Reggio Emilia-pedagogiken har fått stor spridning i Sverige och med det även dess arbetsmetoder såsom pedagogisk dokumentation. Med Reggio Emilia-pedagogiken har det kompetenta barnet tagit plats i verksamheterna och blivit en norm för barnen att förhålla sig till. Vårt syfte med studien är därför att undersöka vilka diskurser och föreställningar som finns i förskollärares berättelser kring det kompetenta barnet inom pedagogisk dokumentation. Vi har använt oss av en kvalitativ metod, där vi har genomfört sex semistrukturerade intervjuer med förskollärare i Stockholmsområdet. Med hjälp av feministisk poststrukturalism och diskursanalys har vi fått fram ett resultat som visar att pedagogisk dokumentation kan verka som en maktproducent i form av vilka diskurseroch normer den synliggör och därmed upprätthåller. Vidare visar resultatet att verktyget pedagogisk dokumentation ger förskolläraren makt i form av vad som väljs ut att dokumenteras, och därför hävdar vi att ett etiskt förhållningssätt behöver problematiseras i relation till barns perspektiv.

I dagens samhälle råder det en stark norm kring att barn ska vara aktiva. Aktivitet tillsammans med krav på prestation eller brist på vila och återhämtning kan leda till stress. Jag har själv upplevt den aktiva normen i förskolan och sett ett behov av att skapa balans mellan aktivitet och vila. Tidigare forskning visar att mindfulness skulle kunna möta det identifierade behovet och har bidragit till arbetets form. Syftet är att genom ett utvecklingsarbete implementera mindfulness i förskolan och att efter fyra veckor undersöka de eventuella effekterna. Utvecklingsarbetet har genomförts i fyra olika barngrupper, på tre olika förskolor, i en stad i Sverige. Mindfulness har där gjorts till en mer eller mindre daglig rutin under fyra veckors tid. Genom en kvalitativ undersökningsmetod med intervjuer, observationer och dagboksanteckningar har jag sökt svar på arbetets frågeställningar: Hur framställer pedagogerna balansen mellan aktivitet och vila före och efter genomfört utvecklingsarbete? Och: Vilka faktorer kan tänkas påverka implementeringen av mindfulness i förskolan? Ett normkritiskt perspektiv har bekräftat att den aktiva och kravfyllda normen är mycket stark. Implementeringen av mindfulness visar sig utmana och förändra den aktiva normen, vilket kommer till uttryck i en känsla av större balans. Mindfulness har även gett upphov till lugnare måltider och en känsla av subjektivt välbefinnande hos barn så väl som pedagoger. Vad som även blivit tydligt är att det finns en mängd olika faktorer och förutsättningar som påverkat genomförandet i de olika verksamheterna. Normer kring ansvar och ledarskap, förhållningssätt och normativa förväntningar på barn har visat sig möjliggöra eller begränsa barnens tillgång till mindfulness. Genom att synliggöra dessa faktorer tror jag det är möjligt att införa mindfulness i förskolan på ett mer medvetet sätt.

Syftet med detta arbete var att ta reda på och synliggöra hur pedagoger ser på sitt eget arbete med barns inflytande i verksamheten samt hur de tror att deras egen syn på inflytande påverkar arbetet. Vi ville ta reda på hur synen på inflytande kan skilja sig pedagoger emellan och vad de får för stöd från förskolechefen för att kunna uppfylla strävansmålen framställs i Läroplanen för förskolan. Metoden vi använde för att genomföra studien var semistrukturerade intervjuer där pedagoger och förskolechefer från fyra olika förskolor har deltagit. Med utgång i ”det kompetenta barnet” som perspektiv, så har vi analyserat materialet vi samlat in och resultatet visar bl.a. att många av informanterna inte särskilde begreppen inflytande och delaktighet, något vi tror kan bero på att Läroplanen för förskolan inte heller gör en distinktion mellan begreppen. Vi kom även fram till att relationen och kommunikationen med förskolecheferna inte alltid var särskilt tydlig och kontinuerlig vilket av vissa pedagoger upplevdes som negativt medan andra inte ansåg att en sådan granskning var nödvändig. Läroplanen för förskolan stod i centrum när det handlade om vad förskolechefen hade för förväntningar och det uttrycktes att denna var allt som pedagogerna behövde ha fokus på. Att arbeta med barns inflytande kunde, enligt våra informanter, vara en blandning av många olika komponenter. Några centrala begrepp var: lyhördhet, lyssna, ta tillvara på, flexibilitet, inspirerande miljö och tillåtande attityd.Slutsatserna vi drar av denna studie är att pedagogernas upplevelser av sin egen syn på barns inflytande påverkar verksamheten i stor utsträckning, om man ser på barn som en aktiv del i en process av beslutsfattande så bedrivs även verksamheten på detta vis. Förskolechefens relation till pedagogerna är inte alltid så synlig och konsekvent som en del skulle önska och vi tror att det skulle kunna vara värt att försöka förstärka denna relation mellan pedagoger och förskolechef för att sedan kunna utvärdera resultatet och ställa i förhållande till tidigare struktur av verksamheten.

