del av samtidskonsten, den som inte behandlar bilder, egentligen hör till bildämnets ansvar?Ska bildämnet vara ett bildspråkligt ämne med hantverk och bildgrammatik i fokus eller ett ämne där användandet av bilder i allmänhet är kärnan?</p>

Genom att peka på de svårigheter som eleverna möter när de löser tre uppgifter av problemlösningskaraktär vill jag undersöka om elevernas problemlösningsförmåga utvecklas med interaktion och artefakter. Uppgifterna ställer till problem av olika slag både för enskilda elever och hela gruppen. Problemen för med sig att det uppstår ett hinder, ett brott i lösningsprocessen, som eleven/eleverna behöver hjälp med att komma över. Uteblir hjälpen hindras eleven/eleverna från att nå en korrekt lösning. När gruppen kommunicerar uppstår ett unikt växelspel som styr och påverkar gruppmedlemmarna. Med hjälp av interaktion, kommunikativa och fysiska artefakter kan man förmedla den kunskap som finns hos eleverna i gruppen och hos observatören. Medierande redskap, språk och artefakt, hjälper eleverna över hindren mot en korrekt lösning. En utveckling av problemlösningsförmågan är dock inte lika med en korrekt lösning. De är svårt att som observatör bedöma alla bidrag som gruppen ger och avgöra om en utveckling har skett hos varje elev. Däremot kan man misstänka att en utveckling har ägt rum hos några av eleverna i observationerna. I början av lösningsprocessen förstår de inte alls men i slutet vill de spontant redogöra för sin nya förståelse.

Avhandlingen huvudsakliga syfte är att undersöka människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagslivet, hur förhållningssätten tar form och hur de formar hur vi använder digitala artefakter. Avhandlingens andra syfte är att utforska metodologiska tillvägagångssätt som kan bidra till att skapa förståelse för frågor om människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagen. Det andra syftet har successivt och som ett resultat av mitt arbete, vuxit fram och utvecklats till ett syfte. Avhandlingen innehåller erfarenhetsnära, respektive erfarenhetsdistanserade tolkningar av tre empiriska studier. Den första studien av Linnea och Martin bygger på upprepade möten, där respondenterna har följts under flera års tid. Den därpå följande studien omfattar personer som forskar om digitala artefakter och dess konsekvenser. Den tredje och avslutande studien omfattar så kallade icke-användare, det vill säga människor som väljer bort och begränsar digitala artefakters betydelse. Avhandlingen visar på två större bidrag. Det ena bidraget utgör en modell för analys av människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagen. Modellen håller samman nio analytiska begrepp, vilka är sprungna ur tolkningar av de empiriska studierna. Modellens styrka ligger i att höja precisionen i analyser av människors förhållningssätt till digitala artefakter i vardagen. Avhandlingens andra bidrag utgör fyra forskningsprinciper för denna typ av studier. Det handlar om att arbeta med människors personliga upplevelser, att följa personerna nära, detaljerat och upprepat.

Syftet med denna studie är att undersöka hur de lärare vi mött under studien använder sig av IKT i sitt dagliga arbete, samt att synliggöra de orsaksfaktorer som ligger till grund för deras IKT-användning. Vi har även avsett att titta på om dessa lärare vill använda sig mer av IKT i sin undervisning samt även i viss mån på vilket/vilka sätt och vad de ser som drivkrafter för detta. Studien tar upp tidigare forskning om IKT i skolan och de motiv som legat till grund för IKT-implementering i skolan från 1980-tal till nutid samt de nationella datorsatsningar som gjorts i skolan från 1970-tal till nutid. Vidare presenteras de teorier om lärande som studien tar avstamp i. De metoder som använts är enkätundersökning och intervjuer. De 9 skolor som ingått i studien ligger samtliga i Stockholms län. Enkäterna har delats ut på samtliga skolor som deltagit i studien. De 4 lärare som intervjuats arbetar på 4 av dessa 9 skolor. Vi har riktat in oss på lärare som arbetar mot skolår 1-5. Studien visar på hur dessa lärare använder sig av IKT i sitt dagliga arbete och möjliga bakomliggande orsaksfaktorer. Ett exempel på orsaksfaktorer är IKT-kompetensen hos lärarna, något vi sett är att även om många lärare som deltagit i studien har gått en kompetensutvecklande utbildning så har denna utbildning inte alltid varit på rätt nivå och den har inte alltid heller varit riktad mot hur IKT ska kunna användas i undervisningen. Ett annat exempel är, den ibland, begränsade tillgången på IKT-verktyg. Många av de lärare som deltagit i studien har varit positivt inställda till IKT, men vi upplever att det trots detta finns många hinder att övervinna för att ITK ska bli en naturlig del av lärarvardagen.

