In this essay I reflect on what makes a good preschool teacher today. I discuss the importance of education, the importance of experience and practical knowledge, but also the importance of capacity for self-reflection and listening. I bring up examples from my workplace, where some think more about their limitations than on what and how much they actually can. Others are more satisfied by what they can and see less of their limits. Some are also lack of the will to see differently and to do changes. We also have different perceptions of the norms and values enshrined in our childhood. What we're from, our various social, cultural and an ethnic background also plays a role in the understanding and the interpretations we make in various situations. I discuss the teacher as a profession and the importance of education, that it is not enough only with experience, it needs to be supplemented with educational and theoretical knowledge to assess, identify, weigh and deliberate well to act as needed in the present moment. Teacher is about to be. Being a good teacher in practice, have practical knowledge. I also discuss the importance of self-reflection. Without the mirror it is only a mirror image without a reflective approach. The good teacher, the more I think, the more I realize that there is no simple answer.

Studien behandlar begreppet det kompetenta barnet och dess komplexitet. Denerfarenhet vi har genom att vara verksamma i förskolan innebär att vi uppleverbegreppet används utan någon större eftertanke eller notis av dess betydelse. Syfte medstudien är att förklara och förstå innebörden av begreppet det kompetenta barnet iförskolan. Studiens litteraturgenomgång berör aktuell forskning inom området,begreppet det kompetenta barnet och barnsyn. Datainsamlingen som ligger till grund förstudien består av åtta kvalitativa intervjuer med förskollärare och genomfördes med stödav fenomenografin. Resultatet visar att förskollärarna förklarar begreppet, detkompetenta barnet utifrån tre olika kategorier. Dessa tre kategorier är; det kompetentabarnet genom färdigheter och självständiga handlingar, det kompetenta barnet sommöjliggörs genom miljön samt det kompetenta barnet förklaras genom inneboende viljaoch drivkraft. Resultatet visar även hur det kompetenta barnet kommer till uttryck iförskolans verksamhet; Barnet som kompetent genom förskollärarens syn på barnetsamt barnet som kompetent genom hur förskollärare uppfattar sin egen yrkesroll. Idiskussionsdelen diskuteras hur begreppet det kompetenta barnet beskrivs avförskollärare och hur det kompetenta barnet kommer till uttryck i förskolansverksamhet. / The study focuses on the complexity of the concept the competent child. From ourexperience of working in preschool we have been aware of the fact that this concept isbeing used without any further consideration or observance of its true meaning. Thepurpose of this study is to explain and understand the signification of the concept thecompetent child in preschool. The literature on which the study is based concernscurrent research within the field, the competent child and outlook on children. Thecollections of data that the study is based on contains of eight qualitative interviewswith preschool teachers were made supported by phenomenography. The result showsthat preschool teachers explain the concept, the competent child by three categories.These three categories are; the competent child through skills and independent actions,the competent child who is made possible through the environment and the competentchild being explained through inborn will and driving force. The result also shows howthe competent child is expressed in the daily activities in preschool. The child ascompetent through the preschool teacher`s outlook on children and the child ascompetent through the way, in which the preschool teacher perceive her/his ownprofessional role. In the discussion part, the way preschool teachers explain the conceptthe competent child, is being discussed and how the competent child is expressed in thedaily activities in preschool.

Studiens övergripande syfte är att generera insikt i förskollärares uppfattningar av omsorgens roll i det dagliga arbetet med de yngsta barnen i förskolan. Utifrån en fenomenografisk metodansats har sju semistrukturerade intervjuer genomförts med förskollärare verksamma på en småbarnsavdelning. I studien beskrivs tidigare forskning kring fenomenet omsorg och dess roll i förskolan och olika forskares uppfattningar av dess betydelse för de yngsta barnen. Informanternas utsagor är sammanställda utifrån en fenomenografisk analysmetod där sex beskrivningskategorier utkristalliserats, i kategorierna inryms en bred variation av uppfattningar av omsorgens betydelse. Dessa sex beskrivningskategorier leder fram till studien utfallsrum, dvs. studiens resultat. I resultatet framträder förskollärarnas uppfattningar av omsorgen som både en viktig faktor för de yngsta barnens välbefinnande, men även som en grund för deras lärande inom förskolekontexten. / The overall aim is to generate insights into preschool teachers' perceptions of the care role in the daily work with the youngest children in preschool. Based on a phenomenographic research approach has seven semi-structured interviews were conducted with preschool teachers operate in a toddler department. In the study described earlier research on the phenomenon of care and its role in nursery and various researchers' perceptions of its importance for the youngest children . The informants' statements are compiled based on a phenomenographic analysis where six descriptive categories emerged , in the categories contained a wide variety of perceptions of care significance. These six categories of description leads to the study sample space , in the study's results . This result emerges preschool teachers ' conceptions of care as both an important factor for the youngest children's well-being , but also as a basis for their learning in early childhood context.

