På senare år har det diskuterats mer och mer huruvida bestämmelsen om fast driftställe i 2 kap. 29 § IL behöver utvidgas för att även kunna vara tillämpbar på digitala tjänster. I nuläget krävs det en sorts fysisk närvaro i landet för att ett fast driftställe skall uppstå vilket gör att t.ex. försäljning av varor över internet till ett land inte blir beskattat i det land som köparen befinner sig i. I och med den ökade framfarten av den digitala ekonomin har både EU-kommissionen och OECD tagit fram varsitt förslag, som har en del gemensamma drag, med bestämmelser om hur beskattningen av digitala tjänster skall ske. Med anledning av en ökad digitalisering uppstår det också nya sätt att generera intäkter, speciellt vad gäller det värde som användarna skapar vid användandet av digitala tjänster. Som ett resultat av detta har EU-kommissionen ansett att det föreligger en obalans mellan vart värdet är skapat och vart skatterna betalas. Till att börja med syftar förslaget till att förändra bolagsbeskattningen för företag inom EU. Detta innebär att de vinster som uppstår i ett medlemsland där företaget har en betydande digital närvaro i också skall beskattas i det landet. Vidare syftar förslaget till att klargöra uppdelningen av beskattningen av de vinster som genereras genom en digital verksamhet. Den 29-30:e januari 2020 antog de 137 länderna som är en del av BEPS-projektet det förslag som OECD tagit fram om hur beskattningen av digitala tjänster skall regleras på ett internationellt plan. Förslaget utgår ifrån två pelare där den första riktar sig mot företag som säljer digitala tjänster till privatpersoner eller företag utan något fast driftställe i det land som konsumenten är hemmahörande i och det andra innebär att en slags minimibeskattning skall tas ut på vissa koncerner. Vad gäller OECD:s förslag om beskattning av digitala tjänster kommer det troligtvis att bli förverkligat och införlivas i modellavtalet under 2021. Vid ett införande av förslaget kommer det att ske en förändring av de nuvarande nationella bestämmelserna om fast driftställe samt den reglering som återfinns i artikel 5 i OECD:s modellavtal så att även en betydande digital närvaro kan omfattas av begreppet.

Denna uppsats avhandlar en komparativrättslig metodik om domarens oberoende i Sverige och Polen. Studien ämnar undersöka huruvida domarens utnämning och oberoende bör skyddas till fullo. Uppsatsen behandlar grundlagsändringsförfarandet kring begränsningar där ordinarie domare riskerar att hamna i kläm inom konstitutionell rätt. Denna studie vill också klargöra för utnämning av domare, domarens roll och förändringsprocessen i författningskulturen av respektive land. I en jämförelse i Sverige och Polen rättssystem visar att det finns både likheter och skillnader mellan länderna. Det finns en del oro i Sverige om grundlagsändringar inför framtiden, vilket kan påverka domarnas oberoende. Därför har riksdagen agerat via regeringen som fått i uppdrag att tillsätta en utredning. Utredningen har i avsikt att se över behovet av att stärka domarnas och domstolarnas oberoende långsiktigt. I syfte att ytterligare stärka skyddet för rättsstatens principer behöver domstolarnas självständighet i förhållande till regeringen och riksdagen stärkas. De problemområden som utgör skillnader i domarens rättigheter, kan härledas direkt till det faktum att Sverige hittills har införlivat rättigheterna till fullo, medan Polen har dragits inför EU-domstolen för det. Vidare ger uppsatsen en inblick i konflikten om EU:s farhågor kring begränsning av domarens rättigheter och utnämning i Polen. Denna studies fokus behandlar också grundlandlagsskyddet, utnämning av domare och EU- domstolens yttranden om Polen, framför allt kring hur Polen sköter sina åtaganden gentemot fördraget. En jämförelse som har gjorts visar att EU- kommissionen generellt sett verkar ge Polen grundläggande kritik, vilket indikerar på att kommissionen bedömer oroande kritik kring hur Polen tillgodoser domarens rättigheter. EU-kommissionen har agerat tydligt genom EUdomstolen med hot om kraftiga dagsböter om Polen inte följer föredraget. Eftersom unionsrätten har företräde framför respektive medlemsstats nationella rätt.

