Denna uppsats är en undersökning av barns möjligheter och begränsningar i förskolans ateljéer. Syftet är att synliggöra och problematisera föreställningar och uppfattningar om barns bild- och formarbete i förskolans vardagspraktik. Det gäller särskilt synen inom en Reggio Emiliainspirerad praktik, inom vilken jag själv arbetar som bildlärare. Studiens teoretiska och metodologiska ram utgörs av ett diskursanalytiskt perspektiv. Delar av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys tas i bruk tillsammans med diskursteoretiska och diskurspsykologiska begrepp. Den empiriska materialinsamlingen utgår ifrån en kvalitativ etnografisk ansats. Det empiriska materialet består av fältanteckningar från en pedagogisk nätverkssammankomst samt av en intervju med en av deltagarna från det nätverket. Till studiens empiriska material hör även litteratur som beskriver ett Reggio Emiliainspirerat arbetssätt. Fältanteckningar och fotodokumentation från min egen praktik i förskolans ateljéverksamhet ingår som ett reflektivt yttrande i uppsatsen, men ska inte ses som en del av i empirin. Barnen i studiens exempel blir uppmärksammade och positivt bekräftade utifrån hur socialt aktiva, kapabla och ivriga de är att lära mer. Studiens resultat pekar på att barns möjligheter till estetiskt handlande regleras av vilka subjektspositioner diskursen erbjuder. Den subjektsposition som identifieras och problematiseras i den här studien är det kompetenta barnet. Den slutsats som dras av undersökningen är att barns bild- och formskapande i reggiodiskursen får stå i ”nyttans och lärandets tjänst” och att mätbarhet och prestation betonas starkt.

Den här uppsatsen behandlar genusmarkörer i Axel Törnemans sena konstnärskap. Syftet är att undersöka maskulina och feminina markörer i fyra av konstnärens målningar: Gatans rytm (1916), Gudrun i blått (1917), Mazeppa (1918) och Ungdom (1919). Dessutom diskuteras huruvida konstverkens motiv har förbindelser med samtida uppfattningar kring könsroller. Frågeställningarna berör först hur en möjlig relation mellan markörerna gestaltas och problematiseras i konstverken, sedan hur detta kan ge perspektiv på tidsperiodens föreställningar om könsroller. Metoden går ut på att först undersöka maskulina och feminina markörer i målningarna, därefter diskuteras möjliga relationer till kontexten. Studien är disponerad på fyra huvudkapitel där varje målning analyseras och tolkas mot bakgrund av samtida idéströmningar. I uppsatsen analyseras även den tidigare forskningens förhållningssätt till konstnärens motivkrets under 1910-talet. Den avslutande diskussionen bygger på en sammanställning av de fyra tolkningarna.       Studien visar på såväl likheter som skillnader mellan konstverk och kontext. Av tolkningarna framgår att Törnemans målningar innehåller drag som är förankrade i och anknyter till samtida diskussioner kring könsroller. Metoden öppnar dock upp för mångbottnade perspektiv. Målningarnas maskulina och feminina markörer präglas av en dubbeltydighet och tolkningarna framhåller ambivalenta aspekter.