Denna uppsats är en undersökning av barns möjligheter och begränsningar i förskolans ateljéer. Syftet är att synliggöra och problematisera föreställningar och uppfattningar om barns bild- och formarbete i förskolans vardagspraktik. Det gäller särskilt synen inom en Reggio Emiliainspirerad praktik, inom vilken jag själv arbetar som bildlärare. Studiens teoretiska och metodologiska ram utgörs av ett diskursanalytiskt perspektiv. Delar av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys tas i bruk tillsammans med diskursteoretiska och diskurspsykologiska begrepp. Den empiriska materialinsamlingen utgår ifrån en kvalitativ etnografisk ansats. Det empiriska materialet består av fältanteckningar från en pedagogisk nätverkssammankomst samt av en intervju med en av deltagarna från det nätverket. Till studiens empiriska material hör även litteratur som beskriver ett Reggio Emiliainspirerat arbetssätt. Fältanteckningar och fotodokumentation från min egen praktik i förskolans ateljéverksamhet ingår som ett reflektivt yttrande i uppsatsen, men ska inte ses som en del av i empirin. Barnen i studiens exempel blir uppmärksammade och positivt bekräftade utifrån hur socialt aktiva, kapabla och ivriga de är att lära mer. Studiens resultat pekar på att barns möjligheter till estetiskt handlande regleras av vilka subjektspositioner diskursen erbjuder. Den subjektsposition som identifieras och problematiseras i den här studien är det kompetenta barnet. Den slutsats som dras av undersökningen är att barns bild- och formskapande i reggiodiskursen får stå i ”nyttans och lärandets tjänst” och att mätbarhet och prestation betonas starkt.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares syn på delaktighet i förskolan. Vi har även undersökt hur vuxnas makt kan påverka barnens delaktighet på förskolan. Media framställer ibland barns ökade makt och delaktighet som något negativt. Vi ville se hur barns delaktighet kan uppfattas av pedagoger och i vilka situationer delaktigheten syns på förskolan. Vi har utgått ifrån en kvalitativ ansats där vi använt oss av intervjuer för att ta del av förskollärarnas erfarenheter. I studien använder vi oss av Steven Lukes (2008) maktteori och Harry Shiers (2001) delaktighetsstege och vill med hjälp av dem undersöka hur pedagogerna arbetar för att nå delaktighet på förskolan och om eventuellt maktaspekter kan påverka barns inflytande. I resultatet presenterar vi hur förskollärare skapar delaktighet utifrån den delaktighetsstege som Shiers lyfter fram, samt behandlar för- och nackdelar med delaktighet på förskolan. I förskolans läroplan står det att barnen på förskolan ska ges möjlighet till att påverka sin situation på förskolan och delta i olika former av samarbete och beslutsfattande. Resultatet kopplas även till Steven Lukes teori om maktens olika dimensioner. Resultatet visar att förskollärarna ser delaktighet som något positivt. De var dock alla eniga om att för mycket delaktighet inte är bra för barnen då det skapar oro och vilsenhet. Både tidigare forskning och våra informanter anser att barn mår bra av struktur och tydliga regler. Att ge barnen för många val passar inte alla och vi kan därför se att det är svårt att ge barn full delaktighet. Vi kan i vårt resultat se att förskollärare dagligen arbetar för att göra barnen delaktiga men vissa pedagoger menar att stora barngrupper och brist på personal inskränker på möjligheterna. Synen på delaktighet skiljer sig åt mellan olika pedagoger, men ledordet för att skapa delaktighet enligt pedagogerna har varit att lyssna på barnen / The purpose of this study is to investigate preschool teacher’s views of participation in preschool. We examined how adults' power can affect children's participation in preschool. Media produces sometimes children's increased power and empowerment as something negative. We wanted to see how children's participation can be perceived by preschool teachers and the situations in which participation can be seen at the preschool and we have assumed a qualitative approach in which we used interviews to take part in pre-school teachers' experiences. In this study, we use Steven Lukes (2008) power theori and Harry Shiers (2001) ladder of participation and used it to examine how preschool teachers are working to achieve participation in preschool and if any power aspects can affect children's influence. In the result we present how preschool fosters participation based on the needs of the ladder as Shier highlights, and discusses the pros and cons of participation in preschool. The preschool curriculum states that children in preschool should be given the opportunity to influence their situation at the preschool and participate in various forms of collaboration and decision making. The result is also coupled to Steven Lukes theory of power and the different dimensions. The result shows that preschool teachers see participation as something positive. However, they were all agreed that too much involvement is not good for children as it creates anxiety and disorientation. Both previous research and our informants believe that children thrive on structure and clear rules. To give children too many choices does not fit all and we can therefore see that it is difficult to give children full participation. We can from our results see that that the preschool teachers work daily to make the children involved but some educators argue that large groups of children and lack of staff restricts the possibilities. The view of participation differs among different teachers, but the key word for creating participation according to the educators has been to listen to the children

