Tidigare studier visar att elevers möjlighet till harmonisk utveckling i skolan samverkar med lärarens välbefinnande (Iselau, 2006). Därmed anser jag det motiverat att försöka identifiera och undersöka ett antal faktorer som kan tänkas bidra till att främja lärares välbefinnande och hållbarhet, vilket är syftet med denna studie. Jag har i denna studie genomfört två kvalitativa undersökningar med hjälp av dels helt öppna intervjuer samt riktade öppna enkätfrågor. Genom att intervjua 4 lärare som varit verksamma inom skolan minst 40 år identifierade jag ett antal faktorer, vilka lärarna ansåg vara de mest betydelsefulla i främjandet av deras hälsa och hållbarhet. Därutöver undersökte jag sambandet mellan ett antal hälsofrämjande faktorer med lärarens välbefinnande och hållbarhet, där 16 lärare och 3 skolledare besvarade riktade öppna enkätfrågor. Genom lärare och skolledares svar framkommer främst tre huvudfaktorer som samverkar med deras hälsa och välbefinnande. Den ena är den egna livsstilen, den andra är det sociala klimatet och den tredje är skolledaren. Det visar sig att hälsofrämjande arbete är en process som pågår på dessa tre nivåer. Min förhoppning är att detta arbete kan vara med och skapa en ansats till en framkomlig väg där skolledare, lärare och elever ges goda förutsättningar till harmonisk utveckling, sida vid sida.

Sammanfattning Syftet i föreliggande studie är att belysa HBTQ-individers upplevelser och bemötande inom motionsanläggningar och på vilket sätt detta får betydelse för upprätthållandet av fysisk hälsa och välmående. Hur upplever HBTQ-individer motionsanläggningars normer och hur påverkar heteronormativiteten om hur de uppfattas inom fysisk aktivitet och idrott? Vad influerar HBTQ-individers egna fysiska hälsa? Finns det specifika parametrar som påverkar HBTQ-individers användning av motionsanläggningar? Metod För att kunna granska hur heteronormativiteten präglat motionsidrotten i samhället har queerteorin samt genusteorin dels använts som utgångspunkt för studien som helhet och dels som studiens teoretiska förståelseverktyg i databearbetningarna. För att besvara syftet och frågeställningarna genomfördes en kvalitativ intervjustudie där tio individer som klassificerade sig själva som HBTQ ingick. Varje enskild intervju spelades in och transkriberades. Det är individernas egna upplevelser som varit i fokus för undersökningens analyser och tolkningar och dessa bearbetningar utgör därmed studiens resultat. Resultat Resultatet i studien visar att HBTQ-individer påverkas av de oskrivna heteronormativa ideal och normer som finns vid motionsanläggningar runt om i Stockholmsområdet. Ett tydligt problemområde, omklädningsrummet, lyftes fram av ett flertal respondenter. Här var det främst de individer som klassificerade sig som transsexuella som kände så pass stora obehag av omklädningsrummen att träningen helt kunde utebli. Alla respondenter var för HBT-certifiering, även om det fanns åsikter om att något sådant inte borde behövas. En motionsanläggning för endast HBTQ-individer var något respondenterna tyckte vore bra. Slutsats Resultaten från denna studie visar på en allmän upplevd svårighet att vara HBTQ vid en motionsanläggning. Detta visar sig främst i upplevda normer och ideal som i sin tur grundar sig i heteronormativiteten som oskriven regel.