Studiens syfte är att undersöka om det finns en normerande och styrande funktion i den Reggio Emiliainspirerade förskoleverksamheten som den implementeras i Sverige. Genom intervjuer med fyra pedagogistor undersöks hur bilden av barnet och dess lärande tar sig uttryck på de olika förskoleenheterna, framförallt när det gäller de för Reggio Emiliafilosofin väsentliga begreppen att följa barnens intresse, pedagogisk dokumentation, miljön som den tredje pedagogen och det kompetenta barnet. Resultaten visar att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken genom projektarbeten och pedagogisk dokumentation leder in barnens kunskapande i givna ramar och omdirigerar vissa av barnens egna viktiga frågor. Resultaten visar också att den pedagogiska miljön har en starkt styrande funktion där bara vissa aspekter av lärandet uppmuntras och att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken värjer sig för begrepp som omsorg, anknytning och behov. Istället konstitueras en normerande bild av det önskvärda barnet som en naturvetenskaplig forskare. Den för Reggio Emiliafilosofin så eftersträvade dialogen med andra discipliner och pedagogiska perspektiv har i den  Reggio Emiliainspirerade pedagogiken transformerats till ett pedagogiskt koncept som omgärdas av förbud och där oliktänkande pedagoger och föräldrar för att höra hemma i verksamheten måste omvändas och inordnas i "det nya tänkandet". På det viset har den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken en normerande och disciplinerande funktion också för barnens föräldrar och förskoleenhetens pedagoger.

Ur ett barndomssociologiskt perspektiv studeras i denna uppsats tre riktningar i forskningen om barns läslärande samt de metoder som bygger på denna. De tre riktningarna är: Traditionell pedagogisk och psykologisk forskning om barns läslärande; Emergent literacy/Early literacy samt Literacy from infancy. I första hand studeras skrifter av tre svenska forskare: Ingvar Lundberg, Caroline Liberg och Ragnhild Söderbergh. Syftet är att undersöka vilka barndomsdiskurser och vilka sätt att se på begreppen barn och barndom som speglas. I Lundbergs forskning ser jag diskursen om Barnet som kultur- och kunskapsåterskapare – ett förhållningssätt som säkrar makthierarkin mellan barn och vuxen. Barnet tränas under strukturerade former under ledning av en vuxen och syftet är att ge en stadig grund inför den senare läsundervisningen i skolan, undervisning som i första hand bygger på syntetiska metoder med bokstavsinlärning och ljudning. I Libergs forskning syns diskursen Barnet som aktiv kultur och kunskapsåterskapare. Förhållningssättet liknar det som beskrivs av Lundberg men man hyser en större tilltro till barnets kompetens och förmåga att dra egna slutsatser. Utifrån barnets frågor och intresse stöttar den vuxne genom att visa på bokstävers betydelse och ljudningens principer. En alternativ väg visar Söderbergh på. Hennes metod bygger på att en vuxen aktivt försöker väcka det lilla barnets intresse för skriftspråket genom att fokusera på skrivna ords betydelse, innehåll och funktion snarare än på form och avkodningsteknik. När intresset finns lämnas lärandet helt över till barnet och den vuxnes roll blir att stimulera på rätt nivå. Här syns diskursen om det kompetenta barnet och även ett ifrågasättande av makthierarkin mellan barn och vuxen. Inom Lundbergs och Libergs forskningstraditioner rör man sig inom ramen för den diskurs som jag valt att benämna Skolan som läsandets arena t ex på så sätt att aktiviteterna utgår ifrån de enskilda bokstäverna och ljudningen och därmed initierar det man tänker sig att skolan senare kommer att ta över. Söderberghs forskning innebär ett ifrågasättande av denna diskurs då den handlar om läslärande vid en avsevärt mycket tidigare ålder och dessutom med en helt annan metod. Forskningen/metoden blir därtill problematisk då den både hamnar inom ramen för den vedertagna diskursen om Det naturliga barnet och inom diskursen om Det kompetenta barnet, i meningen läskunnigt. Den ifrågasätter därmed både lärarens roll och kanske också skolsystemet i stort. Anledningen till att hennes metod inte får större genomslag kanske i sin tur kan förklaras som en rädsla för Det kompetenta, läskunniga lilla barnet.

