Lärares högläsning är betydelsefull i den grundläggande läsundervisningen och används mycket i de tidiga skolåren. Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka lärares erfarenheter och tankar om högläsning samt hur lärare arbetar med högläsning i sina klassrum. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer med lärare i lågstadiet. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedan med en tematisk analysmetod. Resultatet visade att lärares högläsning är ett frekvent inslag i skolvardagen och högläsning kan ske i någon form i samtliga skolämnen. Lärarna i denna studie har olika syften med sin högläsning, de två främsta är lärandesyfte och avslappningssyfte. Vidare framkom det genom analysen att läraren och hens modellering har en betydande roll i högläsningen, lärarna menade att de har möjlighet att påverka elevernas läsförståelse, ordförråd och deras motivation att vilja delta i högläsningen. Resultatet visade även att fördelarna med lärares högläsning är många och studiens deltagare beskrev inga nackdelar.

Syftet med denna undersökning är att undersöka hur införandet av undervisningsbegreppet i läroplanen för förskolan har påverkat verksamheten samt hur covid-19 pandemin påverkat verksamheten. Det sociokulturella perspektivet används för att förstå undervisningen och hur den planeras för samt bedrivs i förskolan. Begreppen mediering, appropriering och den proximala utvecklingszonen bidrar till analysen genom att se lärande i förskolan ur ett sociokulturellt perspektiv. Semistrukturerade intervjuer används för att undersöka förskolans verksamhet ingående. Delstudierna är kvalitativa och uppdelade efter förskolans yrkeskategorier. Delstudie ett utgår från förskollärarnas syn och delstudie två utgår från barnskötarnas syn på undervisning och covid-19s påverkan på verksamheten.   Delstudiernas resultat visar i stora drag att både förskollärare och barnskötare bedriver undervisning i förskolan. Undervisningsbegreppet har påverkat verksamhetens form och respondenterna är eniga om att pandemin har påverkat verksamheterna och möjligheterna till att planera och bedriva undervisning. Planering lyfts som en viktig aspekt vilket tar sin utgångspunkt i barnens tidigare erfarenheter och intressen. Vidare lyfter respondenterna att det är roligt och meningsfullt att bedriva undervisning med barnen och följa deras utveckling.   Studiens titel är delvis tagen från en förskollärares svar på en intervjufråga och hela förskollärarens svar återfinns på sidan 23 i studien.

Studiens syfte är att undersöka sex lärares åsikter om sina didaktiska val i undervisningen i årskurs 1–3 relaterat till elevernas ordförrådsutveckling. Detta är viktigt att undersöka eftersom tidigare forskning visar att lärare använder olika undervisningssätt för att utveckla elevernas ordförråd. Olika undervisningssätt ger eleverna olika förutsättningar för deras utveckling av ordförrådet.  Med en kvalitativ metod har semistrukturerade intervjuer genomförts med lärare i årskurs 1–3. Studiens resultat har analyserats och tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I studiens resultat framkommer att samtliga deltagare säger sig arbeta med ordförrådsundervisning genom högläsning. Det framkommer också att samtliga deltagare arbetar med ordundervisning på andra sätt, bland annat med hjälp av olika material som till exempel läroböcker och Ipads. Genom lärarnas uttalanden kan utläsas en medvetenhet om vikten av ett rikt ordförråd. / <p>Svenska</p>

Bakgrund: Patienter som vårdas i heldygnsvård inom vuxenpsykiatrisk vård för alkoholabstinens vid alkoholberoende har visat sig vara i en utsatt situation. Abstinenssymptom begränsar patientens vilja och förmåga till delaktighet i den egna vården. Detta kan vara en utmaning för sjuksköterskan som ska vårda patienterna genom en abstinensbehandling. Delaktighet har visat sig vara betydelsefull för patienter vid abstinensbehandling för alkoholberoende. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av hur patienters möjligheter till delaktighet främjas vid abstinensbehandling för alkoholberoende inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård. Metod: Studien är en intervjustudie med kvalitativ ansats. Åtta sjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys på latent nivå. Resultat: Det framkom tre kategorier och ett tema i studiens resultat: Att ge och ta emot information, Att visa intresse och engagemang, Att förmedla och samarbeta samt temat; Ett givande och tagande. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att patienters möjligheter till delaktighet främjades då de gav patienten information och tog emot information från patienten. Att som sjuksköterska visa intresse och engagemang upplevdes betydelsefullt för främjandet av delaktighet. För att främja delaktighet behövde sjuksköterskan samarbeta med andra professioner. Detta beskrevs som att de förde patientens röst vidare till teamet eller teamets röst till patienten. I temat ett givande och tagande framkom det att sjuksköterskorna tog emot patienternas berättelse för att ge tillbaka denna med andra ord för att främja deras möjligheter till delaktighet. Ett givande och tagande kan ses på olika nivåer, ett givande från sjuksköterska till patient men också tvärtom där patienten gav och sjuksköterskan tog.

