Målet är att öka kunskapen om hur specialpedagoger kan agera och reagera i sina olika yrkesroller vid möten med olika uppdrag. Denna intervjustudie omfattar fem specialpedagogers möte med fem utvalda uppdrag och dess uppdragsbeskrivningar. De utvalda uppdragen är; Dokumentationsuppdraget, Läroplansuppdraget, Inkluderingsuppdraget, Yrkesuppdraget (speciallärare/specialpedagog) och Elevhälsouppdraget. Specialpedagogernas möten med ovanstående uppdrag är tolkade ur ett gatubyråkratiskt perspektiv, enligt Lipsky´s teori om street-level-bureaucrats. Enligt denna teori betraktas anställda inom offentlig verksamhet som gatubyråkrater, således räknas specialpedagoger som gatubyråkrater (men benämns som specialpedagoger i studien). Fokus i studien är på specialpedagogernas grad av handlingsutrymme och deras identifiering av förbättrings- respektive försämringsfaktorer i de olika uppdragen och vilka yrkesroller specialpedagogerna intar gällande de olika uppdragen. Resultatet visar i korthet att:Dokumentationsuppdraget – upplevs som en förbättringsfaktor och medför ett stort handlingsutrymme, vilket specialpedagogerna själva tagit på sig aktivt och medvetet i sina yrkesroller.Läroplansuppdraget – upplevs enligt specialpedagogerna av eleverna som försämrande men av lärarna som förbättrande. Handlingsutrymmet upplevs som litet i mötet med uppdraget.Inkluderingsuppdraget – upplevs vara starkt beroende av den egna verksamhetens lednings inställning till begreppet. Finns det ett stort handlingsutrymme för specialpedagogerna i samspel med elev/hem/lärare ses uppdraget som förbättrande men diametralt motsatt om handlingsutrymmet är litet.Yrkesuppdraget (speciallärare/specialpedagog) – upplevs som irrelevant då samtliga intervjuade specialpedagoger anser att skolans behov bör avgöra uppdraget – inte yrkesdefinitionen. Stort handlingsutrymme om skolans behov får avgöra och anses då som förbättrande. Litet handlingsutrymme om yrkena hålls för strikt åtskilda eller enbart ena yrkesgruppen finns representerad vilket kan leda till en försämring av den mindre flexibla verksamheten.Elevhälsouppdrag – upplevs som en icke-fråga då samtliga specialpedagoger alltid varit självklara medlemmar däri. Handlingsutrymmets storlek är beroende av elevhälsans organisation och dess mötesstruktur. En försämringsgrad finns inte gällande denna fråga, utan bara olika grader av förbättring.

Socialtjänstlagen (2001:453) är en ramlag i vilken socialsekreterare med ett särskilt handlingsutrymme fattar beslut. I uppsatsen undersöks, genom vinjettmetoden, hur nio socialsekreterare i tre kommuner fattar beslut som rör barn. Socialsekreterarna arbetar med försörjningsstöd. Syftet med uppsatsen är att belysa beslutsmotiveringar. I beslutsmotiveringarna undersöks särskilt hur barnperspektivet beaktas.I uppsatsen har Lipskys teori genom "Street Level Bureaucracy – Dilemmas of the Individual in Public Services" använts.Resultatet av uppsatsen är bl a att beslut varierar beroende på var klienten bor samt vilken socialsekreterare denne tilldelas. / Social Services Act (2001:453) is a framework in which social welfare secretaries within certain discretion make decisions. The essay examines, using the vignette method, how nine social workers in the three municipalities make decisions affecting children. The purpose of this paper is to illustrate the reasons for their decisions concerning children. It is in particular examined how the child's perspective is taken into account in decisions. Lipsky’s “Street Level Bureaucracy – Dilemmas of the Individual in Public Services” is used as the main theory in this study. The result of this study is that decisions differ depending on where the client lives and what social workers he is assigned.

