No description available.

Prior to the millennium shift, references to fundamental rights when interpreting intellectual property law in doctrine were limited. However, the influence of fundamental rights has been on the rise in the past decade, notably in the context of freedom of expression and information and copyright law. In the early parts of 2013, the European Court of Human Rights issued two important judgements, where the possibilities of external limitations on copyright arose. Furthermore, the trend reached its peak in the summer of 2019, as three decisions were delivered by the Court of Justice of the European Union in an effort to define the boundaries between freedom of expression and information and copyright. In essence, the Luxembourg Court takes a liberal approach to the interpretation of copyright law in the light of fundamental rights as guaranteed in the Charter of Fundamental Rights in the European Union but does not consider it possible to limit copyright through external means, beyond the exhaustive list of exceptions and limitations of Article 5 of the Infosoc Directive. This thesis argues that, despite furthering the trend by allowing for a broad interpretation of copyright law when necessary, the three most recent decisions are in contrast with the two judgements from the Strasbourg Court. Thus, Swedish courts must interpret European court practice in a way that, in certain circumstances, goes beyond the codified exceptions and limitations in favour of fundamental rights. Further guidance for the application of these types of external limitations on copyright is, however, necessary, as the two European courts have yet to paint a complete picture of the constitutionalization of copyright law.

Uppsatsens syfte är att utreda hur den kantianska rätten till liv förhåller sig till Europakonventionens. Frågorna som använts för att uppnå syftet är hur både kantianismen och Europakonventionen förhåller sig till abort, dödsstraff, eutanasi och suicid. Metoden som har använts för att jämför kantianismen med Europakonventionen är en komparativ metod och för att tolka Kants texter används hermeneutik. Hur förhåller sig kantianismen till Europakonventionen gällande rätten till liv, utifrån abort, dödsstraff, eutanasi och suicid? Kantianismen har en långt mycket striktare syn på vad som är rätt och vad som är fel. Och de mänskliga rättigheterna härleds inte från en politisk konsensus. Det går att räkna ut vad som är en rättighet och vad som inte är det. Vad som är en plikt och vad som inte är det. Vilket självfallet skiljer sig från Europakonventionen som är ett så kallat levande instrument. Den är föränderlig och kantianismen är rigorös. Frågan om legaliteten bakom eutanasi tillhör konventionsstaterna. Likaså frågan om selektiv abort och när ett foster anses börja livet. Konventionen tillåter självmord och terapeutiska aborter och förbjuder dödsstraff kategoriskt. I jämförelse tillåter kantianismen dödsstraff för att straffa mördare och den tillåter även att göra en terapeutisk abort. Kantianismen förbjuder däremot självmord och eutanasi. Selektiv abort kan vara tillåtet beroende på hur samhället och omgivningen behandlar en havande eller någon med barn. Dock är ett foster likväl en människa och förtjänar en rätt till att leva. / The purpose of the thesis is to investigate how the Kantian right to life relates to the European Convention on Human Rights. The questions used to achieve the purpose are how both Kantianism and the European Convention relate to abortion, the death penalty, euthanasia, and suicide. The method that has been used to compare Kantianism with the European Convention is a comparative method and hermeneutics is used to interpret Kant's texts. How does Kantianism relate to the European Convention on the Right to Life, based on abortion, the death penalty, euthanasia and suicide? Kantianism has a much stricter view of what is right and what is wrong. And human rights are not derived from a political consensus. It is possible to calculate what is a human right and what is not. What is a duty and what is not. Which of course differs from the European Convention, which is a so-called living instrument. It is changeable and Kantianism is rigorous. The question of the legality of euthanasia belongs to the States Parties. Likewise, the question of selective abortion and when a fetus is considered to begin life. The convention allows suicide and therapeutic abortions and categorically prohibits the death penalty. In comparison, Kantianism allows the death penalty to punish murderers and it also allows for a therapeutic abortion. Kantianism, on the other hand, forbids suicide and euthanasia. Selective abortion may be allowed depending on how society and the environment treats a pregnant woman or someone with children. However, a fetus is nevertheless a human being and deserves a right to live.

No description available.

Article 8 of the European Convention on Human Rights prescribes that everyone has the right to respect for his or her private life. A restriction of this right presupposes that the law of the Contracting State achieves certain requirements which include the need for the restrictive measure to be necessary in a democratic society. This thesis examines the case law of the European Court of Human Rights regarding secret surveillance. The thesis concludes that the European Court has established further requirements regarding these particularly intrusive measures, which consist of various minimum safeguards concerning the substantive national law. Sweden introduced a new method of secret surveillance, hemlig dataavläsning, in April 2020. This new covert surveillance measure enables the authorities to breach the systems of different types of technical equipment, to retrieve stored personal information within. The main purpose of this thesis is to analyse and determine if the Swedish law of secret data interception meets the requirement set out in the case law. The thesis concludes that the Swedish law does not meet all the requirements set out by the European Court of Human Rights. The Swedish law does not with sufficient clarity define the offences which justifies the application of the covert surveillance. The law also prescribes an authorization procedure which lack sufficient safeguards regarding the independence of the decision-making authority. Furthermore, the law does not regulate the technology and methods used for the action, and there is no legal requirement for the national court to take these into account in its decision-making. Lastly, the Swedish legislation stipulates that the individual does not need to be notified about the surveillance if there is any confidentiality regarding the information about the surveillance one year after the preliminary investigation. In these cases, the supervisory authority must safeguard the interests of the individual, which due to the lack of legally binding decisions, are not sufficient. Finally, the thesis outlines various solutions to address these problems, which consist of inter alia: that the Swedish law should set higher requirements for the severity of crimes that can justify the use of the secret coercive measure; the removal of the interim decisions of prosecutors; a legal requirement that the court in its assessment must consider and decide on the technology used to execute the surveillance; and lastly, a legal requirement that the individual should be notified about the surveillance as soon as this is possible, or alternatively, an increase of power to the supervisory authority.

