<p>Individens rätt till rättvis rättegång inom skälig tid har sedan 1951 funnits i Europakonventionens mänskliga fri- och rättigheter, EMRK, för att försäkra individen om den grundläggande rätten. Rättsläget ser ut som sådant att Sverige inte alltid lyckas uppfylla konventionens innehåll, då flera mål varje år förenas med oskäligt långa väntetider mellan förundersökning till slutdom.</p><p>Uppsatsens syfte är att utreda hur svenska domstolar beaktar artikel 6.1 EMRK, varför rätten till rättvis rättegång inte har fått grundlagsstatus hittills i Sverige samt i vilken utsträckning de rättigheter i artikel 6.1 EMRK återfinns i svensk rätt. Syftet är även att besvara varför grundlagsreformeringen kan ha en positiv inverkan på rättsläget.</p><p>EMRK inkorporerades i svensk rätt 1995, då uppkom en diskussion om den nya lagens rättsliga status, men det avgjordes snabbt att lagen inte skulle få grundlagskydd. Ett starkt argument bakom beslutet var att det i sådana fall skulle innebära dubbelreglering på ett antal rättigheter som redan stadgades i regeringsformen. Författaren tror att rätten till rättegång inom skälig tid föll bort som en följd av regeringens argument, vilket idag orsakar ett antal konventionsbrott i Sverige. Staten är skyldig att gottgöra för konventionsbrotten enligt artikel 13 EMRK, genom att vidta åtgärder som en följd av brottet. Genom tiden har ett antal åtgärder uppkommit genom praxis, som ett komplement till lag för att gottgöra för de brott som begås på området. Utöver de kompensationsalternativ som diskuteras i uppsatsen finns lagen om förtursförklaring i domstol, där tanken är att mål som har dröjt oskäligt länge ska kunna förtursförklaras av domstol, detta för att gottgöra för förseningen innan det är för sent. Tillämpning av det alternativet skulle då leda till att ingen kompensation behöver utgå, då det i slutändan inte blir tal om ett konventionsbrott.</p><p>Propositionen ”En reformerad grundlag” är planerad att träda ikraft 2011, ifall förslaget röstas igenom för en andra gång. Däri stadgas bland mycket annat rätten till rättvis rättegång inom skälig tid. En reformering är enligt författaren en långsiktig lösning på problemet. Reformeringen kan resultera i minskning av antalet brott, vilket skulle innebära färre skadeståndsanspråk mot staten. Den planerade reformeringen är därmed enligt författaren nödvändig för att värna om medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, vilket borde vara en självklarhet för en demokratisk rättsstat som Sverige.</p>

The government of Sweden encourage the development of electricity produced from renewable sources by maintaining an electricity certificates system in which producers that use renewable sources in their production are given certificates. The system is regulated in the Swedish Electricity Certificates Act (lag (2003:113) om elcertifikat). To prevent fraudulent behaviour a penalty fee is charged upon producers that have recieved certificates due to incorrect or misleading information. The penalty fee can be appealed to a court but under the Electricity Certificates Act it is not allowed to reduce or adjust. The purpose of this thesis is to analyse if the penalty fee in the Electricity Certificates Act meets the requirements of legal certainty in article 6 of the European Convention on Human Rights (the Convention) including right to a fair trial and to be seen as innocence until proven guilty. The method used is analysing applicable sources in accordance with the Swedish legal hierarchy in which laws have the highest value. The Convention is incorporated into Swedish law and has the same legal value as such. Judgments from the European Court of Human Rights on the Swedish tax surcharge are used for guidance on how to interpret article 6 in the Convention. Two cases from Swedish courts concerning the penalty fee are used to find what problems the penalty fee encounters in a legal process. The rules on the penalty fee does not allow adjustments of it and circumstances in each case cannot be taken into consideration, therefore the penalty fee can be charged even when it would be unreasonable and there is a conflict with legal certainty in article 6 of the Convention. For that matter rules on evidentiary issues also has to be implemented. Courts can refuse to use rules which are in conflict with the Convention, but it is concluded that a change in regulation is needed.