Syftet med studien är att beskriva och analysera lärares subjektiva upplevelser och erfarenheter av det sociala arbete som de utför. Följande frågeställningar har formulerats; Upplever lärarna att de utför socialt arbete i förhållande till sin yrkesroll? Vilka delar av sitt arbete ser de som socialt arbete? Hur upplever lärarna sitt handlingsutrymme för att kunna utföra socialt arbete i sin yrkesroll? Vad är lärares uppfattning kring huruvida socialt arbete ska ingå i yrkesrollen eller inte? Studien bygger på en kvalitativ ansats med semistrukturerade kvalitativa intervjuer som metod. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av organisationsteorins organisationskultur samt handlingsutrymme. 7 grundskollärare från olika kommunala skolor i Skåne har intervjuats om sina subjektiva upplevelser av det utförda sociala arbetet. Resultatet av studien visar att för samtliga intervjupersoner utgör det sociala arbetet en central del av det vardagliga praktiska arbetet. De beskriver hur det praktiska kunskapsutlärandet inte är genomförbart utan att inkludera socialt arbete. Lärarens berättelser om det sociala arbetet i yrkesrollen handlar om att bygga relationer, att lära eleverna att samspela med andra samt hur de arbetar förebyggande. / The purpose of this study is to describe and analyze teacher’s subjective experience of the social work they conduct. The following questions have been formulated: Do the teachers experience that they conduct social work in relation to their professional role? What parts of their work do they recognize as social work? How do teachers experience their room of maneuver to be able to conduct social work in their professional role? What are the teacher’s opinions of whether social work should be included in the professional role or not? This study is based on a qualitative approach with semi-structured qualitative interviews as a method. The empirical data were analyzed with the help of organizational theory, organizational culture, and the room of maneuver. 7 primary school teachers from various municipal schools in Skåne (Scania) were interviewed about their subjective experiences of the performed social work. The result of the study shows that for all the interviewees, social work is a central part of everyday practical work. They describe how the practical teaching of knowledge is not feasible without including social work. The teachers’ accounts of the social work within their professional role depict to build relations, to teach the students how to interact with others and how they work preventively.

Syftet med studien är att analysera det handlingsutrymme som skolkuratorer anser sig ha i deras arbete med elever som utsätts för eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck i skolan. För att samla in data användes semistrukturerade intervjuer med sju skolkuratorer i Sverige. Intervjuerna handlade om skolkuratorernas beskrivningar av svårigheter och deras möjligheter att hjälpa och stötta elever. Utifrån en tematisk analys identifierades fyra teman som jag sedan har analyserat med hjälp av det som jag har inhämtat från tidigare forskning samt Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater och handlingsutrymme. Resultaten i studien visade att alla skolkuratorer beskriver sitt handlingsutrymme som stort och fritt men i praktiken är det mycket mer komplicerat än så. Studien visar att detta beror på att deras handlingsutrymme kan begränsas av tid, vårdnadshavare, elever, lärare eller i samarbetet med socialtjänsten. Bristen på tydliga arbetsbeskrivningar kan dessutom påverka deras möjligheter att agera i situationer som rör hedersrelaterat våld och förtryck. Resultaten i studien visar också att deras handlingsutrymme ligger i att stödja elever genom att bland annat validera deras känslor, bekräfta dem och ge vägledning om var man kan söka hjälp. Trots detta kan skolkuratorer möta på svårigheter i sitt arbete med hedersrelaterat våld och förtryck. Exempel på dessa svårigheter inkluderar att veta när man ska göra en orosanmälan, rädsla för att förvärra situationen för eleven, svårigheter att nå fram till elever och hjälpa dem att förstå och reflektera över sin egen situation samt svårigheten med att upptäcka problematiken från första början. Dessa svårigheter har en påverkan på deras förmåga att hjälpa och stödja elever på ett effektivt sätt.

The covid-19 pandemic had a big impact on the whole world, and a great deal of research was directed at the subject. Earlier research has foremost been directed at the covid-19 pandemic as a crisis, the management of the crisis and vaccinations. The effects of the pandemic, primarily from the perspective of street-level bureaucrats, is a relatively unexplored subject. The discretion of street-level bureaucrats in healthcare in the district of Kalmar is explored in this paper, together with the question and explanation of if and how the discretion has changed. The problems are mostly focused on how the changes are experienced in the post-pandemic timeline, how the discretion is affected and what might be the cause to the changes in discretion. The problems are studied based on Lipsky´s theory of street-level bureaucrats with the support from Jönsson´s theory of discretion. The theories have also been used for the development of the interview questions, that in turn have been used to collect the empirical data for this study. Semi structured interviews were used to collect the empirical data in physical interviews with doctors and nurses who work in district Kalmar. The result of the interviews has since been analyzed with qualitative text analysis with the support of the aforementioned theories. The result and the analysis showed a change in the cornerstones of the street-level bureaucrats’ framework according to Jönsson´s theory. The changes in district Kalmar during the pandemic can still be seen in the post-pandemic timeline in several ways. Therefore, a change in the street-level bureaucrats’ discretion can be seen and explained. Street-level bureaucrats have had an increase in knowledge and developed coping mechanisms, simplifications, and routines for the before uncertain situations, which in turn have resulted in a more comfortable street-level bureaucrat with changed discretion. Further research may show how these changes and effects can be seen in the future and other districts, which can contribute to the scientific gap that this study has shown about the remaining effects in the post-pandemic timeline.

