Bakgrund: Varje år avlider cirka 90 000 människor i Sverige. 79 procent av dessa individer får brytpunktsamtal. Det innebär att patienter övergår från en kurativ vård till palliativ vård. Under palliativ vård möter sjuksköterskan frågor om existensen och döden. Majoriteten av människorna i världen är religiösa och människor tenderar att söka sig till religion/andlighet i livets slutskede. Det är viktigt att få kunskap om dessa upplevelser så att patienternas behov kan tillgodoses. Syfte: Att belysa upplevelser av palliativ vård hos patienter med religiös/andlig trosuppfattning. Metod: Uppsatsen är en litteraturstudie av vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod där innehållet har analyserats med en induktiv ansats. Data samlades genom Cinahl och Pubmed. Resultatet formades med hjälp av tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet beskrivs utifrån tre teman: Att finna sätt att väcka och stärka hoppet med hjälp av trosuppfattningen och sociala nätverk, Att finna acceptans i livets slutskede och inför döden, Att förändra sitt tankesätt utifrån sin trosuppfattning och sjukdom. Slutsats: Litteraturstudien belyser vikten av den enskilda individens upplevelse av sin trosuppfattning när patienten vårdas palliativt. Detta är särskilt viktigt när det gäller de existentiella frågorna som ställs under den palliativa vården. Studien belyser även att vårdpersonalen behöver utbilda sig i olika trosuppfattningar så att de existentiella frågorna kan besvaras.

I och med det allmänna mottagandet av Theodor Adornos filosofiska projekt har filosofins framställningsform, "der Darstellung", ofta kommit att betraktas som betydelsefull för projektets realisering. I introduktionen till ett av Adornos viktigaste verk om logik och ontologi, Negative Dialektik, publicerat för första gången 1966, skriver han att "…the presentation of philosophy is not an external matter of indifference to it but immanent to its idea." Föreliggande uppsats skall försöka att förstå och utveckla en läsning av den i citatet antydda relationen mellan framställningsformen och "filosofins idé". Detta genom att undersöka några logiska och ontologiska teser, centrala för Adornos filosofiska projekt, i samband med en uttolkning av framställningsformens grundläggande drag. Utgångspunkten i uppsatsen kommer att vara Alison Stones artikel, "Adorno and Logic". I den föreslår Stone att framställningsformens betydelse för Theodor Adornos filosofi skall förstås i ljuset av en antagen strävan hos Adorno mot en filosofins försoning. Uppsatsen kommer därefter att utveckla vad denna Stones föreslagna försoning kan innebära för Adorno givet att fler delar av hans filosofi, hans idéer om språk och erfarenhet, introduceras i läsningen av hans filosofiska projekt. Genom att uppsatsen frångår Stones exklusiva fokus på logik för att samtidigt följa hennes läsning med hänsyn till idén om försoning skall vi avslutningsvis se hur Adornos idéer om språket kan förstås som en förlängning av försoningen Stone föreslagit, och vidare hur språkets försoning, som åstadkoms i och genom framställningsformen, är en del av "filosofins idé".

In Khaled Hosseini's novel The Kite Runner (2003) the reader follows the narrator and protagonist Amir’s as he embarks on his journey towards redemption. Amir’s need for redemption is based on the tragic childhood event where Amir’s friend and servant Hassan were assaulted by their nemesis Assef as Amir can, but fails to intervene. This event is central to the plot. The story is told through Amir's memories and contains details about his relationship to the people close to him as well as his nemesis. I will argue that Khaled Hosseini’s The Kite Runner can be interpreted through a character analysis based on the names Hosseini chose for three of his characters and how they correlate to the portrayal of the characters, their personalities and how they mirror the actors in the Afghani civil war. / I Khaled Hosseinis roman The Kite Runner (2003) följer läsaren berättaren och huvudpersonen Amir på hans resan genom livet. Den tragiska händelsen där Amirs vän och tjänare Hassan blev våldtagen av deras plågoande Assef är en central del av handlingen. Handlingen skildras genom Amirs minnen och innehåller detaljer om hans relationer till de personer som står honom nära såväl som detaljer om hans fiende. Jag argumenterar för att Khaled Hosseinis The Kite Runner kan tolkas genom en karaktärsanalys som baseras på de namn som Hosseini valt till sina karaktärer och hur de står i relation till porträtteringen av karaktärerna och deras personligheter samt hur de speglar aktörerna i det afghanska inbördeskriget.