The pre-school is seen by many as the place where children get equipped for the future and the challenges there of. One of the most important aims according of the curriculum for Swedish preschools is that children get the opportunity, in interaction with the pedagogues, to develop their identity and to feel secure and satisfied with themself. Although, in the curriculum of the Swedish preschool system there is a comprehensive focus on the children’s competencies and learning, the importance that the children feel secure is not that prominent. Consequently a paradox occurs between the focus on children’s competencies and their need for care. The focus of this study is to investigate how this effects the pedagogues work with the children’s self-esteem.   The study investigates the pedagogues views on self-esteem and how they work to strengthen and develop the childrens self-esteem. A qualitative method was used, based on interviews and observations, in order to get a verified picture of the pedagogues views on the above questions. The interviews took place in a pre-school in the south part of Stockholm. The study is based on the perspective sociology of childhood.  The result shows that the pedagogues child perspective is based on the ’competent child’ where the development of the children’s self-esteem developed with confirmation of the childrens competencies and performances. The childrens self-esteem is according to the pedagogues a concept they take for granted as a ’silent perspective’, instead of something outspoken and something they discuss between one another. In conclusion, to work with children's self-esteem and to make the work as meaningful as possible, it is important that the pedagogues are aware that there are several ways to it’s development both an inner subjective and outer, which they display. The result shows that much focus is placed on developing the outer performance-based self-esteem. As a consequence little focus is laid on the emotional acknowledgment necessary for the development of the subjective or the inner self-esteem.

In this study I wanted to find out what is said about the preschool in a media debate that took place on a discussion forum of a Swedish newspaper’s web site in 2016. Through critical discourse analysis I have tried to find out what is said and reflect upon what it says about the preschool. Critical discourse analysis focuses on the text, the interaction and the context to find out how different discourses are being drawn upon within the interaction to reproduce or modify the given context. My results show that the studied media debate takes place within a modernistic order of discourse where the preschool as a producer of results and as a business company is at stake. This is the preschool as an institution, where the child needs to develop certain abilities, and as a producer, offering a service to the consumer; the parent. Half of the participants of the debate are questioning the preschool and claim that the institutionalization of children has gone too far. The preschool isn’t able to deliver when it comes to care and security for the little child, according to the critics. The other half of the participants defend the preschool as an institution and see it as a necessary part of the childhood, both as a practical solution for the modern society and for what it can give the child when it comes to learning and preparing for the future. The critics and the defenders can be understood as acting within different historical discourses of the preschool. The critics use arguments from the discourse of the child-crib, a socially determined childcare from the 19th century. The defenders use arguments from the discourse of the kindergarten, a pedagogically determined nursery school with its roots at the turn of the last century. The debate takes place within a certain understanding of the preschool which therefore is being reproduced, even though there are tendencies towards a more postmodern understanding in some of the written arguments. The preschool in the debate show signs of colonization by the systems of money and power, through what Fairclough calls marketization of discourse, discourse of bureaucracy and discourse of counseling. The preschool under debate is a preschool within the global market of free trade, where changing power relations lead to feelings of insecurity and the need for control. Throughout the debate one power relation is taken for granted, that is the relation between the debater and the debated, between the adult and the child.

Syftet med produktarbetet var att skapa ett didaktiskt lärandematerial bestående av en bilderbok med tillhörande lärarhandledning med inriktning på vattnets kretslopp, för en hållbar utveckling. Det didaktiska lärandematerialet utformades för att stödja och inspirera förskolepersonalen i sin dagliga undervisning tillsammans med barnen i förskolan. Utformningen av det didaktiska lärandematerialet bygger på det som kom fram i besvarandet kring vår frågeställning: Hur kan ett didaktiskt lärandematerial utformas för att hjälpa förskolepersonalen att ge barn i förskolan tidiga erfarenheter om vattnets kretslopp? Frågeställningen besvarades i relation till den tidigare forskningen som gjorts inom samma ämnesområde. En bakgrund inom redan befintlig barnlitteratur och/eller lärandematerial samt våra didaktiska övervägande kring utformning av barnböcker har också bidraget till produktarbetets resultat. Allt material har samlats in via olika infallsvinklar såsom databassökningar och studiebesök. Materialets insamling har dokumenterats med hjälp av minnesanteckningar, fotografering och ljudupptagningar. I produktarbetets resultatavsnitt presenteras vårt didaktiska lärandematerial som kommer i form av en faktabilderbok med tillhörande lärarhandledning. Utifrån den befintliga barnlitteraturen och lärandematerialen saknas det sen tidigare motsvarande didaktiska lärandematerial, därför blir vår slutsats att vår produkt kan fylla en funktion som inget annat material gör just nu.