Detta är en kvalitativ studie som har byggts på upplevelser av barnperspektivet hos verksamma på missbruksvårdande vuxenenheter. Studien har med hjälp semistrukturerade intervjuer och ett hermeneutiskt förhållningssätt givit nya tolkningar och en ökad förståelse för de yrkesverksammas perspektiv på barnperspektivet och dess betydelse inom vuxencentrerat socialt arbete med personer med missbruksproblematik. Begreppen gräsrotsbyråkrat och handlingsutrymme från Lipskys gräsrotsbyråkratiska teori har varit en bidragande faktor till att vi har kunnat skapa en djupare förståelse till hur barnperspektivet påverkar de verksammas arbete. Vi har genom att använda en hermeneutisk tematisk analys kunnat identifiera ett antal relevanta teman kring barnperspektivets betydelse och upplevelser för de verksamma. Dessa teman berörde delar av att arbeta med ett barnperspektiv inom vuxencentrerade verksamheter genom upplevelsen av barnperspektivet, samt dess vikt, barnkonventionens betydelse, implementering, familjeorienterat arbete och att praktiskt beakta barnperspektivet, och den missbrukande föräldern. Studiens resultat visar på att barnperspektivet anses vara viktigt och ha en stor betydelse bland de verksamma på vuxencentrerade enheter då det spelar en viktig roll genom att låta dem se och belysa klienternas barn. De verksamma behöver ha ett tydligt implementerat barnperspektiv med goda direktiv och aktivt engagemang från högre instanser. Vår studie syftar till att ge en större förståelse för hur de verksamma på vuxencentrerade verksamheter ser på barnperspektivet och vilken betydelse det har på dessa verksamheter.

Hemmasittare är ett relativt nytt fenomen som innefattar barn och ungdomar som isolerar sig i hemmet och av olika anledningar inte förmår att gå i skolan. Att vara frånvarande i grundskolan under en längre period kan orsaka konsekvenser för individen. Syftet med studien är att få en förståelse för den tvärprofessionella samverkan mellan skola, barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten i arbetet med hemmasittare. Detta genom att beskriva och analysera de yrkesprofessionellas erfarenheter av handlingsutrymme inom ramen för samverkan. Detta är en kvalitativ studie där det empiriska materialet bygger på sju semistrukturerade intervjuer med yrkesprofessionella som kommer i kontakt med hemmasittare. Resultaten visar att de yrkesprofessionellas handlingsutrymme utmanar den tvärprofessionella samverkan. Faktorer som begränsar samverkan är handlingsutrymmets flexibilitet, tidsram, sekretess och otydlig ansvarsfördelning. Resultaten visar även att hemmasittare är ett nytt fenomen som leder till att det ännu inte finns en evidensbaserad metod på hur problematiken ska hanteras vilket är en begränsning. I följd med detta krävs en god kommunikation mellan aktörerna vilket även den visar sig vara bristfällig. Detta leder slutligen till långa väntetider och begränsade anpassade insatser som drabbar dagens hemmasittare. / Homesitters is a relatively new phenomenon that includes children and young people who isolate themselves at home and for various reasons are unable to go to school. The aim of the study is to gain an understanding of the cross-professional cooperation between school, children’s psychiatry, and social services in the work with homesitters. This by describing and analyzing the professionals' experiences of room for action within the framework of cooperation. This is a qualitative study where the empirical material is based on seven semi-structured interviews. The results show that the professionals' room for action challenges the collaboration between the operations. Factors that limit cooperation are the flexibility of the room for action, time frame, confidentiality, and unclear division of responsibilities. The result shows limitations with the fact that homesitters are a new phenomenon which leads to that there is not, yet any worked out template for homesitters to handle. Communication between the actors is required, which the results show today is deficient. Finally, it leads to today's homesitters suffering from long waiting times and limited customized interventions.