Bakgrund  Många studier visar att personer med psykiska besvär oftare drabbas av fysisk ohälsa och unga personer med psykossjukdom utgör en speciellt utsatt grupp. Syfte Syftet var att undersöka hur unga vuxna med psykossjukdomar upplever sin kroppsliga hälsa. Arbetet syftade även till att kartlägga patienternas uppfattning om hjälp- och stödbehov när det gäller upprätthållande/förbättring av hälsotillståndet. Metod En kvalitativ studie med intervjuer med tio patienter. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen ledde fram till ett tema: Synen på den kroppsliga hälsan är en strävan efter att med stöd och hjälp leva ett liv som alla andra. Temat uppstod utifrån fyra kategorier. 1. Hur man lever livet – livsstilsaspekter som studiedeltagarna förknippade med kroppslig hälsa, dvs. motion, kost, rökning, rutiner i vardagen. 2. Att känna sig frisk – kroppslig hälsa som motsats till sjukdom. Kategorin inkluderar även balans och energi. 3. Hälsa som en process – beskrivning av hälsa i följande dimensioner: gemenskap och självständighet, vändpunkt och förändring samt sorg och hopp. 4. Stöd och hjälp från hälso- och sjukvården – studiedeltagarnas erfarenhet av tillit samt önskemål om större tillgänglighet, mer individanpassade insatser och utökat finansiellt stöd. Slutsats Unga vuxna med psykossjukdom uppfattade kroppslig hälsa som ett mångdimensionellt fenomen som gick långt utanför den biomedicinska traditionen där hälsa ses som frånvaro av sjukdom. Det är patientens egen förståelse av hens hälsa som borde styra psykiatrisjuksköterskans omvårdnadsarbete i stort och hälsofrämjande insatser i synnerhet.

Tidigare forskning talar om förutfattade meningar, okunskap, rädsla m.m. hos somatisk vårdpersonal och om patienter som känner sig avskrivna från den somatiska vården med att det är den psykiska ohälsan som är orsak till de fysiska symtomen. Psykiatrins vårdpersonal upplever problem med att vårda den fysiska hälsan hos patienten, då deras specialitet är den psykiska hälsan.  Syftet med denna studie är att beskriva hur patienter med allvarlig psykisk ohälsa erfar den somatiska vården och psykiatrisjuksköterskans erfarenheter av ansvar relaterat till psykiatripatienternas fysiska hälsa. Studien bygger på nio semistrukturerade intervjuer, varav fem intervjuer med patienter och fyra intervjuer med psykiatrisjuksköterskor. Intervjuerna har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att patienterna känner sig sedda som sin psykiska sjukdom och upplever sig inte vara lika mycket värda som övriga patienter i den somatiska sjukvården. Psykiatrisjuksköterskorna erfar att det finns många svårigheter både teoretiskt och praktiskt för dem att ta hand om patienternas fysiska hälsa. Slutsatsen är att fördomar upplevs som tyngande för patienterna och orsakar med tiden mer psykisk ohälsa och större risker för deras fysiska hälsa. För sjuksköterskan är det en konst att skilja på vilket som tillhör psykiatriska vårdens ansvar och vad som är ämnat för den somatiska vården.