Denna uppsats avhandlar en komparativrättslig metodik om domarens oberoende i Sverige och Polen. Studien ämnar undersöka huruvida domarens utnämning och oberoende bör skyddas till fullo. Uppsatsen behandlar grundlagsändringsförfarandet kring begränsningar där ordinarie domare riskerar att hamna i kläm inom konstitutionell rätt. Denna studie vill också klargöra för utnämning av domare, domarens roll och förändringsprocessen i författningskulturen av respektive land. I en jämförelse i Sverige och Polen rättssystem visar att det finns både likheter och skillnader mellan länderna. Det finns en del oro i Sverige om grundlagsändringar inför framtiden, vilket kan påverka domarnas oberoende. Därför har riksdagen agerat via regeringen som fått i uppdrag att tillsätta en utredning. Utredningen har i avsikt att se över behovet av att stärka domarnas och domstolarnas oberoende långsiktigt. I syfte att ytterligare stärka skyddet för rättsstatens principer behöver domstolarnas självständighet i förhållande till regeringen och riksdagen stärkas. De problemområden som utgör skillnader i domarens rättigheter, kan härledas direkt till det faktum att Sverige hittills har införlivat rättigheterna till fullo, medan Polen har dragits inför EU-domstolen för det. Vidare ger uppsatsen en inblick i konflikten om EU:s farhågor kring begränsning av domarens rättigheter och utnämning i Polen. Denna studies fokus behandlar också grundlandlagsskyddet, utnämning av domare och EU- domstolens yttranden om Polen, framför allt kring hur Polen sköter sina åtaganden gentemot fördraget. En jämförelse som har gjorts visar att EU- kommissionen generellt sett verkar ge Polen grundläggande kritik, vilket indikerar på att kommissionen bedömer oroande kritik kring hur Polen tillgodoser domarens rättigheter. EU-kommissionen har agerat tydligt genom EUdomstolen med hot om kraftiga dagsböter om Polen inte följer föredraget. Eftersom unionsrätten har företräde framför respektive medlemsstats nationella rätt.

I denna uppsats undersöks EU-kommissionens kommunikation med allmänheten i två översatta informationsbroschyrer. Med avstamp i diskursanalytisk teori analyseras såväl texterna som deras kontext. Syftet med undersökningen är att beskriva vilken bild broschyrerna förmedlar av EU och EU- invånarna samt relationen dem emellan. En utgångpunkt är att texterna bär uttryck för auktoritet, som beror av de text-externa relationerna och som synliggörs genom olika språkliga strategier. Analysen visar att EU konstrueras på två olika sätt i texterna: dels som en stark och pålitlig aktör, dels som ett naturligt existerande geografiskt område. EU-invånaren i sin tur upptecknas som en del av en gemenskap, och som någon med skyldigheter men framförallt med rättigheter. Broschyrerna uttrycker auktoritet genom språkliga strategier som signalerar makt och solidaritet, men EU:s reella makt över invånarna är ofta nedtonad. Texterna reflekterar en värld där EU:s ställning inte är oomstridd, och broschyrerna verkar på flera sätt för att ge unionen existensberättigande. Undersökningen aktualiserar också frågor om hur översättningsaspekten inverkar på diskursen, och mynnar ut i konstaterandet att översättarna har en betydande roll i sammanhanget.

