År 1994 fastställdes en ny lag som kom att heta Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. I och med denna lag förändrades bland annat yrkesrollen för personal som arbetar på boenden för personer med funktionsnedsättningar. Från att personalen haft en mer vårdande roll blev den nu mer stöttande i individens utveckling mot ett så självständigt liv som möjligt. Den nya lagen innebar också att ett större krav skulle ställas på personalen och dennes kompetens för arbetet. Det blev arbetsgivarens uppgift att se till att personal med rätt kompetens arbetar inom yrket och att de som saknar väsentlig kunskap ska få denna genom utbildning. Även om förändringar har genomförts inom dessa verksamheter, går det att idag se att utvecklingen inte skett så snabbt som den borde ha gjort. Arbetsgivare uppfyller inte de krav som lagen och Socialstyrelsen ställer, vilket medför att personalen saknar kompetenser som är av stor vikt för deras arbete. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur personal, som arbetar i verksamheter för personer med funktionsnedsättningar, upplever sitt kompetensutvecklingsbehov samt hur de lär och får den kompetens de behöver i sitt arbete. För denna uppsats har en enkätundersökning gjorts, och personliga intervjuer har hållits, med personal som arbetar på boenden för personer med funktionsnedsättningar. Resultatet av undersökningen visar att personalen anser sig ligga på en hög kompetensnivå, även om det går att se att alla inte delar denna uppfattning, då de menar att det finns personal som inte är medvetna om sitt eget utvecklingsbehov. Det finns kompetenser som är av stor vikt för detta yrke, bland annat kunskap om olika funktionshinder och samtalsmetodik, samt pedagogisk utvecklingsförmåga. Trots att dessa kunskaper och kompetenser är viktiga att ha i yrket, går det att i resultatet se att det finns ett stort behov hos personalen att utvecklas inom bland annat dessa områden. Resultatet visar även att en blandning av erfarenhet och teoretisk kunskap är bra att ha i detta arbete. Lärandet på arbetsplatserna varierar och personal delar med sig olika mycket av sina egna erfarenheter och kunskaper. Mycket av arbetsuppgifterna går på rutin och det finns nästan ingen tid avsatt för personalen att reflektera över sin arbetsinsats. Detta är något som efterfrågas, då flera anser att det finns ett behov att tillsammans i personalgruppen diskutera och reflektera över uppkomna situationer och händelser. Motivationsnivån inom denna yrkesgrupp att lära sig och utvecklas, tror respondenterna i undersökningen beror på vem man är som person. De som känner sig motiverade är också de som deltar i utbildningar. I resultatet kan man se att uppmuntran från cheferna att lära och utveckla verksamheterna kan bli bättre, vilket skulle kunna motivera fler. En annan viktig aspekt i resultatet då det kommer till motivation, är den låga yrkesstoltheten som finns hos personalen. Om fler börjar ta ansvar för sitt arbete och sin egen utveckling, kan denna negativa stämpel försvinna och fler skulle kunna bli motiverade i sitt vardagliga arbete.