The aim of this study is to explore and create a deeper understanding of how street-level bureaucrats experience the cooperation process between other professionals and organizations regarding elderly with mental illness. Swedish statistics shows that mental illness is common among the elderly population and that they are at risk to be looked over because of complex needs that require the expertise of various professionals. Also, previous national reports show that elderly with mental illness often get deprioritized at psychiatric clinics. This area is quite unexplored in a Swedish context, as well as in our time, which implies more research is needed in this area. A qualitative method was used to answer this study’s questions. With a hermeneutic perspective, seven semi structured interviews were conducted with street-level bureaucrats working in elder care from different municipalities in Sweden. Two theories from Michael Lipsky, “street-level bureaucracy” and “discretion”, were used to analyze the empirical data. The results from this study shows that there is an overall view on cooperation as something highly important and complex, and if the overall goal isn’t clear, then there's a risk for roll transgression between the different professions. If the individual has double needs or complex needs, then a working cooperation becomes even more important. The result also shows that depending on how the street-level bureaucracy views their discretion, it can give them power to control the discretion.

Studien handlar om att studera samverkan mellan socialtjänst och skola och deras upplevelser av det, samt eventuella främjande och hämmande faktorer för samverkan. Studiens ansats är kvalitativ och datainsamlingsmetoden bestod av semistrukturerade intervjuer. I studien deltog en skolkurator, en socialsekreterare, en chef för individ-och familjeomsorg och en rektor från olika kommuner i Sverige. Det insamlade materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. De viktigaste slutsatserna är att främjande faktorer för samverkan är att skapa goda relationer till varandra, att ha respekt för varandras yrken och roller, och att det finns en ödmjukhet inför varandras uppdrag. Studien visar att de hämmande faktorerna för en fungerande samverkan handlar om brist på kunskap om varandras verksamheter, brist på återkoppling, brist på resurser och att sekretessen kan försvåra samarbetet.

Syftet med studien är att undersöka hur yrkesverksamma inom LARO arbetar vid förekomst av sidomissbruk, och hur behandlingen påverkas av förekommet sidomissbruk. Vidare undersöks hur det professionella handlingsutrymmet är utformat inom LARO. LARO utgörs av två huvudkomponenter; ena komponenten består av narkotikaklassade läkemedel och den andra komponenten innefattar psykosocial behandling där klienten bland annat får arbeta preventivt mot potentiella återfall. I samband med reviderade föreskrifter har LARO blivit mer tillgängligt för en större målgrupp samt mer tillåtande avseende potentiellt sidomissbruk. Tidigare forskning belyser att LARO kan resultera i en känsla av bättre livskvalitet i samband med att individen möjliggörs att arbeta med sin missbruksproblematik under kontrollerade former. Tidigare har LARO präglats av ett mer konservativt synsätt som medförde att klienter blev utskrivna med anledning av sidomissbruk. Ofrivillig utskrivning vid sidomissbruk kan leda till att individen återgår till sin gamla livsstil präglad av opioidmissbruk och dess konsekvenser.  Metoden som har använts är kvalitativ där fyra semi-strukturerade intervjuer har genomförts med yrkesverksamma inom LARO. Datamaterialet genererade fyra teman; handlingsutrymme och professionella förutsättningar, professionell samverkan och samsyn, asymmetriskt maktförhållande och en lyckad behandling ur olika perspektiv.  Med gräsrotsbyråkrati som teoretisk förståelseram visar studiens resultat att handlingsutrymmet inom LARO är relativt stort. Trots handlingsutrymmet arbetar mottagningarna likt varandra vid förekomst av sidomissbruk. Resultatet visar att de främst förekommande åtgärderna vid sidomissbruk är tätare drogtester, övervakade medicinintag och justering av medicindosering. Somliga klienter har en behandling som syftar till att reducera narkotikarelaterade skador varpå dessa klienter bemöts med mildare åtgärder vid sidomissbruk. Slutsatser som kan dras från studien är att handlingsutrymmets bredd grundar sig i föreskrifternas övergripande karaktär, som lämnar ett tolkningsutrymme till varje mottagning. Den psykosociala komponenten av behandlingen är frivillig vilket har medfört att ett flertal klienter väljer bort det. Det framkom i resultatet att behandlingen i dagsläget är präglad av ett klientcentrerat förhållningssätt i syfte att möta de individuella målen. Därav finns svårigheter att tyda vilka faktorer som resulterar i en lyckad behandling då målsättningen kan variera för varje enskild klient.