This thesis examines the ongoing European political debate on the links between livestock production and climate change. In the end of 2006 the UN Food and Agriculture Organization (FAO) released their report Livestock’s long shadow, showing that livestock production represents some 18 % of the total global greenhouse gas emissions. The purpose of this paper is to explore the European Commission’s position and response to this question since the release of the report. Using Arne Naess’ argumentation analysis, statements made by the Commission will be systematically organized and broken apart. The arguments will then be critically examined and explored through the lense of selected perspectives from the sustainable development literature, as well as the FAO report itself. The analysis will show that the Commission’s position on this question stands in sharp contrast to the many findings and recommendations in the FAO report, and relies on a set of assumptions that are often both unclear and of questionable validity. The line of argument used by the Commission is closely aligned to a wider theoretical discourse on sustainable development that, as argued by many of the theorists consulted in this paper, places a disproportionate focus on economic advantages, at the expense of social and ecological interests.

Denna uppsats syftar till att undersöka vilka problem och möjligheter Kemikalieinspektionens anställda upplever i arbetet medmiljömålet Giftfri miljö och dess delmål. Detta för att bättre förstå komplexiteten i miljömålsarbetet och vilka drivkrafter och barriärer som finns iarbetet. För att göra detta har fem respondenter från Kemikalieinspektionen genom ett strategiskt urval valts ut till kvalitativa semistruktureradeintervjuer som varade mellan ca 30-60 min i omfattning. Som komplement till dessa intervjuer har även fyra rapporter från Naturvårdsverketanalyserats. Dessa är: uppföljningsrapporterna från 2005, 2010, 2015 och den fördjupade utvärderingsrapporten för 2015. Detta med avgränsningtill de kapitel som behandlande Giftfri miljö och etappmålen. Materialet har sedan analyserats och tematiserats med inriktning på de problem ochmöjligheter som vi kunnat se. Resultatet av denna analys gav tillslut 9 teman som är: Giftfri miljö, Etappmålen för farliga ämnen, Samordning,Företagsansvar, Produktionsökning och diffusa produktinnehåll, Det komplexa Reach, Styrmedel, Skadliga ämnen i miljön, EU och EUkommissionen.Det största hindret för miljökvalitétsmålet Giftfri miljö, är att det egentligen inte alls är ett definierat mål utan snarare en vision,vilket alla våra respondenter förtydligade under intervjuerna. 2020 har aldrig vart en realistisk tidsram för att miljömålet ska kunna bli uppnått.Problematiken som vi ser det med att nå Giftfri miljö ligger i målets struktur. Efter denna studie ser vi i stället hur etappmålen kan fungera som ettsteg på vägen men att miljökvalitetsmålet är allt för orealistiskt och kanske istället borde formuleras om till en vision. / This paper aims to examine the problems and opportunities that the employees at The Swedish Chemicals Agency experience in theirwork with the environmental objective A Non- Toxic Environment. We want to get a better understanding of the complexity of the environmentalobjectives and the driving forces and barriers that exist in the workfield. To do this, five respondents from The Swedish Chemicals Agency wasselected through strategic selection and later interviewed through qualitative semi-structured interviews, which lasted between 30-60 minutes. As acomplement to these interviews four reports by the Environmental Protection Agency has also been analyzed. These are: annual monitoring reportsfrom 2005, 2010, 2015, and one the in-depth evaluation report from 2015. We have limited ourselves to the chapters about toxic environment andits environmental objective milestones. The material has then been analyzed and thematized with a focus on the problems and opportunities thatwe have seen through analyze. The result of this analysis eventually gave 9 themes: The environmental objective Non-toxic environment, Theenvironmental objective milestones for harmful substances, Coordination, Company responsibility, Production increase and diffuse productcontent, The complex REACH, Policy instruments, Harmful substances in the environment, and EU and the European Commission. The biggestobstacle to the objective of non-toxic environment is that it is not really a defined goal but rather a vision, which all of our respondents expressedduring the interviews. 2020 has never been a realistic time frame for this quality objective Non-toxic environment. The problem as we see it has todo with the structure of the environmental quality objective in question. By this we mean that none of the respondents actually see theenvironmental objective as anything that can be achieved. After this study we can see how the environmental objective milestones can serve as astepping stone, but that the environmental quality objective is unrealistic and should instead be made into a vision.

