Bakgrund: Det är långa avstånd i Västerbottens inland och 11 av 14 ambulansstationer har genomsnittliga transportsträckor som överstiger 90 km per uppdrag. De avstånd som förekommer i glesbygd och tätortsnära landsbygd innebär långa framkörningstider till patienten och längre tid innan ankomst till närmsta vårdenhet eller sjukhus, än i tätort eller storstäder. Tidigare studier har visat att det var bättre med “ scoop and run” än “stay and play” om transporttiderna till närmsta akutsjukhus var korta. När det däremot var långa transporttider eller om det prehospitala arbetet utspelade sig i glesbygd och i tätortsnära landsbygd, fanns det behov av mer avancerad teknik i ambulansen och att de medicinska behandlingarna påbörjades. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa ambulanssjuksköterskors erfarenhet av att arbeta inom ambulanssjukvården i glesbygd och tätortsnära landsbygd. Metod: Studien bygger på semistrukturerade intervjuer, med 7 ambulanssjuksköterskor som hade erfarenhet av ambulanssjukvård i minst 2 år i Västerbotten, södra Lappland, som analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i 2 huvudkategorier; Ett stort ansvar och Resurser –en tillgång. Att arbeta i glesbygd och tätortsnära landsbygd var ett utmanande och kravfyllt arbete. Hjälp från övriga resurser som andra ambulanser och ambulanshelikopter fanns att tillgå, men många gånger var dessa resurser bristfälliga på grund av de långa avstånden och väderförhållanden. Slutsats: Sammanfattningsvis förefaller ambulanssjukvården i glesbygd och tätortsnära landsbygd som ett kravfyllt jobb med ett utökat ansvar. Emellanåt krävdes mycket planering kring patienten vad gällde logistik och samordning. Trots detta upplevdes arbetssituationen som tillfredställande och utvecklande. Med denna studie ses dock att det kan finnas anledning att forska vidare för att belysa eventuella skillnader att arbeta i storstad och glesbygd. En utveckling av den tekniska utrustningen vad gäller visuell teknik inom ambulanssjukvården kan också ses som behövligt. Ett förbättrat samarbete och fördjupning i ambulanssjukvård i glesbygd och tätortsnära landsbygd, tillsammans med glesbygdsmedicinskt centrum som finns i primärvården i Västerbotten och mellan jourläkare och läkare med högre medicinsk kompetens, skulle kunna leda till ytterligare kvalificerade bedömningar och adekvata åtgärder på ett ännu tidigare stadium. / Background: Västerbottens interior and 11 of the 14 ambulance stations have average distances exceeding 90 km per mission. The distance that exists in rural areas and in near-urban rural areas means long run-up times for the patients and even longer time before arrival to the nearest health care unit or hospital. There are long distances, especially in the Earlier studies has shown that it`s better with the "scoop and run" than "stay and play" when the journey time to the nearest emergency hospital was short. However, when it was long transport times or if the prehospital work took place in rural areas and in near-urban rural areas, there was a need for more advanced technology in the ambulance and that the medical treatment will be started. Purpose: The aim of this study was to describe ambulance nurses experiences of working in the ambulance service in rural and near-urban rural areas. Method: Seven registered nurses with experience of having worked in the ambulance for at least 2 years in Västerbotten in south Lapland were interviewed by qualitative research. The transcript was analyzed by using qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in 2 categories; A great responsibility and Resources- an asset. Working in rural and near-urban rural areas was a challenging job with a lot of solitary work. Help from other resources as other ambulances and ambulance helicopters were available, but many times were these resources inadequate because of the long distances and weather conditions. Conclusion: In conclusion, it seems that the ambulance service in rural and near-urban rural areas was a requirement filled job with great responsibility and occasionally a lot of planning around patient, concerning the logistics and coordination. Despite this perceived was working at a satisfactory level and fulfilling. However, the result of this study shows that there might be reason to dig deeper to develop investigate further in order to highlight any differences to work in big cities and rural areas. A development of the technical equipment in terms of visual technology for the ambulance service can also may need to be procured. Improved cooperation and specialization in emergency medical services in rural and near-urban rural areas, together with the rural medical center, in the primary care, Västerbotten, and between emergency physicians and physicians with higher medical expertise, could lead to more qualified assessments and appropriate action at an even earlier stage

