Följande studie har för syftet att bidra med kunskaper om hur yrkesgymnasieelever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) erfar och använder digitala verktyg som stöd för sitt lärande. Även om tidigare forskning har framhävt flera positiva effekter av digitala verktyg för inlärning hos elever med NPF, har det uppmärksammats en betydande brist när det gäller att utforska fenomenet ur ett elevperspektiv. Genom att särskilt fokusera på elevernas egna upplevelser och erfarenheter av att använda digitala verktyg strävar denna studie efter att bidra med en mer fördjupad och nyanserad förståelse för hur dessa verktyg upplevs som stöd för elever med NPF på yrkesgymnasiet.Studien är av kvalitativ karaktär och antar en fenomenologisk ansats, där den didaktiska triangeln fungerar som ett ramverk och där en induktiv analys har tillämpats. Undersökningen genomförs genom semistrukturerade intervjuer med åtta elever med NPF i årskurs tre på två olika yrkesgymnasier. Urvalet omfattar två regioner för att beakta eventuella skillnader i digital kompetens, ekonomiska resurser och sociokulturella faktorer. Resultaten av studien antyder att en övervägande andel elever anser att digitala verktyg är fördelaktiga för deras inlärning. Samtidigt identifierades flera områden där förbättringar kan behövas.

Med tanke på den ökade digitaliseringen av samhället, och elevernas stora intresse för digitala verktyg, väcker intresset att undersöka fritidshemslärares förhållningssätt till digitala verktyg. Syftet med detta arbete har därför varit att undersöka hur fritidshemslärare talar om digitala verktyg i relation till fritidsverksamheten. Studien har utgått utifrån frågeställningarna: Hur använder fritidshemslärare digitala verktyg i sin verksamhet?, Hur upplever fritidshemslärare att digitala verktyg fungerar som metod för att motivera elevers lärande och deltagande i sin verksamhet? och Hur förhåller sig fritidshemslärare till digitala verktyg i verksamheten? Studien har genomförts genom kvalitativa intervjuer med fritidshemslärare från olika verksamheter i Sverige och resultatet har analyserats huvudsakligen utifrån teorin om inre och yttre motivation. För att analysera djupare kring den inre och yttre motivationen har teorin om självbestämmande använts samt teori om motivation ur ett sociokulturellt perspektiv.  Resultatet av studier visar att fritidshemslärares förhållningssätt till digitala verktyg handlar om att hitta en balans mellan inre och yttre motivation, tillgodose grundläggande psykiska behov och skapa en gynnsam lärandemiljö som främjar elevernas motivation till lärande. Detta upplever fritidshemslärarna gör det via de digitala verktygen då de kan användas som styrningsmekanismer för att motivera eleverna till att utföra uppgifter eller delta i aktiviteter som från början inte är intresserade av, antingen genom belöning eller på grund av möjligheten som det digitala verktyget skapar. Resultatet visar på att när de digitala verktygen plockas fram blir det något extra och annorlunda för eleverna som motiverar de till att delta i aktiviteten och på så vis kan det användas som belöning, samtidigt visar resultatet också att de digitala verktygen skapar möjligheter för eleverna att utgå. ifrån sina egna intressen och behov, vilket i sin tur också motiverar elever till att utföra uppgifter eller delta i aktiviteter.

Studien syftar till att utforska och belysa ett antal lärares upplevelser och uppfattningar angående användningen av digitala verktyg i litteracitetsundervisningen i svenskämnet för elever i grundskolans årskurs F-3. Genom att undersöka lärares upplevelser kring digitala verktyg i relation till litteracitet, vilka strategier de använder inom ämnet, vilka för- och nackdelar de upplever, samt deras upplevelser av hur läroplanen stöttar dem i att utforma litteracitetsundervisningen där digitala verktyg ska inkluderas, avser studien att ge insikter och bidra till förståelsen för detta fenomen. Den tidigare forskningen som vi tagit del av visar på behovet av att anpassa litteracitetsundervisningen till det digitala samhället. Dessutom går det att utläsa att digital kompetens bland elever underlättar interaktionen med digitala texter och kan gynna läsförståelsen, men ökad användning av digitala verktyg kan också kompromissa med elevernas noggrannhet. En balans mellan analoga och digitala metoder anses vara nödvändig för effektiv litteracitetsundervisning. Studien baseras på ett fenomenologiskt teoretiskt perspektiv, vilket innebär en central inriktning på individens subjektivitet och upplevelser. Därför har vi fokuserat på lärarnas egna erfarenheter och uppfattningar av användningen av digitala verktyg i litteracitetsundervisningen. För att kunna ta del av lärarnas erfarenheter och upplevelser har en intervjuguide utarbetats med fem nyckelfrågor för att säkerställa en strukturerad process. Intervjuerna spelades in med mobiltelefon för att sedan transkriberas, vilket möjliggjorde en detaljerad dokumentation av intervjuerna. En systematisk analys genomfördes sedan med fokus på att identifiera gemensamma mönster i respondenternas erfarenheter och upplevelser. Resultatet visar att lärarna upplever digitala verktyg som gynnsamma för individanpassad undervisning och erbjuder lärarna pedagogiskt stöd i undervisningen. Integrationen av analoga och digitala metoder ansågs betydelsefull för att främja elevernas litteracitet och motorik. Trots fördelarna noterades utmaningar såsom minskat socialt samspel och behovet av tydliga didaktiska syften. Vidare visar resultatet att läroplanen erbjöd lärarna stor frihet och flexibilitet i att utforma litteracitetsundervisningen med digitala verktyg.

