<p>Forskning inom missbrukarvården visar att eftervården har en avgörande betydelse för klienten i ett behandlingssammanhang. Studiens syfte var att belysa hur professionellt yrkesverksamma inom socialtjänsten och på behandlingshem såg på betydelsen av eftervård, samverkan och helhetssyn för ett positivt behandlingsresultat. Vi utgick från frågor kring vad intervjupersonerna ansåg som betydelsefulla eftervårdsinsatser samt samverkan och helhetssynens betydelse i eftervården. Vi använde oss av en halvstrukturerad kvalitativ intervju med en hermeneutisk ansats. Resultatet visade enhälligt på att eftervårdsinsatserna var viktiga för att bibehålla ett positivt behandlingsresultat och att en tidig och långsiktig behandlingsplanering hade betydelse. Socialtjänsten såg boendet och</p><p>sysselsättningen som de viktigaste bitarna i eftervården, men man pratade inte mycket om vårdinsatserna. Därutöver var samverkan och helhetssynen viktiga inslag för ett positivt eftervårdsarbete, men man var medveten om att det förekom brister. Utifrån dessa brister föreslår vi framtida studier kring nya arbetsformer när det gäller samverkan, samt matchningens betydelse i förändringsprocessen.</p>

Fetma är ett globalt problem med stora kostnader som följd, men orsakar också stort lidande för den enskilde individen. Komorbiditeten med fetma är omfattande både fysiskt och psykiskt. Eftersom forskning visar att obesitaskirurgi är den behandling som bäst leder till hållbar viktnedgång erbjuds många patienter varje år att göra en obesitaskirurgi. Syftet med denna litteraturöversikt är att studera patienters upplevelse av kroppen efter obesitaskirurgi ur ett helhetsperspektiv. För detta har modell enligt Friberg (2012, ss.133-143) använts. Tio artiklar analyserades, dessa var både kvalitativa och kvantitativa för att få ett så innehållsrikt resultat som möjligt. Resultatet visar på hopp om framtiden hos patienterna genom upplevelse av ökad fysisk förmåga och hopp om minskad komorbiditet som möjliggör hållbar hälsa. Hoppet om hållbar hälsa motiverar deltagarna till nya hållbara beteendemönster. Den snabba kroppsförändringen gör att deltagarna får svårt att relatera till den nya kroppen både fysiskt och psykiskt. Överskottshuden som är ett resultat av obesitaskirurgin leder till ökat fysiskt och psykiskt lidande. Tolkningar av kroppens nya signaler gör att förändrade kost och matvanor efter obesitaskirurgi är nödvändiga. Med en förändrad upplevelse av den nya kroppen beskriver deltagarna ökad självkänsla, självkännedom och självacceptans. Diskussionen innefattar och lägger stor vikt på nödvändigheten av ökad information, fortsatt stigmatisering men också patienters ökade livskvalitet och självkänsla. Denna litteraturöversikt kan hjälpa sjuksköterskan i sitt arbete med att förbereda och följa upp patienter som genomgått obesitaskirurgi.

Detta examensarbete har haft som syfte att studera förskollärares resonemang om omsorg som begrepp och hur omsorg och lärande kan kopplas till utbildningen. Avsikten med studien har även varit att jämföra om barns ålder spelar roll för förskollärarnas resonemang kring omsorgsbegreppet. Studien har utgått från en kvalitativ forskningsmetod där åtta förskollärare intervjuats för att få svar på syfte och frågeställningar. Resultatet som framkom utifrån intervjuerna har analyserats och tolkats med hjälp av litteratur och tidigare forskning. Det relationella perspektivet har varit utgångspunkt genom hela studien och blev även synligt i resultatet. Förskollärarna resonerade kring hur de ser på omsorgsbegreppet och hur begreppet kan kopplas till utveckling och lärande. Något som framkom i studien var att omsorgsbegreppet är komplext att beskriva, att majoriteten av alla intervjuade förskollärare har svårt för att se omsorg ur ett helhetsperspektiv och att det finns många likheter men färre skillnader i förskollärarnas resonemang kring hur omsorgsbegreppet talas om beroende på barns ålder.

Möjligheterna till att arbeta inkluderande för elever i behov av särskilt stöd i fritidshemsverksamheten är ett relativt outforskat område. I studien fokuseras det därför på fritidshemspersonalens förutsättningar och vilken tillgång de har till skolans specialpedagogiska kompetens för att arbeta inkluderande. Genom intervjuer med fritidshemspersonal har det framkommit att de försöker arbeta relationellt för att inkludera, men att de upplever att det finns en del hinder för dem i praktiken. Det blev också tydligt att skolledningens förståelse för elever i behov av särskilt stöd på fritidshemmet har betydelse för vilka möjligheter som finns för fritidshemspersonalen att arbeta inkluderande. Det relationella förhållningssättet har stor betydelse hos skolledningen för en bättre förståelse för fritidshemsverksamheten men även för samverkan inom organisationen för att kunna se barnet hela dagen.