There has been an increase in the deadly violence with firearms and with that an increase in drug dealing. Because of that politicians have toughed up the debate on how to deal with it, where longer and harder punishments seem to be the way to go. The persons who are most likely to get caught up in the violence are men in the ages 15-29 years old, where not only drugs are the main reason, but also the socioeconomic- and demographic differences in our country will be a factor. The retributive justice system is still the dominating one, but reparative justice is getting bigger within Sweden too, it’s just not yet on the same level as in other countries. The purpose of this thesis was to know more about the experiences and challenges that the professionals have that work with reconciliation and mediation. A qualitative method with semi structured interviews has been used to interview two professionals working at Försoningsgruppen and two professionals working at Medlingsverksamheten in Lund. To analyze the results I used theories about shame, guilt, the other and theories about moral and empathy. The results from the interviews showed that to be able to reconcile, the person who has done wrong needs to be able to feel guilt and to take on genuine and full responsibility for their actions. It also showed that the person that has done wrong needs to take on a new identity, an identity of both being a human and a human that has done harm to another person. They need to become the other, and that is one hard thing to accept.

Syftet med denna studie är att analysera diskurser kring återlämnande av finska kvarlevor som förvaras på Karolinska Institutet och de olika synpunkterna som tas upp i diskussionen. Fokus på analysen är att analysera diskurserna kring återlämnandets betydelse för sverigefinska minoritetsgruppen utifrån hur de framställs i de olika uttalandena av den sverigefinska kommittégruppen och dess medlemmar. I denna studie använder jag mig av diskursanalysen för att analysera olika offentliga uttalanden från sverigefinska kommittégruppen som gruppen både själv publicerat och kommenterat eller tagit del av genom olika intervjuer i olika medier. Diskursanalytiska synsättet innebär att man kritiskt studerar hur dessa uttalanden socialt och historiskt är konstruerade, och vad de kan tolkas att säga om kommittégruppens sätt att socialt förstå och förhålla sig till frågan om återlämnandet. Denna studies teoretiska ramverk består av flera olika teorier om försoningen, diskursanalysen och mänskliga kvarlevornas moraliska värde, exempelvis Nordquists (2021) teori om försoningen i arbete av försonings- och sanningskommissionerna, Faircloughs (2010) teori om en kritisk diskursanalys och Mastertons (2010) teori om kvarlevornas värde.   Studieresultat visar på hur frågan om återlämnandet av finska kvarlevorna är starkt sammanflätad med frågan om att finska kvarlevorna inte hör till KI som har stulit dem från deras rättmätiga ägare, nämligen de levande släktingarna till dem vars kvarlevor förvaras på KI. Återlämnandet kan också tolkas att ha betydelse för sverigefinska minoritetsgruppen som ett erkännande för de begångna oförrätterna mot minoritetsgruppen, och denna handling upplevs att bli en symbol för minoritetsgruppens makt över dess egen historieskrivning som fortfarande upplevs att utgå ifrån majoritetsgruppens makt över minoriteterna i svenska samhället. Gällande försoningen upplevs den enda vägen till denna vara att KI som institut ordentligt utreder sin historia och dess konsekvenser och erkänner minoritetsgruppens lidande som ett äkta lidande men KI upplevs inte att ha vilja till detta då det med sitt förnekande av sitt rasbiologiska förflutna tydligt visar på hur det fortfarande vill hålla fast vid dess företräde att skriva om historien utifrån majoritetsbefolkningens hegemoni.

<p>Svenska kyrkan befinner sig idag mitt i ett pulserande, modernt samhälle, där kyrkans position inte längre är så självskriven som den förut varit. Samtidigt som kyrkan ska följa med i tiden för att kunna erbjuda en verksamhet som passar dagens moderna sökare, är den också förvaltare av en tradition och ett budskap.</p><p>I denna uppsats har jag närmare undersökt, hur kyrkan idag presenterar det ofta laddade budskapet om synd, nåd, omvändelse och försoning. Forna dagars teologer var eniga om behovet av syndanöd, bekännelse, ånger och omvändelse, för att komma in i Guds förlåtelse. Detta budskap känns främmande för många idag, då flertalet av dåtidens ”synder”, tillhör ett normalt livsmönster.</p><p>I den inomkyrkliga diskussionen kring ämnet, är åsikterna spridda. Enligt en åsikt är dagens moderna människa mindre benägen att uppleva synd och skuld än tidigare generationer, och har därför svårare att komma nära det kristna budskapet och få Guds förlåtelse. Trots detta, fortsätter kyrkan att bemöta människors synd på samma sätt som under Luthers tid, istället för att försöka anpassa sig för att hjälpa dagens sökare att konfrontera sin synd, och få den sonad.</p><p>Andra menar att dagens stressade tillvaro gör att människor redan känner sig hårt ansatta av skuld och dåligt samvete, och att kyrkan ej bör belasta människor ytterligare med det traditionella syndabudskapet. Istället bör kyrkan gå in som en rogivande och läkande faktor i tillvaron.</p><p>De olika åsikterna i frågan faller tillbaka på olika inställningar till syndens ursprung och beskaffenhet, ett område som inleder denna uppsats i form av en historisk bakgrund; syndens historia. Diskussionen kan också speglas mot uppsatsens presentation av Svenska kyrkans ”marknadsföring” av budskapet; Lilla och Stora boken om kristen tro. Här finner vi ett budskap om synd och förlåtelse genom Jesus Kristus, även om behovet av ånger, syndanöd och omvändelse tonats ner jämfört med forna tiders budskap.</p> / Uppsatsförfattaren har i tur och ordning burit följande efternamn: Larsson, Övermalm, Irisdotter och slutligen Irisdotter Aldenmyr.