No description available.

This essay is based on a case of a Swedish student with dyslexia who was denied the right to his aid during the national exam in Swedish. The purpose of the study is to shed light on the problems in how practice is interpreted and how future cases can behandled. In order to examine the current law in discrimination that dyslectics experience within the school system. The study has used the legal dogmatic method,the right as it is “de lege lata'' as well as “de lege ferenda”, as the right should be. The study has concluded that even if the student is not denied the right to a free education,the study wishes to draw attention to the fact that the student may have been exposed to discrimination based on the European Convention Art.14. What the study has discovered by analyzing the material is that the adaptations offered to the student did not compensate for the absence of the compensatory aid for the national test.

No description available.

I Sverige har till dato endast en fällande dom för människohandel för tvångsarbete meddelats, trots att statistik och rapportering i media indikerar att problemet är omfattande. Av media och myndighetsrapporter framgår att de som utsätts för arbetskraftsexploatering ofta är personer som befinner sig i Sverige som asylsökande eller som helt saknar tillstånd att vistas och arbeta i landet. Detta är även en grupp som på grund av deras prekära migrationsstatus, bristande tillgång till myndighetsskydd och begränsade försörjningsmöjligheter identifierats som särskilt utsatt för människohandel. Trots detta har inget åtal för människohandel för tvångsarbete avsett exploatering av papperslösa eller asylsökande, och åtal har heller aldrig väckts för fall där migranten rekryterats i Sverige. I denna uppsats diskuteras och problematiseras den internationella och den svenska definitionen av människohandel ur ett rättighetsperspektiv, med särskild fokus på arbetskraftsexploatering av irreguljära migranter och skyddet för deras rättigheter. Det konstateras att eftersom definitionen av människohandel utformats inom ramen för ett brottsbekämpningsuppdrag har de utsattas rättigheter hamnat i skymundan. Staternas ovilja att garantera de irreguljära migranternas rättigheter har påverkat definitionens utformning och lett till att den exploatering denna grupp utsätts för hamnar utanför dess tillämpningsområde. Vidare visas att svenska domstolars tolkning och tillämpning av straffbestämmelsen har ytterligare begränsat dess tillämplighet i sammanhanget. Mot denna bakgrund anförs att människohandelsbestämmelsen inte på ett tillfredsställande sätt förmår förebygga och bekämpa den typ av människohandel som idag är av störst praktisk betydelse. Straffbestämmelsen misslyckas även med att beskydda de irreguljära migranternas rättigheter, en grupp som är särskilt utsatt för rättighetskränkningar av olika slag men som har en mycket begränsad tillgång till myndigheternas beskydd. Avslutningsvis diskuteras behovet av en mer ändamålsenlig rättstillämpning eller en reviderad straffbestämmelse. Såsom människohandel definierats av internationella organisationer avses den handelsprocess som leder till exploatering, och inte exploateringen i sig. Särskilt de irreguljära migranter som rekryteras i Sverige har sällan utsatts för en sådan handelsprocess. Det anförs därför att det ur ett svenskt perspektiv vore angeläget att istället anta en straffbestämmelse som möjliggör bestraffning av den fortgående exploateringen.

Under Swedish law, an alien convicted of an offence punishable by imprisonment may be sentenced to deportation if there is reason to assume that the alien will reoffend, or if the offence is so serious that the alien should not be permitted to stay. Upon release, the alien may be held in immigration detention for the purpose of enforcing the deportation order. While detention is generally subject to maximum time limits, criminal deportees face indefinite detention. This exceptional treatment raises questions about the proper purpose of immigration detention and respect for the right to liberty. This paper investigates and critically analyses the Swedish regulatory framework for the detention of criminal deportees from a human rights perspective. It reveals how the alien’s criminal record and assumptions about the risk for reoffending play adecisive role both in the decision to detain and the length of detention. The right to liberty, which protects the individual against illegal and arbitrary detention, does not prohibit the use of immigration detention for crime prevention purposes, provided it is subsidiary to the primary purpose of enforcing the deportation order. Administrative detention is, however, arguably an inappropriate tool for the prevention of crime. Moreover, the Swedish legislation lacks a coherent and satisfactory basis. A thorough enquiry into the use of immigration detention as a crime prevention measure is necessary, to analyse data on the detention of criminal deportees and examine how criminal law measures could be more appropriately used to counter serious threats to public order, without unnecessary encroachment on the right to liberty.