Purpose: The aim is to investigate the mechanisms behind the destructive entrepreneurship in the assistance industry. Method: To investigate the destructive entrepreneurship in the assistance industry, we conducted a qualitative study in the form of semi-structured questions. In total, we interviewed four authorities and an employer organization. Theory: Theoretical framework: The study is based on Baumol's (1990) theory of productive, unproductive and destructive entrepreneurship and rent-seeking by Murphy et al (1991), but the study's principal theory that we have chosen to apply is the routine activity theory of Cohen & Felson (1979) that describes three elements that must come together in order for a crime to be committed. Conclusions and discussion: Our study shows that it is clear that there is both fraud and abuse within the assistance allowance, which can be done in different ways. Some users simulate their illness that they exaggerate their need for assistance. Some assistance providers have abused the compensation by paying lower wages and empty false wages etc. The study showed that there also exists a type of human trafficking. The fraud/abuse includes millions of kroner and it requires several people to accomplish the embezzlement. The most common form in which cheating occurs is limited but it is suspected that the abuse occurs in all forms of assistance other than the cooperative assistance form. The assistance industry is not in a position of being undermined; however, compensation levels may be slightly compressed. / Syfte: Syftet är att utreda mekanismerna bakom det destruktiva entreprenörskapet i assistansbranschen. Metod: För att undersöka det destruktiva entreprenörskapet i assistansbranschen har vi genomfört en kvalitativ undersökning i form av semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuade vi fyra myndigheter och en arbetsgivareorganisation. Teoretisk referensram: Studien utgår ifrån Baumols (1990) teori om produktivt, improduktivt samt destruktivt entreprenörskap och privilegiejaktsteorin av Murphy med flera (1991), men studiens huvudteori som vi har valt att tillämpa är rutinaktivitetsteorin av Cohen & Felson (1979) som beskriver tre förutsättningar som måste sammanstråla för att ett brott ska kunna begås. Slutsats och Diskussion: Vår studie visar att det står klart att det förekommer både fusk och missbruk inom assistansersättningen vilket kan utföras på olika sätt. Från att vissa brukare simulerar sin sjukdom till att de överdriver sina assistansbehov. Vissa assistansanordnare har missbrukat ersättningen genom att betala lägre löner och t.o.m. falska löner mm. Studien visade att det också förekommer en typ av människohandel. Fusket/missbruket handlar om miljonbelopp och det krävs ett nätverk av personer för att åstadkomma förskingringen. Den vanligaste formen där fusket förekommer är aktiebolag men det misstänks att missbruket förekommer i alla assistansformerna utom den kooperativa assistansformen. Assistansbranschen riskerar dock inte att undermineras däremot kan ersättningsnivåerna komma att pressas något.

Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK) används för att ge uttrycksmöjligheter för kommunikativa behov för personer som har kommunikationssvårigheter. Inom barn-, ungdoms- och vuxenhabilitering möter arbetsterapeuter dessa personer. I deras arbetsuppgifter ingår att arbeta klientcentrerat och försäkra sig om att utgå ifrån individens önskningar och behov även då dennes förmåga att uttrycka dessa är reducerad. Grafisk alternativ och kompletterande kommunikation skulle kunna vara ett stöd för arbetsterapeuten i detta arbete. Syftet med denna studie var att undersöka och beskriva arbetsterapeuters kunskap och användning av GAKK inom habilitering i Sverige. En kvantitativ ansats användes och data samlades in via en studiespecifik internetbaserad enkät. Resultatet visade att arbetsterapeuterna ansåg sig ha ett stort behov av kunskap om GAKK. Många av arbetsterapeuterna ökade sina kunskaper genom utbildningar, kurser och samverkan mellan professioner inom habiliteringsteamet. Olika typer och metoder knutna till GAKK användes och anpassades efter de individer arbetsterapeuterna arbetade med. Vikten av att se helheten i individens livssituation framkom. Med tanke på detta ger arbetsterapeuten även insatser med GAKK till individens omgivning och sociala nätverk. Slutsatser som utifrån resultatet kan dras är att arbetsterapeuternas användning av GAKK var beroende av individens förutsättningar och behov. En bild av hur GAKK kan användas av arbetsterapeuter inom dessa verksamheter har framkommit genom studien. Resurserna för insatser med GAKK ansågs av flera arbetsterapeuter som otillräckliga. Vidare forskning för att belysa om resursbrist kan vara en hindrande faktor för arbetsterapeuters insatser med GAKK och Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) vore därför av intresse.

