The aim of this study is to investigate and understand the current political situation in Bosnia and why it not has been improving. The failed democratic process and the country's current continuing problems are studied through factors that deal with the country's ethnic diversity and the problematic constitution after the Bosnian war which separates the country. In this paper, a case study is used as the method, and by applying a reconciliation theory about the reconciliation process in Bosnia, the analysis shows that politicians, religious leaders and citizens show large cooperation problems and are holding back a democratic development in the country. Constitutional democracy is also used as theory, and the analysis in this study shows that this form of democracy can work in Bosnia after a reconciliation process. The conclusion of this study means that reconciliation is very important and must be implemented because no democratic improvement can be done without it. If there is no reconciliation in future Bosnia, it is more likely that the country will separate in two or more parts and that Bosnia as a state will not survive when the conflicts between the different ethnic groups in the country is so great.

Bakgrund: Att drabbas av ALS är traumatiskt för den drabbade människan och leder vanligtvis till en drastisk förkortning av livet. Att inte försonas med sitt öde kan innebära att den sista tiden i den döende människans liv innefattar förtvivlan och dödsångest. Därför är det viktigt med kunskap om försoning hos vårdpersonal. Syfte: Studien syftar till att undersöka om och i så fall hur människor med diagnosen ALS ger uttryck för försoning med sin dödliga och snabbt progressiva sjukdom. Metod: Analysen utfördes inspirerat av Lundmans och Hällgren Graneheims (2008) metod för kvalitativ innehållsanalys för att undersöka de latenta uttrycken för begreppet försoning. Analysen utfördes på fyra självbiografier. Resultat: Stunder av försoning kan uttryckas som uthärdligt lidande, stunder med upplevelser av tillfredsställelse samt skapande av upplevelser av trygghet genom existentiella funderingar. Faktorer som kan möjliggöra stunder av försoning kan vara utvecklande av nya perspektiv, tröst som resulterar i frånvaro av rädsla och genom meningsskapande av livssituationen. Slutsats: Upplevelser av försoning kan komma till uttryck på många olika sätt utifrån individuella faktorer, som social kontext och värderingar. Upplevelser av försoning kan inträffa under korta och pendlade perioder och är inget konstant tillstånd. / Background: To suffer from amyotrophic lateral sclerosis is traumatic for the affected individual and usually leads to a drastic shortening of life. The absence of reconciliation towards the dying person´s destiny may lead to that the remaining part of life comprises despair and agony. Therefore, it is important for care givers to have knowledge about meaning of reconciliation.  Aim: The study aims to examine whether, and if so, persons diagnosed with amyotrophic lateral sclerosis express reconciliation with their deadly and rapidly progressive disease. Methods: The analysis performed was inspired by Lundman´s and Hällgren Graneheim´s (2008) method of qualitative content analysis to examine the latent expressions of the concept of reconciliation. The analysis is based on four autobiographies. Results: Moments of reconciliation can be expressed as bearable suffering, experiences of satisfaction and experiences of safety through existential thoughts. Factors that could enable moments of reconciliation may be the development of new perspectives, comfort which results in the absence of fear and through creation of a meaning of life situation. Conclusion: Experiences of reconciliation can be expressed in many different ways based on individual factors such as social context and values. Moments of reconciliation can occur over short periods and are not a constant condition.

Det vårdvetenskapliga begreppet försoning skapar möjligheter för människan att uppleva emotionell tillfredställelse i livet. Försoning sker inom människan och skapar en möjlighet att förenas med svåra livsöden. Syftet med litteraturstudien var att belysa vad begreppet försoning är och hur det gestaltas i omvårdnad. I resultatet redovisas försoningens olika dimensioner inom människan. Försoning kan gestaltas som ett mänskligt accepterande, som en mänsklig förmåga att återta kontrollen, som ett mänskligt hopp, som en mänsklig förändring och som en mänsklig process. En modell presenteras i resultatet för att visa försoningens olika dimensioner som tillsammans bildar den inre kärnan den oändliga försoningen. De olika dimensionerna av försoning inom människan är i ständig rörelse. Begreppet försoning är inte ett välbeforskat begrepp inom vårdvetenskapen, utan det råder kunskapsluckor kring försoning i omvårdnad. Om mer evidens tas fram om begreppet försoning i omvårdnad, kan sjuksköterskor få redskap att i vårdprocessen förstå och främja försoning hos patienter. / The nursing scientific concept of reconciliation creates an opportunity for people to experience an emotional satisfaction in life. Reconciliation takes place inside the human and creates an opportunity to unite with difficult life situations. The purpose of this study was to explain what reconciliation is and how it takes shape in nursing. The results explain reconciliations different proportions inside the human. Reconciliation can be represented as a human acceptance, as a human's ability to regain control, as a human hope, as a human change and as a human process. A model in the result presents the different proportions of reconciliations. Together the different proportions form the infinite of reconciliation that together creates the inner core of reconciliation. The different proportions of reconciliation are constantly in motion. There is missing evidence for reconciliation in nursing science. If more sciences performed, nurses can get implements for the care process to understand how reconciliation takes shape in human and how nurses can promote reconciliations for patients.