In 2020, the corona virus was officially classified as a pandemic. Most countries’ economywas badly affected, and many companies were in need of state aid to survive. However, due to the European single market and its competition policy, the European commission has strict state aid rules. Hence, because of the circumstances, the commission implemented a temporary framework for state aid, which enabled for economic assistance that would normally not be in accordance with the competition policy. Because some countries had expressed concern for more generous state aid rules to threaten the single market, the commission needed to be strategic with their communication, in order for the member states to see it as necessary and legitimate. The aim of this study is to illustrate and analyze how the commission framed the temporary state aid rules to legitimize it. The method of use isframing analysis. The main results are that the two frames the commission used to legitimize the temporary state aid rules were that the crisis needed to be solved mutually, and the fact that it was an economic crisis. In conclusion, the commission framed the temporary state aidrules by alluding to common interests among the member states, such as the importance of European cooperation and the single market. They did this to legitimize the temporary state aid rules.

Globalt har hela världens befolkning påverkats både ekonomiskt och psykiskt av coronaviruset SARS-CoV-2, som har drabbat så många människor med covid-19 att det klassas som en pandemi. Strax efter pandemins utbrott upptäcktes det att viruset utsöndras från avföring och ut i spillvattennätet som leder till reningsverken. Då virusmängden ökar i avloppsvattnet ökar även covid-19 fallen i samhället. Ökning av virusmängd i avloppsvatten kan nämligen signalera om att det förekommer smittspridning i samhället. Avloppsvattenbaserad övervakning kan dock användas som komplement till andra teststrategier vilket EU-kommissionen har nämnt i en rekommendation. Trender kan analyseras för att i ett tidigt skede informera sjukvård och regioner om ökad smittspridning.  På Kungsängens reningsverk i Västerås kommun har Mälarenergi analyserat avloppsvattnet för att ta reda på om ökning av virus i avloppsvatten kan indikera på ökad smittspridning i Västerås kommun. De har samlat in proverna och skickat det till SGS Analytics AB Sweden som har analyserat proverna med RT-qPCR. CT-värdena har normaliserats med vattenflöden. Korrelationstest har gjorts mellan virusmängd i avloppsvattnet och covid-19 fall, dödsfall samt IVA-fall. Det fanns ett signifikant svagt negativt samband mellan virusmängd i avloppsvatten och covid-19 fall per vecka. Mellan virusmängd och IVA-fall eller dödsfall fanns inget samband. Det finns en del felkällor som kan ha påverkat virusmängden. Vid höga vattenflöden kan PCR inhibitorer från tillskottsvatten och lakvatten ha påverkat CT-värdena. Värdena är höga på sommaren trots att covid-19 fall, dödsfall och IVA-fall var som lägst. Inhibitorer skapar direkt eller indirekt högre CT-värden vilket tolkas som lägre virusmängder.

The European court of Justice (ECJ) has the stance that EU-law, within the confines of EU competence, has primacy over national law, regardless of its source, even if it’s the national constitutions.  Although generally the ECJ:s  stance is accepted, sometimes it is instead the EU that has had to indirectly (through inaction) accept the conclusions of the national constitutional courts. When this happens, it can however only be noticed as the EU commission’s decision to not start infringement proceedings against the member state, and as such it appears as a legal vacuum or absence of enforced law. Inside this vacuum there is lacking enforcement of EU-law, which the member states can use as a de facto exemption from EU-law to regain or uphold national sovereignty. Thus the member states can fill the vacuum by deciding cases on the basis of their own constitutional law rather than (the unenforced) EU-law. It appears to be an in EU-law unregulated transfer of sovereignty.  This paper intends to shed light on possible problems that arise in this situation due to the lack of legality and certainty that ensues from these exemptions from EU-law being upheld through the inaction of the commission rather than positive legal regulation. I will also attempt to find a coherent model for the explanation of this seemingly contradictory situation, describing it as a “sovereignty-vacuum”, an opposing but related concept to the “exemption” of Carl Schmitt.  Through use of Schmitt’s political theology, I attempt to find a solution to the problem of legality with an analogy to the concept of “mercy” and “forgiveness” in the context of constitutional law. Ultimately, I propose a solution de lege ferenda that these implicit exemptions from EU-law be written down as explicit exemptions.

