Ce travail se fonde sur la littérature critique existante sur les drones militaires, des études de cas et le travail de Michel Foucault sur le biopouvoir pour mettre en évidence les ressorts du pouvoir immunitaire. Nous cherchons à définir la logique immunitaire et à montrer ses ramifications en utilisant une de ses incarnations : les avions sans pilote utilisés à des fins militaires pour la surveillance et le bombardement par les États-Unis notamment. Ce travail analyse principalement les relations de pouvoir auxquelles sont soumis les corps dans l’assemblage. Si les travaux actuels ont insisté sur la place du corps du pilote de drone, ou opérateur, dans l’assemblage disciplinaire, notre étude des corps au sol comme partie intégrante du dispositif homme-machine met en évidence une logique constitutive du nous et du eux. La souveraineté est en effet le mécanisme qui fonde un groupe sur le commun, en excluant les autres, et qui trace ses frontières sur le principe de préservation de ce groupe. Ces frontières peuvent être celles d’un État, du monde occidental, mais aussi de certains quartiers, dans les villes, plus rentables que d’autres. Ce souci de préservation d’une communauté va aller de pair avec le développement d’un racisme institutionnalisé servant à organiser les vies à protéger et celles qu’on peut abandonner et même, et c’est pour cela que le pouvoir immunitaire superpose biopouvoir et pouvoir souverain, à éliminer si l’on estime qu’elles posent une menace. / This work draws on the existing critical literature on drone warfare, case studies and Michel Foucault’s work on biopower to highlight how immunity unfolds. I seek to define immunity by using one of its embodiments: pilotless devices used in contemporary conflicts for surveillance and bombing, mostly by the United States. This work mainly analyses the power relations to which the bodies that form the drone assemblage are subjected. If current analyses have insisted on the position of the drone pilot, or drone operator, in the disciplinary assemblage, my focus on the bodies on the ground as an essential part of the man-machine apparatus shows a way of constituting us and them. Sovereignty is indeed the mechanism by which a group constitutes itself on what they have in common, excluding others, and which confuses its borders with the principle of preservation. These borders can be those of a State, of the western world, but also of some city neighbourhoods. This obsession with community preservation is going to develop in parallel with institutionalised racism, which serves to organise lives which must be protected and those which can be abandoned and even killed if considered a threat. This is why I argue that biopower and sovereign power overlap in immune power.

Submitted by Silvana Teresinha Dornelles Studzinski (sstudzinski) on 2016-07-27T17:02:01Z No. of bitstreams: 1 Vivian Fetzner Ritter_.pdf: 3189206 bytes, checksum: ce6421835c8ce427fb8c65b2d0fd6b5e (MD5) / Made available in DSpace on 2016-07-27T17:02:01Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Vivian Fetzner Ritter_.pdf: 3189206 bytes, checksum: ce6421835c8ce427fb8c65b2d0fd6b5e (MD5) Previous issue date: 2016-03-28 / FAPERGS - Fundação de Amparo à Pesquisa do Estado do Rio Grande do Sul / O objetivo do presente estudo é investigar as noções de espaço nas obras de Michel Foucault em relação a seus modos de subjetivação a partir do itinerário cronológico de suas obras. Para tanto, examinam-se as noções de verdade, poder e sujeito, tríade que perpassa a problemática do espaço e é premissa para mostrar como na tríplice divisão do poder – poder soberano, poder disciplinar e biopoder – há uma relação específica com o espaço e como ambos produzem efeitos de verdade e formas de subjetivação nas suas práticas de poder. Defende-se que a noção de espaço, a princípio, aparece de forma sólida no contexto da disciplina; se desterritorializa no espaço biopolítico; e nos últimos cursos e escritos de Foucault se realiza como espaço ético da verdade nas práticas do cuidado de si. / This research aims to investigate the notions of space in the works of Michel Foucault in relation to their modes of subjectivity, following the chronological itinerary of his works. Therefore, we searched for the ideas of truth, power and subject, a triad which transcends the question of space and is a premise to show how in the division of power in three - the sovereign power, the disciplinary power and the bio-power – there is a specific relationship to space and how both produce effects of truth and forms of subjectivity in their practices of power. We defend that the notion of space, at first, appears in a solid form in the context of the discipline; is deterritorialized in the bio-political space; and, in the last courses and writings of Foucault it develops itself as an ethical space of truth in the self-care practices.