AbstractSyfte. Att: beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta i glesbygd med jour på distans.Bakgrund. Jour på distans innebär att sjuksköterskor, med stöd av läkare på di-stans, omhändertar patienter med olika slags akuta symtom. Frånvaron av nationella studier, rörande sjuksköterskors erfarenhet av jour på distans i kombination med behovet av att hitta nya sätt att bedriva vård i glesbygd, borde medföra ett intresse för studien.Design: Deskriptiv intervjustudie med kvalitativ ansats.Metod. Intervjuer genomfördes med 9 sjuksköterskor, vilka arbetar vid 2 olika häl-socentraler belägna i nordligaste delen av Sverige. Intervjuerna genomfördes våren 2017. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat. Analysen resulterade i de 4 kategorierna rollutveckling, fördelar för pati-enten, stöd samt osäkerhet. Sjuksköterskor beskriver sig ha ett arbete som på olika sätt medför rollutveckling. Fördelar för patinten framställs bestå av exempelvis mins-kat behov av resor samt möjlighet att få snabb bedömning utan att alltid behöva åka till sjukhus. Kategorin stöd belyser betydelsen av tillit från läkare och fungerande teknik. Sista kategorin påvisar att vissa situationer medför känslor av osäkerhet hos sjuksköterskan, som exempelvis när läkare har dålig kunskap om jour på distans.Slutsats. Resultatet påvisar att jour på distans, sett ur sjuksköterskornas perspektiv, är ett bra sätt att tillvarata befintlig personal och teknik i syfte att tillhandahålla vård under jourtid i glest befolkade områden. Arbete med jour på distans kräver sjukskö-terskor med god kunskap och erfarenhet och studien påvisar även betydelsen av ut-bildning samt stöd från läkaren.

The overall aim of the thesis was to investigate the experience of having an acute myocardial infarction in newly afflicted persons living in sparsely populated counties, and whether an intervention with peer mentors would provide support by affecting the perception of illness, health related quality of life and everyday life. The aim was also to describe the support of peer mentors from their perspective and what the mentoring meant to them. The thesis was based on four empirical studies (I-IV) and had a prospective, longitudinal, quasi-experimental, comparative design. A suitable sample was recruited, comprising 72 individuals who were newly afflicted with an acute myocardial infarction (AMI) for the first time; 34 of them were offered contact with a peer mentor, while 38 were not. Furthermore, 34 peer mentors participated in the project. The results were based on data collected from 28 individuals with mentors, 33 individuals without and 22 peer mentors. In studies I and III, qualitative approaches were used based on individual interviews with 20 newly afflicted individuals with (n=11) and without (n=9) mentors one year after AMI. The aims were to describe individuals’ perceptions of the psychosocial consequences of an acute myocardial infarction (AMI) and of their access to support one year after the event (I) and to describe individual perceptions of their lifestyle and support, 1 year after an AMI with or without mentorship (III). Study II was quantitative, consisting of data from questionnaires IPQ-R and SF-36 answered by 61 newly afflicted individuals with (n=28) and without (n=33) mentors. It aimed to investigate whether changes in illness perception and health-related quality of life occur over time after an intervention with peer mentors 1, 6 and 12 months after an AMI. Study IV had a mixed design and included peer mentors with the purpose to describing the personal meaning of being a peer mentor, for a person recovering from an acute myocardial infarction. Data consisted of individual interviews (n=15) and some data from IPQ-R and SF-36 that were provided on two occasions (n=22). All of the interviews (I, III, IV) were digitally recorded and analysed by qualitative content analysis, while the quantitative studies included descriptive data and were further compared using analysis of variance (ANOVA) (II) and the paired-sample t-test (IV).   The results from all four studies are interpreted and presented together, and they show differences and similarities between the newly afflicted with or without peer mentors and the peer mentors. The results comprise six main areas; the meaning of becoming a person with an AMI (I, II, III) pointed toward an awareness of the situation expressed both in positive and negative terms, as being thankful or of being afraid of having a second AMI. View at health care (I) indicated that follow-up after discharge was sometimes a positive experience but more often resulted in dissatisfaction with this part of the health-care system. Consequences (II) showed significant effects between groups in the dimensions ‘consequences’ and ‘timeline acute/chronic’ (IPQ-R), with higher mean values for