Ambulanssjukvården är i ständig utveckling. Det som en gång var taxiverksamhet är idag en avancerad akutsjukvård som bedrivs utanför sjukhusen. Ambulanspersonal möter dagligen olika utmaningar och svårigheter i sitt yrke. En särskild utmaning är då de ställs inför att möta barn. År 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige. Denna stärker barnets rättigheter, inte bara i samhället utan även i sjukvården. Smärtlindring för barn fortsätter att vara undermålig. Tidigare forskning har främst fokuserat på föräldrars eller ambulanspersonalens upplevelse vid omhändertagandet av barn. Därigenom uteblir barnets egna unika perspektiv och berättelser. Syftet är att belysa barnets upplevelser av smärta och smärtlindring i en prehospital kontext. En kvalitativ design användes och tio ostrukturerade narrativa intervjuer med barn genomfördes. Dessa analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen genererade en huvudkategori, tre generiska kategorier och sju subkategorier. Essensen av resultatet är den smärtsamma händelsens aspekter. Det är en mångfacetterad upplevelse att för barn drabbas av smärta. Negativa känslor skapas av smärtan och gör att barnet upplever ett lidande. Smärtlindringen upplever barnet är effektiv och baseras både på omvårdnad och farmakologi. Barnets strategier vid smärtlindring prehospitalt liknar de som används av barn intrahospitalt. Upplevelsen av mötet med ambulanspersonal har även likheter med hur vuxna patienter beskriver fenomenet. Det behövs mer forskning på barn avseende det prehospitala omhändertagandet, främst kvalitativ för att få mer nyanser av deras upplevelse. Genom en ökad förståelse om barnets smärtupplevelse och dess syn på smärtlindring kan omhändertagandet av smärtpåverkade barn förbättras. Ambulanssjuksköterskan bör fokusera på att inge trygghet i situationer då barnet upplever smärta för att skapa förutsättningar för en effektiv smärtlindring.

Covid-19 har drabbat en stor del av världens befolkning och prehospitala sjuksköterskor är mitt i smittans front och vårdar patienter med akut behov av sjukvård. Vårdandet av patienter med konstaterad eller misstänkt covid-19 sker i olika miljöer och även i trånga utrymmen inne i ambulansen. Nya riktlinjer vid användning av skyddsutrustning har uppdaterats under pandemins utveckling och blivit en stor del av vårdandet. Tidigare forskning betonar vikten av användning av skyddsutrustning vid utsatthet av smitta hos sjukvårdspersonalen. Covid-19 har bedömts som riskklass tre vilket innefattar smittämnen som kan medföra allvarliga konsekvenser där smittspridningen är stor och möjligheten att förebygga eller bota är begränsade. De prehospitala sjuksköterskornas utsatthet och rädsla vid vårdmötet kan leda till ökad stress vilket kan öka risken för ohälsa. Rädslan och stressen kan vara en ökad risk till att omvården av patienter med covid-19 försämras. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med covid-19 prehospitalt. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats utfördes där tio sjuksköterskor som arbetar prehospitalt intervjuades. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever olika dimensioner av känslor, rädsla för sin egen utsatthet och hälsa, men även oro av att föra smittan vidare till familjemedlemmar. Det framkommer även att skyddsutrustningen blivit en vardag för sjuksköterskor att arbeta och bidrar till en ökad trygghet under pandemin, men den beskrivs även utgöra en påfrestning i form av fysiska samt psykiska besvär. Skyddsutrustningen upplevdes även som en barriär och bidrog till kommunikationssvårigheter mellan sjuksköterskor och patient under vårdmötet.