Denna litteraturstudie sammanställer forskning om hur skrivutveckling påverkas avanvändning av digitala skrivverktyg i undervisningen i grundskolans årskurser F–3. Syftet är att bidra till ökad förståelse för vilka följder digitala respektive analoga verktygkan ha på elevernas skrivutveckling och textproduktion. Resultatet visar att forskningen om digitala och analoga skrivverktyg i huvudsakfokuserar på digital textproduktion. Digitala verktyg har en positiv effekt på eleversmotivation samt effektivitet och de kunde därav producera längre texter. Materialet som samlats in har gjorts genom databaserna ERIC, Scopus samt SwePub och inkluderar både nationella såväl som internationella artiklar. I urvalet framträder en bildav en varierad skrivundervisning där både digitala och analoga skrivverktyg används.

Denna didaktiska studie undersöker hur förskolläraren förhåller sig till datorplattan som tekniskt verktyg i sin yrkesroll. Genom semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare får vi ta del av deras uppfattningar om datorplattan samt hur förskollärarna erfar att de arbetar med datorplattan i förskolan. Studiens teoretiska ramverk ärTechnological pedagogical content knowledge (TPACK). Resultatet visade på hur förskollärarna använde sig av dataplattan som ett verktyg i undervisningen för att stärka lärandet hos barnen. Verktyget möjliggör att alla barn blir inkluderade oavsett modersmål enligt resultatet Studien visar även på vikten av en medvetenhet kring användandet av datorplattan hos förskollärarna, samt behov av teknisk kompetens i användandet av datorplattan.

Syftet med studien var att undersöka lågstadielärares attityd till digitala verktyg genom att besvara följande frågeställningar:   1. Hur ser de tillfrågade lärarnas känslor ut kring digitala verktyg i undervisningen? 2. Hur upplever de tillfrågade lärarna sin kompetens gällande digitala verktyg? 3.På vilka sätt använder de tillfrågade lärarna sig av digitala verktyg i undervisningen?   Studien använde sig av semistrukturerade intervjuer där totalt sex lågstadielärare deltog och fick besvara frågor om sina känslor, kompetens och användning av digitala verktyg. Intervjuerna utgick från en intervjuguide som baserades på studiens teoretiska utgångspunkt trekomponentsmodellen med de centrala begreppen affektion, kognition och beteende. Insamlandet av data analyserades därefter tematiskt för att finna likheter, skillnader och repetitioner i lärarnas svar.  Resultaten visade en variation i vilka faktorer som påverkar lärares attityder mot digitala verktyg. Både den affektiva och den kognitiva komponenten spelar in och avspeglar användandet av digitala verktyg. Faktorer som påverkar är bland annat lärarnas positiva/negativa känslor, intresse, upplevda kompetens samt tillgången av digitala verktyg. Bland annat visade resultaten att lärarna eventuellt inte har den kompetens som behövs för undervisningen och att mer fortbildning behövs.  Studiens slutsats visade att lärares attityd till digitala verktyg är en personlig sammansättning av trekomponentsmodellens tre byggstenar: affektion, kognition samt beteende.

