Denna studie syftar på att undersöka hur förskollärare respektive specialpedagoger beskriver att de ser, bemöter och arbetar med flerspråkighet och flerspråkiga barn. Metodologiska delen består av kvalitativa intervjuer med förskollärare och specialpedagoger som syftar till att samla ihop deras tankar och beskrivningar av flerspråkighet och flerspråkiga barn. Material bearbetas utifrån en hermeneutisk tolkningsmetod som innebär att analysera och förstå vad en skrift eller ett svar betyder i förhållande till den fråga som har ställts. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv enligt Lev Vygotskij och de centrala begreppen stöttning, imitation, mediering, additiv och subtraktiv språkmiljö och interkulturellt förhållningssätt. Dessa används för att analysera resultat som besvarar studiens frågeställningar: ”hur uttrycker sig förskollärare och specialpedagoger att de ser på och bemöter flerspråkighet och flerspråkiga barn?” och ”vilka arbetssätt uttrycker sig förskollärare och specialpedagoger att de använder för att arbeta med flerspråkighet och flerspråkiga barn?”.  Under tidigare forskning redovisas vetenskapliga avhandlingar och en vetenskaplig artikel som behandlar ämnet flerspråkighet. Studiens resultat visade att förskollärare och specialpedagoger besitter en positiv syn på flerspråkighet som leder till att barnen blir bemötta med stöttning, uppmuntran och stimulans i deras flerspråkiga utveckling. Förskollärarna och specialpedagogerna delgav många arbetssätt som möjliggjorde en flerspråkig utveckling för barnen. Exempel på dessa är bland annat högläsning genom digitala appar, kroppsspråk, TAKK som hjälpmedel och ordlistor. Den gemensamma faktorn är att flerspråkigheten används som en resurs av både barn, pedagoger och vårdnadshavare. Deltagarnas svar tyder på att de arbetar på ett sätt som leder till att barnens modersmål och majoritetsspråk utvecklas i stöd av varandra. De nämner även utmaningar i arbetet med flerspråkighet, som bland annat utgår ifrån de enspråkiga pedagogernas bristande kommunikation med barn och vårdnadshavare som inte kan svenska, tidsbrist, alltför stora barngrupper och flerspråkiga pedagoger som inte kan tala eller undervisa på svenska. Pedagogers medvetna förhållningssätt och goda syn på flerspråkighet belyses vara av vikt, då det kan ha stora konsekvenser på hur barnen i förskolemiljön blir bemötta och själva ser på flerspråkighet.

No description available.

Bakgrund: Sjuksköterskan ska arbeta för att skapa en god vårdrelation med personer diagnostiserade med psykos. Tidigare forskning visar att en god vårdrelation till sjuksköterskan är nödvändig för personens återhämtning. Det visar även att sjuksköterskans bemötande gentemot personen diagnostiserad med psykos är betydande för skapandet av den goda vårdrelationen. Det framkommer även både utmaningar och möjligheter som påverkar skapandet av en god vårdrelation. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som kan bidra till en god vårdrelation med personer diagnostiserade med psykos. Metod: Totalt tio deltagare intervjuades via semistrukturerade telefonintervjuer, av dessa var fem grundutbildade sjuksköterskor samt fem specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: För att skapa en god vårdrelation förutsätter det att sjuksköterskan kan möta den person hen har framför sig. Resultatet består av två delresultat med ett gemensamt tema, vilket är att kunna använda sig själv som verktyg i mötet för att kunna skapa en god vårdrelation. Slutsats: En god vårdrelation kräver en aktiv och reflekterande sjuksköterska, som besitter intresse att möta personer diagnostiserade med psykos i sitt dagliga arbete. Relationsskapande är en unik process, där sjuksköterskan behöver besitta förmågan att vara anpassningsbar

Syftet med denna studie var att undersöka hur sex lärare i låg- och mellanstadiet uppfattade metoden formativ bedömning. Undersökningen utgick från kvalitativa intervjuer för att synliggöra lärarnas förståelse av formativ bedömning i teori och praktik. Frågorna som behandlades var vilka hinder och fördelar lärarna upplevde, hur lärarna beskrev att de arbetade på sina skolor med formativ bedömning samt spänningen mellan formativ- och summativ bedömning. Intervjuerna genomfördes med lärare verksamma på olika grundskolor från Stockholm till Uppsala och analyserades utifrån Black och Wiliams fem nyckelstrategier för formativ bedömning.    Resultatet visade att kontinuerlig utbildning inom formativ bedömning i arbetslag hade betydelse för att lärarna skulle kunna arbeta framgångsrikt med formativ bedömning. Dels såg de tre lärare i studien som utbildades på arbetsplatsen fler fördelar med att använda formativa tekniker och upplevde även att det var gynnsamt för elevernas utveckling. Det är först när skolor avsätter tid och resurser för att få till kollegialt samarbete som den formativa bedömningen fungerar väl, visar studien.