Multipel skleros (MS) är en sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet genom att hämma nervimpulser. Detta kan leda till symtom som känselbortfall, koordinationsstörningar eller förlamningar och kroppsliga funktioner kan i längden avta. Det finns två typer av MS; skovvis förlöpande MS och progressiv MS. Uppsatsen är en narrativ studie som baseras på fyra självbiografier skrivna av svenska kvinnor med sjukdomen MS. Syftet är att beskriva kvinnornas upplevelser om att leva med diagnosen. Vårdvetenskapliga begrepp som livsvärld och lidande beskrivs och åskådliggörs, samt vilken roll och betydelse den vårdande sjuksköterskan har i såväl bemötande som omvårdnad. Analysen av de fyra självbiografierna resulterade i fyra teman som framställs i resultatet, vilka är: förnekelse – skuld – skam, rädsla, omgivningens attityder och insikt och försoning. Resultatet innehåller citat från självbiografierna för att illustrera författarnas upplevelser. Slutligen diskuteras områden som förnekelse av diagnosen, bearbetningsprocessen och acceptans. I diskussionen beskrivs även betydelsen av stöd och den drabbades behov av information, men även behovet av ökade kunskaper om MS hos allmänsjuksköterskan för att kunna ge en god omvårdnad.

Denna uppsats syftar till att analysera den klassiska, den objektiva och den subjektivaförsoningsläran och se hur dessa förhåller sig till den pluralistiska och inklusivistiskareligionssynen. Uppsatsens syfte är att undersöka huruvida synen på Jesus som vägen till frälsning ide tre försoningslärorna förändras om samma försoningslära ställs emot pluralismen respektiveinklusivismen. I en koherensanalys undersöks huruvida någon av försoningslärorna inte är koherentmed pluralismen eller inklusivismen. Genom denna undersökning följer resultatet attsanningsbegreppet inte används på samma sätt i de olika religionssynerna och försoningslärornavilket leder till problem främst mellan den klassiska respektive den objektiva försoningsläran ochpluralismen. Det framkommer även att en viss form av pluralism - den restriktiva - är mer koherentmed försoningslärorna än andra former. Alla former av inklusivism och dess sanningsbegrepp ärmer lättförenliga med den klassiska och den objektiva försoningsläran än med den subjektiva. Ifallet med den subjektiva försoningsläran kan motiveringen för ett inklusivistisk synsätt ifrågasättasvilket gör den mer koherent med pluralism än med inklusivism. / In this essay the coherence between three theories of atonement are analysed with religiouspluralism and religious inclusivism. The atonement theories analysed are the classical, theobjective, and the subjective theory. The result shows if the role of Jesus as saviour in the Passionchanges if the specific theory of atonement is combined with religious pluralism or religiousinclusivism. Through an analysis of the coherence between the three theories of atonement andpluralism and inclusivism, it is made clear that the notion of truth is not viewed in the same waywithin the theories of atonement and religious pluralism and inclusivism. The classical and theobjective theory meets problems when combined with religious pluralism because of this. Only oneform of religious pluralism, the restrictive pluralism, is compatible with theese two theories ofatonement. All forms of religious inclusivism are coherent with the classical and the objectivetheory but not with the subjective theory wich is much more compatible with religious pluralism.

