AbstractEkdahl, Annica (2015) Pedagogers arbetsmetoder med flerspråkiga barn i förskolan. En kvalitativ studie utifrån pedagogers tankar.(Pree- School teacher ́s working models with multilingual children. A qualitative study based on teachers thoughts)Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.BakgrundMin bakgrund som förskollärare i förskolor med flerspråkiga barn har legat till grund för ämnesvalet till examensarbetet. Dilemmat för mig har varit frågan om vilka språkstimulerande metoder som används. Ett gott språk har betydelse för framtida skolprestationer och förskolan är en viktig arena för språkinlärning. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98/10) står det att förskolan ska stimulera flerspråkiga barns språkutveckling på det svenska språket och modersmålet.Syfte och preciserade frågeställningarSyftet med studien är att undersöka pedagogers tankar om arbetet med flerspråkighet i förskolan. Ett underliggande syfte är att få mer kunskap om arbetsmetoder med flerspråkiga barn. Frågeställningarna är:• Hur upplever pedagoger arbetet med flerspråkiga barn?• Hur ser pedagogerna på modersmålsundervisningen?• Hur upplever pedagogerna att samarbetet med hemmet fungerar?• Vilka förväntningar har förskollärare och modersmålsstödjare på detspecialpedagogiska stödet?TeoriStudien utgår från det sociokulturella perspektivet där lärande och utveckling sker i ett socialt sammanhang. Det empiriska materialet analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet samt Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen. Andra teoretiska perspektiv som används för att analysera det empiriska materialet är det relationella respektive kategoriska perspektivet.MetodStudien är av kvalitativ ansats med semistrukturerade enskilda intervjuer som genomfördes med totalt åtta pedagoger. Fyra förskollärare, två modersmålsstödjare och två specialpedagoger intervjuades på två förskolor med liknande upptagningsområde.3ResultatPedagogernas förhållningssätt till språkutvecklande arbetsmetoder tolkas utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Då pedagogerna ger barnen språkliga utmaningar på högre språklig nivå än vad barnen befinner sig i sin språkliga utveckling överensstämmer detta med Vygotskijs tanke om den proximala utvecklingszonen Undersökningen visar ett förhållningssätt där pedagogerna anser att barn lär av varandra och där insatser sker på gruppnivå. Pedagogerna anser att i det språkutvecklande arbetet är det förmågan att vara närvarande och kunna sätta ord på händelser som är av större betydelse än vilken språkstimulerande aktivitet som används. Viktiga arbetsmetoder är flexibilitet, struktur och rutiner. Kommunikation är av stor vikt och förmågan att konkretisera på olika sätt värdesätts. Angående modersmålsstödet är pedagogerna enade om att modersmålet är av betydelse för framtida skolprestationer och behöver uppmärksammas. Pedagogerna uppmärksammar modersmålen och anser flerspråkighet som berikande. En viktig skillnad mellan förskolorna gäller omfattningen på modersmålsstödet gällande modersmålsstödjarna. Samtliga pedagoger på båda förskolor vill dock att stödet ska vara dagligen, mer integrerat och flerspråkiga pedagoger efterfrågas. Pedagogernas förhållningssätt kan tolkas ur det relationella perspektivet snarare än ur det kategoriska perspektivet. Undersökningen pekar på att föräldrasamverkan kan vara ett utvecklingsområde.KunskapsbidragMed detta arbete är min ambition att bidra med kunskap om hur man kan arbeta med flerspråkighet i förskolan. Jag hoppas att förhållningssättet på hur flerspråkighet faktiskt uppmärksammas i förskolan diskuteras mer.Specialpedagogiska implikationerSom blivande specialpedagog vill jag uppmärksamma hur viktigt det är med en god språkutveckling för kommande skolprestationer. I arbetet är det av vikt att belysa att ett väl utvecklat modersmål får betydelse för hur väl utvecklat det svenska språket blir. När det gäller flerspråkiga barn är det mycket viktigt att tidigt upptäcka eventuella svårigheter med språket för tidiga insatser. Som blivande specialpedagog är det viktigt att vara ett stöd åt pedagogerna i deras arbete både med handledning och att ta fram forskningsresultat och språkstimulerande material.