Uppsatsens syfte är att undersöka, ur ett salutogent perspektiv, hur grundskollärare upplever arbetet med elevers psykiska hälsa. Uppsatsen ämnar att besvara frågeställningar kring vilka upplevelser lärarna har av arbetet med elevers psykiska hälsa när det gäller det egna ansvaret, existerande stödfunktioner samt fram- och motgångar i arbetet. Undersökningar visade att elevhälsoarbetet i dagens skolor, var bristfälliga och speglade inte elevernas behov. Arbetet saknade en utgångspunkt från det salutogena perspektivet som innefattar hälsofrämjande och förebyggande insatser. Dessa insatser syftar till att stärka och bibehålla elevers hälsa, lärande och utveckling. Undersökningarna visade även att skolor istället arbetade utifrån ett patogent perspektiv, vilket innefattade en utgångspunkt från de faktorer som orsakar psykisk ohälsa. För att undersöka uppsatsens syfte har en kvalitativ metod använts med semistrukturerade intervjuer. Samtalen bearbetades till unika berättelser som senare analyserats utifrån ett salutogent perspektiv. Deltagarna består av fyra grundskolelärare, med en erfarenhet i yrket som sträcker sig mellan 2–27 år, från två olika kommuner samt från både kommunala skolor och en friskola. Resultatet visar att grundskollärarna utför insatser med utgångspunkt i både salutogent och patogent perspektiv, men att det patogena är dominerande. Grundskollärare upplever att elevhälsoarbetet kan förbättras, samt att de själva bär på ett stort ansvar i det arbetet. De motgångar lärarna upplever är resursbrist i form av tid, kunskap, material och utrymme att testa andra lösningar. Lärarna lyfter en drivande rektor i elevhälsoarbetet och samtal med sina kollegor som bidragande faktorer i arbetet. Samtliga lärare beskriver ett gott samarbete med stödfunktioner, men upplever att de ibland är frånvarande eller inte kan ge den hjälp lärarna behöver. Avsaknaden av stödfunktioner samt skolledningar som inte alltid lyckats förse med det som behövs för ett fungerande elevhälsoarbete, kan ha lett till de brister som förekommer i deltagarnas skolor.

Syftet med studien är att analysera lågstadielärares inställning till och användning av läxor, då läxor inte uppmanas till att användas i lågstadiet i styrdokumentet Läroplan för grundskolan samt förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11). Syftet besvaras med tre forskningsfrågor, vilka är: • Vilka för- och nackdelar presenterar lärarna med att använda läxor i lågstadiet?• Vad tar lärarna utgångspunkt i vid utformningen av läxor?• Hur förhåller sig lärarna till olika utomstående faktorer som kan påverka elevernas möjlighet till att inhämta kunskap genom läxor? Det råder en pågående debatt i samhället om läxors att vara eller inte vara i lågstadiet, det förekommer nämligen skilda meningar om läxors funktion och nytta bland lärare, politiker och forskare, både på lokal och nationell nivå. I relation till läxor belyser Skolverket vikten av att alla människors olikheter ska respekteras och tillgodoses, vilket även lärarna i studien tar i beaktning när de utformar läxor. Det empiriska materialet som ligger till grund för våra analyser av lärares förhållningssätt är baserat på semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med åtta lärare i lågstadiet, från två olika regioner i Sverige.Resultatet i studien visar att lågstadielärarna främst ser läsläxan som ett medierande ve rktyg, alltså ett; materiellt redskap som eleverna tillägnas för att eleverna ska få tid utanför skolundervisningen till färdighetsträning och repetition av redan genomgånget innehåll i undervisningen. Vidare belyser studien att lärarna menar att läxor handlar om att alla elever måste få känna att de lyckas i sin utveckling och att läxor inte ska bli en börda. Därför anser lärarna i studien att läxor med olika svårighetsgrader är ett bra alternativ att erbjuda eleverna, för att läxorna ska bli likvärdiga och meningsskapande. Nyckelord: didaktik, sociokulturellt perspektiv, lågstadielärare, kvalitativa intervjuer, förhållningssätt, läxor.

