Archives can tell us many things about the past. The purpose of this guide is to facilitate the work of those who want to know more about the documents associated with death sentences. The guide gives a brief introduction to the history of the death penalty in Swedish legal history, to the legal process and to the judicial authorities. It also adresses the relationship between the various bodies and the relationship between law and jurisprudence. The guide presents primarily the archives of Nedre justitierevisionen and of Svea hovrätt. The guide presents what kind of information can be found and provides guidance as to how these documents are sought. Through a case study, we learn that records can give answers to many questions regarding a person sentenced to death.

<p><strong>Varför har FN inte kunnat erkänna våldtäkt som ett krigsbrott?</strong></p><p>Denna studie har ägnats åt att upplysa användning av våldtäkt och andra former utav sexuella övergrepp under krig och dess konsekvenser för utsatta kvinnor. Studien har tillämpat en kvalitativ och litterär metod. Den största delen av materialet har tagits ur diverse artiklar, dokument och tidsskrifer. Uppsatsen upplyser kvinnors rättigheter inom den internationella arenan och studien ifrågasätter varför Förenta Nationerna (FN) har dröjt (ca.50 år) med att identifiera våldtäkt som ett krigsbrott inom internationall lagstiftning.</p><p>Första delen av uppsatsen kommer att presentera de underliggande teorierna som preciserar konceptet sexuellt övergrepp och mer djupgående, också förklara anledningar bakom anvädning av våldtäkt, därav begränsa dess anvädning inom krigsförhållanden.</p><p>Andra delen av uppsatsen sätter fokus på termen våldtäkt och dess utveckling inom den juridiska ramen. Den behandlar folkrätt, och framhäver även orsaker till FN’s svaghet och svårighet att kunna erkänna, inte bara våldtäkt som ett krigsbrott, utan också andra frågor som är problematiska för FN att kunna hantera. Eftersom begreppet ’våldtäkt’ är relativt brett, faller det både under kvinnors rättigheter och i sin tur under mänskliga rättigheter. Av denna anledning kommer uppsatsen att ta upp de möjliga anledningar om varför det har dröjt för FN, men också dess svårighter, att kunna erkänna anvädning av våldtäkt som ett vapen inom krig.</p><p>Tredje delen av uppsatsen tar upp några av de möjliga problem som är ohanterliga för FN, bland annat kulturella skillnader och individuella åsikter mellan medlems staterna, vilket medför brist på konsensus. Uppsatsen ifrågasätter även om kvinnors rättigheter är del av mänskilga rättigheter. Utöver det kommer även uppsatsen resonera kring FN’s dilemma att kunna särskilja sin roll som ett mellanstatligt och transnationellt organ. Och sist men inte minst kommer suveräniteten, som varje stat har rätten till att erhålla, att diskuteras. Denna punkt kommer att klargöra den oenighet som förekommer mellan medlems staterna, vilket ännu än gång har resulterat i det dröjsmål som uppstått i att kunna indentifiera våldtäkt som ett krigsbrott.</p> / <p><strong>Why haven’t the UN been able to recognise rape as a weapon of war?</strong></p><p>The thesis enlightens the usage of rape in war and the consequences this has brought on women who have been subjected to rape. The bulk of the information is taken from various articles, documents and journals and the method used is of a qualitative nature. The thesis sheds light upon women’s rights in the international arena and questions why it took so long (almost 50 years) for the United Nations (UN) in addressing rape as a war crime within international law.</p><p>The first part of the thesis will present various theories that elucidate the word sexual violence and more accurately ‘rape’ in the context of war. The second part generates the judicial part that will depict the difficulty for the international community to address rape as a war crime within international law.</p><p>Furthermore the thesis takes the approach in presenting obstacles faced by the UN, within the framework of human rights, to handle delicate issues such as rape and sexual violence. Since rape is, to a large extent, complicated and a broad concept, and since it falls under the category of women’s rights and under human rights, the thesis will explain reasons behind the dawdling and the hurdles faced by the UN in accepting rape under the category of war crime.</p><p>The third part of the thesis will present possible predicaments that are unmanageable for the UN. Some possible issues that the thesis has touched upon, is cultural diversity and differing opinions among the member states which has resulted in lack of consensus. Furthermore, the study will present the notion of women’s rights, and question if they are part of human rights. The thesis will also discuss the dual role of the UN and its struggle for the past decade to uphold its role both as an intergovernmental as well as a transnational body. Lastly the thesis will enlighten sovereignty that each state must enjoy. Sovereignty has resulted in lack of agreement among the member states which again has caused delay in recognising rape as a war crime.</p>