1900-talets sista fyra decennier innebar stora förändringar för kyrkorna i såväl globalt som lokalt perspektiv. Två rörelser inom kristenheten spelade stor roll för utvecklingen: den ekumeniska rörelsen och den karismatiska rörelsen. Mötet mellan de etablerade kyrkorna och framför allt den karismatiska förnyelserörelsen var inte enkelt. Tonläget mellan dem var tidvis högt. Under 1980- och 90-talen skadades relationer mellan både människor och organisationer vid sådana möten. Förutom personlig och kollektiv sorg har detta inneburit en dränering av resurser. Denna studies syfte är att utifrån ett ecklesiologiskt perspektiv undersöka vad som sker i mötet mellan en förnyelserörelse och kyrkorna i en lokal ekumenisk kontext, samt under vilka förutsättningar mötet leder till enhet eller splittring. De aktörer som studien intresserar sig för är (1) förnyelserörelsen med dess företrädare, (2) församlingarna med dess ämbetsbärare, samt (3) samfundsledningar och -ledare på stifts-, distrikts- och nationell nivå. I studien söks mönster i deras handlande, samt vilka konsekvenser dessa får för mötet mellan förnyelserörelsen och de etablerade kyrkorna på orten. Aktörernas förmåga att bedriva ett aktivt försoningsarbete förefaller vara en viktig faktor när det gäller sambandet mellan förnyelserörelser, splittring och enhet. Ett delsyfte är därför också att undersöka förutsättningarna för och förekomsten av försoningsprocesser, samt vilken metodik som använts. Studien görs utifrån ett lokalt ekumeniskt perspektiv på förnyelserörelsens möte med kyrkan. Explicit undersöks den ekumeniska utvecklingen i Uddevalla i mötet med främst den karismatiska förnyelserörelsen under tidsperioden 1975-2000. / During the last four decades of the 1900’s, the churches in Sweden faced major changes, both from a national and a local perspective. Two movements within Christianity played a major role in this development: the ecumenical movement and the charismatic movement. The encounters between the established churches and, in particular, the charismatic renewal movement was, however, not always friction-free. At times, they were quite belligerent. As a result, many relations between people and organisations were damaged, during the 80’s and 90’s. In addition to personal and collective grief, this implied a significant drain of resources. The aim of this study is to examine, from an ecclesiological perspective, what happens in the encounter between a renewal movement and churches in a local ecumenical context, and to highlight under what conditions these meetings lead to unity and division, respectively. The actors of interest to this study are (1) the renewal movement with its upholders, (2) the churches, with its ministers, and (3) leaders at district and national levels. The aim is to find patterns in their behaviour, as well as the consequences of these for the encounters between the renewal movement and the established churches in the area. The participants' ability to engage in active reconciliation appears to be an important factor, determining the direction of the correlation between renewal movements in relation to division and unity. A part of the aim is therefore also to examine the conditions and the occurrence of reconciliation processes, as well as the methodology used. The study is made from a local ecumenical perspective on the meeting between the renewal movement and the church. More specifically, the ecumenical development in Uddevalla, during its meeting with the charismatic renewal movement the years 1975-2000, is examined.