those without mentors and a significant effect of time in both dimensions. There were also physical consequences for many of the participants (I, II, III, IV) as well as psychological consequences (I, II, IV). Everyday life (I, III) was affected by AMI that sometimes limited activities. There were demands to change areas of life-style that were perceived as both positive and negative. Health (II, III, IV) showed that health increased for most individuals during the year, as confirmed by significant values for time for those newly afflicted. The peer mentors showed a decrease in mean values but expressed that they felt healthier after compared with before their commitment. Meaning of support (I, IV) indicated that families and relatives had an important, supportive role for newly afflicted participants. The mentorship showed that the relationship was, in some cases and for different reasons, unsuccessful. However, most of them were satisfied, and new friendships arose. More of the mentors felt pride and were thankful because their experience was shown to be valuable to others in addition to themselves.  The results were synthesised using the Human Becoming nursing theory, which confirmed that recovery after an AMI is a process that occurs over time in which that those afflicted must accept and be comfortable being a person who is afflicted by an AMI. Some tendencies indicated an advantage for the newly afflicted participants who had received contact with a peer mentor. Conclusion: Because the mentor had experienced the same event, the relationship contributed to the security of the mentee. The peer mentors matured with the task because they felt that their experience was valuable and they felt unique. / Övergripande syfte i avhandlingen var att studera erfarenheter av att drabbas av en akut hjärtinfarkt (AHI) för nyinsjuknade personer, boende i glesbygdslän, och om en intervention med kamratstöd i form av mentorer skulle kunna innebära ett stöd, genom att påverka deras sjukdomsuppfattning, hälsorelaterade livskvalitet och deras vardagsliv. Syftet var även att beskriva mentorernas stöd utifrån deras perspektiv, och vad mentorskapet har betytt för dem.   Avhandlingen är baserad på fyra studier (I-IV) och har en prospektiv, longitudinell och kvasiexperimentell, jämförande design. Ett lämpligt urval utgjordes av 72 personer som nyligen hade drabbats av AHI första gången. Av dessa erbjöds 34 att få kontakt med en mentor medan 38 inte erbjöds detta. Dessutom deltog 34 mentorer. Det slutgiltiga resultatet i avhandlingen baserades på data som samlats från 28 personer med mentor, 33 utan mentor samt av 22 mentorer. Studie I och III utgick från kvalitativ metod, baserat på individuella intervjuer med 20 av de nyinsjuknade med mentor (n11), och utan mentor (n9) ett år efter deras AHI. Syftet var att beskriva individuella erfarenheter av psykosociala konsekvenser i samband med en AHI, och deras tillgång till stöd ett år efter händelsen (I), samt att beskriva individuella uppfattningar om deras livsstil och stöd ett år efter AHI, med eller utan mentorskap (III). Studie II var kvantitativ och utgjordes av data från enkäter; IPQ-R och SF-36, som besvarades av 61 nyinsjuknade, varav 28 med mentor och 33 utan mentor, i syfte att undersöka om förändringar i sjukdomsuppfattning och hälsorelaterad livskvalitet förekommer över tid, efter en intervention med mentorer 1, 6 och 12 månader efter AHI. Studie IV hade en mixad design och inkluderade mentorer med syfte att beskriva den personliga betydelsen av att vara mentor, under loppet av ett år, för en person under återhämtningen efter AHI. Data bestod av individuella intervjuer (n15) samt en del data från IPQ-R och SF-36, besvarat vid två tillfällen. Samtliga intervjuer (I, III, IV) spelades in digitalt och analyserades med kvalitativ innehållsanalys, medan de kvantitativa studierna innefattade beskrivande data, samt dessutom analyserades med variansanalys (ANOVA) (II) samt parvisa t-test (IV).   Resultat från samtliga fyra studier är tolkade och presenterade gemensamt, och visar på skillnader och likheter mellan de nyinsjuknade med eller utan mentor, samt mentorerna. Resultaten utgörs av sex huvudområden: Innebörden av att bli en person med en AHI (I, II, III) tyder på en medvetenhet om sin situation, och som uttrycks i både positiva och negativa ordalag, som att vara tacksam eller att vara rädd för att få en ny AHI. Syn på sjukvården (I) antyder att uppföljningen efter utskrivning i vissa fall var en positiv upplevelse, men flera av dem var missnöjda med den delen av vården. Konsekvenser (II) visade  signifikant effekt mellan grupperna för dimensionerna ’konsekvenser’ och ’tidslinje akut/kronisk’ (IPQ-R) med högre medelvärden för dem utan mentor. Dessutom var det signifikant effekt för tid i båda dimensionerna. Det förekom även fysiska konsekvenser för flera av deltagarna (I, II, III, IV) liksom psykologiska konsekvenser (I, II, IV). Vardagslivet (I, III) påverkades av AHI genom att den i vissa fall hindrade dem från fysiska aktiviteter.  