<p>Varje suverän stat bestämmer sin beskattningsrätt, de subjekt och objekt som staten ålägger skatt. Om två skilda staters beskattning träffar samma person och transaktion, uppstår in-ternationell juridisk dubbelbeskattning. Eftersom dubbelbeskattning kan leda till en mycket hög beskattning av en enskild, och därmed verka som ett hinder för internationell handel, ingår stater skatteavtal i vilka rätten att beskatta fördelas mellan staterna. Skatteavtalen skapar därmed en inskränkning av den rätt staten tar sig i den interna lagstiftningen. Sverige har ett 90-tal skatteavtal med olika länder; en majoritet av dessa följer den avtalsmodell som arbetats fram inom OECD. När Sverige ingår ett skatteavtal ska avtalet införlivas med svensk rätt för att bli gällande lag. Det sker genom en särskild inkorporeringslag.</p><p>I den interna skatterätten finns regler som förhindrar skatteflykt. Ett exempel på sådana regler är CFC-lagstiftning, genom vilken staten utökar sitt skatteanspråk till att omfatta vis-sa utländska bolag som ägs av personer med hemvist i staten. Vid CFC-beskattning beskattas ägaren för den vinst som sker i bolaget. Det har länge pågått en debatt om huruvida CFC-lagstiftning är förenlig med skatteavtalen, och då främst artiklarna 7 (inkomst av rörelse) och 10 (utdelning) i OECD:s modellavtal.</p><p>Under 2008 avgjorde Regeringsrätten frågan om förenlighet mellan CFC-beskattning och skatteavtalen. I RÅ 2008 not. 61 hade Skatterättsnämnden funnit att det svensk-schweiziska skatteavtalet inte förhindrade den svenska CFC-beskattningen. Nämnden hade tolkat avtalets artiklar och funnit att den svenska beskattningen var möjligt. Regeringsrätten fastställde nämndens beslut, men resonerade på ett annat sätt. Domstolen fann att inkorporeringsla-gen och den interna CFC-lagstiftningen var likställda. Skatteavtalet skulle alltså ej ha ett fö-reträde. Då lika lagar motsäger varandra uppstår en regelkonkurrens. Denna konkurrens kan lösas genom att tillämpa principerna om speciallags respektive senare lags företräde. Regeringsrätten fann att CFC-reglerna ska ha företräde eftersom de tillkommit senare än skatteavtalet och är riktade mot just den situation fallet gällde. Domen blev kritiserad för att den frångår den folkrättsliga förpliktelsen att tillämpa avtalet.</p><p>I uppsatsen analyseras RÅ 2008 not. 61. Analysen utgår ifrån fyra delsyften: varför och hur tillämpar domstolen regelkonkurrens; finns det en grund för ett företräde för skatteavtal framför intern rätt; utgör domen ett tax treaty override; och vad hade en tolkning av avtalet kunnat ge för resultat?</p><p>Slutsatsen innefattar kritik av Regeringsrätten dom, särskilt gällande tillämpning av principerna för regelkonkurrens, men ger även visst stöd för domstolens resonemang kring när regelkonkurrens uppstår.</p>

<p>Den svenska CFC-lagstiftningens förenlighet med internationella åtaganden i form av skatteavtal baserade på OECD:s modellavtal har varit ett omdiskuterat ämne inom svensk lagstiftning under mer än ett decennium. Tvistigheten kring CFC-lagstiftningens förenlighet med skatteavtal förekommer också i andra medlemsstater av OECD.</p><p>Den svenska CFC-lagstiftningen tillämpas sedan 1 januari 2004. Rättsföljden av lagstiftningen framgår av 39 a kap. 13 § IL. Syftet med CFC-lagstiftningen är att förhindra en erosion av den svenska skattebasen. Utan CFC-lagstiftning skulle en skattebetalare kunna etablera företag i lågbeskattde jurisdiktioner enbart i syfte att minska den totala skattebördan. Genom att tillämpa CFC-lagstiftningen beskattas en delägare löpande för sitt innehav i den utländska juridiska personen.</p><p>Enligt förarbeten är CFC-lagstiftningen förenlig med de svenska skatteavtalen. Lagstiftaren lägger stor vikt vid ordalydelsen i kommentarerna till OECD:s modellavtal. OECD rekommenderar medlemsstaterna att tillämpa lagstiftningen.</p><p>Uppsatsen visar att CFC-lagstiftningen är förenlig med skatteavtal baserade på OECD:s modellavtal. Syftet med skatteavtal är att förhindra juridisk dubbelbeskattning. CFC-lagstiftningen ger upphov till ekonomisk dubbelbeskattning. Diskussionen gällande CFC-lagstiftningens förenlighet med skatteavtal beror på kommentarernas rättsliga verkan samt därtill framställda anmärkningar.</p> / <p>The Swedish CFC legislation and its compatibility with international commitments in form of tax treaties based on OECD Model have been disputed in the Swedish legislation for more than a decade. Whether CFC legislation is compatible with tax treaties is also disputed in many other Member States of the OECD.