Studiens övergripande syfte är att studera vilken roll rörelse har inom förskolan, vad pedagogerna har för kunskap om rörelse samt vilka planerade och oplanerade fysiska aktiviteter man använder sig av. Datainsamlingen har skett genom en kvalitativ metod som bestod av telefonintervjuer med pedagoger som är verksamma inom förskolan. På grund av pandemin hade jag inte möjlighet att träffa pedagogerna på deras arbetsplats. Det insamlade materialet har analyserats och diskuterats utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv och från tidigare forskning. Resultaten visar tydligt att pedagogerna använder sig av rörelse i många olika miljöer och situationer för att utmana barnen. Aktiviteterna kan vara både planerade och oplanerade och pedagogernas perspektiv är att barnen tycker att rörelse är roligt. Resultatet visar även att barnen tycker att rörelse blir ännu roligare ifall pedagogerna deltar och utför rörelser tillsammans med barnen och om de får prova på olika fysiska aktiviteter. Det framkom även att pedagogerna vill ha en bredare kunskap om rörelse och fysiska aktiviteter i förskolan.

Syftet med studien är att skapa kunskap om F-3-lärares uppfattningar om elevers koncentrationssvårigheter, samt deras strategier för att möta dessa elever. Studien har utgått ifrån frågeställningarna Vilka likheter och skillnader kan identifieras mellan lärares olika uppfattningar om elevers koncentrationssvårigheter?, Vad har lärarna för farhågor om inget görs åt en elevs koncentrationssvårigheter?  och På vilka sätt uppger lärare att de hanterar elevers koncentrationssvårigheter? Då syftet är att skapa kunskap om lärares uppfattningar och erfarenheter om elevers koncentrationssvårigheter är fenomenografi och fenomenologi studiens utgångspunkter. Fenomenografi innebär människors uppfattningar och fenomenologi deras erfarenheter. För att besvara studiens frågeställningar intervjuades sex stycken lärare verksamma i årskurserna F-3 på olika skolor inom samma kommun. Intervjuerna transkriberades och det är dessa transkriberingar som ligger till grund för analysen. Resultatet visade att lärare främst anser att det är skolans ansvar att hjälpa elever med koncentrationssvårigheter, samt att det oftast inte är i eleven problemet ligger, utan i strukturen  och  organiseringen av skolan. Vidare visade resultatet att lärare ser många olika orsaker som kan ligga bakom en elevs koncentrationssvårighet, och att problemet kan vara rotat i individen eller miljön. I och med detta tryckte lärarna också på vikten av att försöka ta reda på vad som är grunden till problemet. De olika typer av strategier som lärarna nämnde kan kategoriseras i följande teman; struktur, rörelse, ljud, verktyg och hjälpmedel, dialog och relation, samt motivation. Valet av strategi skilde sig beroende på eleven i fråga och orsaken bakom problemet. Ifall läraren inte gör någonting åt en elevs koncentrationssvårigheter menar de intervjuade lärarna att följande saker kan uppstå; att eleven får negativ uppmärksamhet eller kan bli utåtagerande, att eleven får sociala svårigheter, att eleven hamnar efter och inte klarar kunskapsmålen, att eleven utvecklar en negativ inställning till skolan, samt att eleven utvecklar en dålig självkänsla.

Detta arbete tar del av bildelevers uppfattningar av sitt eget lärande genom kvalitativdata som insamlats genom semistrukturerade intervjuer. Uppsatsens syfte är att genom elevintervjuer analysera grundskolans bildundervisning utifrån teorin om självreglerat lärande (SRL). Bakgrunden till skolans samt bildämnets framväxt visar på ämnets många förändringar. Förståelsen för ämnets förändringar är viktiga för att förstå potentiella sambandet mellan bildämnet och självreglerat lärande. Data som erhållits från intervjuerna har analyserats utifrån teori om självreglerat lärande. Med hjälp av elevers egna förklaringar om sitt lärande har jag uppmärksammat teman i deras svar samt kodning som upprepats. Resultatet av analysen visar att självreglerat lärande är en utmanande modell för högstadieelever att ta till sig. Elever funderar inte på vad de lärt sig utan fokuset ligger på betyget och att slutföra uppgiften.

The aim of this study is to contribute with knowledge about preschool teachers’ thoughts and experiences of how the use of digital tools can enhance learning in biology teaching. Seven teachers who actively work with digital tools in biology teaching in preschool were interviewed using semi-structured interviews. The interviews focused on what biology teaching can look like in preschool and how digital tools can enable learning. The main results show that teachers use digital tools to mediate knowledge and meaning-making and to create engaging indoor experiences. In addition, the results show that digital tools should be used in a social context. Implications for biology teaching in preschool include that preschool teachers should use digital tools to enhance learning and that digital tools possibly can function as a more knowledgeable “person”.