Bakgrund: Personcentrerad vård förknippas med ett humanistiskt vårdande där utgångspunkten är patienters perspektiv. Sjuksköterskor ska synliggöra den hela patienten och visa en ömsesidig respekt för att kunna bevara patienters värdighet. Patienter och familjemedlemmar erfar att det är viktigt att sjuksköterskor kan se till den unika människan. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att arbeta med personcentrerad vård. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats med en beskrivande syntes har använts för detta examensarbete. Resultat: Sjuksköterskorna beskrev att arbeta med personcentrerad vård gav dem upplevelser av inre tillfredställelse. Upplevelsen av underlättning uppkom när patienter blev delaktiga och en relation kunde växa fram. Resultatet visade även på att sjuksköterskorna upplevde att de var otillräckliga i den hektiska arbetsmiljön som fanns och att det fanns organisatoriska hinder som försvårade utövandet av personcentrerad vård. Slutsats: Det var främst positiva upplevelser som framkom genom resultatet. Sjuksköterskor upplevde dock att det var svårt att arbeta med personcentrerad vård när organisationen inte tillhandahöll med tillräckliga resurser och utbildning. En översikt av sjuksköterskors upplevelser ger möjligheter för att lyfta fram brister och bidrar till en förståelse över att kraven inte endast ligger hos sjuksköterskorna utan även hos organisationen. / Background: Person-centered care is associated with a humanistic view, where the starting point is the perspectives of the patients. The nurse has to make the whole patient visible and show respect in order to preserve the dignity of the patients. Patients and family members experiences that it’s important that nurses can see the unique human. Aim: To describe the nurses' experience of working with person-centered care. Method: A systematic literature study with qualitative approach and a descriptive synthesis has been chosen. Results: Nurses described that a person-centered care gave them experiences of satisfaction. Experiences of relief arose when patients became involved and relationships could emerge. The result also showed that nurses felt that they were inadequate in the hectic working environment and that there were organizational barriers that hampered person-centered care. Conclusion: There were mainly positive experiences that emerged from the result. However, nurses felt that it was difficult to work with person-centered care when the organization didn’t provide adequate resources and education. Overviews of nurses' experiences provides opportunities to highlight deficiencies and contributes to an understanding that the requirements doesn’t only depend on nurses but also on the organization.

Syftet med vår undersökning var att få en förståelse för hur en skolas pedagoger förhåller sig till fritidshemspedagogik och vilken synen på samverkan med fritidshemmet från de olika yrkesgruppernas perspektiv är. Detta har vi gjort genom att använda en kvalitativ undersökningsmetod och genom semistrukturerade djupintervjuer samlat in vår emperi. Vårt material har sedan analyserats utifrån både ett sociokulturellt och ett relationsperspektiv, då vår studie handlar om samspelet mellan grupper och individer.Resultatet visar att det finns ett väldigt varierat förhållningssätt till fritidshemspedagogiken och dess innehåll från de olika pedagogerna. Resultatet visar också en splittrad bild av uppfattningen om vad fritidshemmets pedagogik eventuellt kan tillföra både pedagogernas och elevernas lärande och utveckling. Personalbrist och tidsbrist framträder som hinder för samverkan mellan skolans olika verksamheter, men möjligheter till utveckling ses i klara direktiv och förståelse för de olika yrkeskategoriernas uppdrag. Ökade möjligheter till möten, pedagogiska diskussioner, planering och samspel mellan de olika pedagogerna och de olika synsätten på lärande och utveckling, parallellt fungerande med varandra, ses även som möjligheter för att utveckla verksamheten.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur fritidspersonal runt om i Skåne anser sig följa Skolverkets Allmänna råd för fritidshemmet samt att undersöka hur de två grundidéerna helhets- och effektiviseringsperspektivet påverkar målarbetet. Undersökningen utgår från kvalitativa intervjuer gjorda med personal från fyra fritidshem. Vi har även valt att studera de fyra fritidshemmen genom observationer samt utgått från tidigare forskning inom det aktuella området där vi bl.a. behandlar helhets- och effektiviseringsperspektivet. Vid intervjutillfällena gjordes ljudupptagningar som sedan transkriberades. Detta gav oss ett tillräckligt brett empiriskt material för att vi skulle kunna fördjupa oss i ämnet.Resultatet av vår undersökning visar att trots att informanterna inte alltid är medvetna om att de följer de Allmänna råden, kan vi utifrån vår studie ändå se att informanterna, i de allra flesta fall, arbetar på ett sätt som gör att de faktiskt följer råden, samt att helhets- och effektiviseringsperspektivet på olika sätt har betydelse för fritidsverksamhetens målarbete. Slutsatsen vi drar av detta är att då de Allmänna råden är baserade på Läroplanen och skollagen, vet informanterna vad de Allmänna råden handlar om trots att de inte läst dem. Vidare att på vilket sätt man anser sig följa mål och riktlinjer är beroende av vilka förutsättningar man har, organisatoriska och resursmässiga såväl som pedagogiska och till och med personliga.