This thesis scrutinises the material on post World War II Swedish architecture produced by the Swedish Public diplomacy organisation "Svenska institutet" ("The Swedish Institute") during the period of 1945 through 1976. The outset is the dilemma encountered by every such organisation: how can the projected narrative of the own nation relate to as many countries as possible, without becoming too general? And how can the organisation address specific countries, without excluding others? By employing a two-sided model of interpreting the material, where it on the one hand is interpreted from the universal properties projected on the narrated architecture, and on the other hand from the particular ideological notions related to the same, the thesis suggests that the Swedish Institute continously relates the architecture to a West-European and American context by consistently connecting its universal properties to particular ideological notions orientated towards the West. The results underline the malleability in regard to ideological notions connected to modernist architecture. Earlier research in the Swedish context has focussed on how modernist architecture in Sweden, under the local tag "funktionalism", was established in regard to a Swedish audience as a particular Swedish architecture by relating it to a alleged continuos Swedish tradition, as well as to notions of a a progressive welfare state. By studying a similar material, though aimed towards a foreign audience, the thesis suggests that these allegations constitue an elucidatory example of how national and ideological narratives can form within the framework of technological-ideological dynamics of modernist architecture. Furthermore, it argues that the potential of this form of ideological particularisation can be regarded a universal charactersistic inherent in modernistic architecture.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares syn på delaktighet i förskolan. Vi har även undersökt hur vuxnas makt kan påverka barnens delaktighet på förskolan. Media framställer ibland barns ökade makt och delaktighet som något negativt. Vi ville se hur barns delaktighet kan uppfattas av pedagoger och i vilka situationer delaktigheten syns på förskolan. Vi har utgått ifrån en kvalitativ ansats där vi använt oss av intervjuer för att ta del av förskollärarnas erfarenheter. I studien använder vi oss av Steven Lukes (2008) maktteori och Harry Shiers (2001) delaktighetsstege och vill med hjälp av dem undersöka hur pedagogerna arbetar för att nå delaktighet på förskolan och om eventuellt maktaspekter kan påverka barns inflytande. I resultatet presenterar vi hur förskollärare skapar delaktighet utifrån den delaktighetsstege som Shiers lyfter fram, samt behandlar för- och nackdelar med delaktighet på förskolan. I förskolans läroplan står det att barnen på förskolan ska ges möjlighet till att påverka sin situation på förskolan och delta i olika former av samarbete och beslutsfattande. Resultatet kopplas även till Steven Lukes teori om maktens olika dimensioner. Resultatet visar att förskollärarna ser delaktighet som något positivt. De var dock alla eniga om att för mycket delaktighet inte är bra för barnen då det skapar oro och vilsenhet. Både tidigare forskning och våra informanter anser att barn mår bra av struktur och tydliga regler. Att ge barnen för många val passar inte alla och vi kan därför se att det är svårt att ge barn full delaktighet. Vi kan i vårt resultat se att förskollärare dagligen arbetar för att göra barnen delaktiga men vissa pedagoger menar att stora barngrupper och brist på personal inskränker på möjligheterna. Synen på delaktighet skiljer sig åt mellan olika pedagoger, men ledordet för att skapa delaktighet enligt pedagogerna har varit att lyssna på barnen / The purpose of this study is to investigate preschool teacher’s views of participation in preschool. We examined how adults' power can affect children's participation in preschool. Media produces sometimes children's increased power and empowerment as something negative. We wanted to see how children's participation can be perceived by preschool teachers and the situations in which participation can be seen at the preschool and we have assumed a qualitative approach in which we used interviews to take part in pre-school teachers' experiences. In this study, we use Steven Lukes (2008) power theori and Harry Shiers (2001) ladder of participation and used it to examine how preschool teachers are working to achieve participation in preschool and if any power aspects can affect children's influence. In the result we present how preschool fosters participation based on the needs of the ladder as Shier highlights, and discusses the pros and cons of participation in preschool. The preschool curriculum states that children in preschool should be given the opportunity to influence their situation at the preschool and participate in various forms of collaboration and decision making. The result is also coupled to Steven Lukes theory of power and the different dimensions. The result shows that preschool teachers see participation as something positive. However, they were all agreed that too much involvement is not good for children as it creates anxiety and disorientation. Both previous research and our informants believe that children thrive on structure and clear rules. To give children too many choices does not fit all and we can therefore see that it is difficult to give children full participation. We can from our results see that that the preschool teachers work daily to make the children involved but some educators argue that large groups of children and lack of staff restricts the possibilities. The view of participation differs among different teachers, but the key word for creating participation according to the educators has been to listen to the children

Uppsatsens centrala tes är att tanken på den eviga återkomsten i Nietzsches prosadikt Så talade Zarathustra kan förstås som ett tragiskt ögonblick. För att kunna avhandla denna tes ställs den avgörande frågan: Vad avses med 'tragiskt ögonblick'? Jag söker syftesbestämma detta begrepp inom ramarna för den tyska idealismens tanketradition, där Schelling och Schopenhauer tjänar som exempel. Denna specifika förståelse av det tragiskas begrepp är att särskilja från genrebestämningar av tragedin. / The central thesis of this paper is that the thought of the eternal return in Nietzsche's work Thus spoke Zarathustra can be interpreted as a tragic moment. For proving this thesis, it is necessary to clearly understand how the concept of the metaphysically revelatory tragic moment within the tradition of German idealism differs from a genre-definition of tragedy. I use Schelling's and Schopenhauer's philosophies of art as examples of cases in German idealism where the tragic moment has been considered metaphysically revelatory. Thereupon I adjudicate whether the thought of the eternal return can qualify as such a moment.

En retorisk analys av Johan Vilhelm Snellmans och Malla Silfverstolpes följdskrifter till Carl Jonas Love Almqvists roman Det går an.

Ett gemensamt drag i den tidigare forskningen om Stina Aronsons modernism har varit att betona Artur Lundkvists betydelse. Den här uppsatsen undersöker en roman som utkom före det att Aronson hade någon kontakt med Lundkvist, Två herrar blev nöjda från 1928, i syfte att nyansera nämnda historieskrivning. Romanen undersöks utifrån en modernistisk diskurs baserad på tre representativa översiktsverk för perioden. Dessutom anläggs Judith Butlers performativitetsteori i ett försök att åskådliggöra hur Aronson i romanen skenbart anpassar sig till en traditionellt kvinnlig författarroll. Resultatet visar att Två herrar blev nöjda tar avstånd från realismen och istället präglas av modernismens estetik och radikalt nya världsåskådning. I såväl form som innehåll märks ett tydligt intresse för det omedvetna, för det irrationella, för slumpen och för det splittrade jaget. Vidare kännetecknas romanen av formell introspektion, det vill säga en upptagenhet vid den egna litterära skapelsen.

