Min studie kan bidra med att belysa vikten av att använda screening och diagnoser i matematik för att skapa en undervisning som möter alla elever. Att arbeta med att utveckla matematikundervisningen i skolan är högaktuellt då vi behöver vända den negativa trend som varit under de senaste åren. Syftet med mitt examensarbete är att skapa en bild av hur lärare arbetar med matematikscreening som en del i sin undervisning samt hur de arbetar vidare med resultaten som en del i en formativ matematikundervisning. Jag vill ta reda på hur vad lärare ser för syfte med matematikscreening och hur det kan användas för att utveckla undervisningen. Den teori som används i min analys är systemteori, att utifrån denna se helheter i det material jag samlat in i gruppsamtal med lärare. Jag har använt mig av halvstrukturerade intervjuer i grupp, dessa gruppsamtal har filmats och därefter transkriberats och analyserats. I min studie har det framkommit att screening och diagnoser ofta blir bedömda i de årskurser där eleverna får betyg. Det framkommer att screening och diagnoser anses viktiga för lärarna som ett utvärderingsverktyg, men också för att ta del av elevernas förkunskaper. Screening och diagnoser används också för att upptäcka elever i svårigheter, som ett verktyg för elevhälsans arbete. Elevhälsan använder också resultat och analys som utgångspunkt för sitt arbete med handledning av lärarna. Det framkommer också i studien att samtal mellan lärare är viktigt och att användandet av läromedel kan vara problematiskt. Användandet av läromedel kan försvåra arbetet med att individualisera samt att arbeta formativt i matematik. Studien visar vikten av att använda screening och diagnoser i matematik för att upptäcka samt uppmärksamma elever i behov av särskilt stöd och extra anpassningar. Vikten av att skapa en struktur kring arbetet med screening i matematik kan gynna framtida resultat i matematik och detta är en önskvärd utveckling inom svenskt skolväsen. Att använda screening i matematik hjälper elevhälsans strukturerade arbete för att arbeta proaktivt på både individ-, grupp- och organisationsnivå.

Syftet med detta examensarbete var att öka kunskapen om hur lärare i företagsekonomi arbetar med bedömning i sin undervisning. Eftersom läroplanen grundar sig på i förväg definierade mål och kunskapskrav, så var avsikten att undersöka hur dessa återspeglas i lärarnas bedömningspraktik, ifråga om vilka bedömningsprocesser som används och hur kraven tydliggörs för eleverna. Kvalitativa forskningsintervjuer har genomförts med fyra lärare i företagsekonomi. Resultaten visar på betydande skillnader hur lärarna arbetar med bedömning och i vilken utsträckning som kursplanernas mål och bedömningskriterier används, och i analysen framträder tre olika typer av bedömningspraktik. Den första kategorin har en konstant medvetenhet om kursmål och betygskriterier, vilka tydligt framträder genom alla stadier i undervisning och bedömning. Den andra kategorin däremot använder sig inte av mål och kriterier i den löpande undervisningen, medan den tredje kategorin arbetar enligt UF-konceptet vilket intar en särställning i undersökningen eftersom autentiska bedömningar och öppna lärprocesser var totalt dominerande.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur formativ återkoppling i matematik helst tasemot av elever. Undersökningen är baserad på en fokusgruppintervju med elever på engymnasieskola. Vissa grundläggande delar av den formativa bedömningen behandlas.Resultatet visade att eleverna gärna fick återkoppling under lektionstid, antingen direkt avläraren eller som en genomgång på tavlan.En av slutsaterna är att elever vill ha mer självskattning i matematik.

I detta arbete undersöktes vilka åsikter gymnasieelever uttrycker om formativ kamratbedömning inom fysikundervisningen. Under tre lektioner fick eleverna jobba med kamratbedömning och under en fjärde lektion delge sina åsikter via en enkät med öppna frågor. Svaren från enkäten bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys. Totalt bildades 15 kategorier. Bland dessa kategorier motsvarades flera av kategorier som bildats i tidigare undersökningar inom andra ämnesområden. Exempel på sådana kategorier var; att eleverna får insyn i bedömning och att de tycker att det är nyttigt att se andra elevers arbeten. Bland exempel på nya kategorier kan nämnas att eleverna inte litar fullt ut på en kamrats förmåga att bedöma.