Undersökningens syftet är att ta reda på vad som motiverar elever i dagens samhälle. Vi har anlagt ett samhällsperspektiv på undersökningen för att se om det finns faktorer i samhället som påverkar elevers motivation. Våra teoretiska utgångspunkter är tagna i samhällsvetenskapsteorier såsom postmoderna och sociokulturella. Vi har även använt oss av två teorier som behandlar motivationsperspektivet och dessa är Maslows behovstrappa samt den kognitiva motivationsteorin. Vi genomförde undersökningen med hjälp av kvalitativa intervjuer. Intervjuerna inkluderade såväl elever som lärare då vi ansåg att de skulle komplettera varandra. Resultatet framhåller att elever eftertraktar en undervisning som är anpassad efter deras verklighet, deras intressen och förmåga, så att de ska motiveras. Föräldrarnas inställning och förväntningar har även den en avgörande faktor. Lärarna i undersökningen nämner många delar som kan påverka elevernas motivation såsom, bakgrund, politiska beslut, skolans resurser samt sociala delar. Slutsatser vi har kunnat dra utifrån denna undersökning berör bland annat att det finns skillnad i motivation mellan könen, föräldrarnas avgörande betydelse för elevens inställning och motivation, bristande resurser i skolan bidrar till att det är svårt att se till varje enskild individ och dess behov. Vi menar vidare att för att få en full förståelse kring en elevs motivation så gäller det att se till ett helhetsperspektiv där såväl inre som yttre faktorer kan bidra med en riktig förklaring.

Syftet med följande arbete är att undersöka och analysera vilka specialpedagogiska insatser som är vanligt förekommande i åtgärdsprogram för elever i läs- och skrivsvårigheter i årskurs tre utifrån ett helhetsperspektiv. Helhetsperspektivet delar vi upp i individ-, grupp- och organisationsnivå för att djupare kunna studera hur ett sådant synsätt förekommer och kan främjas.Arbetet inleds med en genomgång av forskning inom läs- och skrivsvårigheter samt möjligaarbetssätt. Det tar även upp riktlinjer kring åtgärdsprogrammets utformning ur etthelhetsperspektiv. I resultatet ställer vi resultatet från våra intervjuer mot den senare tidens forskning. Vi tar reda på vanligt förekommande insatser vid läs- och skrivsvårigheter i årskurs tre och analyserar huruvida dessa insatser tas upp i åtgärdsprogrammet ur helhetsperspektivetindivid, grupp och organisation. Helhetsperspektivet tar även sin utgångspunkt i den Utvecklingsekologiska teorin.Sammanfattningsvis pekar resultatet på att helhetsperspektivet till viss del går att skönja men att det undergrävs av faktorer som resurser och tid. De specialpedagogiska insatserna inom läs- och skrivsvårigheter tenderar att bli punktuella, men vi ser tecken på att en relationellambition ändå förekommer. / Special needs educational contributions regarding reading and writing difficulties in gradethree. Constructing action programmes out of a wholeness perspective