Syftet med denna studie var att undersöka och skapa kunskap om förskollärares uppfattningar om förhållandet mellan lärandet och digitalisering i relation till undervisning och den rådande mediedebatten i samhället om skärmtid och digitalisering i förskolan. För att undersöka detta användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare från olika förskolor i Stockholm och empirin analyserades med tematisk analysmetod. Studiens teoretiska utgångspunkt är läroplansteori. Resultatet visar att de flesta förskollärare anser att de digitala verktygen kan fungera som ett skapande verktyg som kan bidra till barns kreativitet, nyfikenhet och fantasi samt kan de digitala verktygen fungera som en resurs för barns lärande. Samtliga förskollärare anser att digital kompetens är väsentligt för pedagoger och barn då världen idag är digitaliserad. De anser att det är av vikt att pedagogen har kompetens för hur verktygen ska användas med tydligt lärande syfte. De framhäver att om pedagogen inte har denna kompetens finns det risk att barnen använder verktygen passivt för sig själva utan någon lärande eller utveckling. Resultatet av förskollärarnas utsagor visar att samtliga förskollärare utom en är emot regeringens förslag att ta bort kravet på digitala verktyg i förskolans läroplan. De menar att istället för att regeringen ska ta bort kravet på digitala verktyg i förskolan ska de formulera om i läroplanen så att det blir tydligt att de digitala verktygen ska användas i lärande syfte. Den förskolläraren som höll med regeringens förslag anser att de digitala verktygen inte tillför så mycket mer än de analoga. Förskollärarna hade dock varierande synsätt kring skärmtiden, till exempel att det är negativt för barnens hälsa och välbefinnande. Slutsatsen blir att det behövs vidare forskning utifrån ett barnperspektiv hur digitaliseringen påverkar barnens lärande för att förstå mediedebattens konsekvenser för barns lärande.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur lärare arbetar med digitala verktyg i sin undervisning och få fördjupad kunskap och ett bredare perspektiv på hur de ser att digitala verktyg påverkar elevers tidiga läs- och skrivutveckling. För att samla in data används både kvalitativ och kvantitativ metod, främst intervjuas lärare i årskurs 1–6 och senare har deras elever fått svara på en anonym enkät kopplat till motivation i läs- och skrivutveckling. Vår studie ger insikt i hur elevers preferenser och användning av digitala verktyg för läs- och skrivaktiviteter förändras med ökad skolålder och erfarenhet. Resultatet visar att elever i årskurs 1– 3 använder digitala verktyg mindre i läs- och skrivutvecklingen än elever i årskurs 4–6, och elever i årskurs 4–6 använder digitala verktyg mer till skrivning än till läsning. Det visar även att eleverna är mer motiverade vid användning av digitala verktyg till skrivundervisningen och analoga medium till läsundervisning.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares attityder och kunskaper gällande digitala verktyg i förskolans undervisning, samt om de anser att förskollärares attityder har någon påverkan på det faktiska arbetet som bedrivs med digitala verktyg i förskolan. För att kunna ta del av förskollärares perspektiv valdes en kvalitativ ansats. Denna kvalitativa studie består av åtta semistrukturerade intervjuer genomförda med förskollärare. Studiens resultat har analyserats utifrån ett verksamhetsteoretiskt perspektiv. I resultatet framkommer det att förskollärare har en positiv attityd till digitala verktyg, dock upplever de en digital klyfta hos kollegor. De lyfter vikten av kompetensutveckling och att få tid till att få lära sig om och utveckla digitala kompetenser. Förskollärarna beskriver digitala verktyg som betydelsefulla för undervisningen då barnen ska växa upp i en digitaliserad värld. De vill även behålla analoga undervisningsmetoder och kombinerar det analoga med det digitala. Studiens slutsats är att med positiva attityder skapas ett kreativt användande av digitala verktyg.

I Läroplan för förskola [Lpfö18] framgår det att barn i förskolan ska få använda digitala verktyg på ett sätt som främjar lärande och utveckling. Forskning visar att det finns skillnader i hur och om förskollärare implementerar digitala verktyg i förskolans undervisning. Digitala verktyg i förskolan är idag ett högaktuellt ämne där regeringen hösten 2023 kom med nya direktiv gällande digitala verktygs varande eller icke varande i Lpfö18. Det blev därför intressant att undersöka förskollärares syn på de digitala verktygens betydelse för undervisning och lärande. Det blev även intressant att undersöka hur förskollärare ser på rollen och ansvaret i förskolans digitaliseringsarbete. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv där kvalitativa intervjuer och en tematisk analys har genomförts för att söka svar på studiens syfte. Resultatet av studien tyder på att förskollärare ser att det är ett viktigt ansvar att använda digitala verktyg i undervisningen och ett ansvar som bör finnas då vi lever i ett digitalt samhälle men att det är viktigt att ha ett syfte som är riktat mot de målområden som framgår av Lpfö18. Vidare tyder resultatet på att förskollärare ser att digitala verktyg kan skapa många möjligheter för barns lärande och utveckling men för att kunna använda digitala verktyg i undervisningen på ett sätt som främjar barns lärande och utveckling krävs det att förskolläraren själv besitter digital kompetens. I resultatet framkommer även upplevelser av utmaningar och hinder för att kunna använda digitala verktyg i undervisningen för barns lärande och utveckling, såsom låg prioritet när det kommer till kompetensutveckling, tidsbrist samt ekonomiska faktorer.