Lärare, pedagoger, författare, forskare och myndigheter – i stort sett alla som har en yrkesmässig koppling till fritidshem – har olika tankar, idéer och tal om som formar och omformar diskurser gällande fritidshemmets didaktik. Fritidshemmet har numera ett skolnära uppdrag och ska komplettera skolan. Fritidshemmets pedagogiska verksamhet är dock något annat än skolans vilket även motiverar behovet av denna studie. En pedagogisk verksamhet som bidrar till att stimulera elevers lärande och utveckling av förmågor genom att ha fokus på deras intressen, behov, nyfikenhet och erfarenhet. Fritidshemmets unika verksamhet kan möjliggöra en större självständighet i såväl val av innehåll samt med andra medel och metoder än skolans generellt mer inrutade verksamhet. Syftet med studien är att ur ett diskursteoretiskt perspektiv undersöka hur diskursen gällande didaktik i fritidshem framställs i tolv lärosätens självvärderingar och Universitetskanslersämbetets tolv yttrande vid bedömning av kvaliteten på grundlärarutbildningar med inriktning mot arbete i fritidshem. Utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv och en diskursanalytisk ansats studeras de diskursiva bilder som de olika institutionerna och myndigheten tilldelar begreppet didaktik i relation till undervisning i fritidshemmet och studenters blivande yrkesroll.Resultatet visar att det finns hegemoniska intentioner som riktas mot att förtydliga såväl didaktiken som den ämnesspecifika didaktiken i relation till fritidshemmets pedagogik. Examensmålet som uttalar att studenter specifikt ska visa förmåga att tillämpa sådan didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik som krävs för undervisning och lärande inom det fritidspedagogiska området och inom det eller de ämnen som utbildningen avser och för yrkesutövningen i övrigt blir en hegemonisk ekvivalenskedja i sig själv. Resultatet visar att begreppet didaktik beskrivs ur flera olika aspekter men vad som är fritidshemmets didaktik eller ämnesdidaktik redogörs inte mer än i ett fåtal antagonistiska exempel. Utifrån de analyserade texterna ger resultat ett den hegemoniska intentionen i att precisera didaktiken inte innebär att definiera begreppet utan snarare att beskriva på vilka sätt studenterna tillägnar sig denna didaktiska kompetens. / Teachers, educators, authors, researchers and authorities - virtually everyone who has a professional connection to School-Age Educare - have different thoughts, ideas and speeches that shape and reshape discourses regarding the didactics of the School-Age Educare. The School-Age Educare now has a school-based mission and will complement the school. The pedagogical activities are, however, something other than the school's needs, which also justifies the need for this study. An educational activity that helps to stimulate students' learning and development of abilities by focusing on their interests, needs, curiosity and experience. I believe that the School Age-Educare´s unique activities thus give children greater independence in both the choice of content and with other means and methods than the school's generally more structured activities do. The purpose of this study is to, from a discourse theoretical perspective, examine how the discourse regarding didactics in School-Age Educare is presented in twelve higher education institutions' self-evaluations and the University Chancellor's Office's twelve opinions when assessing the quality of primary teacher education with a focus on work in School-Age Educare. With a discourse theoretical approach, the discursive image that the various institutions and the authority give the concept of didactics in relation to teaching in School-Age Educare and students' future professional role is studied.The results show that there are hegemonic intentions aimed to clarify both the didactics and the subject-specific didactics in relation to the School-Age Educare pedagogy. The degree objective, which states that students must specifically demonstrate the ability to apply such didactics and subject didactics, including methodology required for teaching and learning in the School-Age Educare area and in the subject or subjects to which the education relates and for professional practice in general, becomes in itself a hegemonic chain of equivalence. The results show that the concept of didactics is described from several different aspects, but what the didactics of the School-Age Educare or subject didactics are, is not reported more than in a few antagonistic examples. The hegemonic intention of the University Chancellor's Office as an authority in specifying didactics does not mean defining the concept but rather describing the ways in which students acquire this didactic competence.