Det fanns krav på dem att förändra delar i deras livsstil, vilket kunde uppfattas som både positivt och negativt.  Hälsa (II, III, IV) visade att de flestas hälsa hade förbättrats under året, vilket bekräftades med signifikanta värden för tid hos de nyinsjuknade. Mentorerna hade däremot sjunkande medelvärden men uttryckte att de mådde bättre efter sitt uppdrag, än innan. Betydelsen av stöd (I, IV) visade att familjer och närstående hade en betydelsefull roll för de nyinsjuknade. Mentorskapet för dem med mentor samt mentorerna visade att relationen i vissa inte hade fungerat, av olika anledningar. Trots allt var ändå de flesta tillfreds, och nya vänskapsförhållanden hade uppstått. Flera mentorer kände sig stolta och var tacksamma för att deras erfarenheter hade visat sig värdefulla för andra, men även för dem själva.   Resultaten syntetiserades med omvårdnadsteorin Human Becoming, som bekräftade att återhämtningen efter en AHI är en process som förekommer över tid, och innebär att acceptera och känna sig bekväm med att vara en person som drabbats av AHI. Det fanns vissa tendenser till att det var en fördel för de nyinsjuknade att ha kontakt med en mentor. Slutsatsen var att eftersom mentorerna hade genomgått samma händelse, bidrog det till trygghet. Mentorerna hade växt med uppgiften, eftersom de kände att deras erfarenheter var värdefulla, och att de var unika. / <p>Vid tidpunkten för disputationen var följande delarbeten opublicerade: delarbete 2 inskickat, delarbete 4 inskickat.</p><p>At the time of the doctoral defence the following papers were unpublished: paper 2 submitted, paper 4 submitted.</p>

I kontrast mot internationell forskning har psykologarbete i glesbygd hittills varit underbeforskat i svensk kontext. Vidare kan övergången mellan utbildning och yrkesliv vara utmanande för psykologer. Studiens syfte var därför att kartlägga nyexaminerade psykologers psykosociala arbetsmiljö och psykiska hälsa i glesbygd baserat på arkivdata från två mätpunkter. En kvasiexperimentell tvärsnittsdesign utformades (n = 53) med testgrupp (glesbygd) och jämförelsegrupp (tätort), varav 77% kvinnor och 23% män, medelålder 32 år (SD = 4.66). Psykosocial arbetsmiljö undersöktes via delskalor från Second Version of Copenhagen Psychosocial Questionnaire och Professionell isolation. Psykisk hälsa och utmattning undersöktes via General Health Questionnaire och Shirom Melamed Burnout Questionnaire. Gruppjämförelser via t-test visade att testgruppen skattade en högre grad av professionell isolation (p = .003, Cohen’s d = 1.03) medan jämförelsegruppen skattade en högre nivå av utmattning (p = .006, Cohen’s d = -.78). Inga statistiskt signifikanta skillnader framkom gällande måtten rollkonflikter, känslomässiga krav eller psykisk hälsa. De nyexaminerade psykologerna i glesbygd tycks välmående i sitt arbete men den professionella isolationen kvarstår som en viktig resursbrist att se över. Praktiska implikationer och förslag till framtida forskning presenteras. / In contrast to international research, working as a psychologist in rural areas is a scarcely researched topic in the Swedish context. Furthermore, the transition between education and work life can be a challenge for psychologists. Thus, the purpose of this thesis was to analyze the psychosocial work environment, mental health, and burnout of newly graduated psychologists in the rural areas of Sweden, based on archive data. The study had a quasiexperimental cross-sectional design with a sample (n = 53) consisting of a test group (rural context) and a comparison group (urban context), 77% women and 23% men with an average age of 32 years (SD = 4.66). Psychosocial work environment was examined through Second Version of Copenhagen Psychosocial Questionnaire and Professional isolation. Mental health and burnout were examined through General health Questionnaire and Shirom Melamed Burnout Questionnaire. Group comparisons via t-test showed that the test group rated a higher score of professional isolation (p = .003, Cohen’s d = 1.03) while the comparison group rated a higher score of burnout (p = .006, Cohen’s d = -.78). No statistically significant differences concerning role conflicts, emotional demands or mental health were found. The newly graduated rural psychologists appear healthy in their work environment, but the professional isolation remains a cause for concern. Practical implications and future research areas are suggested. / Samspelet över tid mellan individuella och kontextuella faktorer gällande stress och välbefinnande bland psykologer och socialsekreterare

