Med svenska som andraspråk och engelska som våra andraämne har vårt gemensamma intresse för språk lett oss till ämnet bildsamtal och studien syftar till att undersöka förutsättningar för bildsamtal som didaktisk resurs för lärande i bildundervisningen. För detta har följande frågeställningar framställts: Vilka olika former av bildsamtal förekommer i bildundervisningen?, Vad används bildsamtalen till? och Vad möjliggör respektive hindrar meningsfulla bildsamtal? Studiens teoretiska ramverk utgörs av sociokulturell teori och metoden av etnografiska observationer. För hantering av det empiriska materialet används Mortimer och Scotts (2003) analytiska ramverk för kommunikativa förhållningssätt i klassrummet. Deras modell identifierar två kommunikativa dimensioner som vidare delas in i fyra subkategorier vilka vi använder för att kategorisera de olika former av bildsamtal vi observerat. Resultatet visar att bildsamtalen förekommer kontinuerligt under samtliga lektioner, främst med lärarna som samtalsledare. Lärarna använder flertalet dialogiska och kommunikativa resurser och förhållningssätt. Även eleverna engagerar sig i bildsamtalen men behärskar färre kommunikativa resurser för att bedriva utvecklande och dialogiska samtal. I stort används bildsamtalen till att utveckla elevernas bilder och bildanalyser, likaså utveckla idéer, tankar och kunskap tillsammans. Ytterligare identifieras utmaningar vilka utgör hinder för meningsfulla bildsamtal såsom språkliga barriärer, stökiga klassrumskulturer och destruktiva könsnormer. Slutligen diskuterar vi resultatets didaktiska implikationer, lärarens centrala roll som samtalsledare och betydelsen av att ge tid för bildsamtalen under bildundervisningen.

Den här studien undersöker hur lärare ser på bildämnets framtid efter en tid av ökad digitalisering i skolan. Mot bakgrund av regeringens nationella digitaliseringsplan 2017 synliggör denna studie hur lärarna talar om hur bildämnet har påverkats och hur de ser på bildämnets framtid. Metoden är kvalitativa intervjuer och sju aktviva bildlärare har intervjuats till studien. Resultatet visar på en ovisshet inför framtiden och vart ämnet är på väg. Ämnet har vuxit i form av både teori, analogt och digitalt skapande.

Studien syftar till att beskriva vilka visuella konstruktioner av människosubjektet som synliggörs i läromedel för bildämnet i grundskolans senare år. Vidare intresserar den sig för hur dessa konstruktioner skiftat under de senaste fyrtio åren. För att svara på detta genomför vi en kvalitativ studie med diskursanalys som teori och metod. Vi utgår ifrån följande frågeställningar: Vilka kroppar och personer inkluderas i bildläromedel? Vilka människoideal konstrueras genom representationerna? samt Vilka pedagogiska implikationer får representationerna? Vi genomför analysen på ett urval, bestående av 139 bilder, från tre olika läromedel, publicerade under perioden 1980 till 2023. Genom vår analys har vi kunnat se fyra människokonstruktioner: Den proportionerliga människan, Människan som byggsats, Människan som social varelse och Den poserande människan. Slutligen diskuterar vi kopplat till inkludering och representation, vad de fyra konstruktionerna kan ha för pedagogiska implikationer för bildämnet samt de som använder läromedlet, både elever och lärare.

Syftet med den här studien är att genom en kvalitativ intervjustudie ta reda på möjligheter och svårigheter med programmering i bildämnet. De frågeställningar min studie ämnar besvara är Hur beskriver och förhåller sig läraren till programmering i bildämnet?, Vilka möjligheter och utmaningar ser läraren på skolan med programmering i bildundervisningen? och Hur lägger läraren upp sin undervisning? Studien behandlas utifrån dessa frågeställningar i kombination med det multimodala perspektivet och det designteoretiska perspektivet. Undersökningen visar på de intervjuade lärarnas förhållningssätt till programmering i bildämnet och exempel på hur de använder och arbetar med programmering. Resultatet visar bland annat att de intervjuade lärarna ser positivt på programmering i bildämnet men att den egna kunskapen om programmering är något som måste utvecklas för att kunna bedriva en bra undervisning. / <p>Bild</p>