While an estimated one-third of the United States population has a tattoo, tattoos are still seen as a sign of deviance. The appearance of the first tattoos in the United States were relegated to the bodies of the lower classes and outcasts of society. Over the past few decades tattoos have migrated on to the celebrity skin of today's pop culture icons. In the past twenty years, tattoos have moved from deviant subcultures to the mainstream, and yet are still considered to be a mark of the disfavored factions of society. The dominant culture continues to regard the bearers of tattoos as social deviants, while at the same time appropriating tattoos for use as fashion statements, beauty enhancements, and mechanisms for continued oppression. While tattoos make their way from the prison cell to the pop culture runway, how are they perceived by law enforcement? Are tattoos still seen as markers of deviance or has law enforcement adopted the mainstream culture's perception and view tattoos as self-expressive artwork? Do tattoos negatively influence law enforcement's judgment where individual discretion is exercised? The purpose of this study was to examine the arrest patterns of arrestees with visible tattoos using a critical theory perspective to determine if tattoos and arrest seriousness are related. This study also examines tattoo placement and type in affecting the severity of arrest charges. The data used in this study is a random sample of 2011 Pinellas County Florida arrestees (N=3,733). Numerous logistic regression models were utilized in this analysis and resulted in no consistently significant association between tattoos (visibility, placement, or type) and severity of offense charges. This provides evidence that the use of tattoos as a marker for deviance does not appear to influence police behavior any differently than other characteristics such as race.

In this thesis I have developed a theoretical framework using Michel Foucault’s metaphor of the panopticon and applied the resulting discursive methodology to prominent risk assessment texts in Tasmanian Government child protection services. From the analysis I have developed an innovation poststructural practice of discursive empathy for use in child protection social work. Previous research has examined discourses such as madness, mothering, the family and masculinity using Foucault’s ideas and argued that each is a performance of social government. However my interest is in ‘the best interests of the child’ as governmentality; risk as the apparatus through which it is conducted and child abuse its social effect. In applying a discursive analysis, practices of risk assessment are therefore understood to actually produce intellectual and material conditions favourable to child abuse, rather than protect children from maltreatment. The theoretical framework produces in this thesis incorporates three distinct components of Foucault’s interpretive analytics of power: archaeology, genealogy and ethics. These components provide a structure for discourse analysis that is also a coherent methodical practice of Foucault’s notion of ‘parrhesia’. The practice of parrhesia involves social workers recognised that social power is subjectively dispersed yet also hierarchical. Using this notion I have analysed ‘the best interest of the child’ as a panopticon and argued that child abuse is a consequence. This thesis therefore demonstrates how child protection social workers can expose the political purpose involved in the discourse ‘the best interests of the child’, and in doing so challenge the hostile intellectual and material conditions that exist for children in our community. In concluding, I identify how discursive empathy is a readily accessible skill that social workers can use to practice parrhesia in a creative way.