</p><p>The Swedish controlled foreign company legislation entered into force on 1 January 2004. The legal effect of the legislation is covered in chapter 39 a, section 10 of the Swedish Income Tax Act. The basic purpose of CFC legislation is to prevent an erosion of the Swedish tax basis. Without CFC regulations a taxpayer would be free to establish companies in low-tax jurisdictions for the sole purpose of reducing the overall tax burden. By applying the legislation a Swedish resident shareholder will be taxed on all the income that is attributed from a foreign subsidiary, regardless of when the income is distributed.</p><p>In the preparatory works the government argues that the CFC legislation is compatible with Sweden’s tax treaties, based on OECD Model. The government’s opinion is mostly based on the statement in the Commentary to the OECD Model. The legislation is recommended by the OECD.</p><p>This thesis concludes that the CFC legislation is compatible with tax treaties based on the OECD Model. The purpose with tax treaties is to avoid juridical double taxation. The CFC-legislation gives rise to economic double taxation. Therefore the legislation can be justified. The discussion of the CFC legislation compatible with tax treaties depends of the relevance of the Commentary but also on observations given to the Commentaries.</p>

The Universal Declaration of Human Rights and Fundamental Freedoms and the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights state that everyone has the right to good health. According to the conventions, the states have obligations to prevent and combat disease, and if necessary, ensure that the conditions for treatment of the disease are appropriate (UDHR 1948, UNCESCR 1966). The broad wording in the conventions on the right to good health includes the right to care of substance use disorders. In the 1960ies the World Health Organization recommended, that people with such disorders should be seen as sick and that the legislation governing such care should be in accordance with special administrative legislations and not criminal legislation. The recommendation indicates WHO:s clear position that persons with substance use disorders primarily should be treated as persons suffering from disease and in need of care, and not primarily as disruptive individuals or criminals who should be disciplined or punished. This applies also to situations when treatment and care cannot be provided on a voluntary basis, but compulsorily. In Swedish context, the most commonly mentioned law in these cases is the social special legislation Law (1988: 870) on care of misusers, special provisions (LVM). Ever since the implementation of LVM in 1982, its legal position as well as application in institutional care has been subject of critical discussions within social work as well as in social science research. Such debate in the Nordic countries has until now mostly been marked by two important limitations. First, most comparisons are restricted to very few countries, e.g. four of the Nordic countries; secondly the notion of involuntary care is often limited to social legislation on compulsory care without taking criminal justice legislation or mental health legislation into account. The present dissertation studies legislations on compulsory commitment to care of persons with substance use problems (CCC), and compares these legislations from a larger number of countries, on global or European levels. This approach makes it possible to explore the great variation in CCC legislation between countries, i.e. type of law (criminal justice, mental health care and social or special legislation),  time limits (maximum duration) as well as levels of ambition, ethical grounds, criteria for admission, and adaption to human and civil rights.  In addition, the comparisons between many countries are used to investigate factors related to different national choices in legislations from country characteristics, e.g. historical and cultural background as well as economic and social conditions, including level and type of welfare distribution. Available datasets from different times permits trend analyses to investigate whether CCC or specific types of such are increasing or decreasing internationally.          Empirical materials: Article I is based on three reports from the WHO on existence of CCC legislation, before the millennium shift, in 90 countries and territories in all populated continents. Articles II and IV are based on own data collection from a survey in 38 European countries. Article III uses a combination of those data and additional information from country reports in scientific and institutional publications in three times of observation during more than 25 years, and including a total of 104 countries. Additional data for Articles I and II are information on various countries' characteristics obtained from different international databases.          