Tidigare forskning påvisar en ökad frekvens av hot och våld riktat mot blåljuspersonal. Forskningen visar att över hälften av ambulanspersonalen har någon gång utsatts för hot och våld under arbetstid. Forskning som undersöker ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våldssituationer är begränsad. Syftet med studien är att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våld, samt undersöka hur vårdandet påverkas av hot och våld i den prehospitala vårdmiljön. Studien är av kvalitativ design med ostrukturerade intervjuer. Tio intervjuer med ambulanssjuksköterskor genomfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta och analysera materialet som resulterade i fyra generiska kategorier med två till fyra subkategorier vardera. Studien visar att ambulanssjuksköterskan upplever en rad olika känslor som otrygghet och ifrågasättande av den egna kompetensen vid hot och våldssituationer. Erfarenhet är en viktig aspekt i att kunna hantera plötslig förändrade vårdmiljöer. Patientmötet blir lidande vid hot och våld och det kollegiala stödet påtalas som en ytterst viktig aspekt i bearbetningsprocessen och i lärandet av hur dessa situationer kan hanteras. Ambulanssjuksköterskan efterfrågar utbildning för att kunna riskbedöma och hantera hot och våldsamma situationer prehospitalt. Ett utökat arbetsgivarstöd är önskvärt för att kunna bearbeta de emotionella och fysiska konsekvenserna i efterförloppet.

Bakgrund: Mödrahälsovården (MHV) utgör ett viktigt forum för hälsofrämjande arbete. Barnmorskor förväntas samtala om matvanor med gravida kvinnor, men tidigare studier visar att barnmorskor inte alltid upplever detta lätt. Problematiken återfinns i brister gällande kunskap och möjlighet till utbildning, samt i relation till en balansgång i mötet för att inte förolämpa den gravida kvinnan.  Syfte: Att belysa hur barnmorskor inom mödrahälsovården upplever sina möjligheter att samtala om matvanor med gravida kvinnor.  Metod: En kvalitativ metod tillämpades. Tre barnmorskor rekryterades och intervjuades utifrån en semistrukturerad frågeguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Analysprocessen resulterade i tre kategorier.  Resultat: Barnmorskorna beskrev såväl främjande som utmanande faktorer i samtalet om matvanor. Barnmorskorna upplevde riktlinjer som betydelsefulla i relation till professionens hälsouppdrag, men såg utmaningar i att samtidigt inte uppfattas tillrättavisande i fall där den gravida kvinnan inte efterfrågade ett samtal om matvanor. Kunskapsluckor beskrevs som barriärer för individanpassade råd och medförde även en osäkerhet i att besvara kostrelaterade frågor. Tidsramen för samtal om matvanor var begränsad och barnmorskorna såg ett behov av att kunna samverka med dietister.  Slutsats: Barnmorskorna upplevde nationella riktlinjer som främjande för möjligheten att avsätta tid för samtalet om matvanor och kunna påbörja hälsofrämjande arbete i ett tidigt skede. Samtidigt beskrevs vissa svårigheter i samtalet om matvanor, där den gravida kvinnan inte alltid var mottaglig för en dialog vid den tidpunkt som ämnet förväntades lyftas. En annan svårighet var den att formulera individanpassade kostråd, detta förklarades vara relaterat till förekommande kunskapsluckor. De barriärer som barnmorskorna identifierade skulle kunna minimeras genom att initialt beröra ämnet matvanor under en föräldragruppsträff, som senare kompletteras med mötet hos barnmorskan. Kunskapsluckor skulle kunna fyllas genom ett lärande utbyte från dietist- till barnmorskeprofessionen. Slutligen såg barnmorskorna ett behov av att kunna remittera fler gravida kvinnor till dietistprofessionen. Därmed kan framtida forskningsinsatser med fördel studera hur en länk mellan barnmorska och dietist skulle vara möjlig och hur dessa två aktörer framgångsrikt skulle kunna samarbeta.