Bakgrund: För att hjälpa psykiskt funktionshindrade att leva ett självständigt liv i samhället trädde 1995 sykiatrireformen i kraft och med den skulle livssituationen för psykiskt funktionshindrade förbättras och deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället öka. En strategi för att förbättra stödet till personer med psykiskt funktionshinder var att de skulle få stöd av ett personligt ombud. Deras uppdrag kallas för det trefaldiga uppdraget och innebär att företräda psykiskt funktionshindrade och att se till att olika organisationers insatser för den enskilde samordnas. De personliga ombuden kommer därav att påverka och samspela med de olika offentliga myndigheterna som redan har uppdraget att bistå med stödinsatser. En följd av detta arbete är att man som ombud kommer att se mönster och systemfel i de offentliga organisationernas uppdrag som gör att psykiskt funktionshindrade inte får sina behov tillgodosedda utan ”faller mellan stolarna.”. Personliga ombud har på så vis ett trefaldigt uppdrag: stödja och bistå klienten, skapa kunskap om och förutsättningar för att utveckla det lokala arbetet i de offentliga organisationerna och uppmärksamma systemfel i uppgifts – och arbetsfördelning för dessa organisationer. Det trefaldiga uppdrag gör yrkesgruppen komplicerad och att den skiljer sig från traditionellt arbete i offentliga verksamheter vilket gjorde mig intresserad av att titta närmare på yrkesgruppen.Syfte: Syftet är att ur ett maktperspektiv ta reda på hur några personliga ombud ser på det trefaldiga uppdraget och vilka möjligheter de har att utföra det. Vidare är syftet att ta reda på om möjligheterna att utföra detta uppdrag i två skilda kommuner skiljer sig åt.Frågeställningar: Hur ser ombuden på det trefaldiga uppdraget?Vilka möjligheter har de att utföra detta uppdrag?Skiljer sig möjligheterna åt att utföra det trefaldiga uppdraget mellan de två kommunerna? I så fall på vilket sätt och varför?Metod: Jag har använt mig av kvalitativ metod och har intervjuat fem personliga ombud i två skilda kommuner, deras närmaste chefer samt en representant från Socialstyrelsen.Huvudresultat: Resultatet visade att i arbetet med att bistå klienten med stöd och hjälp har samtliga intervjuade ombud oavsett kommun förutsättningar för att utföra denna del av uppdraget. De beskriver uppdraget som givande men att det också är komplicerat på flera sätt. Det fanns skillnader mellan kommunerna vad gäller möjligheter att utföra uppdraget att rapportera fel och brister. Skillnaderna kan förklara med hjälp av på vilket sätt ombuden samarbetar med de offentliga myndigheterna och hur väl de lyckas med samarbetet. / <p>Ej magisteruppsats</p><p>Uppsats nivå 61-80 poäng enligt äldre ordning</p>

Ur ett folkhälsoperspektiv har människors levnadsvanor en central betydelse för hälsa och sjukdomsbörda. Personer med funktionshinder riskerar i större utsträckning att drabbas av försämrad hälsa och sjukdom än övrig befolkningen. Forskning visar dock att fysisk aktivitet förbättrar personer med funktionshinders möjlighet till en bättre hälsa.  Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilka möjliggörande och hindrande faktorer vuxna personer med funktionshinder upplever vid organiserad fysisk aktivitet. Datainsamling har skett med en kvalitativ metod i form av intervjuer. Personer med olika funktionshinder och erfarenheter intervjuades. Studien avgränsades till vuxna personer med funktionshinder vilka är fysisk aktiva. Resultatet visar att flera av de intervjuade tyckte det fanns brist på tillgänglighet till både fysiska faktorer, som exempel lokaler och psykosociala faktorer, som exempelvis bemötande. Personer med funktionshinder upplever att tillgång till information kan förbättras och även utrymmen i lokaler. Dock beskrev intervjupersonerna positiva upplevelser kring delaktighet.  Slutsatserna visar att det behövs flera olika insatser. Det gäller exempelvis den fysiska miljön i omklädningsrum samt större förståelse från anställda i kommuner. Detta för att möta de olika behoven kring fysisk aktivitet för personer med funktionshinder. Tillgänglighet till både information och anläggningar är avgörande för att målgruppen ska vara fysisk aktiva. / From a public health perspective the life style has a central part in determining the health and sickness of a population. People with disabilities risks to a greater extend to suffer ill health and disease rather than other people. Research shows that physical activity improves people with disabilities’ opportunity to a better health. The purpose of this essay is to find out the enabling and discouragement adults with disabilities experience in organized physical activity.  Data was collected with a qualitative method in the form of interviews. People with different disabilities and experiences were interviewed. The study was limited to adults with disabilities who are physical active. The result shows that the majority of the interviewees felt there was a lack of accessibility to both physical and psychosocial factors. They feel that access to information, along with the access to athletic facilities can be improved. However, the interviewees described positive experiences of participation. The result indicates that efforts are needed to meet the disability community needs around physical activity. Access to both information and facilities is crucial for the target group’s engagement in physical activities.