<p> </p><p>Denna undersökning syftar till att belysa elevers perspektiv kring orsaker till omval på gymnasiet. Uppsatsen är baserad på kvalitativ forskning och sex elever som gjort omval på gymnasiet har intervjuats. Ibland fokuserar omvalet på frånfaktorer och tillfaktorer. Orsakerna till varför elever bytte <strong>från</strong> ett gymnasieprogram var osäkerhet, dålig organisation, boende på annan ort, obekvämt boende, ångrat sitt yrkesval, tröttnat på ämnen på programmet, ointresse, lågt studietempo samt otillräcklig kunskap om sig själv och om programmet. Skälen att elever bytte<strong> till</strong> ett gymnasieprogram var intressen, osäkerhet och kamrater. En strategi var att förlänga betänketiden innan yrkesvalet, då bytte man till ett studieinriktat program. Man kan se att elevernas senaste omval upplevs mer säkra än tidigare val. Faktum är att alla elever valt yrkesförberedande program från grundskolan. De elever som gick på annan ort sökte sig hemåt i omvalet. Samtliga elever har bytt från yrkesförberedande program till studieförberedande gymnasieprogram. Information om gymnasiet och de förberedande aktiviteterna inom studie- och yrkesvägledning är något som skolan erbjuder inför gymnasieval. Eleverna i denna undersökning har nämnt många olika aktiviteter inom studie och yrkesvägledning men de enda kommentarerna kring detta var att det var för lite praktik och att man inte lärde sig så mycket av studiebesök på företag. Föräldrar, kamrater, vägledare och mentorer är de man i denna undersökning talar med inför sina omval. Alla informanter hävdar att de pratar med kompisar men påtalar också att det är deras egen vilja som styr. Trots denna rapports begränsningar visar detta arbete på att det för en del elever kan vara för tidigt att göra studie- och yrkesval redan från grundskolan, årskurs nio.</p> / <p> </p><p>The purpose of our essay is to shed light on the reasons for students making a new/second selection of program to upper secondary school.  The essay is based upon qualitative research and interviews with six pupils who have made a new selection.  Often the causes for making a new selection are either to leave a particular program or to enter a particular program.  Some of the reasons for students changing <strong><em>from</em></strong> a program are uncertainty, poor organization, living away from home, uncomfortable living quarters, tired of the program, lack of interest, low pace of study, as well as a lack of knowledge of one's self and/or the program.  The reasons for a student changing <strong><em>to</em></strong> a particular program are interest, uncertainty and friends.  One strategy was to extend the time for consideration regarding choice of vocation and then changing to a study-specific program.  It is apparent that the most recent selection was considered more certain than previous selections.  All of the students in this study had chosen vocational programs while in comprehensive school.  Those students who studied in communities away from home chose to return to their home community to study.  All of the students have changed from vocational programs to programs preparing them for continued academic studies.  Information concerning upper secondary school and preparation for both vocational and academic studies is offered by the school before program selection.  The students in this study have mentioned numerous activities concerning academic and vocational preparation but their only comments concerning these activities were that there was too little practical experience and too little information presented during their educational visits to various businesses.  Before making a new choice of program, students generally discuss their choice with parents, friends, guidance counselors and mentors.  All the students claim that they had had discussions with their friends but that the final decision was their own. </p>

<p>Car usage is determined by several facts, e.g. living conditions determined by geographical matters. There is a political will to control car usage with different kinds of incentives since car usage generates environmental problems. This essay analyses the differences between car usage in urban areas as opposed to thinly populated areas in Sweden and their significance on governmental incentives. By using statistics differences in car ownership during ten years between thinly populated areas, areas in the countryside and urban areas is studied. Among other things living conditions determined by geographical matters that can explain the differences and problems with fuel taxes and road pricing is being discussed in the analyse.</p>