Educational mapping in preschool To benefit children or to cause difficulties for them   Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om varför en kartläggning i förskolan blir aktuell, utifrån förskollärares perspektiv. Följande frågeställningar låg till grund för undersökningen: Vad ska kartläggningen leda till? Och hur går en kartläggning till? Metoden som använts för att svara på forskningsfrågorna är semistrukturerade intervjuer som genomförts med fyra förskollärare som arbetar på olika förskolor i samma kommun. Resultatet i denna studie pekar på att förskollärare ser den pedagogiska kartläggningen som ett hjälpmedel i arbetet med att erbjuda alla barn ett likvärdigt lärande i förskolan. Undersökningens resultat pekar även på att förskollärare inte anser att en diagnos skall vara nödvändig för att barn ska få det stöd de behöver i förskolan, det framkommer dock att det finns svårigheter i att erbjuda alla barn det stöd de behöver utan att det finns en diagnos. Svårigheter i att anpassa miljön efter alla barns behov uppges bottna i ekonomiska frågor samt hur lokalerna är utformade.

Talet om det kompetenta barnet är vanligt förekommande i svensk förskola och har i tidigare studier beskrivits som “sunt förnuft” (Bjervås, 2011) och en tvingande idé (Kampmann, 2004). Föreliggande studie ämnar till att undersöka hur förskollärare beskriver det kompetenta barnet i fokusgruppssamtal förskollärare emellan om det kompetenta barnet. Studien ämnar även att se på vilket sätt olika syn på kunskap framträder i diskursen om det kompetenta barnet. Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och analyserar utifrån ett diskursanalytiskt angrepp med hjälp av Foucaults (1980) begrepp sanningsregim samt makt och kunskap. Diskursens grundläggande antagande är dess allmängiltighet och betraktas av förskollärarna som självklar. Genom begreppet spänningar som uppstår mellan sanningsregimer synliggörs normer som därmed möjliggör diskursen om det inkompetenta barnet. Dessa spänningar utgörs av oberoende, individuella rättigheter och kollektiva skyldigheter samt hur kunskap förhåller sig till dagens barn och framtidens vuxna. Resultatet av analysen visar att makten och kunskapen tillfaller förskolläraren. I studiens diskussion bekräftas att diskursen om det kompetenta barnet upprätthåller normer som konstruerar ett ideal för förskolebarnet men resulterar även i ett ideal för förskolläraren. Relationen mellan diskursen om det kompetenta barnet och det inkompetenta barnet kan därmed förstås som krav och möjligheter och genom att vara medveten om diskurserna som ett diskursivt nätverk kan makten och kunskapen även tillfalla barnen.