Syftet med denna studie är att beskriva fyra lärares uppfattningar om Arne Tragetons metod att skriva sig till läsning i sin undervisning och vilka begrepp som de använder när de beskriver metoden. Den metod som används i studien är kvalitativa intervjuer. Teoretisk grund för studien bygger på ett sociokulturellt perspektiv. Teori baserad på ett sociokulturellt perspektiv har använts i analysen av denna studie. Begrepp som lärarna använt sig av i studien är bland annat verktyg, samarbete, erfarenhet, upplevelse, glädje, kreativitet och kommunikation. Resultatet av denna studie visar att lärarna i sin undervisning ger eleverna uppdrag där de ska arbeta tillsammans, för att sedan göra kunskapen till sin egen, ett sociokulturellt tillvägagångssätt. Lärarna i denna studie ser positivt på att arbeta med datorer i sin undervisning, vilket gynnar elevernas lärande. De nämner alla att datorerna frigör tid för dem att få mer tid att hjälpa de elever som behöver mer stöd. Datorn har gått från att vara ett hjälpmedel till att bli en artefakt, ett verktyg som används som en naturlig del i undervisningen.

Denna studie handlar om lärande på ett yrkesgymnasium där de utbildar sig till lastbilschaufförer och där de varierande tränar i simulator och fysisk trafik. De tränandes erfarande i de olika lärsituationerna har undersökts ur ett sociokulturellt perspektiv genom kvalitativ metod. Resultatet visar att man kan se de olika lärmiljöerna som två olika träningssituationer där olika saker tränas. Simulatorn ger möjlighet att fördjupa sig i svårigheter där miljön hindrar från att gå in på detaljer och öva om och om igen i den fysiska trafiken. Man kan zooma in, skala av miljön eller se sina egna övningar på skärmar, som man inte kan i den fysiska träningssituationen. I simulatorn tränas främst precision, rutiner, noggrannhet, stresshantering, planering och koncentration. I simulatorn tvingas de tränande till att göra samma övning om och om igen tills det blir perfekt. När man tränar i den fysiska trafiken handlar det om helheten, uppmärksamhet, närvaro, riskbedömning och interaktion med andra trafikanter i miljön som man kör i. Det handlar också om manövrering, konsekvenser av handlande i situationer och hur man bör handla för att inte skapa risker. I körning i den fysiska miljön gäller det att snabba på och det finns ingen tid för detaljer. Många på skolan kommer från generationers åkare. De är på ett sätt födda in i rollen som lastbilschaufförer, kan språket, känner till miljön, har en självsäkerhet, hemtamhet och redan funnen identitet i sammanhanget. Detta påverkar deras resultat, deras attityd till uppgifter och hur de tar sig an det som ska göras. Även datorspelserfarenhet har betydelse för deltagarnas attityd till simulatorn. De som är vana att spela datorspel har lättare att förstå bilden i simulatorn, men uttrycker också att det tar tid att lära sig att förstå den. Speciellt avstånd och hastighet verkar vara extra problematiskt.

Syftet med studien är att studera hur förskollärare och barn använder sig av surfplattan i förskolans verksamhet. För att undersöka detta genomfördes observationer i form av videoinspelningar på tre olika förskolor. Utifrån observationerna söktes även svar på följande forskningsfrågor: vilken roll har förskollärare i användningen av surfplattan med barnen, vilket samspel sker vid surfplattan och hur används surfplattan i verksamheten? Även intervjuer genomfördes med tre förskollärare, en på varje förskola, för att besvara forskningsfrågan om hur förskollärare ser på surfplattans användning i förskolan. Den teoretiska utgångspunkten i studien är ett sociokulturellt perspektiv, där begrepp som artefakt, interaktion och den närmaste utvecklingszonen berörs.Resultatet visar att surfplattan framförallt används i den planerade verksamheten med fokus på barnens lärande. Studien visar också att förskolläraren är styrande och på så vis har en betydande roll som handledare i användandet. Utifrån observationerna synliggörs att samspelet och samarbetet mellan barnen är få och om det sker är det på förskollärarens initiativ.