Rebecka Rä-bickan är en kortroman skriven inom ramen för masterkursen i kreativt skrivande på Linnéuniversitetet. Tidigare har jag läst psykologi, sociologi och socialantropologi. I det inom- och mellanmänskliga området har jag mitt stora intresse, vilket givetvis avspeglar sig i det jag skriver. Det övergripande temat för den här berättelsen är svek, från de människor som står närmast, religionen och till slut även från den egna kroppen. Den handlar också om syskonskap och vänskap, övergrepp och trauman, skapandets kraft och försoning. Rebecka är en flicka som blivit utstött, sviken och osynliggjord både i skolan och av sin familj, och som vuxen lever hon inkapslad i rädsla över att existera som sig själv och synas, och blir därmed aldrig bemött som den människa hon är. Det ofrivilliga utanförskapet har blivit till vald ensamhet, som bygger på den utstöttas hämnd: om ingen frågar efter mig, ska heller aldrig någon få glädje av att jag finns till. Rebecka går till ett jobb hon finner meningslöst men bär på en stark kreativ talang och skapar fantastiska figurer i frivoliteter, som aldrig någon ser. Med hunden Boy delar hon däremot allt. Gång på gång återkommer Rebecka till den fasansfulla midsommaren som fick henne att bryta kontakten med sin bror. Trots att många år har gått sedan dess lämnar minnet henne ingen ro. En dag på jobbet förlorar Rebecka medvetandet och blir förd med ambulans till sjukhus där hon opereras akut. Någon behöver ta hand om hennes hund, och ensam som hon är, faller det på hennes bror. För första gången sedan broderns brutala svek träffas de, tio år senare. Än en gång kränker han hennes gränser, men någonting har sjukdomstiden gjort med Rebecka, som gör det omöjligt för henne att fortsätta väja undan. Mötet med brodern gör visserligen att hennes tid på sjukhuset förlängs, men det öppnar också dörren för läkning på helt andra plan. Språkligt rör sig texten mellan ett poetiskt sinnligt betraktande (Därinne i huset som stoiskt uthärdar vinterns alla vilda vändningar väntar hon. På ljuset som ska komma en morgon, regnen. Lukter som släpps lösa under smältande snötäcken, himlen som ska lätta och bli vid och obekymrad, mjuka vindar som kommer söderifrån och stryker landskapet medskogs.) och ett distanserat, ironiserat iakttagande (Toalettpappret är slitstarkt men strävt, som gjort för män med generösa odlingar stjärtgräs. Här är sjuttiofem procent av de anställdakvinnor.), beroende på vilken miljö Rebecka rör sig i, om hon är trygg eller känner sig trängd.

Bakgrund: När ett suicid intträffar efterlämnar ofta den personen en närstående. Forskning visar att de närstående som mist en anhörig i suicid riskerar att själva hamna i ohälsa med en ökad suicidrisk som följd. Ohälsan hos de närstående kan variera men många gånger har den inslag av psykosomatiska besvär. Efter anhörigs suicid upplever flertalet av de närstående känslor av skuld och skam. Forskning visar att dessa känslor fördröjer sorgeprocessen för de närstående. Samtal om sina upplevelser ger en möjlighet till läkning enligt forskning. En läkning av det som de upplevt kan möggliggöra en försoning hos de närstående för att sedan underlätta för att hoitta en ny meningsfullhet i livet. Tidiga insatser där hjälp och stöd kan vara en hjälp. Det förebyggande arbetet med stöd till närstående har ingen tydlighet, gällande vem eller vilka som bär ansvaret för att uppföljning sker. Tydlighet saknas även hur arbetet sker, där det sker någon form av uppföljning. Syfte: Syftet med sudien var att beskriva mötet med närstående som mist en anhörig i suicid utifrån sjuksköterskans perspektiv. Metod: En empirisk kvalitativ studie med induktiv ansats. Där åtta sjuksköterskor intervjuades och där det insamlade datamaterialet sedan analyserades och bildade kategorier och underkategorier. Resultat: Efter dataanalysen bildades tre kategorier och åtta underkategorier, med första kategorin "Lyhördhet och stöd i en kaosartad situation" med underkatergorierna "Den överrumplande första kontakten", "När det värsta har hänt", "Skulden och skammen som behöver komma upp till ytan" och "Att lyssna och stimulera till läkning". Den andra kategorien "Känslomässigt krävande" med underkategorierna "Att själv bli påverkad" och "Någon att reflektera med". Tredje och sista kategorin "Behov av stöd" med underkategorierna "Önskar en bättre vård och uppföljning" och "Önskar bättre förutsättningar och tillgänglighet". Slutsats: I arbetet med att minska risken för suicidrisk hos de närstående är stöd i form av samtalsstöd en god hjälp för de närstående. Sjuksköterskorna som möter närstående efter anhörigs suicid berörs med olika känsloreaktioner och som kan medföra att risk för ökad stressnivå föreligger. en formell stuktur i organisationen där team med olika personalgrupper kan vara ett stöd i arbetet med närstående som mist anhörig i suicid, och som kan vara ännu ett led i arbetet med suicidpreventionen nationellt- och i förlängningen på en internationell nivå. / Background: When a suicide occurs that person often leaves one or more close ones behind. Research shows that the close ones who lost somone in suicide, risk illness temselves and have an increased risk for suicide as a consequence. After relatives suicide, feelings of shame and guilt are common and research shows that these feelings delay the grieving process. Talking about the experiences opens up a possibility for healing according to research. A healing of the previous experiences may lead to reconciliation among the close ones, that a relatives suicide often meaningsfulness in life. Nurses who meet close ones after a relatives suicide often experiences their own greif during and after the meeting with the close ones and may experience an increased level of stress. Nurses, like the close ones to a relativessuicide, also experiences feelings of shame and guilt accordning to research. Early intervention in the work with close ones to relatives suicide has shown to be a good support and help for the close ones. Research shows that nurses also are asking for support in their work with close ones who lost a relative in suicide. Purpose: The purpose of the study was to describe the interaction with closly related who lost a relative in suicide from nurse´s experiences. Method: An empirical qualitative study with an inductive approach. Eight nurses were interviewed where the collected data was analysed and formed categories and subcategories. Result: After the analyse of data three categories emerged and eight subcategories, with the first category "Sensitivy and support in a chaotic situation" with the subcategories "The startle first contact", When the worst has happened", "The quilt and shame need to come up to the surface" and "To listend and stimulate healing". The second category "Emotional demand" with subcategories "To be affected yourself" and "Somone to reflect with". The third and last category "Need for support" with subcategories "Wanting better care and foll-up" and "Wanting better conditiond and availability". Conclusion: In the work of reducing the risk for suicide among close one, supporting in form of healing conversation is a good help for the close ones. Nurses who meet close ones after a relatives suicide are affected with different emotional reactions that may resultat in risk for high level of stress. A formal structure in the organization where teams with different personal groups may be a support in the work with close ones who lost a relative in suicide. This may be a another lead in the work with suicide prevention, national and in the long run on an international level.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur försoningsprocessen efter folkmordet i Rwanda 1994 framställs i Netflix-serien Black Earth Rising (2018) samt hur relationen mellan identitet och försoning gestaltas. De identitetsmarkörer som behandlas är hutu/tutsi samt västerländsk/afrikan. Genom en narrativ metod där seriens olika berättelser analyseras har arbetets frågeställningar kunnat besvaras. Resultatet visar att försoningsprocessen framställs som skör och som att risken för att konflikt blossar upp på nytt är stor. Serien framställer sanning och rättvisa, med starkast betoning på sanning, som mycket viktigt för att försoning ska vara möjlig. Rwandas identitetspolitik kritiseras också för att stå i vägen för försoningsprocessen. Gällande både identitetsmarkörerna hutu/tutsi och västerländsk/afrikan framställs möjligheterna till försoning som möjlig, men också svår på grund av olika hinder. Dessa hinder kan vara en stark känsla av kollektiv identitet samt olika former av nykolonialism som bidrar till ett ojämlikt förhållande mellan parterna. Försoningsbegreppet i arbetet baseras på John Paul Lederachs förståelse av försoning där de fyra delarna Truth, Mercy, Justice och Peace är nödvändiga för försoning. De perspektiv på försoning som skildras i serien är framför allt utifrån en elit-nivå, medan gräsrotsnivån inte framkommer. I arbetet diskuteras också seriens användningspotential i religionsundervisning, där det finns både möjligheter och svårigheter.