Syftet med uppsatsen var att undersöka främjande och hindrande aspekter för varje barns utrymme och inflytande i arbetet med pedagogisk dokumentation i förskolan. Problemet som låg bakom studiens syfte var den svåra utmaningen för pedagoger att göra varje barn delaktig och synliggjord i arbetet med pedagogisk dokumentation, särskilt de barn som pedagogerna på något sätt utmanas av. Detta blev problematiskt då förskolans styrdokument lyfter fram varje barns rätt till utbildning och därmed delaktighet och inflytande i den samma, oavsett förutsättningar. För att samla in empiri har åtta pedagoger intervjuats med metoden halvstrukturerade intervjuer. Resultatet har smalnats av med hjälp av tematisk innehållsanalys och analyserades utifrån Socialkonstruktivism samt Relationellt perspektiv. I resultatet framkom tre teman; Olikheter i relation till arbetet med pedagogisk dokumentation, Barnets roll i arbetet med pedagogisk dokumentation och Pedagogens roll i arbetet med pedagogisk dokumentation. Dessa har belysts och utretts med hjälp av tidigare forskning och relevant litteratur. Studiens resultat visade tydligt att det handlar om pedagogens roll och ansvar att möta alla de olikheter som ryms i förskolan. Det innebär att se barnet som ett Du, ett subjekt, och värna varje mellanmänskligt möte. Pedagogernas ansvar är att göra det möjligt för varje barn att berika och på sitt sätt föra projektet framåt. Det handlar om att ge fler uttryckssätt betydelse och synliggöra dessa i arbetet med pedagogisk dokumentation. Studien visade att inkludering i förskola kan handla om varje barns möjligheter till utrymme och inflytande i arbetet med pedagogisk dokumentation.

1 januari 2020 inkorporerades konventionen om barnets rättigheter till svensk lag. När arbetet med studien startade fanns det ingen forskning kring hur förskolans verksamhet påverkats av inkorporeringen, vilket väckte en nyfikenhet hos oss. Syftet med studien blev således att undersöka hur verksamma förskollärare resonerade kring arbetet med barnkonventionen, med en fördjupning i en av konventionens artiklar gällande barnets bästa (artikel 3). Empirin samlades in genom en kvalitativ insamlingsmetod där fyra semistrukturerade intervjuer och en skriftlig intervju genomfördes med fem förskollärare. Studien utgick från förskollärares resonemang och upplevelser kring arbetet med barnkonventionen. Empirin analyserades utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv med fokus på begreppen: det kompetenta barnet, barnet som being och becoming samt barnperspektiv och barns perspektiv. Resultatet visade att förskollärarna redan arbetade med barnkonventionen sedan flera år tillbaka men att det i samband med inkorporeringen bidrog till en ökad diskussion. Därutöver visade resultatet även att förskollärarnas grundläggande målsättning alltid var att utgå från barns bästa, men att det hamnar i konflikt med faktorer som de kan- och inte kan påverka. Förskollärarna gav uttryck för att barnkonventionens inkorporering var välkommen genom att den bidragit till ett ökat fokus för barns bästa, vilket stämmer överens med förskolans läroplan.

Syftet med uppsatsen var att undersöka främjande och hindrande aspekter för varje barns utrymme och inflytande i arbetet med pedagogisk dokumentation i förskolan. Problemet som låg bakom studiens syfte var den svåra utmaningen för pedagoger att göra varje barn delaktig och synliggjord i arbetet med pedagogisk dokumentation, särskilt de barn som pedagogerna på något sätt utmanas av. Detta blev problematiskt då förskolans styrdokument lyfter fram varje barns rätt till utbildning och därmed delaktighet och inflytande i den samma, oavsett förutsättningar. För att samla in empiri har åtta pedagoger intervjuats med metoden halvstrukturerade intervjuer. Resultatet har smalnats av med hjälp av tematisk innehållsanalys och analyserades utifrån Socialkonstruktivism samt Relationellt perspektiv. I resultatet framkom tre teman; Olikheter i relation till arbetet med pedagogisk dokumentation, Barnets roll i arbetet med pedagogisk dokumentation och Pedagogens roll i arbetet med pedagogisk dokumentation. Dessa har belysts och utretts med hjälp av tidigare forskning och relevant litteratur. Studiens resultat visade tydligt att det handlar om pedagogens roll och ansvar att möta alla de olikheter som ryms i förskolan. Det innebär att se barnet som ett Du, ett subjekt, och värna varje mellanmänskligt möte. Pedagogernas ansvar är att göra det möjligt för varje barn att berika och på sitt sätt föra projektet framåt. Det handlar om att ge fler uttryckssätt betydelse och synliggöra dessa i arbetet med pedagogisk dokumentation. Studien visade att inkludering i förskola kan handla om varje barns möjligheter till utrymme och inflytande i arbetet med pedagogisk dokumentation.