<p>En svår och ständigt aktuell fråga är hur landsbygd och glesbygd ska definieras och avgränsas. För att utföra sådana avgränsningar har en stor mängd olika definitioner och mätmetoder tagits fram. Problemet med många av dem är att de ger mycket grova och statiska indelningar och att de ibland bygger på subjektiva eller svårpreciserade kriterier. Samhällsstrukturen har förändrats, exempelvis är tillgången till bil stor idag vilket ökar tillgängligheten och tillåter att människor bosätter sig längre från arbete och service. Det i sin tur bidrar till att gränsen mellan landsbygd och tätort suddas ut och blir mer diffus. Med tanke på dagens teknik anser många att nya mer sofistikerade mätmetoder bör utvecklas, gärna metoder som nyanserar begreppen.</p><p>I det här examensarbetet introduceras och testas en ny mätmetod för befolkningsgleshet och tillgänglighet. Målet har varit en metod mycket väl lämpad för anpassning till olika skalor och som tar hänsyn till befolkningens geografiska fördelning och storlek. Tillgänglighetsfaktorn i måttet är baserad på vägnätets utsträckning vilket ger verklighetstrogna mätvärden. Till metoden valdes att utveckla ett särskilt mått, ett gleshetsindex, för att visa hur metoden på ett entydigt sätt kan användas på flera olika nivåer, exempelvis lokal och regional. Mätmetoden har testats och utvärderats med ArcGIS och nätverksanalys med aktuella demografiska data från 2008 i form av statistik för totalbefolkning. Avgränsningsområdet har varit Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner.</p><p>Mätmetoden går i korta drag ut på att det område som ska mätas delas in i ett rutnät. Från varje ruta mäts hur många invånare som går att nå inom en bestämd sträcka längs vägnätet. Sträckan är metodens huvudvariabel och den kan anpassas efter den nivå mätningen ska utföras på, i den här studien användes 5, 10, 20 och 30 kilometer. Det uppmätta invånarantalet för varje ruta divideras med mätsträckan i kilometer och det ger måttenheten invånare per kilometer.</p><p>Mätningar utfördes med ett flertal mätsträckor och resulterade dels i en kartserie producerad med den nya mätmetoden och dels i en kartserie producerad med en annan mätmetod, baserad på befolkningsdensitet inom cirklar, för jämförelser och utvärdering. Det gleshetsindex som utvecklades fick namnet RURIX (av Rurality Index) och en kartserie producerades också för att illustrera hur mätvärden skulle kunna klassificeras enligt RURIX.</p><p>Resultaten visade att den nya mätmetoden ger bra och realistiska mätvärden över hela avgränsningsområdet. Högre mätvärden visade sig, vid alla mätsträckor, finnas främst där folk är bosatta och där vägnätet är väl utbyggt medan låga värden visade sig i glesbefolkade områden som antingen har dåligt utbyggt eller helt saknar vägnät. Resultaten från jämförelsemetoden klargjorde att enbart ett täthetsmått inte tar hänsyn till befolkningens fördelning och tillgänglighet vilket var tydligt vid mätningar på regional nivå där de högsta mätvärdena med jämförelsemetoden hamnade i otillgängliga och nästintill obefolkade skogsområden i avgränsningsområdets södra delar. En positiv och viktig egenskap för den nya mätmetoden är att den visat sig fungera mycket bra vid olika skalor och den kan därför med fördel användas för mätning på olika nivåer och för olika ändamål. Den har även stor potential att vidareutvecklas och i jämförelse med en metod som enbart mäter befolkningstäthet är fördelarna tydliga.</p> / <p>A difficult and constant concern is how to define and delimit rural and sparsely populated areas. To be able to achieve such delimitations, a wide range of definitions and measures have been produced. The problem with many of them is that they give too crude and static definitions and are sometimes based on criteria that are subjective and hard to specify. The structure of the society has changed, for example the access to cars is high, which increases the accessibility and possibility to commute and allows people to settle further away from work and services. This contributes to making the limits of rural and urban areas more diffuse. Taking into consideration the technology that is available today, new sophisticated measures should be developed to make the concept of e.g. rural more distinct.</p><p>In this thesis a new method of measurement for population sparsity and accessibility is introduced. The goal has been a method well suited for adaptation to different scales and one that takes into consideration the geographic distribution and size of the population. The accessibility factor of the method is based on the extent and spread of the road network which results in realistic population sparsity values. Directly linking to the method, a special measure, the Rurality index was developed in order to show how the method can be used at several different levels in a clear-cut way, e.g. local or regional. The method was tested and evaluated using ArcGIS and network analysis based on the 2008 census materials. The study areas were the municipalities of Hudiksvall and Nordanstig in Sweden.