Syftet med detta arbete är att skapa kunskaper om bedömningen i matematikämnet i grundskolan och undersöka den utifrån lärares perspektiv. För att komma fram till det resultatet använde vi en kvalitativ metod . Med hjälp av intervjuer fick vi ett brett empiriskt material. Vi intervjuade nio behöriga matematiklärare och fick fram olika synsätt angående bedömningen. I analysdelen kom vi fram till att bedömningen i matematiken är ett brett tema, som innehåller olika delar. Vi har fokuserat mest på formativ och summativ bedömningar. I arbetet har vi belyst vikten av kamrat- och självbedömningen. Analysen visade att lärarna arbetar med bedömningen utifrån sociokulturella teorin.Slutligen har vi kommit fram till att bedömning i matematik utgör en viktig del i lärarnas arbete.

I och med reformen och den nya läroplanen 2011 så har det skett förändringar på hur elever och kunskaper ska bedömas och även vilka kunskaper som ska bedömas. Läroplanen från 2011 innehåller betydligt många fler punkter än den tidigare från 1994. Det framgår tydligare vad det är som ska behandlas i de olika ämnena och vad syftet med dessa ska vara. Kunskapskriterierna är som tidigare målstyrda, det har även här blivit tydligare vad det är som ska bedömas och hur progressionen i bedömningen ska se ut. I och med att det är många saker som har förändras så har detta väckt många frågor hos både lärare, elever och vårdnadshavare. Vad är det som ska bedömas, hur ska man väga de olika förmågorna och progressionen i dessa förmågor så som fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Skolverket har i och med detta gett ut ett antal dokument för att förtydliga arbetet med betyg och bedömning. Fokus i arbetet kommer att vara skolverkets dokument angående bedömning och dessa läses med stöd av forskning. Jag har även gjort intervjuer med tre lärare för att få en bild över hur man som lärare kan arbeta med formativ och summativ bedömning. De lärare jag har intervjuat vittnar om att det både blivit tydligare vad som ska ingå i ett ämne och att det har blivit lättare att se individuella skillnader. Dock finns det inte så mycket tid att följa upp utvecklingen i elevernas lärande i och med att det är så mycket annat som ska göras. Det är tydligt att det är olika hur mycket tid lärarna har fått till att sätta sig in i arbete med de nya kunskapskriterierna och att man kan tolka dessa på mängder med olika sätt. Fokus bör enligt forskningen ligga på det formativa arbetet med eleven. Att läraren genom att kunna medvetligöra eleven om elevens egen utveckling göra så att eleven kan ta sig vidare i sitt lärande. Att läraren är medveten om vad eleven har uppfattat gör också att läraren kan omforma sin undervisning för att anpassa sig efter eleverna. Svårigheterna är när det formativa arbetet prioriteras bort pga. tidsbrist. Lärarna behöver mer tid att tillsammans diskutera igenom vad kunskapskriterierna innebär för respektive lärare och komma till en samsyn. Det är viktigt att man kan mötas på en likvärdig kunskapssyn och man utifrån det utformar sina lektioner och uppgifter. Undervisningen och bedömningen måste ha som fokus att utveckla eleverna. Med den arbetsmängd som lärarna har i dag så kommer man inte att fullt ut ha chans at utföra detta, med eller utan skolverkets styrdokument. Kan lärarna få tid tillsammans och tid för att ta till sig nya studier och forskning så kommer skolan att grundas på vad som är bästa för eleverna och deras lärande. Om målet med skolan och undervisningen får vara det formativa och den utvecklande delen av lärandet så kommer eleverna att lära sig mer och vara bättre rustade för att möta världen utanför samt framtiden.