Very little information exists regarding the communication ofnonverbal adults with severe Intellectual Disabilities(ID) and Autism Spectrum Disorder(ASD). Most research in this area pertains to children. This study poses the following questions: “Howdononverbal, intellectually disabled adults who haveASD and those people who have contact with them on a regular day-to-day basis communicate with each other? What enhancesand or strengthens this communication? Can positive development in communication occur?”Based upon the data retrieved from eleven interviews, portraits of the communicative relationships of nonverbal adults with ID and ASDand their caregivers were compiled. The results of the study confirmed the existence of a personalized, functional system of communication between nonverbal adults with severe ID and ASD and their caregivers. The information gathered revealed improvement in communication. It was discovered, moreover, that a key factor in communicative development was the creation of common conceptual ground between caregiver and service user. Several attitudes and behaviors on the part of caregivers were noted to increase this common conceptual ground. The study’s conclusion cites the limitations, in methodology and scope, of the current investigation, and calls for more wide-ranging research on the communication of nonverbal adults with ID and ASD. / Det finnsidagintemycket information tillgängliggällandekommunikation avicke-verbala vuxna med gravtintellektuella funktionshinder ochAutismspektrumtillstånd. En stor delav forskningsom har bedrivitsidetta område gäller barn. Frågeställningarna i denna uppsats är: ”Hur kommuniceraricke-verbala vuxna med intellektuella funktionshinder och Autismspektrumtillståndi sin vardagmed de människor som finns runt omkring dem?Vad är det som gynnaroch förstärkerdenna kommunikation? Kan dennakommunikationutvecklas och förbättras?Med information från intervjuer med elva omsorgsgivare skapades femporträtt av detkommunikativa samspeletmellan icke-verbala individer med gravtintellektuella funktionshinder och Autismspektrumtillstånd, och deras kontaktmän. Studiens resultat visade att det finns ettfungerande, individualiserat kommunikationssystem mellan omsorgstagare och omsorgsgivare. En förbättring i kommunikationennoterades. Man har kunnat se att omsorgsgivarens attitydoch förhållningsättgentemot omsorgstagaren varit betydande fördenna förbättring. Resultatenvisade att utvidgning av den gemensamma konceptuella grunden[common conceptual ground] mellan omsorgstagare och omsorgsgivare var en viktig faktor i den kommunikativaförbättringen. Flera faktorer visade sig vara avgörande i expansionen av den gemensamma konceptuella grunden. Det påpekasatt det fanns uppenbara begränsningar i bredden och metodeni denna studie och det konstateras att det finns behovav mera omfattande forskning omkommunikation av icke-verbala vuxna med intellektuella funktionshinder och Autismspektrumtillstånd.

Diss. Luleå : Luleå tekniska univ., 2004.