Bakgrund: Patienter med psykossjukdom har generellt sämre fysisk hälsa än övriga befolkningen till följd av symtom av psykossjukdomen, livstilsvanor delvis relaterat till symtomen och biverkningar av antipsykotisk läkemedelsbehandling. Forskning styrker detta dock har hälso- och sjukvården inte lyckats hjälpa patientgruppen på ett tillfredsställande sätt. Tidigare studier tyder på att sjuksköterskor inom psykosvården är medvetna om problemet men uppfattningar rörande hur omvårdnadsarbetet ska se ut skiljer sig. Syfte: Syfte med föreliggande studie är att beskriva specialistsjuksköterskors uppfattningar om fysisk hälsa hos patienter med psykossjukdom. Ytterligare syfte är att beskriva det hälsofrämjande arbetet som utförs samt specialistsjuksköterskornas uppfattningar om detta arbete. Metod: Strukturerade intervjuer gjordes med sex sjuksköterskor på fem öppenvårdsmottagningar i tre sjukvårdsområden i Stockholm. Informanterna hade arbetat på nuvarande mottagning i minst ett år och var specialistutbildade i psykiatrisk omvårdnad. Kvalitativ innehållsanalys valdes som metod vid analysen av materialet. Resultat: Sjuksköterskorna hade kunskap och medvetenhet om patientgruppen som riskgrupp. På samtliga mottagningar fanns rutiner och riktlinjer för arbetet med patienters fysiska hälsa men inte tillräckligt med resurser för att arbeta utifrån dessa på ett tillfredsställande sätt. Sjuksköterskorna efterlyste mer tid och personal för detta arbete samt ett bättre samarbete med den övriga vården. Diskussion: Studiens resultat ställs mot tidigare forskning och mot den personcentrerade omvårdnadsteorin enligt McCormack och McCance, där teorin hjälper till att förklara resultatet utifrån en vårdrelation patient och sjuksköterska emellan. / Background: Patients with psychosis generally have poorer physical health than the general population due to symptoms of psychosis disease; lifestyle habits partly related to symptoms and side effects of antipsychotic drug treatment, which is confirmed by research. Health care has, however, failed to assist these patients in a satisfactory manner. Previous studies suggest that nurses in psychosis care are aware of the problem although beliefs regarding how nursing should be organized differ. Aim: The aims of this study are to describe the specialist nurses' perceptions of physical health in patients with psychosis. A further aim is to describe the health promotion work done and furthermore specialist nurses' perceptions about this work. Methods: Structured interviews were conducted with six nurses at five outpatient clinics in three health regions in Stockholm. The informants had worked at the present clinic at least for one year and were specialized in psychiatric nursing. The method chosen for analysis of the material was Qualitative content analysis. Resultats: The nurses had knowledge and awareness of the patient group as a risk group. At all clinics there were procedures and guidelines for working with patients' physical health, but not enough resources to adhere on these in a satisfactory manner. The nurses asked for more time and personnel for this work and a better collaboration with other health care clinics. Discussions: The results of the study was compared to previous research and to the person-centered nursing theory according to McCormack and McCance, where the theory helps to explain the results from a healthcare relationship between patient and nurse.