Individens rätt till rättvis rättegång inom skälig tid har sedan 1951 funnits i Europakonventionens mänskliga fri- och rättigheter, EMRK, för att försäkra individen om den grundläggande rätten. Rättsläget ser ut som sådant att Sverige inte alltid lyckas uppfylla konventionens innehåll, då flera mål varje år förenas med oskäligt långa väntetider mellan förundersökning till slutdom. Uppsatsens syfte är att utreda hur svenska domstolar beaktar artikel 6.1 EMRK, varför rätten till rättvis rättegång inte har fått grundlagsstatus hittills i Sverige samt i vilken utsträckning de rättigheter i artikel 6.1 EMRK återfinns i svensk rätt. Syftet är även att besvara varför grundlagsreformeringen kan ha en positiv inverkan på rättsläget. EMRK inkorporerades i svensk rätt 1995, då uppkom en diskussion om den nya lagens rättsliga status, men det avgjordes snabbt att lagen inte skulle få grundlagskydd. Ett starkt argument bakom beslutet var att det i sådana fall skulle innebära dubbelreglering på ett antal rättigheter som redan stadgades i regeringsformen. Författaren tror att rätten till rättegång inom skälig tid föll bort som en följd av regeringens argument, vilket idag orsakar ett antal konventionsbrott i Sverige. Staten är skyldig att gottgöra för konventionsbrotten enligt artikel 13 EMRK, genom att vidta åtgärder som en följd av brottet. Genom tiden har ett antal åtgärder uppkommit genom praxis, som ett komplement till lag för att gottgöra för de brott som begås på området. Utöver de kompensationsalternativ som diskuteras i uppsatsen finns lagen om förtursförklaring i domstol, där tanken är att mål som har dröjt oskäligt länge ska kunna förtursförklaras av domstol, detta för att gottgöra för förseningen innan det är för sent. Tillämpning av det alternativet skulle då leda till att ingen kompensation behöver utgå, då det i slutändan inte blir tal om ett konventionsbrott. Propositionen ”En reformerad grundlag” är planerad att träda ikraft 2011, ifall förslaget röstas igenom för en andra gång. Däri stadgas bland mycket annat rätten till rättvis rättegång inom skälig tid. En reformering är enligt författaren en långsiktig lösning på problemet. Reformeringen kan resultera i minskning av antalet brott, vilket skulle innebära färre skadeståndsanspråk mot staten. Den planerade reformeringen är därmed enligt författaren nödvändig för att värna om medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, vilket borde vara en självklarhet för en demokratisk rättsstat som Sverige.