Brekalo, Dragana (2016), Lustfyllt lärande matematik på lågstadiet. Speciallärarprogrammet,Matematikutveckling, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragVid internationella granskningar PISA (Skolverket, 2012a) och TIMMS (Skolverket, 2011b) visar svenska elevers prestationer i matematik sämre resultat än jämnåriga i andra länder. I min dagliga lärarverksamhet möter jag elever som inte tycker att matematik är kul och som inte visar någon lust att arbeta med matematik i skolan. Med min undersökning försökte jag som blivande speciallärare identifiera framgångsfaktorer som inverkar på elevens lust att lära sig matematik.Syfte och frågeställningar Syftet med mitt arbete är att undersöka arbetsformer som lärarna använder för att väcka elevernas lust för att lära sig matematik samt hur och på vilket sätt enligt lärarna formativ bedömning kan bidra till lustfyllt lärande i matematik. Jag avser att identifiera framgångsfaktorer som inverkar på elevens lust att lära sig matematik.Frågeställningar:•Hur menar lärarna i undersökningen att lustfyllt lärande i matematik kan utvecklas för lågstadieelever?•På vilka sätt uppfattar dessa lärare att formativ bedömning kan bidra till lustfyllt lärande i matematik?TeoriDen här studien utgår ifrån sociokulturella perspektiv ansluten till Vygotskijs (1934b) teori. Vygotskij (1934b) ansåg att språket är ett viktigt redskap i kommunikation och att språket fyller en social funktion i dialog med andra människor där man ständigt utvecklar sin självkännedom. Författaren beskriver att förhållandet mellan tanke och språk är en levande process och att lärande och utveckling är ett resultat av en interaktion.Metod Undersökningen består av en kvalitativ ansats. Sju personliga intervjuer genomfördes med lågstadielärare samt fyra gruppintervjuer med 25 elever. Intervjuerna som utfördes med lärarna var halvstrukturerade kvalitativa forskningsintervjuer. Lärarnas synsätt av lustfyllt lärande i matematik underbyggdes med hjälp av elevernas intervjuer vilket skulle bidra till att få en klarare bild av lärarnas uppfattning. Respondenterna i gruppintervjuerna var elever i år tre och intervjuerna handlade om deras upplevelser av matematikarbete i skolan. ResultatUndersökningens resultat visar att lärarna använder olika strategier för att stärka elevernas lust att lära bland annat genom en varierad undervisning. Elevernas upplevelser av matematik visar att laborativt arbete är mest framgångsrikt. Att levandegöra matematik handlar om att ge elever en känsla av att matematiken är en del av deras vardag. En av de viktigaste framgångsfaktorerna är lärarens entusiasm att inspirera elever till en positiv inställning till matematik. Elevens positiva självbild kreerar möjliga utvägar att tänka utöver sin förmåga samt att eleven får styrka att kunna hantera det som verkar vara komplicerat (Kullberg, 2004). Resultaten visar även att kommunikation och relation mellan lärare och elev är en väsentlig förutsättning som bidrar till elevens lust att lära. En lärares främsta uppgift är att skapa relationer med sina elever som är en grund för ett bra samarbete samt ger den tillträde till elevens lustfyllda kunskapssökande. Resultaten visar att den formativa bedömningen har en stor möjlighet att påverka elevens lust för matematik. Genom lärarens uppmuntran, återkoppling och beröm förs eleven vidare till egen kunskapsutveckling (Nottingham, 2013). Den formativa bedömningen visar dessutom att eleven lär sig resonera på egen hand vilket stärker självfortroende och tålamod i elevens arbetsgång (Wiliam, 2013). ImplikationerDen här studien lyfter speciallärarens viktiga roll i skolan. Specialläraren ska bidra till skapandet av en positiv inställning till matematik och ett bra bemötande av elever. Speciallärarens uppgift tillsammans med lärarna på lågstadiet är att stödja och utmana elever att upptäcka matematiken genom praktiska och laborativa arbetssättet. I rollen som speciallärare ingår det att i samråd med lärarna skapa förutsättningar för elever som är i behov av stöd. Genom att använda sitt övergripande perspektiv kan specialläraren anpassa insatser med hjälp av befintliga resurser i skolan inte enbart som akuta lösningar utan som en del av en proaktiv verksamhetskultur.