Studiens syftet är att undersöka, analysera och diskutera hur två bildlärare på gymnasiet uppfattar den visuella representationen av olika etniciteter i sitt bildval i undervisningen. Insamlingen av data skedde genom två semistrukturerade intervjuer med två gymnasielärare i bild. Datan analyserades utifrån en tematiskt analysmetod. Resultatet visade att båda lärarna uppfattade sig ha en låg visuell representation av olika etniciteter i sin undervisning. Valet av bilder till undervisningen skedde utifrån den vita blicken och ett västerländskt perspektiv där vitheten är dominerande, vilket främjar rådande normer och maktstrukturer. En tvetydighet framkom om var ansvaret för ett breddat etniskt perspektiv i undervisningen ligger.

I denna studie har lärares uppfattningar om bildämnet behandlats genom att belysa frågor om lärarens utbildning, fortbildning och kursplanen i ämnet. Syftet med studien är att studera hur lärare i bildämnet uppfattar att undervisningen har förändrats i och med den nya kursplanen i bild. Studien vänder sig till lärare som undervisar i ämnet bild i årskurs 1–3. Frågeställningarna var inriktade mot lärarens kompetens i bildämnet, vilken fortbildning de får tillgång till, vilka hinder och möjligheter de ser med kursplanen i bild samt vilka yttre och inre ramfaktorer lärarna upplever i bildämnet. En webb-enkät utformades och sändes ut till lärare i Upplandsområdet. Det var 49 lärare som valde att svara på enkäten. Lärare tillfrågades i enkäten om de ville medverka i en intervju. Strukturerade intervjuer genomfördes med tre av lärarna. Resultaten analyserades med läroplansteoretiska verktyg utifrån Dahllöf (1967) och Lundgren (1972). Ramfaktorer som tid, rum och handling användes i analysen. Resultaten visade att bildens ämne har rätt så bra utbildade lärare men trefjärdedelar av dessa har inte fått någon fortbildning. De flesta lärare tycker att kursplanen för bildämnet är bra och tydlig. Lärare arbetat utifrån kursplanen men har svårt att arbeta med områden som visuell kultur, bilden som kommunikativt ämne och variation i materialet. Bildämnet har fortfarande låg status ute på skolorna.

Studiens syfte är att undersöka hur bildlärare uppfattar och använder grupparbete som arbetsmetod i bildämnet. En kvalitativ studie har genomförts i form av intervjuer med tre bildlärare från tre olika högstadieskolor i södra Sverige. Resultatet visar att bildlärarna var positivt inställda till att använda grupparbete som arbetsmetod i sin bildundervisning. Att elevers bildspråk, samarbets- och kommunikationsförmåga utvecklas genom grupparbeten var några positiva aspekter som framkom i resultatet. Resultatet visar även att svårigheter som bildlärarna uppfattade med grupparbete var bedömning. En av bildlärarna ansåg att lämpliga moment vid grupparbeten var idé och konceptplanering medan de andra två ansåg att eleverna med fördel kunde arbeta från idé till slutprodukt tillsammans. Resultatet visar även att eleverna uppfattades arbeta självständigt i större utsträckning och var i mindre behov av handledning av läraren, när de arbetade i grupp än när de arbetar individuellt.

Denna studie syftar till att ge inblick i det område som rör bedömning i bildämnet, samt synliggöra verksamma bildlärares bedömningspraktik och förhållningssätt till bedömning och likvärdighet. Trots att det finns problematiska aspekter med bedömningen i bild är forskning i området bristfällig. I denna studie besvaras därför frågor om hur ett bedömningsarbete i bild kan se ut, vilken problematik lärarna ställs inför i bedömningssituationer, samt hur likvärdighet kan uppnås i bildämnet. Detta med hjälp av kvalitativa intervjuer med verksamma bildlärare på både grundskolan och gymnasiet. Resultatet visar på både likheter och skillnader i bedömningspraktiken, samt att arbetet är utmanande och komplext. Detta förklaras bland annat av det fria tolkningsutrymmet som läroplanen öppnar upp för, att konstnärliga och praktiska kunskaper är svåra att sätta ord på, samt att lärarna förhåller sig olika till ett kollegialt samarbete.