Stockholms stad genomgår vid denna tidpunkt en ofantligt stor, och expansiv, förändring, vilket kännetecknas framförallt av ett massivt bostadsbyggande. Det som en gång var stadens gränstullar, har nu utvidgats. Parallellt med denna utveckling har cykeln som trafikslag fått allt starkare medvind sedan framförallt slutet av 1990-talet, inom den kommunala politiken och planeringen. Ett tidigare uträknat, och bortbyggt, trafikslag är nu på väg tillbaka. Visionen är att Stockholm i framtiden ska kunna profileras som en cykelstad. Detta framgår framförallt tydligt i stadens strategiska styrdokument, hur en viktig del av det framtida Stockholm är ett transportsystem med fokus mot hållbarhet och långsiktighet. Ett transportsystem vilket skall prioritera ett ökat cyklande i staden, framför bilen. Denna studie syftar till att undersöka vilken roll, och betydelse, cykeln har i stadsutvecklingen. Hur korrelationen är mellan visioner, målsättningar och strategier för trafiken, och hur det faktiskt kommer till uttryck inom planeringen. Studien undersöker hur det översiktliga läget inom samhällsplanering ser ut för cykeln i Stockholm, för att sedan undersöka hur det ser ut i det specifika stadsutvecklingsprojektet, Södra Solvallastaden. Teorin fokuserar på helhetssyn och samverkan, två återkommande strategier i stadens styrdokument, viktiga för en samordnad planering, vilket ämnar till hur en hållbar stadsutveckling är möjlig genom att en mer inkluderande planering av trafik och bebyggelse utövas. Skillnader mellan olika perspektiv lyfts fram, för att visa på vilka planeringsförutsättningar som existerar. Beslutsfattandet, och framförallt processen, inom planeringen är det som betonas. Ytterligare används två kompletterande teorier vilka också är inom samma tema, utifrån ett makt- och organisationsperspektiv.  Empirin utgörs av kvalitativa data från både interjuver med planerare vid Exploateringskontoret, Stadsbyggnadskontoret, Trafikkontoret, och den privata markägaren i Solvallastaden, samt skriftliga dokument från framförallt Stockholms stad och forskning inom bl.a. trafik- och cykelplanering, hållbar stadsutveckling och hållbara transportsystem. Det empiriska materialet har sedan analyserats med hjälp av teorierna gällande hur beslut fattas i organisationer, aktivt deltagande och demokratiska processer, samt samordnad planering - helhetsperspektiv, samverkan och planeringsförutsättningar.   Studien visar att även om Stockholms strategiska styrdokument talar för hur cykeln skall prioriteras, och ges en betydelsefull roll för en långsiktig hållbar stadsutveckling, inkluderas cykeln inte alltid i planeringsprocessen. Det planeras för cyklister främst utifrån ett större, regionalt, pendlarperspektiv. Inom det mer lokala är det ett fortsatt svagt fokus på cyklisterna. Detta beror på vilka planeringsförutsättningar cykeln ges, vilka påverkas av bl.a. hur staden organiserar sig, trafikplanerares deltagande i beslutfattande- och planeringsprocesser, den kommunala politiken, särintressen och konflikter mellan förvaltningar, det historiska arvet, samt skilda nivåer av samverkan, och vilka som aktivt får vara med att forma helheten i projekt. / Stockholm as a city, at this moment, is experiencing a massive, and extensive, change, which is most of all recognizable from the large construction of housing. What once was considered as the city limit, has now changed. Along with this development the bicycle, as a mode of transportation, has gained more attention, since approximately the late 1990s, within the municipal politics and planning. A mode of transportation which the city once rather disregarded and built away, is on its way back. The vision is for Stockholm in the future to be able to profile itself, as a bicycle city. In the city’s strategic governing documents, is demonstrated clearly, how an important part of the future city is a transportation system which has a great, long-term, focus towards sustainability. A transportation system which will prioritize bicycles, instead of cars. This paper aims at investigating the importance, and part, bicycling play in the city’s urban development. The relationship between the visions, aims, and strategies, set for the future traffic, and how it’s proved in actual planning. The paper investigates the comprehensive state of the bicycle, generally, of how Stockholm is planning, and then comparing with a specific project called Södra Solvallastaden. Which is a new development, in the Bromma area of Stockholm, were its stated how the area is being developed as a ‘bicycle city’. The theory focuses on the two concepts ‘helhetssyn’ (comprehensive view) and ‘samverkan’ (collaboration), common in the strategic documents, and important for what is known as a ‘samordnad planering’, meaning a more collaborative planning, which focus on how a more sustainable urban development is possible when a more inclusive planning of traffic and housing development is practiced. The differences between the perspectives are highlighted, and the aim here is to reveal which the preconditions for planning are. Decision making, and the decision-making process, within in planning is centred. Additionally, two complementing theories are used, which also focus on the process from a power, and organizational, perspective. The empirical part consists of qualitative data from both interviews with planers at Exploateringskontoret, Stadsbyggnadskontoret, Trafikkontoret, and the private developer in Solvallastaden, and the strategic governing documents for Stockholm, and earlier research within traffic and bicycle planning, sustainable development and sustainable transportation systems. The empirical material has then been analysed with help of the theory of how decisions happen in organizations, active participation and democratic processes, and as well collaborative planning – comprehensive perspective, collaboration and preconditions for planning. This study show that even if the strategic governing documents advocate how bicycling should be prioritized, and have a significant part of a long-term sustainable urban development, the bicycle, in projects, hasn’t always an inclusive part of the planning process. Planning for bicyclist is foremost thought of on a larger, regional, commuting level, outside of development and more through green park grounds. In the more local, urban space, there’s a very weak focus towards bicycling. This depends on the planning preconditions bicycling has, which is affected by how the city is organization itself, traffic planers involvement in decision-making and planning processes, the local politics, separated interests and conflicts between administrations, the historical inheritance, the separated levels of collaboration, and whom are given the opportunity to take an active part and shape the comprehensive view of projects.