The title of this study is Blues & the Political: Identity, Conflict & Feminist Resistance in the Stockholm Informal Blues Music Network. The aim of this study is to examine struggles over power, the construction of identity and the role of the meanings of blues within the Stockholm blues music network from a feminist and intersectionalist perspective. The overarching research question is how the informal network could be seen as political in the sense of a societal struggle over power. Three major power struggles were identified in the interviews with white female blues musicians.   The first struggle takes place between female musicians and older men where conflicts about representation, recognition and authenticity are articulated. A major conflict is about how the blues should be played. Most of the interviewed musicians see themselves as playing modern blues, whereas the older men mostly are portrayed as “organizers”, “blues police”, or “puritans” with a conservative view of blues, and thereby discursively excluding the blues women from the genre, causing negative affect, mostly expressed by cursing. Especially younger blues women are contesting the concept of blues as a twelve-bar structure. Paradoxically, they all partly see it as a very significant element of blues, which indicates a masculine hegemony influencing their minds. Feminist resistance is expressed through irony, anger, debate, lyrics, and performance. Two out of seven musicians do not express a feminist ideology and several express fatigue and resignation. One of them, however, said that taking to the stage is almost enough as a form of resistance. In this way all musicians are ‘claiming space’.   The second power struggle takes place between younger and older musicians, where the younger ones can be seen as part of reproducing a hegemonic masculinity rendering the older blues women invisible. The third struggle concerns cultural appropriation. Black female musicians are said to be not good enough, not welcome because of critique of cultural appropriation or excluded because of their association with jazz, as the white musicians construct jazz as opposed to blues. Although the younger musicians partly express feelings of understanding towards their opponents and there is consensus about the importance of representation in general, the older blues women are more inclined to see accusations of appropriation as racism.

Title: What is a refugee, crisis & disaster? A comparative discourse analyses of SVT:s and Avpixlats reporting about refugees. The war in Syria, refugees and ISIS have been on the news agenda for a while. The perspective have been shifting throw different happenings about refugees, crisis, disaster and terrorism on one side. On the other side is what kind of newsagent that is reporting and there standing in society. Public service like SVT have there place on how to inform the public about different events around the world and then you have smaller news-agents thats growing in readers like Avpixlat who call themselves alternative journalism. They have less rules and regulations to follow in there news reporting and can therefor frame and angle information in a more free way. The purpose in this study is to compare how the image of refugees are created by reports from SVT and Avpixlat and how it relates to xenophobia of different kinds. The method that is used is discourse analysis and more precise Chantal Laclau och Ernesto Mouffes discourse theory. The specifik theories for the framework are ”orientalism", ”whiteness”, ”islamofobia”, ”myths”, earlier studies whit the theory of ”communitarian figures” and statistik misrepresentation of muslims as terrorists in news channels. Two different discourses where found in the material, ”refugee-crises” and refugee-crieses whiteout situation marks. The first one origins från Avpixlat and build on that there are no crises alongside the war in Syria, ISIS and refugees that flee from these factors. Refugees are fake, they are immigrants that come whit economic and potential terrorist purpose to other parts around the globe, with Europe in mind and especially Sweden. Refugees where seen as ”the other” in negativ terms, high rates if islamofobia were found, Sweden represent ”the good moral” and Syria represent the ”worst moral” in terms on symbolic witness. Europe and mostly Sweden portrays as the victim rather than refugees, SVT portrays the other way around and a drowned boy symbols refugee disasters around Mediterranean.

Syftet med denna studie är att omformulera svenskämnets didaktiska utgångspunkt genom att utgå från filosofen Jacques Rancières radikala förståelse av vad demokrati innebär. Detta görs genom en "dekonstruktiv" läsning av ämnets styrdokument där ett alternativt sätt att förstå ämnets didaktiska beståndsdelar formuleras (vilket i sin tur görs med utgångspunkt i Laclau & Mouffes "hegemoniska strategi"). Studien kommer fram till att en oreflekterad läsning av ämnets styrdokument riskerar att leda oss lärare till en odemokratisk förståelse av ämnet. Den belyser också (1) att skolan behöver ses som en arena som rymmer olika motstridiga förståelser av verkligheten, (2) att lärare behöver problematisera demokratibegreppet så att begreppet inte reduceras till att vara intetsägande och godtyckligt, och (3) att lärare bör sträva mot att skapa en didaktik som har större demokratisk potential snarare än att sträva mot illusionen om en ideal och slutgiltig demokratisk didaktik. Slutligen visar studien på en potential i att jobba ämnes- och yrkesöverskridande med skolans demokratiuppdrag utifrån det valda teoretiska perspektivet.

This study builds on the idea that discourses have the power to show that national identity did influence the puzzling foreign policy behaviour of India in March 2014 during the Crimean crisis. When analysing the material and illustrating the identified discourses, discourse- theorists Laclau and Mouffe’s framework is used both as theory and method. Discourse analysis has its starting point in the idea that the reality is accessed by the means of language. The use of Laclau and Mouffe’s discursive framework is motivated by the fact that it aims to create an understanding of the social phenomena in question (e.g. the Indian puzzling foreign policy behaviour) by applying discourse analytical tools on texts. Moreover, discourse analysis claims that identities are the result of discursive processes and that political articulation, e.g. foreign policy behaviour, creates the society; ideas that goes well with this paper. Since language is “structured discourses” and because it creates the world which we live in, it is possible to turn to the use of language when conducting a discourse analysis. To decipher which discourses that evolved around the Crimean crisis in March 2014, and to make the connection between national identity and foreign policy behaviour, articles from the three most read Indian newspapers in English are used as material. These articles are triangulated with statements published during 2014 on the homepage of the Indian Ministry of External Affairs. This paper tells a rather alternative story compared to that of interest- and power based explanations with roots in realism, since it emphasises that national identity influences foreign policy behaviour. The analysis concludes that two discourses can be deciphered in the material, namely Democracy and Multipolarity, which thus can be seen as elements of Indian national identity. These two discourses imply that the Indian national identity can explain its puzzling foreign policy behaviour in the Crimean crisis in March 2014.