</p><p>The method involves a few steps. Initially, the area to be measured is divided into a grid. Then, for every cell in the grid the number of habitants within a certain distance along the road network is summarized. The distance is the method’s main variable and it can easily be adjusted according to the actual level of the measurement, in this study, 5, 10, 20 and 30 kilometers were used. Lastly, the measured population within reach of the chosen distance is divided by the distance in kilometers giving the values using the measuring unit of habitants per kilometer.</p><p>Measurements were performed using several distances and resulted in a series of maps produced with the new method, as well as a series of maps produced using a different resulting method, based on the population density within circles, for comparison and evaluation. The rurality index was given the abbreviated name RURIX (Rurality Index), and a series of maps were produced to illustrate how the measurement values could be classified using RURIX.</p><p>The results of the study showed that the new method gives good and realistic results throughout the study area. At all measurement distances the highest values could be found where people actually are settled and in areas where the road network is well extended, while lower values are focused on sparsely populated areas with a poor road network. The results of the method of comparison showed that a population density measuring alone cannot considerate the distribution of the population and accessibility. This was clearly shown in this regional level study, where the highest values were found within remote and poorly populated areas in the southern parts of the study area. A positive and important feature is that it worked well on a wide range of scales and can therefore be used with great benefit for measurements at different levels and for different purposes. The method also has potential for further development and, compared with methods that only measure population density, its advantages is clear.</p>

<p>Följande studie syftar till att undersöka hur industriföretag på den värmländska glesbygden uppfattar pedagogikämnet vid Karlstads universitet. Studien har en tydlig inriktning mot arbetslivspedagogik, och det är framförallt arbetspedagogiska teorier som utgör studiens teoretiska grund.</p><p>Studien bygger på intervjuer med representanter från fem värmländska industriföretag.</p><p>Dessa intervjuer har sedan analyserats med avseende på respondenternas berättelser och de uttalande som kan kopplas till ämnet pedagogik, vilket är brukligt vid användandet av narrativ metod och analys.</p><p>Resultatet visar att de värmländska industriföretagen har behov av pedagogisk kunskap, men att de föredrar att anlita konsulter framför att ha någon anställd som arbetar med dessa frågor.</p> / <p>This study aims to investigate how industrial companies, situated in the sparsely populated areas of Värmland, understand the subject pedagogy at Karlstad University. The study focuses on educational science in working life.</p><p>The study is based on interviews with representatives from five industrial companies in Värmland. The interviews were analysed according to the respondents’ stories and statements which were referable to the subject pedagogy. This approach is customary when using narrative method and analysis.</p><p>The result shows that the industrial companies in Värmland have a need of educational knowledge, but that they prefer to engage consultants prior to employing someone to work continuously with these issues.</p>

Följande studie syftar till att undersöka hur industriföretag på den värmländska glesbygden uppfattar pedagogikämnet vid Karlstads universitet. Studien har en tydlig inriktning mot arbetslivspedagogik, och det är framförallt arbetspedagogiska teorier som utgör studiens teoretiska grund. Studien bygger på intervjuer med representanter från fem värmländska industriföretag. Dessa intervjuer har sedan analyserats med avseende på respondenternas berättelser och de uttalande som kan kopplas till ämnet pedagogik, vilket är brukligt vid användandet av narrativ metod och analys. Resultatet visar att de värmländska industriföretagen har behov av pedagogisk kunskap, men att de föredrar att anlita konsulter framför att ha någon anställd som arbetar med dessa frågor. / This study aims to investigate how industrial companies, situated in the sparsely populated areas of Värmland, understand the subject pedagogy at Karlstad University. The study focuses on educational science in working life. The study is based on interviews with representatives from five industrial companies in Värmland. The interviews were analysed according to the respondents’ stories and statements which were referable to the subject pedagogy. This approach is customary when using narrative method and analysis. The result shows that the industrial companies in Värmland have a need of educational knowledge, but that they prefer to engage consultants prior to employing someone to work continuously with these issues.

