Att leva med ett sår innebär lidande för patienten och är kostnadskrävande för samhället. Sårvård är en av distriktssköterskans vanligaste arbetsuppgifter och kräver omfattande kunskaper för att uppnå goda behandlingsresultat. Det har framkommit att det råder kunskapsbrister inom ämnet, vilka medför slöseri med resurser samt onödigt patientlidande. Syftet med studien är att beskriva hur distriktssköterskans kunskap om sårvård inhämtas, upprätthålls och utvecklas. Metoden är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sex distriktssköterskor som arbetar inom hemsjukvård eller primärvård har intervjuats. Resultatet presenteras under huvudkategorierna; Tillägnande av kunskap och Strategier för kunskapsinhämtning. I den första kategorin framgår det att distriktssköterskans kunskap grundar sig i formell utbildning samt praktisk erfarenhet av att ha utfört många såromläggningar. Här belyses även hur distriktssköterskan tillgodogör sig ny kunskap på arbetsplatsen. Tidsbrist uppges vara en betydande faktor till varför bristfällig kunskapsuppdatering förekommer. Under den andra kategorin framgår det att den främsta strategin för ny kunskapsinhämtning är att konsultera kollegor. Här beskrivs också det egna intresset som en viktig faktor för hur aktivt uppdatering sker. Distriktssköterskan identifierar risker med att konsultera kollegor och menar att kunskap som inte grundar sig i evidens riskerar att föras vidare. Att reflektera och kritiskt granska sina kunskapskällor är något distriktssköterskan anser vara av stor vikt för att kunna upprätthålla god kvalitet på sårvården. Slutligen konstateras att det krävs mer fortbildning och fler möjligheter till kunskapsuppdatering på arbetstid för att höja kompetensen hos distriktssköterskor och således kvaliteten på sårvården.

Syftet med studien är att se huruvida de praktiska förutsättningarna skiljer sig vad gäller kemiundervisningen mellan olika svenska skolor. Underlaget är baserat på kvalitativa intervjuer med sex undervisande lärare i kemi i stadierna 4 – 9. Vid observationen av kemisalen tittade jag på vilken utrustning som finns och hur mycket. Studien visar att det finns mycket utrustning och med en stor variation i kemisalarna, men jag har också kunnat se viktiga skillnader mellan skolorna till exempel vad gäller möjligheten att utföra vissa typer av laborationer. Begräsningen av utrustning kan komma att påverka elevernas kunskapsinlärning och deras resultat negativt. För att motverka detta behöver lärarna ges rätt resurser för att kunna engagera sina elever i både teoretisk reflektion som i praktisk laboration.

No description available.

No description available.

Denna studie har som syfte att kartlägga förskollärares och barnskötares uppfattningar om fenomenet tid, och hur de tänker kring tid i relation till undervisning i förskolan samt vilka likheter och skillnader som finns i deras uppfattningar och reflektioner kring tid. För att undersöka detta har vi använt oss av kvalitativa semi-strukturerade intervjuer som metod och utgått från fenomenografin och den didaktiska reliefen som teoretisk utgångspunkt. I bakgrunden har vi presenterat hur ‘tid’ har definierats under historiens gång, och redovisat Skolinspektionens kvalitetsgranskning av bland annat matematik i förskolan. Det har forskats lite om specifikt undervisning av tid i förskolan, och vi har således bland annat utgått från olika studier om matematik i förskolan och tittat på tidigare forskare som undersökt hur begreppet tid används i undervisningen och hur barn förhåller sig till matematik och tid.Utifrån intervjuerna kunde vi kartlägga att det fanns en mångfald av olika uppfattningar både hos förskollärare och barnskötare. Resultatet visade att den mest förekommande reflektionen kring undervisning om tid handlade om att undervisa om klockan. Annars reflekterade de intervjuade kring tid i samband med rutinmoment, förändringar, tid som något linjärt – något som bara tickar framåt och som de måste förhålla sig till. Resultatet visade också att en stor skillnad kring förskollärares och barnskötares uppfattningar kring tid var att förskollärare hade större fokus i sina reflektioner på undervisningsmoment medan barnskötare hade större fokus på rutiner och att hinna utföra sina arbetsuppgifter inom en viss tidsram. Båda arbetsgrupperna reflekterade kring att tid är viktigt för barn, och att tiden upplevs annorlunda för barn och för vuxna.