Chantal Mouffe förklarar exkludering och demonisering av politiska partier som en kontraproduktiv strategi. När etablerade partier samlas kring en konsensus i mitten reduceras medborgarnas valmöjligheter och undergräver demokratin, menar Mouffe. Detta är exempel på politiska fenomen som enligt Mouffe leder till att högerpopulistiska partier gynnas, något som skett i flera Europeiska länder. Högerpopulistiska partier och rörelser växer på många håll i Europa och Mouffe menar att uppsvinget för högerpopulismen och den populistiska retoriken till stor del beror på de etablerade partiernas tillkortakommanden. Syftet med uppsatsen är att utifrån Mouffes teori, och med Sverige som exempel, förklara hur en svag regering och ett starkt högerpopulistiskt parti hänger ihop med oförmågan att tänka politiskt och reflektera över hur en vänstervriden populistisk motståndskraft skulle kunna se ut.

Undervisningen i gymnasieskolan har ett mål att förmedla kunskaper och värden som samhället vilar på, samtidigt ska eleverna utrustas med ett kritiskt tänkande för att kunna granska påståenden och förhållanden. Detta kan ses som ett dubbelt uppdrag i skolan och denna uppsats syftar till att belysa hur läroböcker i samhällskunskap, som riktar sig mot yrkesförberedande respektive studieförberedande elever, hanterar det dubbla uppdraget i framställningen av demokrati och medborgarskap. Fyra läroböcker har använts i undersökningen och analyserats med hjälp av diskursanalys och Chantal Mouffes teori om demokrati. Analysen visar att läroböckernas föreställning av demokrati karaktäriseras av representativ demokrati med medborgerliga rättigheter som yttrandefrihet, likhet inför lagen och allmän rösträtt. Alternativa sätt att konstruera ett demokratiskt samhälle exkluderas och olika tolkningar och perspektiv kring demokratiska principer saknas i läroböckerna. Kritisk tänkande riktas mot det som hotar det rådande demokratiska samhället, exempelvis direktdemokrati, politiska åsikter som inte respekterar yttrandefrihet och rättssäkerhet samt trakasserier och personliga påhopp mot politiker. Därmed undviker läroböckerna till stor del ett kritiskt tänkande mot den föreställda demokratin och det rådande demokratiska samhället, i synnerhet i läroböckerna som riktar sig mot yrkesförberedande elever.

Denna uppsats har visat att utformningen av samråds- och medborgarmöten har en viktig betydelse för dess förutsättningar att genomföras i linje med kommunikativa planeringsideal. Detta har kunnat påvisas genom deltagande observationer av hur samråds- och medborgarmöten sker i praktiken. Observationerna har genomförts med syfte att förstå möjligheter och utmaningar med att bedriva kommunikativ planering utifrån olika planeringsideal. För samråd generellt så tycks de allra flesta genomföras på kommuners hemsidor och inte i mötesform och av de som genomförs i mötesform tycks de flesta anordnas i öppet hus. Samtliga observerade möten, såväl samrådsmöten som medborgarmöten, innehöll brister gällande uppfyllande av kommunikativa planeringsideal, om än olika beroende på vilket planeringsideal en utgick från. I mitt arbete har jag utgått från två olika planeringsideal som inspirerats av Habermas (1984) och Mouffe (2000; 2008) och studerat hur två centrala aspekter för kommunikativ planering, konsensus och konflikt, hanterats under de observerade mötena. De mer fritt strukturerade medborgarmötena som inte är knutna till någon detaljplan visade sig generellt sätt ha fler mötesdeltagare och innehålla fler samtal och diskussioner jämfört med samrådsmötena oavsett om de anordnades i strukturerad form eller öppet hus- form. Utformningen av möten visade sig även ha en viktig betydelse för dess utfall oavsett vilket planeringsideal en utgick från. Utformningen är en aspekt som Habermas inte tar hänsyn till i sina idéer om perfekta samtalssituationer och resultatet från denna studie kan därmed anses relevant för framtida forskning att ta hänsyn till för att skapa mer kompletta teorier. Även policyskapare kan rimligtvis ha intresse av att inkludera utformningen av möten som en aspekt i framtida arbete för att förbättra möjligheterna till att kunna bedriva kommunikativ planering. Min studie stärker även Strömgrens (2007) tes att planeringen fortfarande är rationell i grunden, då jag empiriskt visat att tjänstemän rationaliserat vad som är ett lämpligt hållningssätt, med hänvisning till det allmänna intresset.