Denna studie handlar om feedback i en praktisk process, närmare bestämt under bildundervisningens pågående arbete. Undersökningens fokus har varit elevers föreställningar om feedback i bildundervisningen och på vilka sätt elevers upplevelse av feedback kan förstås och relateras till deras lärande. De frågeställningar som studien ämnar besvara är: Hur beskriver elever olika typer av feedback? Vad är kännetecknande för feedbacksituationer i ämnet bild? och Hur använder elever den feedback de får i bildundervisningen?. Elevintervjuer och observationer har användas som metod för insamling av empiri. Tjugo elever, i årskurs 8, har intervjuats och observationer har genomförts vid nio tillfällen, i två klasser i södra Sverige. Analysen, som utgår ifrån ett fenomenografiskt perspektiv av feedback-fenomenet, visar på ett rikt resultat då feedback uppfattas på en rad olika sätt av elever. Studiens resultat i form av fem kategorier, i vilken föreställningen om feedback kunnat urskiljas, har skapats av såväl muntlig som skriftlig feedback samt vad som styr användningen av den. De tre huvudmotiv som verkar styra elevers användning av feedback är: resultat, arbetsinsats och konstnärlig integritet. Denna studie föreslår att elever, i stort, upplever de råd och utmaningar de får i bildundervisningen som just feedback och betydelsefulla givare är såväl kamrater som lärare.

<p>Arbetet grundar sig både i en empirisk och teoretisk studie. Jag har gjort en kvalitativ undersökning, där en observation på tre olika skolor i Västerbotten har lagt en grund för arbetet. Fokus har legat på att studera hur lärare tar tillvara och kopplar undervisningen till elevens tidigare kunskaper, för att få en helhet och förståelse i skolan samt hur moment börjar och avslutar och om det sker någon uppföljning kring momenten. I observationen låg även fokus på hur elevernas färdiga material hanteras och samlas.</p><p>Syftet är att försöka komma på ett sätt att kunna dra nytta av tidigare kunskaper eleven fått, för att skapa förståelse och ett helhetsperspektiv i skolan. Jag har gjort litteraturstudier hur portfolioteknik fungerar och hur man kan koppla till tidigare kunskaper. Jag presenterar hur en digital portfolio, som skiljer sig från en vanlig portfolio i vissa delar, skulle kunna fungera och lösa många problem som finns ute i skolorna idag, bland annat förvaringsproblemet av färdigt material, som jag upplever är ett problem ute bland skolorna.</p><p>Den digitala portfolion kan fungera som en form av bank där allt färdigt material eleven gjort läggs in, och som läraren och eleven kan utnyttja till efterföljande moment. Vilka ämnen som väljer att jobba med den digitala portfolion, är upp till lärarna. Jag har valt att fokusera på att beskriva hur bild- och medieämnet kan jobba med en digital portfolio. Avsikten med att presentera och jobba med den digitala portfolion, är att öka kunskapen om hurvida lust till att lära, kan ligga i att kunna se och förstå, vad och varför man gjort en uppgift i skolan. Jag diskuterar hur den digitala portfolion kan skapa förståelse för det man gör, och hur den kan synliggöra alla elever. Eleven kan se sin egen utveckling och skapa egna nya mål. Föräldrar kan bli mer delaktiga och bli mer insatta vad deras barn gör i skolan. Alla elever kan hamna på samma plan, datorvan som datorovan, då den digitala portfolion är färdig i sitt gränssnitt då eleven börjar. Om eleven behöver byta skola samt vid överlämning kan den digitala portfolion hjälpa både eleven och den nya läraren. För läraren hjälper den digitala portfolion bl.a. till med att lättare jobba ämnesöverskridande, att utvärdera sig själv och kursen, samt elevens kunskaper och utveckling. Det är lättare för läraren att fånga upp svaga elever och den digitala portfolion skapar en mycket god grund för samtal.</p><p>Trots många goda sidor med den digitala portfoliotekniken, tar jag även upp negativa aspekter som kan uppstå.</p>