This  report  presents  the  results  of  a  thesis  where  care  residents  are  studied.  The  aim  of  the  study  was  to  identify   how   different   Swedish   municipalities   are   working   with   this   type   of   housing   from   The   Swedish  Act   (1993:387)   concerning   Support   and   Service   for   Persons   with   Certain   Functional   Impairments   (LSS)  was  introduced  1994.    This   work   results   in   a   clarification   of   the   development   of   group   homes.   An   insight   into   the   different  municipalities   work   with   LSS   will   provide   greater   understanding   of   both   local   authorities   and   market  players  to  succeed  in  the  future  development  of  the  business  and  type  of  housing.  It  presents  conclusions  that   can   be   object   of   further   research.   From   today,   new   demands   regarding   group   home   design,   mainly  due  to  new  generations.  A  young  person  that  today  receives  assistance  through  the  LSS  Act  grew  up  in  a  completely   different   way   compared   to   previous   generations   who   often   lived   their   entire   lives   in   an  institution.  This  allows  adjustments  in  activities  and  accommodation  when  new  homes  are  constructed.   The    insight    of    this    new    young   generation   and   the    word   independence    are   mostly   important    when  municipalities   identifies   focal   points   for   future   omes.   Today'ʹs   generations   are   much   better   suited   to  independent  lives  than previous  generations  who  largely  lived  their  lives  in  an  institution.    The  method  is  semi structured  interviews  were  used  in  order  to  get  close  to reality  and  thus  create  a  good  overview   and   find   problem   areas   where   there   are   opportunities   for   development.   The   purpose   of   the  interviews   is   to   find   out   how   a   number   of   municipalities   with   equal   conditions   for   LSS   are   working   to  develop   the   form   of   housing.   How   prospects   for   future   group   home   looks,   what   makes   a   group   home  better  and  what  demands  new  and  future  generations  place  on  the  living  environment  in  a  group  home.   From   the   early   1900s   there   have   been   major   changes   regarding   the   care   of  persons   with   disabilities   and  their   living   environment.   Should   we   also   look   at   the   future   development   of   the   group   homes,   it   is   not   difficult   to   see   that   a  similar   comparison   will   be   made   when   studies   on   LSS   homes'ʹ   development   in   the  future  is  written.  A  big  difference  for  the  care  of  persons  with  disabilities  from  its  beginning  until  today  is  that   there   is   now   a   statutory   support   the   health   care   work   must   be   done   in   the   best   way   possible.   Watchword   today   is   participation   and   equality   in   society.   This   historical   retrospect   is   seen   as   necessary or    market    participants    who    either    work    with    or    care    for    example,    real    estate    development    and  management   group  and   assisted   living.   The   last   twenty   years   have   been   very   important   for  people  receiving  assistance  under  LSS  Act  but  much  more  can  be  done  within  the  segment  of  samhällsfastigheter  to  create  better  housing  for  both  staff  and  tenants. / I denna rapport presenteras resultatet av ett examensarbete där vård och omsorgsboendens utveckling studeras. Syftet med studien har varit att kartlägga hur olika svenska kommuner arbetar med denna boendeform från att lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade LSS igen introducerades 1994. Arbetet resulterar i ett klarläggande för utvecklingen av gruppbostäder. En insyn i olika kommuners arbete med LSS skall ge ökad förståelse för att både för kommuner och marknadsaktörer för att lyckas med framtida utveckling av verksamheten och boendeformen. Det presenteras slutsatser som kan vara objekt för vidare forskning. Från idag ställs nya krav gällande gruppbostadens utformning, främst beroende på nya generationer. Ungdomar som idag får stöd enligt LSS lagen är uppväxta på helt annorlunda sätt jämfört med tidigare generationer vilka oftast levt hela sina liv på institution. Detta gör att anpassningar i verksamheten och boendet bör göras vid nyproduktion av gruppbostäder. Integrationsgeneration och självständighet är orden som oftast förekommer då kommunerna pekar ut fokuspunkter för framtida boenden. Dagens generationer är mycket bättre anpassade till ett självständigt och egenförsörjande liv jämfört med tidigare generationer som till stor del levt sina liv på institution. Metoden semistrukturerade intervjuer har används för att kunna komma nära verkligheten och på så sätt skapa en bra