Svenska kyrkan befinner sig idag mitt i ett pulserande, modernt samhälle, där kyrkans position inte längre är så självskriven som den förut varit. Samtidigt som kyrkan ska följa med i tiden för att kunna erbjuda en verksamhet som passar dagens moderna sökare, är den också förvaltare av en tradition och ett budskap. I denna uppsats har jag närmare undersökt, hur kyrkan idag presenterar det ofta laddade budskapet om synd, nåd, omvändelse och försoning. Forna dagars teologer var eniga om behovet av syndanöd, bekännelse, ånger och omvändelse, för att komma in i Guds förlåtelse. Detta budskap känns främmande för många idag, då flertalet av dåtidens ”synder”, tillhör ett normalt livsmönster. I den inomkyrkliga diskussionen kring ämnet, är åsikterna spridda. Enligt en åsikt är dagens moderna människa mindre benägen att uppleva synd och skuld än tidigare generationer, och har därför svårare att komma nära det kristna budskapet och få Guds förlåtelse. Trots detta, fortsätter kyrkan att bemöta människors synd på samma sätt som under Luthers tid, istället för att försöka anpassa sig för att hjälpa dagens sökare att konfrontera sin synd, och få den sonad. Andra menar att dagens stressade tillvaro gör att människor redan känner sig hårt ansatta av skuld och dåligt samvete, och att kyrkan ej bör belasta människor ytterligare med det traditionella syndabudskapet. Istället bör kyrkan gå in som en rogivande och läkande faktor i tillvaron. De olika åsikterna i frågan faller tillbaka på olika inställningar till syndens ursprung och beskaffenhet, ett område som inleder denna uppsats i form av en historisk bakgrund; syndens historia. Diskussionen kan också speglas mot uppsatsens presentation av Svenska kyrkans ”marknadsföring” av budskapet; Lilla och Stora boken om kristen tro. Här finner vi ett budskap om synd och förlåtelse genom Jesus Kristus, även om behovet av ånger, syndanöd och omvändelse tonats ner jämfört med forna tiders budskap. / Uppsatsförfattaren har i tur och ordning burit följande efternamn: Larsson, Övermalm, Irisdotter och slutligen Irisdotter Aldenmyr.

Throughout history the Sami community have been excluded from Swedish society. They were submitted to discrimination, abuse and the denial of rights. Although the political movement of Sami people is long, we have in recent years seen how a demand for truth and justice is taking more space within the official Sami political movement. The aim of this thesis is to gain a wider understanding of Sami political demands and the idea of justice in Sweden through a Truth Commission. Applying a post-colonial theory and Bacchi’s “What’s the problem?”-methodology I have set out to analyse how the discourse of the idea of justice and a Sami Truth Commission (STC) is being constructed by the Sami political movement, non-affiliated Sami and the Swedish government. The secondary material I have used is earlier research and pre-existing interviews with Sami people. My primary material is documents made by Sami political movement and the Swedish government regarding a STC. The conclusion is that the Sami political movement are constructing the discourse on a STC with a homogenous view of accountability. The non-affiliated Sami is constructing the discourse with a diversity of notion such as accountability, moving on and internal responsibility. The government’s discourse on STC is constructed with non- accountability and silence. However, there is a discourse on the idea of justice and it is constructed with notions of increased participation and to combat racism. / Det samiska samhället har genom historien exkluderats från majoritetssamhället i Sverige. De har blivit utsatta för diskriminering, övergrepp och blivit nekade sina rättigheter. Den samiska politiska rörelsen har en lång historia men det är på senare tid som vi sett ett ökat krav för sanning och rättvisa inom den parlamentariska samiska politiska rörelsen. Syftet med denna uppsats är att nå en bredare förståelse av de politiska kraven inom rörelsen och idén om rättvisa utifrån idén om en sanningskommission. Genom att använda mig av en postkolonial teori och av Bacchis ”What’s the problem”-metod vill jag analysera hur diskursen om idén om rättvisa och en samisk sanningskommission (SSK) konstrueras av den samiska politiska rörelsen, icke-politiska samer och den svenska regeringen. Mitt sekundära material består av tidigare forskning och genomförda intervjuer och mitt preliminära material består av dokument från den samiska politiska rörelsen och regeringen gällande en SSK. Mina slutsatser är att den samiska politiska rörelsen konstruerar diskursen om en SSK med en homogen bild av statens ansvar. De icke-politiska samerna konstruerar diskursen med en mångfald av begrepp så som ansvarighet, idén om att gå vidare och internt ansvar. Regeringens diskurs av en SSK är konstruerad med ett icke-ansvar och tystnad. Däremot går det att utröna en diskurs om rättvisa som är konstruerad med begrepp som ökat deltagande och kampen mot rasism.

This thesis examines a problem regarding the separation of post-mortem persons into ‘heaven’ and ‘hell’, taken to mean two eternal and inescapable eschatological destinations for human persons: the former being an ultimate satisfaction of sorts, the latter being characterized by eternal misery. The question that is contemplated is whether the saved in heaven can experience their heavenly existence as genuinely blissful, whilst at the same time being aware of the sufferings of the lost – especially if the lost consists of one or more persons whom they love dearly, such as a close family member. Arguments given by Christian philosophers Thomas Talbott and William Lane Craig are analysed in order to establish whether the problem, referred to as ‘the problem of eschatological separation’, gives us reason to abandon the idea of an eternal hell and opt, instead, to endorse the doctrine of universal reconciliation. Talbott makes the claim that an eternal hell, considering the problem of eschatological separation, is a logical impossibility. Craig, on the other hand, puts forth two objections that he believes proves that hell is a logical possibility. Both of Craig’s objections are shown to be unsound, and the problem of eschatological separation is thus considered to be sufficient reason for rejecting the possibility of an eternal hell.