<p>Detta examensarbete beskriver föräldrasamverkan i olika aspekter och skrevs med anledning av att jag inte anser att jag har fått så mycket kunskap om detta ämne under min lärarutbildning. Dess syfte är att undersöka hur kontakten ser ut mellan hem och skola, vilka samverkansformer som förekommer på högstadiet och de lägre stadierna och om föräldrakontakten skiljer sig mellan dessa stadier. Ytterligare syften har varit att utröna om samverkan med föräldrar och föräldrars engagemang påverkar skolverksamheten och förbereda mig som blivande lärare inför framtida föräldrakontakt genom att få inblick i olika samverkansformer. Studiens resultat visar att de föräldrasamverkansformer som är vanligast förekommande på både högstadiet och de lägre stadierna är föräldramöte, utvecklingssamtal, skriftliga kontakter och telefonkontakt. Föräldrasamverkan och föräldrars engagemang påverkar tveklöst skolverksamheten och kontakten mellan hem och skola skiljer sig mellan högstadiet och de lägre stadierna genom att den på högstadiet är mindre och mer formell. Det är av stor vikt att tidigt involvera föräldrarna i skolverksamheten och skapa förtroende mellan skolan/läraren och föräldrarna. Dessa resultat har jag kommit fram till efter att jag har studerat relevant litteratur och genomfört sex intervjuer med lärare.</p>

Detta examensarbete beskriver föräldrasamverkan i olika aspekter och skrevs med anledning av att jag inte anser att jag har fått så mycket kunskap om detta ämne under min lärarutbildning. Dess syfte är att undersöka hur kontakten ser ut mellan hem och skola, vilka samverkansformer som förekommer på högstadiet och de lägre stadierna och om föräldrakontakten skiljer sig mellan dessa stadier. Ytterligare syften har varit att utröna om samverkan med föräldrar och föräldrars engagemang påverkar skolverksamheten och förbereda mig som blivande lärare inför framtida föräldrakontakt genom att få inblick i olika samverkansformer. Studiens resultat visar att de föräldrasamverkansformer som är vanligast förekommande på både högstadiet och de lägre stadierna är föräldramöte, utvecklingssamtal, skriftliga kontakter och telefonkontakt. Föräldrasamverkan och föräldrars engagemang påverkar tveklöst skolverksamheten och kontakten mellan hem och skola skiljer sig mellan högstadiet och de lägre stadierna genom att den på högstadiet är mindre och mer formell. Det är av stor vikt att tidigt involvera föräldrarna i skolverksamheten och skapa förtroende mellan skolan/läraren och föräldrarna. Dessa resultat har jag kommit fram till efter att jag har studerat relevant litteratur och genomfört sex intervjuer med lärare.

Huvudsyftet med denna studie är att belysa utvalda lärares och föräldrars perspektiv på hur föräldrasamverkan implementeras i deras aktuella grundskolor. Varierade aspekter till varför detta samarbete är väsentligt beskrivs i relation till den aktuella forskningsfronten. Grunden till examensarbetet är en kvalitativ intervjustudie med sex föräldrar och fem verksamma lärare i en kommun i mellersta Sverige. Lärarna är verksamma på skilda skolor i kommunen med omnejd, med elever i olika grundsko-lestadier, varav en är högstadielärare. Föräldrarna har ett till fyra barn, där de som är i grundskoleålder är mellan sju och sexton år, även här på varierande skolor. I den tidigare forskningen har det bland annat framkommit att föräldrasamverkan eller ett samar-bete mellan hem och skola gynnar barns skolgång. Trots detta visar studier att hinder kan uppstå i samarbetet. Exempelvis lyfts brister i föräldrars engagemang, lärares relationsbyggande samt i in-formationsflödet som försvårande faktorer. Detta bekräftas i föreliggande studie, där föräldrars samt lärares perspektiv ställdes mot varandra vilket klargjorde liknande resultat. Utöver detta visar min studie att det däremot finns en drivkraft och vilja hos informanterna att utveckla samarbetet, men att brister trots allt upplevs. En slutsats kan vara otydligheter i den ömsesidiga kommunikationen, bris-tande överenskommelser kring gemensamma mål samt att relationen mellan föräldrar och lärare kan ha byggts på en otillräcklig grund. Det finns även tankar om att relationen mellan lärare och förälder likt relationen mellan lärare och elev bör individanpassas och att skolan med det möter varje familj efter deras varierade förutsättningar.