Findings based on data from WHO reports at the eve of the millennium show that CCC legislation was very common in the world, since 82 per cent of the 90 countries and territories had such law. Special administrative (“civil”) legislation (mental health or social) was somewhat more prevalent (56 %), but CCC in criminal justice legislation was also frequent and present in half of the countries. The study shows that economically stronger countries in the western world and many of the former communist countries in Eastern Europe, the so-called "first and second worlds" in cold war rhetoric, more often had adapted to the recommendations made by WHO in the 1960ies, with CCC more often regulated in civil legislation. In the so-called "third world" countries, CCC in criminal justice legislation dominated. The new data collection from 38 European countries ten years later confirmed that legislation on CCC is very common, since 74 per cent of the explored countries have some type of legislation. The most common type was now CCC in criminal legislation (45%), although special administrative legislation (mental health or social) was almost equally common (37%). Special administrative legislation on CCC (both acute and rehabilitative), was more common in countries with historic experience of a strong influential temperance movement, and in countries with distribution of health and welfare more directed through the state, while countries with less direct government involvement in distribution of health and welfare and lacking former influence of a strong temperance movement more often had CCC in criminal justice legislation. During all the 25 years period from early 80ies up to 2009, it was more common for countries to have some type of law on CCC than not, although some reduction of CCC legislation is shown, especially during the last decade. But within countries having CCC, more cases are compulsorily committed and for longer time duration. This is related to a global shift from civil CCC to CCC in criminal justice legislation, directly in the opposite direction from what WHO recommended in the 60ies. Changes in CCC legislation are often preceded with national political debate on ethical considerations, and criticisms questioning the efficiency and content of the care provided. Such national debates are frequent with all types of CCC legislation, but ethical considerations seem to be far more common related to special administrative (civil) legislation. National legislations on CCC within Europe should conform to the human and civil rights stipulated in ECHR (1950). There seems, to be some limitations in the procedural rules that should protect persons with misuse or dependence problems from unlawful detentions, regardless type of law. The three types of law differ significantly in terms of criteria for CCC, i.e. the situations in which care may be ensured regardless of consent.        Conclusions: It is more common that societies have legislation on CCC, than not. This applies internationally – in all parts of the world as well as over time, for a period of 25 years, at least. Sweden’s legislative position is not internationally unique; on the contrary, it is quite common. Law on CCC tend to be introduced in times of drug epidemics or when drug-related problems are increasing in a society. Changes in CCC legislation are often preceded by national debates on ethics, content and benefits of such care. These findings here discussed may reflect different concurrent processes. A shift from welfare logic to a moral logic may be understood as more moralization, perhaps due to relative awaking of traditionalism related to religious movements in various parts of the world (Christian, Hindu, Muslim or other). But it may also be understood from more libertarianism that stresses both individual responsibility for one’s welfare and the state´s responsibility to discipline behaviours that inflict negatively on the lives of others. Possibly do these two tendencies work in conjunction to one another. At the same time, however, there is a stronger emphasis on care content within criminal justice CCC, especially in the Anglo-Saxon drug court system. Some shift within Civil CCC is also noticed, i.e. from social to mental health legislation. Thus drug abuse and dependence is increasingly more recognized and managed in the same way as other diseases, i.e. an increased normalization. Since social CCC has been more in focus of research and debates, this may also result in CCC turning into a more hidden praxis, which from ethical perspectives is problematic. The thesis shows that there are examples of focus on humanity and care in all three of the law types, but there are also examples of passive care, sometimes