överblick samt finna problemområden där det finns möjligheter till utveckling. Hur förutsättningarna för framtidens gruppbostad ser ut, vad som gör en gruppbostad bättre samt vilka krav nya och kommande generationer ställer på boendemiljön i en gruppbostad. Från tidigt 1900 al har det skett stora förändringar gällande omsorgen av personer med funktionsnedsättning och deras levnadsmiljö. Skall man även se på den framtida utvecklingen för grupp--‐‑och serviceboende är det inte svårt att se att en liknande  ämförelse kommer att göras när studier på LSS bostäders utveckling i framtiden skrivs. En stor skillnad för vård av personer med funktionsnedsättning från dess begynnelse till idag är att det numera finns ett lagstadgat stöd hur vård och omsorgsarbete skall ske på ett så bra sätt som möjligt. Ledord idag är delaktighet och jämlikhet i samhället. Denna historiska tillbakablick bör ses som nödvändigt för marknadsaktörer som antingen arbetar med omvårdnad eller exempelvis fastighetsbolag som utvecklar och förvaltar grupp och  erviceboenden. De senaste tjugo årens utveckling har varit mycket viktig för personer som får stöd enligt LSS lagen men mycket mer kan göras inom segmentet samhällsfarligheter för att skapa bättre boenden för både personal och hyresgäster

Valet av ämne uppkom efter att ha läst IVO, Inspektionen för vård och omsorgs tillsynsrapport där detpåtalades osäkerhet och brist på kunskap hos personalen som jobbar inom LSS, Lagen om stöd ochservice till vissa funktionshindrade. Syftet är därför att undersöka i vilken utsträckning personal somjobbar med vuxna brukare med LSS insats använder tydliggörande pedagogik och lågaffektivtbemötande i hanteringen av utmanande beteende. Genom att definiera och begränsa utmanandebeteende i sammanhanget, syftar studien till att bidra till kunskapen om effektivakommunikationsverktyg för att bemöta dessa beteenden och därigenom förbättra vården av vuxna medLSS insats. Studiens frågeställningar är; 1) I vilken utsträckning känner personal inom LSS boendeinsats9 § 9, till begreppen tydliggörande pedagogik och lågaffektivt bemötande? 2) Hur mycket uppleverpersonalen att dessa begrepp används i det kommunikativa motivationsarbetet i praktiken? 3) Vadkännetecknar eventuella samband mellan frågorna ovan med vilken utbildning och anställningstitelpersonalen har? Den kvantitativa metod som användes i studien var enkät och urvalet baserades påpersonal som jobbar på boende enligt 9 § 9 LSS. Respondenterna hade fast anställning ellerlångtidsvikariat. Resultatet visar att respondenterna i större utsträckning kände till Tydliggörandepedagogik än lågaffektivt bemötande. Det visade sig att en stor del av respondenterna kom i kontaktmed begreppen först i arbetet och inte i utbildningen och detta kan leda till att den personalen blirupplärd av sina kollegor vilket kan skapa olika arbetskulturer och risk för olämpliga metoder. När detgäller lågaffektivt bemötande så var det var fjärde som inte alls hade kommit i kontakt med begreppetoch detta är en stor riskfaktor till olämpliga metoder. Respondenterna uttryckte också som en nackdelatt det var svårt att komma ihåg att göra rätt hela vägen men att metoden var bra när det fungerade.Resultatet visade också att både utbildning och anställningstitel spelade roll på hur väl de kände tilllågaffektivt bemötande. Studiens slutsats blir att mer utbildning behövs kring lågaffektivt bemötandeoch tydliggörande pedagogik såväl i befintliga utbildningar som fortbildningar.

This study is aimed to increase the knowledge about the Swedish immigration authorities’ assessment of the asylum applications based on particularly distressing circumstances, submitted by disabled undocumented migrants. Making an attempt to explain the reasons of asylum-seekers’ health deterioration during the asylum process, this study determines the factors in migration authorities proceedings affecting such deterioration. Documents in five personal files concerning six disabled asylum-seekers, whose applications were declined, were studied by applying two observational methods: content analysis of the documents in the personal files and non-participant observations made during receptions of undocumented migrants at the Swedish Asylum Committee. The results of the study have shown that migration authorities' way of applying the principle of child’s best interests have a declarative character, while the disability perspective is completely ignored. The migrations authorities make free interpretations of the information on the countries of asylum-seekers' origin, while adaptation to Swedish conditions does not work at all as cause for residence permit. Advocates, who neglect their prior duties, have also a negative influence on the asylum process. Analyzed from the perspective of appropriate sociological concepts, the results of this study have shown that the above mentioned observations cause disabled undocumented migrants health deterioration.