Syftet med uppsatsen är att klargöra om den svenska regleringen av samernas vinterbetesmarker är förenlig med egendomsskyddet i artikel 1 första tilläggsprotokollet Europakonventionen. För att uppfylla det syftet utreds hur den svenska regleringen av samernas vinterbetesmarker ser ut, hur egendomsskyddet i Europakonventionen är utformat och slutligen om den svenska regleringen är förenlig med egendomsskyddet. Eftersom Europakonventionen är ett folkrättsligt traktat som dessutom har till syfte att skydda mänskliga rättigheter påverkas tolkningen av konventionen dels av folkrättsliga regler om traktatstolkning, men också av andra folkrättsliga instrument som exempelvis rör skydd för mänskliga rättigheter. Samerna är ett urfolk, och det finns folkrättsliga regler som skyddar urfolks markrättigheter. För att uppfylla uppsatsens syfte utreds därför frågorna hur Europakonventionen påverkas av folkrätten, samt vilket skydd urfolk har för sina markrättigheter enligt folkrätten. Utredningen av den svenska regleringen av samernas vinterbetesmarker visar att det är mycket svårt och kostsamt för samerna att i domstol styrka att de har rätt till vinterbete. Detta leder till rättsförluster eftersom samerna inte har råd att gå i svaromål i tvister rörande sin rätt till vinterbete. De områden där samerna kan låta sina renar beta om vintern minskar på grund av detta, vilket påverkar rennäringen som är en viktig del av den samiska kulturen negativt. När de folkrättsliga reglerna för urfolks markrättigheter utreds visar det sig också att den svenska regleringen av samernas vinterbetesmarker inte ger samerna ett skydd vilket är lika starkt som vad som följer av den folkrättsliga standarden. Utredningen av de tolkningsregler som är tillämpliga vid tolkningen av Europakonventionen visar att de folkrättsliga reglerna om urfolks markrättigheter är högst relevanta för hur konventionen ska tolkas. När egendomsskyddet i artikel 1 första tilläggsprotokollet tolkas med beaktande av de folkrättsliga reglerna blir det tydligt att den svenska regleringen av samernas vinterbetesmarker inte är förenlig med Europakonventionen. / The purpose of this thesis is to ascertain whether the Swedish rules concerning Sami reindeer winter pastures is compatible with the right of property provided for in Article 1 of the First Additional Protocol to the European Convention on Human Rights (ECHR). To fulfill this purpose, the rules concerning Sami winter pastures and the right to property in the ECHR will be examined, and finally it will be ascertained whether the Swedish rules are in harmony with the right of property in the ECHR. Because the ECHR as a treaty is part of public international law, and since its purpose is to protect human rights its interpretation can be affected by both international rules for treaty interpretation as well as other international law instruments. The Sami, as an indigenous people, have certain land rights according to several different international instruments. To fulfill the purpose of this thesis in a satisfactory manner will therefore require an examination of how the ECHR is affected by other rules in public international law, as well as the protection international law offers for indigenous peoples’ land rights. When the Swedish rules concerning Sami land rights are examined, it becomes apparent that it is very difficult and costly for the Sami to prove their right to winter pastures in court. Because of this the Sami oftentimes are not able to afford the legal costs necessary for them to adequately protect their right to reindeer winter pastures. Consequently, the areas which can be used by the Sami for reindeer herding during winters are shrinking. This affects the traditional Sami occupation of reindeer husbandry, which is an important part of Sami culture negatively. The examination of indigenous land rights under international law shows that the Swedish rules are not up to par with international standards. The examination of how the ECHR should be interpreted makes it clear that indigenous rights under international law are relevant for the interpretation of the convention. Finally, when the right to property in the ECHR is examined with regard to international rules concerning indigenous land rights it is clear that the Swedish rules concerning Sami reindeer winter pastures are not compatible with the ECHR.

The bachelor thesis examines the protection of religious freedom in Sweden and France, with a main point on the right to wear religious symbols and clothing. The subject is processed in relation to the Member States obligations in accordance with the freedom of religion, provided for in Article 9 of the European Convention for the Protection of Human Rights. The right to wear religious symbols and attire has a broad meaning, and in this thesis special focus is placed on the right to wear a religious veil, as the Swedish legal situation is in stark contrast to the French law's restrictive view on the subject. In order to answer the thesis main question, a legal-judicial and comparative law approach is applied. Legislation that has been dealt with in its entirety, is the second chapter in the Swedish regeringsformen (1974:152), the European Convention, the French principle of laïcité, the French Education Act (Article L141-5-1 du Code de l’éducation), the French law on the prohibition of veils in public environments (Loi n° 2010-1192  du 11 octobre 2010 interdisant la dissimulation du visage dans l'espace public) and the French Constitution (Constitution of October 4, 1958). Finally, the authors orientation in the research questions of the essay has been emphasized, and a remark about the French legislation has been made.