even inhumane and repressive, in all types. Thus, type of law cannot be said to in general correspond to a specific content of care. Although CCC can be delivered in accordance with human and civil rights, there is still a dissatisfying situation concerning the procedural rights that should ensure the misuser his/her rights to freedom from unlawful detention. The possibility to appeal to a higher instance is missing in about 20 percent of European CCC laws, although not differentiating one type of legislation from the others. A clear difference between the three law types concerns criteria that form the basis for who will be provided care according to the laws. This is of major importance for which persons of the needy who will receive care: addicted offenders, out-acting persons or the most vulnerable. The criteria for selecting these relate to the implicit ambitions of CCC – correction, protection, or for support to those in greatest need for care. The question is what ambition a society should have concerning care without consent in case of substance abuse and addiction problems. The trend that CCC according to special administrative legislation is declining and criminal legislation increases in the world should therefore be noticed.     Keywords: Alcohol, drugs, substance misuse, coercive care, compulsory commitment to care, involuntary care, mandatory care, legislation, human and civil rights, comparative analysis, prediction models, and trend analysis / <p>Vid tidpunkten för disputationen var följande delarbeten opublicerade: delarbete 4 inskickat.</p><p>At the time of the doctoral defence the following papers were unpublished: paper 4 submitted.</p>

Bakgrund: Den 1 december 2016 trädde Lag (2016:947) om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) i kraft. Syftet är att göra hållbarhetsredovisningen mer transparent och jämförbar. Vissa bolag ska enligt denna lag upprätta en hållbarhetsrapport där hållbarhetsfrågor som mänskliga rättigheter, miljö, sociala förhållanden och information om dess personal presenteras. Ungefär 1600 företag påverkas av den nya lagen och kommer således tvingas hållbarhetsredovisa från och med årsredovisningen som avser 2017. Syfte: Denna uppsats syftar till att undersöka hur nya lagkrav kring hållbarhetsredovisning har påverkat hållbarhetsredovisningen för företag noterade på Small Cap inom konfektion- och finansbranschen. Metod: Studien tillämpar en deduktiv ansats med induktiva inslag och utför en kvalitativ innehållsanalys. Studien använder sig av en longitudinell fallstudie där empiri hämtas från Odd Molly och Venue Retail Group från konfektionsbranschen samt Midway och MedCap från finansbranschen. Insamlingen av data består av årsredovisningar från samtliga bolag och mellan åren 2014–2017. Slutsats: Studien visar att hållbarhetsredovisningen för företag noterade på Small Caps har påverkats av Lag (2016:947) om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554). Den finner mönster av att studiens fyra bolag har gått från en allmän till en mer företagsspecifik hållbarhetsredovisning. Vidare så tillför studien branschspecifika insikter om hur utvecklingen av konfektions- och finansbranschens hållbarhetsredovisning sett ut mellan 2014–2017. / Introduction: On December 1, 2016, Act (2016: 947) amending the Annual Accounts Act (1995: 1554) entered into force. The purpose is to make the sustainability report more transparent and comparable. Large Companies now have to establish a sustainability report under which sustainability issues such as human rights, the environment, social conditions and information about its personnel are reported. About 1600 companies are affected by the new law and will therefore be required to report on sustainability from the annual report relating to 2017. Purpose: This paper aims to investigate how new regulations for sustainability reporting have affected the sustainability reports for companies listed on Small Cap in the clothing and finance industry. Method: The study applies a deductive approach with inductive elements and conducts a qualitative content analysis. The study uses a longitudinal case study where the empirical data is collected from Odd Molly and Venue Retail Group from the clothing industry, as well as Midway and MedCap from the finance industry. The collection of data consists of annual reports from these companies between 2014-2017. Conclusion: The study shows that sustainability reporting for companies listed on Small Cap has been affected by Law (2016: 947) as amended in the Annual Accounts Act (1995: 1554). It finds that the four companies of the study have gone from a general to a more company-specific sustainability report. Furthermore, the study provides insights on the development of the clothing and finance industry's sustainability report expires between 2014-2017.