Den här uppsatsen behandlar mitt agerande utifrån två olika dilemman. I det första dilemmat intar jag ett grupperspektiv och utesluter individen. Den andra situationen skildrar en händelse där jag som pedagog utför en aktivitet tillsammans med ett barn, där individperspektivet blir i fokus och gruppen utesluts. Syftet med denna uppsats är att finna en fördjupad förståelse för mitt eget handlande utifrån de två dilemman som uppstod. Hur kan jag med säkerhet veta att mitt val av perspektivtagande i stunden är det rätta att utgå ifrån? Kan jag välja att utgå från både individens och gruppens perspektiv? Utifrån mina två dilemman har jag med stöd av reflektion och diskussioner med kurskamrater och handledare utfört en undersökning om hur mitt handlande hade kunnat ske utifrån olika infallsvinklar. Genom reflektionen och analysen har essäskrivande som metod varit det centrala verktyget. I undersökningen använder jag mig av bland annat Piagets och Vygotskijs teorier och tankar, men också pedagogisk litteratur, forskning och uppsatser finns som stöd i min uppsats. Min första tanke var att undersöka individen och gruppens perspektiv. Men under processens gång väcktes nya områden att se perspektiven ifrån. I min essä behandlas läroplanen, det sociala samspelets betydelse, det kompetenta barnet, inkludering och exkludering, barn i behov av stöd, normkritiskt förhållningssätt samt vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet och praktisk kunskap. I det sista kapitlet belyser jag Aristoteles begrepp episteme (vetskap) och fronesis (praktisk klokhet) och vad avsaknaden av dessa begrepp bidrog till. I min reflektion och analys beskriver jag vad som hände, samt hur jag skulle gjort ha gjort idag. Min undersökning visar på att bristen av kunskap i de två olika situationerna bidrog till att antingen gruppen eller individen blev utesluten, exkluderad utifrån mitt tolkningsföreträde. / This essay is focused on my actions based on two different dilemmas. In the first dilemma I take on a group perspective, excluding the individual. The other dilemma describes a situation where I as pedagogue perform an activity together with a child, focusing only on the individual perspective and excluding the group. The purpose of this essay is to get a deeper understanding of my own actions on the two arisen dilemmas. How can I know for sure that my chosen perspective is the right one to work by? Can I choose to focus on both the individual´s and the group´s perspective? Based on my two dilemmas, I have been able to carry out a study of how my actions could have been from different angles of approach by using essay as a method. This has been possible through reflection, discussions with classmates, mentor and analysis. In the study, I use Piaget´s and Vygotskij´s theories and thoughts, pedagogical literature, previous research, and essays to support my conclusions. My initial thought was to examine the perspective of both the individual and the group. But during the process, I came across more interesting areas and perspectives to study. My essay covers the Swedish curriculum, the importance of social interaction, the competent child, inclusion and exclusion, children with support needs, norm-critical approach and scientific basis, proven experience, and practical knowledge. In the last chapter, I highlight Aristotele´s concepts of techne (prociciency), episteme (knowledge) and fronesis (practical wisdom) and what the lack of these concepts contributed to. In my reflection and analysis, I describe what happened versus how I would have acted in a similar situation today. My research shows the lack of knowledge in the two different dilemmas contributed the exclusion of either the group or the individual based on my own interpretive precedence excluded.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka hur förskolebarn samt förskollärare resonerar om barns inflytande i förskolan. Vi vill även undersöka vilka möjligheter och begränsningar som finns för barns inflytande och hur förskollärare förhåller sig till de gränsdragningar de gör. Hur uppfattar barnen begränsningarna? Vi har utifrån en tematisk analys analyserat vårt empiriska material med avstamp i ett barndomssociologiskt perspektiv. Vi kan tydligt se hur både förskollärare och barn uppvisar och ger ord åt sin förståelse för den andra parten. Barnen försöker föreställa sig förskolans utbildning utifrån pedagogernas perspektiv medan pedagogerna genomgående genom intervjuerna talar om vikten av barns perspektiv. I förskolans utbildning är möjligheten till barns påverkan ständigt närvarande oavsett om förskollärarnas fokus avsiktligen ligger på barns inflytande eller inte. Förskollärarna i studien definierar inflytande som rätten att få önska, något som barnen i studien också visar förståelse för. Avslutningsvis presenteras studiens betydelse för förskollärare och andra pedagoger inom förskolans verksamhet och profession.