<p>Språket har en central roll i diskursanalys eftersom språket formar vår verklighet. På samma sätt bidrar medier till hur vi upplever världen omkring oss. Medier förmedlar representationer av verkligheten och utesluter samtidigt andra. Ett forum där detta sker är sexrådgivningsspalter i kvällstidningar. En klichéartad bild av den sexuella relationen mellan man och kvinna är att mannen ses som styrd av drifter och instinkt medan kvinnan är nästintill ointresserad av sex. Biologiska skillnader används ofta som argument för att hävda olikheter som dessa och en av den här studiens utgångspunkter är att konstruktioner av kön, genus och sexualitet har moderniserats men likväl fortfarande produceras. Syftet med studien är att med hjälp av genusteoretisk diskursanalys undersöka hur kön, genus och sexualitet konstrueras i sexrådgivningsspalter i Aftonbladet och Expressens söndagsbilagor under 2008. Vid diskursanalys är teori och metod nära sammankopplade. De teoretiker som ligger till grund för studien är bland andra Michel Foucault, Judith Butler och Ernesto Laclau och Chantal Mouffe. Genom att kombinera dessa teoretikers perspektiv med varandra har jag funnit ett fruktbart angreppssätt för intresseområdet. Analysen visar på konstruktioner av kön, genus och sexualitet genom att för varje tema med tillhörande underteman ge exempel från analysmaterialet. I samtliga analyserade texter utgår Aftonbladet och Expressens sexrådgivning från att män och kvinnor är biologiskt olika och nästan samtliga texter utgår från att människors handlingar är ett uttryck för en inre genusidentitet som är olika för män och kvinnor. Studien visar att både traditionella könsroller och en obligatorisk heterosexualitet konstrueras i sexrådgivningens diskurs. Inom den hegemoniska sexdiskurs som kvällstidningars söndagsbilagor ger uttryck för är det legitimt att tala positivt om heterosexuella samlag och olika sorters sexdrifter (mellan män och kvinnor) som styrks med referenser till bland annat forskning som legitimerar biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Det finns ett snävt utrymme för alternativ till de normativa föreställningar som präglar större delen av analysmaterialet men i den mån de existerar redogör analysen även för konkurrerande och antagonistiska diskurser i sexrådgivning.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att studera konstprojektet och bloggen ”Post A Secret” utifrån ett bekännelseperspektiv i allmänhet och ”Post A Secret” som en ny typ av bekännelse i synnerhet. Projektet baseras på att individer anonymt skriver ner en hemlighet på ett egenhändigt gjorda vykort och skickar in till skaparen Frank Warren som publicerar dem på hemsidan. Den tidigare forskningen behandlar två övergripande teman; bekännelse och Internet. Dessa får stort utrymme i uppsatsen på grund av att projektet är en kombination av flera olika medier och infallsvinklar och behöver förstås utifrån den kontext i vilket det konstrueras. Den teoretiska och begreppsliga referensramen ger bakgrund och förståelse för den samtid inom vilken bekännelsen förstås. Med Vivien Burrs socialkonstruktionism i grunden arbetar jag med Norman Faircloughs kritiska diskursanalys för att analysera vykortens form och innehåll i varsin del och undersöker även hur de samverkar till att konstruera bekännelsen I analyskapitlet avhandlas även hur projektet konstruerar hemligheten, det autentiska uttrycket, det vill säga på vilket sätt projektet uppfattas som ärligt och seriöst och vad anonymiteten får för konsekvenser för projektet. I en avslutande diskussionsdel för jag ett resonemang kring den hur vi kan se ”Post A Secret” som en ny typ av bekännelse då den främst fokuserar på ett identitetsskapande snarare än ett tvång, men också hur kombinationen av medier och genrer tillsammans med anonymiteten och det estetiska skapar en spänning mellan aktör och betraktare. De förändringar jag funnit gör också ”Post A Secret” till en resurs för att förstå vår samtid genom utnyttja anonymitetens frispråkighet, men kan även användas för att se hur autenticiteten idag söker nya vägar.</p>

<p>Undersökningens syfte är att utifrån en diskursteoretisk ansats beskriva och analysera bakgrunden till Norrköpings folkparks tillkomst samt folkparksstyrelsens uppfattning om den ideale besökaren under slutet av 1800-talet. Granskningen görs med utgångspunkt från frågorna: med vilka argument resonerade folkparkens styrelse att parken skulle byggas, vad kan man utifrån denna argumentation utläsa om folkparkens funktion och vem var den ideale besökaren enligt folkparksstyrelsen? De resultat som framkommit vid analysen bör ses som tolkningar gjorda utifrån Foucaults teorier om disciplinering och makt.</p><p>Folkparken var under slutet av 1800-talet en social arena för disciplinering av arbetare. Folkparkens utformning i kombination med tillkomsten av ordningsregler och övervakning kan i det här sammanhanget bl.a. ses som ett led i arbetet med att förändra besökarnas beteende. Borgerlighetens förhoppning var att genom disciplinering utifrån de fastställda reglerna för korrekt beteende skapa ordningsamma, flitiga och tidsmedvetna arbetare. Detta gjordes delvis i syfte att höja fabrikernas effektivitet och kvalitén på den tid som arbetaren sålde till företagen.</p><p>Borgerligheten sökte även förändra besökarnas relation till naturen och indirekt till nationen genom att skapa ideala förutsättningar för upplevelser och konsumtion av den genuint svenska naturen. Disciplineringen i folkparken skedde parallellt med indoktrineringen av det genuint svenska i andra sammanhang. I skolan förmedlades bilden av den svenska naturen via dikter, bilder, konst och sång och understödde upplevelserna i folkparken. Förhoppningen var att dessa erfarenheter skulle öka arbetarnas fosterlandskärlek och indirekt förbättra arbetarnas relation till nationen och borgerligheten.</p>