Begreppet hushållsavfall och därmed jämförligt avfall från annan verksamhet infördes i svensk lagstiftning genom kommunala renhållningslagen (1970:892) på 70-talet. En skyldighet att bortforsla och hantera hushållsavfall och därmed jämförligt avfall från annan verksamhet ålades kommunerna samtidigt som ett förbud för andra att hantera avfallet lagfästes. Dokumentation över visst offentligtansvar för avfallshantering i Sverige finns daterat så långt tillbaka som på 1300-talet. På den tiden var renhållning avfallshanteringens främsta syfte vilken efterhölls på grund av sanitära skäl. Avfallslagstiftningen tjänar fortsatt att motverka nedskräpning, men idag är därutöver syftet med det kommunala avfallsmonopolet och omhändertagandeförbudet, skyddet för människors hälsa och miljön. Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall från annan verksamhet vilket omfattas av det kommunala avfallsmonopolet definieras i 15 kap. 3 § miljöbalken (1998:808). Hushållsavfall är ett snävare begrepp än avfall, vilket innebär att avfallet först måste falla under avfallsdefinitionen för att komma i fråga som hushållsavfall. Tolkningen av avfallsdefinitionen har till stor del fastslagits genom EU-domstolens praxis. I Sverige råder sedan 70-talet oklarhet om vilket avfall som omfattas av därmed jämförligt avfall från annan verksamhet i 15 kap. 3 § MB och således omfattas av det kommunala avfallsmonopolet. Konsekvensen är att kommuner och verksamhetsutövare saknar kunskap om sina rättigheter och skyldigheter, vilket i sin tur leder till konflikter mellan verksamheter och kommuner. Eftersom avfall av given anledning inte hanteras på ett optimalt miljömässigt sätt, undergrävs i längden miljöbalkens syfte, att skydda människors hälsa och miljön. Flera områden av avfallshanteringen regleras idag av EU-rättsliga bestämmelser. Avfallshierarkin i artikel 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv1 (avfallsdirektivet) implementerades i 15 kap. 10 § MB genom SFS 2016:7822. Avfallshierarkin är en av flera viktiga principer i avfallsdirektivet, genom vilken en prioriteringsordning fastställs för vad som allmänt utgör det totalt sett bästa miljöalternativet inom lagstiftning och politik på avfallsområdet. Kommunens avfallsmonopol och avfallsdirektivet har skyddsintresset för hälsa och miljö gemensamt. I uppsatsen visas att svensk rätt sedan 2018 tillämpats i förenlighet med avfallshierarkin. I de fall var verksamheter visat att de hanterar deras avfall jämförligt med hushållsavfall enligt en metod med högre prioritet enligt avfallshierarkin än den kommunen eller dess anlitade entreprenör kunnattillgodose har verksamheterna givits dispens från det kommunala avfallsmonopolet. Något som kan ifrågasättas är att verksamhetsutövare i dagsläget fordras genomgå ett dispensansökningsförfarande för att tillåtas ansvara för det egna hushållsavfallet. För närvarande pågår nationella åtgärder för ytterligare tillnärmning av svensk lagstiftning till avfallsdirektivets syfte och ändamål samtförbättring av genomförandet i svensk rätt.