Den unionsrättsliga statsstödsrätten är ett omfattande rättsområde med huvudregel att statligt stöd är förbjudet enligt art. 107.1 FEUF, eftersom statliga stödåtgärder kan snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Det finns undantag från förbudet, exempelvis när ett statligt stöd kan underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter. Kommissionen gör i de fallen en skönsmässig bedömning av stödåtgärden och dess förenlighet med den inre marknaden. Två sådana bedömningar har gjorts angående offentliga medfinansieringar av multiarenor i Uppsala respektive Köpenhamn. Utredningen i uppsatsen av kommissionens beslut i frågorna innebar att undersöka hur kommissionen bedömer rekvisiten i art. 107.1 och 107.3 c FEUF, och undersöka när undantaget bedöms som tillåtet respektive otillåtet. Utredningen visar att undersökningen huruvida statligt stöd förelåg enligt art. 107.1 FEUF utgjorde en relativt enkel bedömning, och tillämpningen av art. 107.3 c en djupare granskning av påverkan på konkurrensen och samhandeln. Trots multiarenornas olika karaktärer, lokal respektive kommersiell, där den ena var tänkt att drivas av världens största evenemangsbolag, utgjorde arenorna ett undantag från förbudet att statligt stöd inte är tillåtet. Kommissionen lade bland annat vikt vid att den offentliga medfinansieringen inte fick vara större än vad som var tillräckligt för marknadsmisslyckandet, men även att det saknades arenakapacitet i områdena.  I uppsatsen behandlas även förekomsten av olagligt stöd. Kommissionen har befogenhet att utöva kontroll över medlemsstaternas stödåtgärder, och nationella domstolar har en skyldighet att pröva en talan som väcks av en enskild som påstår att en åtgärd skett i strid mot genomförandeförbudet, med grund i förbudets direkta effekt i medlemsstaterna. Ett stöd som beviljats i strid mot genomförandeförbudet innebär flertalet legala risker för stödmottagare respektive stödgivare. I uppsatsen diskuteras riskerna, bland annat skyldigheten för stödgivaren att återkräva ett utbetalat stöd som bedöms olagligt med alla medel som krävs. Ett sådant förfarande kan innebära att stödmottagaren tvingas i konkurs, på grund av att staten som stödgivare inte anmält stödåtgärden till kommissionen. Även konkurrenters möjligheter till överklagande vid ett beslut som innefattar en eventuell olaglig stödåtgärd utreds. I den svenska statsstödslagen, vilken hanterar olagligt statsstöd, har endast stödgivaren rätt att väcka talan om olagligt stöd. Lagen har kritiserats och rättsläget betraktas om osäkert, inte minst eftersom svensk rätt innehåller ett huvudförbud mot tredje mans talan. I uppsatsen utreds en konkurrents överklagandemöjligheter enligt kommunallagen, förvaltningslagen samt i allmän domstol. Utredningen visar att den kontrollfunktion som konkurrenter ska utgöra på statsstödsrättens område inte är tillräcklig i svensk nationell rätt. De risker som diskuterades tidigare i uppsatsen kan således antas ha en relativt låg risk att realiseras när en konkurrent vill angripa ett olagligt statsstöd. Det är sannolikt att den svenska nationella statsstödsrätten inte uppfyller unionsrättens krav på effektivt rättsmedel för enskilda, och att regleringen för konkurrenter således är bristfällig i svensk rätt.