Sammanfattning Barn vistas stora delar av sin vardag i förskolan, vilket gör att de pedagoger som arbetar i förskolan har stora möjligheter till att påverka barns framtida syn på samhällets normer. Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare och barnskötare arbetar med normkritisk pedagogik i förskolan samt om det finns skillnader i yrkeskategoriernas beskrivningar i deras arbetssätt utifrån ämnet. Vi anser att studien är av relevans, då vi ser en brist på kunskap om hur normkritisk pedagogik kan inkorporeras i förskolans utbildning. Studiens data samlades in genom kvalitativa intervjuer, där förskollärare och barnskötare som är verksamma i förskolan intervjuades. Empirin analyserades med hjälp av hermeneutisk metod med inslag av tematisk analys och bearbetades sedan med utgångspunkt från queerteorin samt tidigare forskning. Studiens resultat visar att både förskollärare och barnskötare arbetar med normkritisk pedagogik i förskolan, men att förskollärarna har en större medvetenhet om hur normkritik kan integreras i utbildningens undervisning, och visar därför på skillnader i förskollärarnas och barnskötarnas kunskaper om ämnet. Resultatet visar på att samtliga förskollärare och barnskötare menar att barn gör motstånd mot utbildningens och pedagogernas normer i förskolan. Dock finns, enligt vår tolkning, en skillnad i förskollärarnas och barnskötarnas beskrivningar om när det ses som acceptabelt att barn gör motstånd i förskolan. Vi tycker oss ändå, trots skillnader i förskollärarnas och barnskötarnas beskrivningar, se en viss kontinuitet i respondenternas förhållningssätt i deras bemötande gentemot barn och hur arbetet med normkritisk pedagogik kan utföras.

Förskolläraren har enligt läroplanen ett stort ansvar i barnens utveckling och lärande där varje barn har rätt till en likvärdig utbildning utan att begränsas utifrån kön (Lpfö 18, s. 7 och 15). I en delegation från Skolverket framhölls att det i arbetet med jämställdhet finns en brist på kunskap gällande hur det ska omsättas i utbildningen på förskolan (SOU2004:115, 2004, s. 9). Utifrån detta syftar denna studie till att undersöka förskollärarnas tolkning av läroplanens mål för att motverka de stereotypa könsrollerna i förskolan, samt undersöka pedagogernas uppfattningar och erfarenheter kring genus och jämställdhetsarbete i förskolans utbildning. För att undersöka detta utfördes kvalitativa intervjuer med tio förskollärare på förskolor i två olika kommuner i Mellansverige. Materialet har analyserats och diskuterats utifrån Yvonne Hirdmans genusteori och centrala begrepp inom ramen för detta såsom; genus, makt, jämställdhet, könsroll, kompensatoriskt samt könsneutralt arbetssätt. Resultatet antyder att det finns en skillnad i hur förskollärarna uppfattar samt beskriver arbetet med yngre respektive äldre barn sett till genus och jämställdhet, det fanns även skillnader i respektive åldersgrupp. I arbetet med de yngre barnen kom förskollärarnas strategier att hamna på arbetet med miljön på att göra den tillgänglig och könsneutral med förskollärarna som förebilder, medan arbetet med de äldre barnen istället synliggjordes av det kompensatoriska arbetssättet där pojkar och flickor uppmuntras till det motsatta könets kodade lekar. Resultatet påvisade även vikten av en kontinuerlig diskussion där förskollärarna granskar sin egen syn och utvecklar kunskap i hur de kan konkretisera genus- och jämställdhetsarbetet i förskolans utbildning.