Detta arbete handlar om hur högläsning och boksamtal kan användas för att arbeta med värdegrund i skolan. I uppsatsen presenteras tidigare forskning om högläsning och boksamtal, olika lässtrategier och värdegrunden i skolan. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur skönlitteratur kan användas i skolan för att arbeta med värdegrund. För att undersöka detta genomfördes högläsning och boksamtal i en elevgrupp. Den valda litteraturen var Tove Janssons novell ”Berättelsen om det osynliga barnet”. I arbetet framställs resultatet av högläsningen och efterföljande boksamtal och dessa analyseras sedan tillsammans med relevant litteratur. Resultaten visar att högläsning och boksamtal är en bra metod för att arbeta med värdegrunden då elever har olika uppfattningar. Genom boksamtal får då barnen inblick i vad andras syn på värdegrund innebär. De slutsatser som dragits är att boksamtal och högläsning är en bra metod för att arbeta med värdegrund då detta skapar gemenskap hos gruppen. Boksamtal hjälper eleverna att reflektera kring berättelsen samt ger nya infallsvinklar då de lyssnar på varandras tankar och funderingar. Boksamtalen får eleverna att se nya aspekter och vinklar gällande omvärlden. / This essay is on how reading aloud and discussing the books can be used as basis for working with basic principles in school. The essay will cover previous research on this methodology, reading strategies and basic principles in school. The purpose of this essay is to examine how literature can be utilized while working with basic principles in school. The study was performed by reading aloud to a group of students and thereafter discussing the book. For this study, Tove Jansson´s short story “Berättelsen om det osynliga barnet” was chosen. Results are showing that the methodology mentioned above is a good way to address basic principles as students got different frames of reference. Through discussions about the book, their insight of other´s perception of basic principles will increase. The conclusion is that reading aloud and talking about the book is a good method to work with basic principles as this creates a connection within the group. Talking about the book helps the students to get different aspects and angles of approach of their surroundings.

I denna uppsats jämförs i ett posthumanistiskt perspektiv två svenska romaner som diskuterar medvetandets natur och gränserna för det mänskliga. I En levande själ från 1980 av Per Christian (PC) Jersild (f. 1935) konfronteras vi med djur som utsätts för plågsamma djurförsök och med uppfödandet och programmerandet av aborterade mänskliga fosterhjärnor som skall utnyttjas som biodatorer i intelligenta maskiner. I Sången ur det kinesiska rummet från 2014 av Sam Ghazi (f. 1967) står i stället möjligheten till en rent artificiell intelligens i fokus. De två böckernas frågeställningar kring vad som händer i en framtid när robotar blir alltmer människolika och människor alltmer robotlika är idag högaktuella. Inte minst gäller det frågan om gränserna för det mänskliga och behovet av en etik som inkluderar andra väsen med ett medvetande. Sammanfattningsvis visar analysen i uppsatsen att en posthumanistisk läsning möjliggör nya och givande tolkningsmöjligheter av bägge verken trots att endast Sången ur det kinesiska rummet beskriver sin posthumana verklighet i ett posthumanistiskt perspektiv medan En levande själ i huvudsak har en mänsklig utgångspunkt för sin gestaltning av Ypsilon. I ett posthumanistiskt perspektiv framträder också romanernas karaktär av moraliska tankeexperiment tydligt.

Denna uppsats undersöker hur den svenska konstnären Greta Knutson historiskt sett har kanoniserats i relation till sitt förhållande med den kände dadaisten Tristan Tzara och den franska surrealiströrelsen under 1920- och 1930-talet. Knutson hade en lång och produktiv karriär och uppsatsens intention är att flytta fokus från de tidiga dagarna i Paris med surrealisterna till hennes senare konstnärliga period, räknad från slutet på 1960-talet fram till hennes död 1983. Min tes är att en radikal stilförändring då skedde till ett, paradoxalt nog, mer surrealistisk konstnärligt uttryck. Med hjälp av Griselda Pollock och det teoretiska begreppet ”kanonisering” ifrågasätts varför denna senare period i stort har gått förbi konsthistorien och hur Knutsons relation till surrealismen sett ut. Genom en formalistisk analys presenteras därefter verken La Surprise, Feu dans la maison och Det stulna brevet, vilka är representativa för Knutsons senare konstnärliga period. / This essay examines how Swedish born artist Greta Knutson has been historically canonised in reference to her relationship with the famous Dadaist Tristan Tzara and the French surrealist movement of the 1920’s and 1930’s. Knutson had a long and productive career and the overall purpose of my essay is to change focus from the early days in Paris with the Surrealists into her later artistic period, counted from the late 1960’s until her death in 1983. It is claimed here that she then made a radical change of style into, paradoxically, a more surrealistic artistic expression. Through Griselda Pollock and the term “canonisation” I’m exploring and questioning why Knutson’s later career has gone unnoticed in art history and I’m also looking at Knutson’s relation to surrealism. Through a formalistic analysis the artworks La Surprise, Feu dans la maison and Det stulna brevet are presented, which are representative for Knutson’s later artistic period.