Denna undersökning syftar till att belysa elevers perspektiv kring orsaker till omval på gymnasiet. Uppsatsen är baserad på kvalitativ forskning och sex elever som gjort omval på gymnasiet har intervjuats. Ibland fokuserar omvalet på frånfaktorer och tillfaktorer. Orsakerna till varför elever bytte från ett gymnasieprogram var osäkerhet, dålig organisation, boende på annan ort, obekvämt boende, ångrat sitt yrkesval, tröttnat på ämnen på programmet, ointresse, lågt studietempo samt otillräcklig kunskap om sig själv och om programmet. Skälen att elever bytte till ett gymnasieprogram var intressen, osäkerhet och kamrater. En strategi var att förlänga betänketiden innan yrkesvalet, då bytte man till ett studieinriktat program. Man kan se att elevernas senaste omval upplevs mer säkra än tidigare val. Faktum är att alla elever valt yrkesförberedande program från grundskolan. De elever som gick på annan ort sökte sig hemåt i omvalet. Samtliga elever har bytt från yrkesförberedande program till studieförberedande gymnasieprogram. Information om gymnasiet och de förberedande aktiviteterna inom studie- och yrkesvägledning är något som skolan erbjuder inför gymnasieval. Eleverna i denna undersökning har nämnt många olika aktiviteter inom studie och yrkesvägledning men de enda kommentarerna kring detta var att det var för lite praktik och att man inte lärde sig så mycket av studiebesök på företag. Föräldrar, kamrater, vägledare och mentorer är de man i denna undersökning talar med inför sina omval. Alla informanter hävdar att de pratar med kompisar men påtalar också att det är deras egen vilja som styr. Trots denna rapports begränsningar visar detta arbete på att det för en del elever kan vara för tidigt att göra studie- och yrkesval redan från grundskolan, årskurs nio. / The purpose of our essay is to shed light on the reasons for students making a new/second selection of program to upper secondary school.  The essay is based upon qualitative research and interviews with six pupils who have made a new selection.  Often the causes for making a new selection are either to leave a particular program or to enter a particular program.  Some of the reasons for students changing from a program are uncertainty, poor organization, living away from home, uncomfortable living quarters, tired of the program, lack of interest, low pace of study, as well as a lack of knowledge of one's self and/or the program.  The reasons for a student changing to a particular program are interest, uncertainty and friends.  One strategy was to extend the time for consideration regarding choice of vocation and then changing to a study-specific program.  It is apparent that the most recent selection was considered more certain than previous selections.  All of the students in this study had chosen vocational programs while in comprehensive school.  Those students who studied in communities away from home chose to return to their home community to study.  All of the students have changed from vocational programs to programs preparing them for continued academic studies.  Information concerning upper secondary school and preparation for both vocational and academic studies is offered by the school before program selection.  The students in this study have mentioned numerous activities concerning academic and vocational preparation but their only comments concerning these activities were that there was too little practical experience and too little information presented during their educational visits to various businesses.  Before making a new choice of program, students generally discuss their choice with parents, friends, guidance counselors and mentors.  All the students claim that they had had discussions with their friends but that the final decision was their own.