Bakgrund Idag har forskningen kommit långt med arbetet om hur en hälsosam kosthållning bör ser ut, men med ständigt florerande kostråd i media kan det vara svårt för allmänheten att veta vad som stämmer. En av de nyare informationskanalerna där många budskap om kost finns är sociala medier, där unga kvinnor är de flitigaste användarna. Det finns dock inte särskilt mycket forskning gjort på hur unga kvinnor påverkas av kostråd de möter i dessa kanaler. Syfte Syftet med studien var att öka kunskapen om unga kvinnors förhållningssätt till mat och ätande och hur det kan förstås i relation till de informationskanaler som de tar del av. Metod Åtta kvinnor i åldrarna 20 - 25 år intervjuades med hjälp av en semi-strukturerad frågeguide. Intervjuerna spelades in och transkriberades ordagrant och analyserades sedan med hjälp av Granheim och Lundmans metod för kvalitativ innehållsanalys. Resultat Informanterna sökte efter en balans i den egna kosthållningen, vilket beskrevs som att både de fysiska och psykiska behoven bör tillgodoses. Det innebar även att kunna unna sig godsaker ibland utan att känna skuld eller skam. Negativa känslor kopplat till mat och ätande kunde periodvis uppstå, framförallt i samband med att de jämförde sig med personer på sociala medier. Informanterna använde flertalet olika källor till sin kostrelaterade information, vilket de hade olika strategier för att värdera tillförlitligheten i. Slutsats Det gemensamma men svåruppnådda målet för informanterna var att finna en balans i den egna kosthållningen. En central faktor var användandet av sociala medier, vilket visade sig ha stor effekt på förhållningssättet till kosten. Mer forskning krävs på området för att yrkesutövare inom kostrådgivning skall kunna anpassa och effektivisera sitt arbetssätt efter rådande förhållanden. / Background Today science has come a long way determining what a healthy diet includes. Yet there is a steady stream of different dietary advice circulating which can make it difficult for the general population to determine what is right and wrong. One of the newer channels where dietary advice is found is on social media platforms. Here the most frequent users have been shown to be young women. However, little research is done on how young women are affected by the dietary advice they encounter on these channels. Aim The aim of this study was to increase the knowledge about young women's approaches to food and eating and how this can be understood in relation to the different information channels they consume. Method Eight women between the ages of 20-25 years were interviewed using a semi- structured questionnaire. The interviews were recorded and transcribed and then analyzed using Granheim and Lundman’s Method for Qualitative Content Analysis. Results The participants aspired balance in their own diets which was described as a state where both the physical and mental needs are accounted for. It also meant being able to indulge in goodies sometimes without feeling guilt or shame. It appeared that negative feelings about one's own diet could periodically arise, especially when the participants compared themselves with influencers on social media. The participants used several different informative channels for accumulating diet-related information, of which they had different strategies for evaluating the reliability of. Conclusions The common but unobtainable goal was to achieve a balanced dietary approach. The use of social media was proved to have major influence on the relation to one's own diet. More research is needed on the subject for professionals working within the dietary advisory sector to be able to adapt their way of working to the current circumstances.

SAMMANFATTNING Endoskopiska undersökningar är vanligt förekommande vid diagnostisering av gastrointestinala sjukdomar. Checklistor för att öka patientsäkerhet vid kirurgi används runt om i världen och studier visar på goda resultat. Under år 2015 inleddes ett projekt vid ett akutsjukhus i Stockholm där en checklista implementerades med fokus på säker och personcentrerad endoskopi. Patienter har enligt lag rätt att vara delaktiga i hälso- och sjukvården samt att få en vård vilken är säker och personcentrerad. Specialistsjuksköterskan ska kunna implementera evidensbaserade forskningsresultat i det akuta omhändertagandet av patienten. En individuellt anpassad kommunikation och dialog med patient och anhöriga ska föras och patientinformationen ska förmedlas så att patientsäkerheten är god oavsett arbetsbelastning och patientflöde. Specialistsjuksköterskan ska samarbeta på ett respektfullt sätt med övrig vårdpersonal i vårdteamet och vårdkedjan. Utvärdering och uppföljning är viktiga delar vid implementering. Utifrån detta ter det sig viktigt att belysa och beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta och bedriva omvårdnad utifrån en checklista inom endoskopisk kontext.   Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att arbeta utifrån Checklista för Säker och Personcentrerad Endoskopi [CSPE].   Studien bygger på åtta intervjuer med sjuksköterskor vilka arbetade på endoskopienheter. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och en intervjuguide användes. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera insamlad data.   Respondenterna beskrev att arbete utifrån CSPE upplevdes ge patienterna en delaktighet på ett strukturerat sätt samt bidrog till en säker vård. Utmaningar vilka beskrevs var en mindre följsamhet till checklistan vid stress och ovana vårdteam.   Införandet av CSPE verkar ha bidragit till en ökad säkerhet för patienterna. Patienternas delaktighet upplevdes ha ökat då de blivit aktivt involverade i sjuksköterskans sammanfattning inför den endoskopiska undersökningen. Utmaningar i vårdteamet angående samarbetet behöver lyftas fram och bemötas.   Nyckelord: Endoskopi, checklista, personcentrerad vård, patientsäkerhet, intervjustudie