Syftet med uppsatsen är att undersöka företrädesrätten mellan CFC-lagstiftningen och skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz med utgångspunkt i RÅ 2008 ref. 24 och RÅ 2008 not. 61. I syftet ingår även att redogöra för vilka rättsliga effekter RÅ 2010 ref. 112 orsakar. Enligt gällande rätt ingås ett skatteavtal mellan två eller flera stater i syfte att undvika dubbelbeskattning, förhindra skatteundandragande och främja handeln över gränserna. Skatteavtal införlivas i svensk rätt genom införlivandelagen och därmed tillämpar Sverige ett dualistiskt rättssystem. När det gäller tolkningen av skatteavtal framförde HFD i RÅ 1996 ref. 84. att tolkningen av skatteavtal handlar om att försöka fastställa parternas gemensamma avsikt. Detta sker med hjälp av de metoder som finns i artiklarna 31–33 i 1969 års Wienkonvention. Utöver skatteavtalen har även CFC-regler behandlats. För att klassas som ett CFC-bolag krävs det att företaget går med överskott, är en utländsk juridisk person och har lågbeskattade inkomster. För att anses ha lågbeskattade inkomster krävs det att två rekvisit är uppfyllda - att personen inte alls beskattas eller beskattas lindrigt. I uppsatsen behandlas även huvudregeln och kompletteringsregeln som avgör om en inkomst är lågbeskattad. För att en delägare ska omfattas av CFC-reglerna ska hen vara en fysisk eller juridisk person som är skattskyldig, ingår i en intressegemenskap direkt eller indirekt genom andra utländska personer, och innehar eller kontrollerar minst 25% av den utländska juridiska delägarens röster. Företrädesrätten mellan CFC-lagstiftningen och skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz orsakar ett problem. Eftersom skatteavtal är folkrättsligt bindande förutsätter man att skatteavtal ska ha företräde, men detta tankesätt vände i RÅ 2008 ref. 24, RÅ 2008 not. 61, då CFC-lagstiftningen fick företräde framför skatteavtalet. HFD tillämpade principen lex posterior som innebär att en senare tillkommen lag har företräde framför äldre lag vilket bidrog till att CFC-lagstiftningen som tillkommit långt efter skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz skulle gälla. Detta medförde osäkerhet i tillämpningen och antalet förhandsbesked ökade hos SRN. Uppsatsen når slutsatsen med beaktande av gällande rätt att rättsläget fortfarande är oklart vad gäller företrädesrätten mellan CFC-lagstiftningen och skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz. HFD har i RÅ 2010 ref. 112 inte begränsat tillämpningen av derogationsprinciperna i förhållande till skatteavtal, men har uttryckt att skatteavtal som begränsar tillämpningen av intern rätt ska ges företräde. Detta orsakar förvirring och osäkerhet i tillämpningen av skatteavtal. Vilket leder till att rättsläget är oklart och kommer troligtvis vara det, så länge inte en ny lagstiftning korrigerar HFD:s avgöranden.