Bakgrund till denna studie är att jag länge varit nyfiken på var lärare och elev möts i det arbetssätt som benämns formativ bedömning, men också var de kanske inte möts. Vidare har jag velat ge ett elevperspektiv på formativ bedömning, en infallsvinkel jag tycker mig sakna i forskning och debatt.Studiens syfte har varit att undersöka eventuella skillnader i elevers respektive lärares uppfattning och upplevelse av formativ bedömning och om elever uppfattar den formati- va bedömningen på det sätt läraren har för avsikt.Studien riktar in sig på elever och lärare i yrkesutbildning för vuxna där båda grupper genom svar på frågeenkäter, men även uppföljande intervjuer, fått ge sin bild av hur de själva upplever bedömningsarbetet – men också hur lärarna tror eleverna upplever for- mativ bedömning.Båda grupperna ger uttryck för en oväntat samstämmig bild av formativ bedömning, bilden är dessutom övervägande positiv. Vidare råder stor samstämmighet även mellan grupperna i synen på värdet av formativ bedömning.Det enskilda område där tydlig diskrepans råder är när det gäller lärares uppfattning av hur elever ser på formativ bedömning. Lärare tror i ganska hög grad att elever upplever det som jobbigt att bli bedömda medan eleverna själv är betydlig mer positiva än lärarna tror. Skälet kan vara att elever i början av utbildningen ger uttryck för obehag över att bli bedömda, samtidigt som lärare utgår från att detta obehag kvarstår medan det i själva verket är en initial respons som snabbt avklingar.Vidare är elever inte fullt så aktiva som lärarna generellt tror när det gäller att föra en dialog med lärarna om dessas bedömningar. Jag kan därför rekommendera lärarna i un- dersökningen att i högre grad uppmuntra eleverna att diskutera med dem om de bedöm- ningar lärarna gör. Jag skulle även rekommendera lärarna att fundera över varför de tol- kar eleverna som mer negativa till formativ bedömning än de faktiskt är.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur formativ bedömning används för att stötta elevers lärande i ämnet svenska.Våra frågeställningar är:• Hur kan lärare använda formativ bedömning?• Vilka uttryck har den formativa bedömningen?Vi har gjort en kvalitativ mindre strukturerad intervju med läraren Eva och hennes två elever Gabby och Fredrik samt läraren Bo och hans två elever Oskar och Cecilia. Dessutom har vi gjort en ostrukturerad observation på en av deras lektioner (Alvehus, 2013).Vår litteraturgenomgång visar att grunden för formativ bedömning vilar på de fem nyckelstrategierna. Det finns olika tekniker och feedbacksnivåer som bör anpassas efter elevernas förutsättningar och behov.Resultatet visar att lärare kan använda formativ bedömning på olika sätt och olika nivåer för att stötta elevens lärande. Eva använder sig av alla fem nyckelstrategier i enlighethet med Wiliam (i Önnerfält 2013) och Bo använder de tre första nyckelstrategierna.Resultatet visar vidare att den formativa bedömningen kan se ut på olika sätt. Eva bedömer på ett enkelt och frekvent sätt elevernas förmåga. Utifrån det styr hon undervisningen efter elevernas olika behov. Bo gör en bedömningen av var eleverna ligger och hur han sedan ska ta dem vidare till nästa steg för att nå målen. Bo ser formativ bedömning som något ständigt pågående. Han vill gärna ha elevernas åsikter om undervisningen och styr utifrån det.Vår huvudslutsats är att formativ bedömning nödvändigtvis inte behöver vara för tidskrävande. Både Eva och Bo poängterar att teknikerna bör vara effektiva för att underlätta arbetet. Vidare håller vi inte med Jönsson (2013) som påpekar att skriftlig feedback förmodligen är mer effektiv. Vårt resultat visar att elever behöver variation. Därför anser vi att man själv måste känna efter vad som fungerar för varje elev.

Vi har en uppfattning om att rättning har en funktion som metod inom skrivprocessen och som formativ bedömning. Rätt utförd rättning kan fylla flera funktioner i undervisningen. Denna studies syfte är att se på rättningens olika funktioner. Ett annat syfte med studien är att se på förhållandet mellan rättning och bedömning. Vi har valt att avgränsa oss till svensklärare som arbetar inom skolår 7-9, på gymnasiet samt på komvux eftersom att det är där man finner ämneslärarna. Studien genomfördes med hjälp av två separata enkätundersökningar vilka till form var både kvantitativa och kvalitativa. Studiens resultat ger indikationer om att lärare ser rättning som en undervisningsmetod och inte en bedömningsgrund. Rättning är i stor utsträckning en individanpassad metod i undervisningen. Då rättningen inte är likriktad är det av allra största vikt att bedömningen utgår från målen eftersom bedömningen är betygsgrundande. Resultatet visar även att rättningen har olika funktioner i utbildningen: som instrument för språkutveckling, formativ bedömning, identifiering av elevernas kunskaper och språkliga brister samt att den används som metod i undervisningen.