This study aimed to examine Swedish sports journalists' experiences, opinions and ideas about how source-criticism works in sports journalism. We wanted to understand how they work with source management to maintain high-quality sports journalism, but also to investigate what challenges linked to source-criticism they are fighting within their daily work. Also, study whether this work differs between journalists at local versus national level. To approach this we carried out a qualitative study based on ten interviews with Swedish active sports journalists, five working for local newspapers and another five working for national newspapers. The theoretical framework for this study is source theory and news-value theory. The results show that there are overall positive opinions about how the sports journalists themselves work with source-criticism. However, there is potential for improvement, mainly the respondents mention the problems with rewrites and football journalism's "Silly season" as problem areas. We discuss whether a development where demands for a high pace and reduced resources affect the sports journalists' source-critical view. And if it is negatively affected, what risks to happen with the credibility of sports journalism.

Föreliggande studie är en kvalitativ intervjustudie där syftet är att undersöka hur förskollärare respektive barnskötare uppfattar ämnet naturvetenskap i förskolan. Studien syftar även till att undersöka om det finns någon skillnad i hur de olika yrkeskategorierna uppfattar undervisning i naturvetenskap. Bakgrunden till studien är bland annat läroplanen för förskolan, som belyser arbetet kring naturvetenskap och dess olika ämnesområden. Men även att vi under vår förskollärarutbildning har läst i tidigare forskning om att pedagoger uppfattar naturvetenskap som ett svårt ämne att undervisa om i förskolan. Vi har tagit utgångspunkt i fenomenografin när vi analyserat vår insamlade empiri. Det för att kunna synliggöra om det finns skillnader i hur förskollärare respektive barnskötare uppfattar undervisning i naturvetenskap i förskolan. Med hjälp av begreppet didaktisk relief kan vi också synliggöra vad pedagogerna ställer i förgrund, respektive bakgrund och om något väljs bort helt i undervisningen. Utifrån studiens resultat fann vi att pedagoger berör naturvetenskap som ämne i förskolan i många olika situationer, men att arbetet med djur och natur var något de placerade i förgrunden. Det blev också tydligt att arbetet med kemiska processer och fysikaliska fenomen är sådant som pedagoger placerar i bakgrunden. Resultatet visar att genom kompetensutveckling inom naturvetenskap ökar pedagogers undervisning inom ämnet. De skillnader vi fann mellan de olika yrkeskategorierna är att förskollärare är mer insatta i läroplanen 2018 än vad barnskötarna är.

En stor del av förskolebarns vakna tid spenderas i förskolans verksamhet, som ger barn många olika erfarenheter. Dessa erfarenheter kan pedagoger styra för att påverka och förändra barns framtida syn på normer i samhället. Syftet till denna studie är att undersöka om och hur pedagoger arbetar normkreativt i förskolan och om det skiljer sig mellan uppfattningarna av arbetet med normkreativitet mellan yrkesgrupperna förskollärare och barnskötare. För oss författare anser vi att studien har relevans då vi utgår från att vidgandet av normer har en stor inverkan på samhället i stort och barns välmående samt att vi har sett en brist på denna kunskap. Vi har utfört studien med kvalitativa intervjuer, där förskollärare och barnskötare som är aktivt verksamma i en förskoleverksamhet har deltagit. Empirin analyseras utifrån kodning och med stöd i tidigare forskning om ämnet och en utgångspunkt från en socialkonstruktionistisk teori. Studiens resultat visar att både förskollärare och barnskötare behöver mer kunskap och utbildning inom ett normkreativt arbetssätt för att kunna arbeta med det aktivt i förskolorna, men att förskollärarna har en större kunskap och medvetenhet om hur man arbetar normkreativt, och studien visar därför på skillnader mellan yrkesgrupperna. Vår studie visar även att, trots skillnader mellan yrkesgrupperna, pedagogerna på förskolan arbetar till viss del normkreativt genom att vara goda förebilder och genom reflektion kring sitt agerande och språkande. Trots detta kan vi genom intervjusvaren, tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt konkludera att alla pedagoger på förskolan behöver kompletterande utbildning inom ett normkreativt arbetssätt.