<p>This essay examines expressions of power and resistance, in relation to gender and sexuality, in Karin Boye´s novel Kallocain. I read the novel´s theme of resistance on a level of sexuality. Because differing sexualities and genderpractises are often hidden within the heteronormative mechanisms of oppression, I focus my reading on the meaning of the room and the eye. With theories of Michel Foucault and queer theories, I show how the novel´s rooms in both a material and an immaterial way demarcate based on heteronoramative structures. Further I use the theoretical tools of Foucault and show how looks become the gatekeepers of normativity. I investigate how Judith Butler’s theory on how gender is performatively constructed take shape in the novel and how there can be queer leakage, for example in the potentially homoerotic relation between the two main male characters. I will argue that the heteronormative novelworld of Kallocain contains an emancipating potential in the rooms for resistance created both through the spirit of community in the “fools community” and in other relations, foremost the one between the main male character and the female who is married to him.</p>

<p>The objective of this essay has been to show how the image of the Soviet Union in “Alla tiders historia” differs in the 1989 and 2004 editions of the book. To explain these differences I have used a discourse analytic perspective, mainly inspired by Michel Foucault and his philosophical theories of the constructions of objects, and also Faircloughs critical discourse analysis inspired by Gramsci.</p><p>In this paper the two editions of “Alla tiders historia” are presented with quotes which are then analysed from using my theoretical framework. In the 1989 edition three themes emerged: continuity, undecidability and ambivalence, which together present an image of a Soviet Union which is not clearly defined within the political discourse.</p><p>In the 2004 edition this struggle over the discourse has been settled and the Soviet Union’s position as a dictatorship has been determined, at the same time as the Soviet Union is put in a negative relationship with Czar Russia and is connected with Nazi Germany. The hypothesis which this essay presume, that these differences reflect a greater discoursive shift on a social level has taken place since the dissolution of the Soviet Union in 1991 is in a sense confirmed.</p>

<p>Knut Wicksell var en briljant ekonom som främst visade på nya tillämpningar på andras ekonomiska teorier. Med min uppsats visar jag på en koppling mellan utilitarismen och nymalthusianismen, teorier som Wicksell var en stor anhängare av, som resulterar i en ekonomisk teori som går att koppla till det som den franske filosofen och idéhistorikern Michel Foucault kallar biopolitik. Statens roll bör enligt Wicksell vara att förädla individerna; att genom politiska åtgärder förbättra de enskilda individernas livskvalitet samt deras kvalité som producerande samhällsmedborgare.</p><p>På ett praktiskt plan handlar det om att medvetandegöra individernas möjlighet till kapitalbildning och därmed ge de möjligheter att lyfta sig själv upp ur fattigdom och misär. Vägen går genom kunskap och barnbegränsning; dessa två faktorer ger individen ett större värde inom samhället eftersom han inte lika lätt går att byta ut samtidigt som det ger staten en tydlig och viktig uppgift; staten ska skydda befolkningen från smärta och orätt. Dessa syften för stat och medborgare leder, tillsammans med en ökad kunskap, till kapitalutjämning inom samhället. Men enligt Wicksell är det viktigt att denna kapitalutjämning ska ske genom att individens arbete ger honom en rättmätig del av kapitalbildningen, något som staten bör garantera, men inte genom att man i onödan dränerar rika med hjälp av skatter på kapital, gåvor och arv.</p>