No description available.

Uppsatsen utgår ifrån två huvudfrågor: 1. Hur ser ett antal pastorer verksamma inom Equmeniakyrkan på innebörden av Jesus död och uppståndelse? 2. Har de teologiska strömningar som debatterades gällande synen på försoningen under andra halvan av 1800-talet och i början av 1900-talet relevans för förståelsen av de intervjuade pastorernas syn på försoningen?  För att besvara dessa frågor har jag intervjuat fem pastorer kring hur de ser på betydelsen av Jesus död och uppståndelse. Dessa intervjuer har analyserats utifrån följande försoningsteologiska modell:  "Från - Övergång - Till" Alltså vad försoningen sker ”från” och vad den sker ”till” samt vad som möjliggör övergången, det vill säga vad som möjliggör försoningen.  För att svara på om de teologiska strömningarna från förra sekelskiftet har relevans för att förstå de intervjuade pastorernas syn på försoningen låter jag C. O. Rosenius, P.P Waldenström och Gustaf Aulén representera dessa strömningar. Några av de svar jag kommer fram till på huvudfrågorna är:  Den genomgående uppfattningen både då och nu är att frälsningen handlar om att få en upprättad relation till Gud. Samtliga är även eniga om att frälsningen är något som i huvudsak sker på Guds initiativ och i de fall det nämns så är Guds kärlek motivet till frälsningsgärningen. Den dominerande hållningen är att frälsningen även förutsätter någon typ av aktivt mottagande från människan, samt att den får konsekvenser för evigheten. Det är frälsningen av den enskilda människan som betonas mest. Att Jesus seger över ondskan och döden är det som möjliggör frälsningen är det frälsningsmotiv som lyfts fram mest bland de intervjuade pastorerna. Alltså det synsätt som Aulén förespråkar. Till skillnad från de äldre teologerna betonar inte nutida pastorerna Guds vrede och risken för evig förtappelse som en konsekvens av detta.