Studiens syfte var att genom en kvantitativ granskning av domstolsfall gällande grov kvinnofridskränkning undersöka om fängelsestraffets längd varit associerat med de olika åtalspunkter som styrkts. Vidare undersöktes eventuella samband mellan vittnesmål om olika typer av våld och huruvida dessa återfanns i de styrkta åtalspunkterna. Olika former av upprepat och systematiskt våld som drabbar kvinnor i nära relationer har bedömts ske i så pass hög utsträckning att det både på internationell och nationell nivå betraktas som en folkhälsofråga. Inom svensk lagstiftning finns en unik möjlighet att ta krafttag mot denna typ av brottslighet i form av brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning. Detta möjliggör att samla flera enskilda och i sig straffbara handlingar och gå till åtal för vad som då kan anses utgöra ett grovt brott och därmed möjliggöra att strängare påföljd döms ut än vad som är möjligt vid enskilda brottstillfällen. Intentionen med lagstiftningen var att ge en samlad bild av kvinnans utsatthet och möjliggöra att även de straffrättsligt lindriga gärningarna inkluderas. Den aktuella studiens resultat visade att trots detta så var det fysiskt våld som hade en avgörande roll i dessa åtal och att man därmed kan ifrågasätta huruvida rättsväsendet lyckas nå upp till det mål som var avsett med brottsrubriceringen. / The aim of this study was, through a quantitative review of court cases concerning serious women’s peace violations, to investigate whether the length of the prison sentence was associated with the various charges that were confirmed. Furthermore, any connection between testimonies of various types of violence and whether they were found in the substantiated charges was investigated. Various forms of repeated and systematic violence affecting women in intimate partner relationships have been assessed to such an extent that, at both international and national levels, it is considered a public health issue. Swedish legislation offers a unique opportunity to take action against this type of violation of women's rights. This means an opportunity to collect several individual and in itself criminal offenses and to prosecute as what can then be considered a serious crime and thereby enable more severe penalties to be sentenced than possible in individual criminal cases. The intention of the legislation was to provide a unified picture of the woman’s vulnerability and to enablethe less severe criminal offences to be included as well. The result of the current study showed that, despite this, it was physical violence that had a crucial role in these prosecutions which in turn raises the question whether one fails to reach the goal that was intended with the criminal classification.

Denna studie syftar till att undersöka hur miljötillsynsarbetet fungerar i de regioner som har direkt tillverkning av plastpellets, samt de som använder plastpellets som insatsvara vid produktion i Sverige. Studien undersöker också hur krav och miljötillsyn kan förhindra eventuella utsläpp av plastpellets och om uppfattningarna gällande dagens miljötillsynsarbete i Sverige skiljer sig åt mellan verksamheter och tillsynsmyndigheter. Resultaten samlades in genom två enkäter, en anpassad till verksamheter och en anpassad till tillsynsmyndigheter, samt genom två intervjuer. Enkäterna hade 18 respondenter från myndigheter och 20 respondenter från verksamheter. De två intervjuerna inkluderande plastbranschen och den tillsynsvägledande myndigheten. De kvantifierbara frågorna analyserades genom t-test och regressionsanalyser och de kvalitativa frågorna analyserades genom innehållsanalyser. Enligt studiens respondenter kan mer och likartad miljötillsyn, bra kommunikation och tydliga regelverk minska utsläpp av plastpellets. Det framkom även att en blandning av reglerande tillsyn och verksamheters frivilliga åtaganden är det som både myndigheter och verksamheter tror fungerar bäst för att förhindra utsläpp av plastpellets. Mer frekventa miljötillsynsbesök uppskattades av verksamheter, medan myndigheter inte hade sådana statistiska samband. Studien bekräftar att det finns olika uppfattningar kring miljötillsyn mellan verksamheter och tillsynsmyndigheter, men att frågan är komplex och kräver ytterligare forskning. / This study aims to investigate how environmental supervision works in the regions that have direct production of plastic pellets, and those that use plastic pellets as input in production in Sweden. The study examines how requirements and environmental supervision can prevent possible emissions of plastic pellets and whether perceptions regarding current environmental supervision in Sweden differ between industries and authorities. The results were collected through two questionnaires, one adapted to industries, one adapted to authorities, and two interviews. The questionnaires had 18 respondents from authorities and 20 respondents from industries. The two interviews included the plastics industry, and the guiding supervisory authority. The quantifiable questions were analysed by t-tests and regression analysis and the qualitative questions were analysed by content analysis. According to the study's respondents, more and similar environmental supervision, good communication and clear regulations can reduce emissions of plastic pellets. It also emerged that a mixture of regulatory supervision and the industries’ voluntary commitments is what both authorities, and industries believe works best to prevent emissions of plastic pellets. More frequent environmental inspection visits were appreciated by industries, while authorities did not have such statistical relations. The study confirms that there are different views on environmental supervision between industries and supervisory authorities, but that the issue is complex and requires further research.