Studien undersöker vilken betydelse unga kvinnor menar att skolidrotten har och har haft för deras hälsa och välbefinnande. Unga kvinnor är en särskild utsatt grupp när det kommer till psykisk ohälsa, och fysisk aktivitet skulle kunna vara lösningen på detta. Undersökningen grundar sig i skolidrotten då grund- och gymnasieskolan har ett stort ansvar och kapacitet att påverka befolkningens intresse för idrott och fysisk aktivitet. Idrott och fysisk aktivitet är bra för individens och samhällets hälsa och välbefinnande och förbättrar folkhälsan, därmed har skolidrotten en stor potential till att förbättra folkhälsan. Studien använder kvalitativ fokusgrupp som metod för att undersöka vilken betydelse målgruppen menar att skolidrotten har haft på deras hälsa och välbefinnande. Studiens resultat visar att skolidrotten har goda möjligheter att väcka intresse för idrott och fysisk aktivitet hos vissa individer men att majoriteten känner att skolidrottens prestationskrav och bedömningsstil skapar en ohälsosam förståelse för idrott och fysisk aktivitet vilket leder till att idrott och fysisk aktivitet inte blir en självklar del av individens vardag. Tävlingsfokus och tydlig inriktning på traditionella bollsporter nämns också som hinder för att bygga en sund relation till idrott och fysisk aktivitet, samt medför att upplevelsen av skolidrotten blir negativ.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns något samband mellan socioekonomi, kostvanor och den fysiska hälsan hos ungdomar i olika skolor i Stockholms län. Detta besvarades genom följande frågeställningar: Finns det något samband mellan socioekonomi och den fysiska hälsan hos ungdomar i årskurs 9? Finns det något samband mellan socioekonomi och kostvanor hos ungdomar i årskurs 9? Skiljer sig sambandet mellan socioekonomi, kostvanor och den fysiska hälsan beroende på bostadsområde? Metod: Studien var en kvantitativ enkätstudie. Enkäten innehöll frågor gällande socioekonomi, kostvanor samt fysisk hälsa. Urvalsgruppen bestod av flickor och pojkar i årskurs nio från tre skolor i en kommun i södra Stockholm. Enkäten delades ut i respektive skola och klass. Totalt gick det 308 elever i de deltagande klasserna varav 237 besvarade enkäten. Deskriptiv statistik samt analytisk statistik i form av korrelationsanalys användes för att redovisa resultatet. Resultat: Ett signifikant samband kunde ses mellan ”materiell välfärd” och ”fysisk aktivitetsnivå” (r = 0.14, p = 0.03). Detta kunde även noteras mellan ”materiell välfärd” och de enskilda frågorna ”fysiskt aktiv 1 timme” (r = 0.15, p = 0.02), ”svettig/andfådd” (r = 0.22, p = 0,001), ”upplevd fysisk hälsa” (r = 0.14, p = 0.03) samt ”rökning” (r = 0.18, p = 0.006). Ett signifikant samband kunde ses mellan ”upplevd socioekonomi” och de enskilda frågorna ”fysiskt aktiv 1 timme” (r = 0.17, p = 0.009), ”svettig/andfådd” (r = 0.20, p = 0.003) samt ”upplevd fysisk hälsa” (r = 0.23, p = 0.001). Inget signifikant samband noterades mellan ”materiell välfärd” och ”kostvanor” (r = -0.06 och p = 0.38) eller ”upplevd socioekonomi” och ”kostvanor” (r = 0.09 och p = 0.21). Ingen analys kunde genomföras på sista frågeställningen och denna kunde på grund av detta inte besvaras. Slutsats: Det fanns vissa signifikanta samband mellan socioekonomi och fysisk hälsa. Socioekonomi kan således ha en viss samvariation med den fysiska hälsan men tillsynes inte med kostvanor. Då tvärsnittsdata användes kan dock uttalanden om orsakssamband inte ske. Resultatet kan inte generaliseras till andra grupper då bekvämlighetsurval användes samt för att majoriteten av deltagarna kom från samma område.

I mitt examensarbete har jag valt att skriva om sats 1 ur Felix Mendelssohns violinkonsert. Jag har valt detta stycke för att jag tycker väldigt mycket om det och jag har lyssnat på violinkonserten sedan jag var ett litet barn. Syfte har varit att undersöka om utförandet av ett musikstycke kan påverkas av om man är ergonomiskt medveten eller inte. Jag fann intresse att skriva om ergonomi då jag har egna erfarenheter av att ha problem med spänningar och smärta i min kropp när jag övat (i synnerhet nacke, axlar och armar) och har insett att det kan vara sammanlänkat med ett bristande ergonomiskt medvetande i mitt fiolspel. Jag har velat undersöka om jag med ergonomiska övningar kan undvika spänningar och smärta. Jag har valt ut ett par passager ur stycket och undersökt vad det är för spänningar och smärta som uppkommer. Jag valde ut några ergonomiska övningar för nacke och axlar som förhindrar att spänningar uppstår och provade att se om övningarna kunde förbättra mitt framförande av passagerna. Övningarna gav ett mycket positivt resultat. Jag märkte en tydlig skillnad från tidigare: det krävdes bara ett par minuters ergonomiska övningar innan varje övningspass av de olika passagerna för att bli av med spänningarna och smärtan. Jag har känt mig mycket mer avslappnad i kroppen efter att jag praktiserat övningarna. Därför har jag absolut haft nytta av att undersöka detta ämne. Jag har blivit mer medveten om vilket viktigt verktyg ergonomin tillför till övningen. Dessa typer av övningar kommer jag använda mig av i framtiden i mitt musicerande. Förhoppningsvis kommer mitt arbete inspirera andra musiker att bli mer ergonomiskt medvetna. Detta är ett ämne vi inte ska underskatta.

No description available.

No description available.