Public liability regarding violations of the European Convention on HumanRights (ECHR) in Sweden is a given fact; member states, including Sweden, responsiblefor such violations are liable to compensate the individuals whoserights have been violated. Since 2014, a right to compensation for certain stateviolations of the second chapter – the human rights chapter – in the Instrumentof Government (1974:152), one of Sweden’s constitutional laws, has been establishedin case law. In 2020, a Swedish Government Official Report was published,which examined whether a basis for compensation should be establishedin the Tort Liability Act (1972:207) for violations in general of the second chapterof the Instrument of Government. The parliamentary committee investigatingthe matter concluded that such a basis should be established as it wouldstrengthen legal certainty and increase the state’s accountability for violations ofhuman rights stated within the constitution. However, as the inquiry was limitedto the second chapter of the Instrument of Government, the question of thestate’s liability concerning violations of other chapters in the Instrument of Governmentremains unanswered.This thesis examines the state’s liability in violations of certain articles in thefirst chapter of the Instrument of Government from a public law perspective,using a legal doctrinal method. Accountability in this thesis is not limited to tortsand therefore include other ways to attain non-pecuniary reparation, as torts isthe last resort for individuals in terms of effective remedies. To examine suchaccountability, the thesis firstly surveys the evolution of public liability in violationsof the second chapter of the Instrument of Government, which is basedon obligations following the ECHR. Secondly, application of Articles 1, 2 and 9in the first chapter of the Instrument of Government is accounted for. Thirdly,the relation between principles and rights within the first chapter of the Instrumentof Government and the ECHR is examined.The findings within the three parts are thereafter brought together to determinehow public liability in violations of the first chapter of the Instrument ofGovernment works, concluding that accountability relating to that of the secondchapter of the Instrument of Government might be enforceable although thelack of case law and practice in general makes the prospect too uncertain for legalrepresentatives to strive for. Hence, leading to the final conclusion that the matterneeds to be inquired upon to a more extensive level – preferably in the formof a dissertation or as a Swedish Government Official Report.

No description available.

No description available.

Swedish environmental law stipulates an extensive obligation to provide information to regulatory authorities. This obligation can also be combined with different penalties. This is concerning in cases where an individual has committed a crime. On one hand the refusal to provide information might result in penalties, on the other hand the individual risks self-incrimination. Thus, the obligation to provide information in Swedish environmental law raises a fundamental problem in procedural law, namely the contradiction between efficiency and procedural safeguards. A reasonable balance is required between the two interests. How this balance is to be made, however, is neither stated in law nor in the legal literature. The aim of this paper is therefore to analyse if the obligation to provide information in Swedish environmental law violates the right against self-incrimination. To achieve the purpose of the paper, the applicable law must initially be determined. The legal situation is described by mapping, systematizing, and interpreting relevant sources of law. These sources are mainly Swedish law, legislative history, case law and legal literature. The material is assigned a decreasing value in the order as just mentioned, where law is given the highest value. The analysis also includes some material that traditionally does not fall into any of the mentioned categories. This material is assigned a value after an assessment of its quality. Furthermore, the paper takes an internal comparative perspective since Swedish rules are compared with each other. The paper shows that the right against self-incrimination includes both a right to be silent and a right to be passive. Furthermore, the right only becomes relevant when someone is accused of a crime, as stated in article 6 of the European Convention on Human Rights. However, the paper reveals that it is possible for someone to be accused of a crime in Swedish environmental law, and thereby the right against self-incrimination is actualised. Moreover, it is concluded that the very existence of the environmental law's obligation to provide information does not conflict with the right against self-incrimination. However, there is a risk of violation in individual cases. At present, Swedish law does not allow authorities to combine an injunction with fines when it can be suspected that a crime has been committed. However, there is no legislation regarding the other penalties available to the authorities, even though these penalties can be equated with fines in many cases. In conclusion the paper indicates that the obligation to provide information in Swedish environmental law risks conflicting with the right against self-incrimination in individual cases. This is mainly the case when the obligation is combined with a penalty and there is a suspicion of crime.

No description available.