Syftet med den här essän är att belysa vikten av föräldrakontakt i förskolan genom att undersöka hur en pedagog bör förhålla sig till sin egen och föräldrars syn på gränssättning och uppfostran. Essäns utgångspunkt är en självupplevd situation där ett barn blir hämtad av sin förälder på förskolan. Föräldern verkar inte sätta tillräckligt tydliga gränser för att få med sig barnet hem när han önskar. I situationen framkommer det att pedagogen och föräldern har olika syn på uppfostran och gränssättning och därmed olika förhållningssätt när de bemöter barnet. Problemet blir hur pedagogen ska förhålla sig till deras olika förhållningssätt och bemöta föräldern på förskolan. Ska pedagoger påverka föräldrars uppfostran och gränserna de sätter? Och hur ska det göras i sådana fall? Essän belyser hur ett gott samarbete kan ske genom kommunikation mellan pedagog och förälder. Den belyser också vilka aspekter som kan vara viktiga att ta hänsyn till när föräldrar och pedagoger sätter gränser för barnen. Den vetenskapliga inriktningen på uppsatsen är hermeneutisk och ett normkritiskt perspektiv intas för att få en bred reflektion. Den teoretiska utgångspunkten för essän är forskaren Diana Baumrinds tre uppfostringsstilar. De tre uppfostringsstilarna är den auktoritära, den fria och den auktoritativa uppfostringsstilen. Några begrepp som används i uppsatsen är modellmakt, kunskapsmakt, det kompetenta barnet, personliga gränser, generella gränser och auktoritet. Jag kommer att undersöka följande två frågeställningar för att kunna reflektera kring berättelsen: Hur påverkar förskolans och hemmets olika uppfostringsstilar och syn på gränssättning barns lärande och utveckling? Hur bör en god kommunikation och ett gott samarbete ske mellan pedagog och föräldrar gällande barns uppfostran? Genom undersökningen har jag kommit fram till att föräldrasamarbete bidrar till mycket positiva effekter för barns lärande och utveckling. Pedagoger och föräldrar behöver samtala om deras olika förhållningsätt för att lära hur de ska samarbeta i framtiden. Att sätta gränser skapar trygga barn men gränserna behöver anpassas efter varje barn. Genom vägledning av vuxna utvecklar barn sin känslouppfattning och de lär sig ta hänsyn till andras känslor. Den auktoritära uppfostringsstilen är inte eftersträvandsvärd i dagens samhälle. Den auktoritativa uppfostringsstilen är eftersträvansvärd och jag uppfattar den som en norm i förskolan. Det för att föräldrars förhållningssätt i hemmet är likvärdigt med förskole pedagogernas och värderingarna i läroplanen. Barnen får därmed erfarenheter hemifrån som är till fördel i förskolan. Den fria uppfostran ger inte barnen lika fördelaktiga erfarenheter. / The purpose of this essay is to shed light on the importance of parental contact in preschool by examining how a pedagogue should relate to his/her own and the parents view on boundaries and upbringing. The starting-point of the essay is a self-experienced situation where a child is being picked up by his parent at preschool. The parent does not seem to put distinct enough boundaries in order to bring the child home when he wishes to. The situation reveals that the pedagogue and the parent have different views on upbringing and boundaries, and therefore use different approaches with the child. The issue for the pedagogue is how to handle their different approaches and respond to the parent at the preschool. Should pedagogues influence how parents bring up their children and the boundaries that they set? If so, how should it be done? The essay highlights how good cooperation can be achieved through communication between pedagogues and parents. It also sheds light on what aspects may be important to consider when parents and pedagogues set boundaries for the children. The scientific approach of this paper is hermeneutic and a norm-critical perspective has been taken to allow broader reflections. The theoretical starting point for the essay is the researcher Diana Baumrind's three upbringing styles. The three upbringing styles are the authoritarian, the permissive and the authoritative upbringing style. Some concepts used in the essay are model power, knowledge power, the competent child, personal boundaries, general boundaries and authority. I will investigate the following two questions to reflect on the situation: How do different upbringing styles at preschool and at home affect children's learning and development? What should good communication and good cooperation between pedagogues and parents look like regarding the upbringing of the children? The study finds that parental cooperation contributes to very positive effects for children's learning and development. Pedagogues and parents need to talk about their different approaches in order to learn how to collaborate in the future. Setting boundaries form confident children, but the boundaries need to be adapted to each child. Through the guidance of adults, children develop their feelings of understanding and they learn to take into account the feelings of others. The authoritarian upbringing style is not desirable in today's society. The authoritative upbringing style is desirable and I perceive it as a norm at preschools. This is because the parents approach at home would be equivalent to the one of the preschool pedagogues and to the values in the curriculum. The children thereby gain experiences at home that are beneficial in preschool. The permissive upbringing does not give the children equally beneficial experiences.

Syftet med denna studie är att belysa elevhälsoteamens arbete för att främja psykisk hälsa och hur de arbetar med elever som redan utvecklat psykisk ohälsa. Vi har valt att avgränsa arbetet till elevhälsoteam på grund- och gymnasieskola där vi gjort fem intervjuer varav fyra med enskilda personer och en fokusgruppsintervju med ett elevhälsoteam där tre respondenter ingick. Vi har använt oss av en kvalitativ ansats för att få fram information av de olika professionerna inom elevhälsoteamen. Resultatet i studien påvisar att respondenterna anser att faktorer som relation, trivsel och trygghet är viktigt eftersom skapandet av goda relationer till eleverna är en viktig faktor för att främja den psykiska hälsan. Att ha aktiviteter och övningar med eleverna för att de ska trivas och känna sig trygga är en viktig aspekt för att främja den psykiska hälsan. För elever som redan utvecklat psykisk ohälsa påvisar våra resultat att föräldrasamarbetet är viktigt eftersom det är en skyddsfaktor men även att samverkan med andra professioner, exempelvis socialtjänsten är viktigt i arbetet eftersom kunskapen de har kan vara till värdefull hjälp.

Socialtjänstens barnavårdsutredningar utgör samhällets verktyg för att bedöma när stöd eller skydd till barn och unga som riskerar att fara illa fordras. I dessa ingår svåra bedömningar som ställer höga krav på kompetens och samverkan. Studiens syfte var att undersöka vilka svårigheter barnavårdsutredande socialsekreterare möter i arbetet med psykologiska frågor rörande barn och familj samt hur kompetens i dessa frågor finns strukturellt och praktiskt tillgänglig i arbetet. Induktiv tematisk analys av elva intervjuer med socialsekreterare genererade tre övergripande områden; trångmål i utredningen, begränsningar utifrån arbetets ramar samt möjligheter. Centrala teman rörde konflikt mellan barnets behov och kravet på föräldrasamarbete, svårigheter relaterade till samarbete med andra verksamheter, tillgänglig kompetens samt tidsbrist i arbetet. Möjligheter fokuserade på struktur för kompetensutveckling, möjlighet till psykologisk avlastning, relationsbaserat arbete, samverkan och tvärprofessionellt arbete i barnavårdsutredningar. Resultaten går i linje med tidigare forskning rörande utmaningar inom social barnavård och samverkan kring utsatta barn. Implikationer för professionens specialisering och välfärdssystemets organisering av tjänster för att identifiera och stötta utsatta barn och familjer diskuteras.