A Ópera Mouffe (1958) é um filme inaugural na obra da cineasta Agnès Varda. Um \"documentário-ficcional\" que utiliza diferentes modos expressivos, construído a partir de imagens em fluxo constituídas de forma ficional, a partir de elementos simbólicos, ou registradas em situações observacionais na rua Mouffetard, em Paris. De natureza subjetiva, o filme exibe, ainda, o primeiro registro do corpo de Varda em sua obra, na ocasião grávida de sua primeira filha, Rosalie. Foi a gestação que a mobilizou para a feitura do filme e a maternidade é o foco da narrativa. Varda faz desse pequeno curta uma espécie de manifesto feminista sensorial, ao apresentar, de forma poética, os conflitos reveladores das angústias das mulheres no interior da sociedade patriarcal, através da expressão em consonância dos arquétipos de Vênus e Deméter, respectivamente a Amante e a Mãe, conjugados na personagem central. Em vários de seus filmes posteriores, Varda irá expandir a configuração e combinação destes mitos, através de personagens que apresentam conflitos em relacionamentos, comportamentos, ou traços de personalidades que ecoam esses arquétipos. Essa característica possibilitou a Varda apresentar narrativas que permitem analisar criticamente o papel reservado às mulheres em nossa sociedade. / The Mouffetard Opera (1958) is an inaugural film in the work of French filmmaker Agnès Varda. A \"fictional documentary\" that uses different expressive modes, constructed from a flow of images constituted of fictional form, symbolic elements, and documentary images registered in observational situations at the Mouffetard Street, in Paris. Of subjective nature, the film also shows for the first time Varda\'s body in her work, at the time when she was pregnant of her first daughter, Rosalie. It was the gestation that mobilized her to make the film and motherhood functions as the trigger of the narrative. That short film is as a kind of sensorial feminist manifesto which reveals, in a poetic way, conflicts engendered by the anguish women experience within patriarchal society through the consonant expression of the archetypes of Venus and Demeter, respectively the Lover and the Mother, combined in the central character. In several of her ulterior films, Varda will expand the configuration and combination of those myths through characters that present conflicts in relationships, behaviors, or personality traits that echo those archetypes. Such tools allowed Varda to present narratives that allow a critical perspective over the role offered to women in our society.

Förevarande studie tar avstamp i den så kallade hedersdebatt som år 2002 blossade upp till följd av mordet på Fadime, en ung kvinna som i hederns namn mördades av sin pappa. Debatten behandlade främst orsaken till heder, och två huvudsakliga argumentationslinjer kom att utstakas: den kulturorienterade förklaringsmodellen och den feministiska förklaringsmodellen. Den förstnämnda, vilken innebar att kultur lades till grund för handlingar i hederns namn, var tongivande i den allmänna debatten. Den feministiska förklaringsmodellen, vilken förklarade heder som ett uttryck för patriarkala strukturer överlag, framhålls dock som mest legitim av forskare på ämnet. Förevarande studie ämnar undersöka vilka diskurser som kommer till uttryck kring fenomenet heder i media idag samt om diskursernas förhållningssätt till varandra förändrats sedan år 2002 och vad det i så fall skulle kunna bero på. Genom en diskursanalys, såsom den förklaras av Laclau & Mouffe, undersöks texter publicerade i Sveriges fyra största tidningar under en sexmånadersperiod 15 år efter mordet på Fadime. Vidare använder vi Bacchis redskap för att navigera oss i vad som visar sig vara en splittrad diskurs: kulturlinjen ter sig ha fortsatt tongivande roll i debatten men med klara inslag av patriarkala förklaringar. Frågan om orsaken till heder visar sig också vara tätt förknippad med definitionen av svenskhet och bilden av Sverige som ett jämställt land. Dessa resultat gav upphov till en diskussion kring värdet av en fortsatt uppdelning mellan feministiska och kulturella förklaringsmodeller, då de till synes används parallellt. Emellertid kan studien också påvisa en förhållandevis etablerad uppfattning om ett samband mellan feministiska förklaringsmodeller och vänsterorienterad partipolitik. Detta framhålls som en möjlig förklaring dels till att kulturorienterade texter inte explicit använder sig av feministiska förklaringsmodeller, men väl implicit, samt till att den feministiska linjens framkomst i förevarande studie är förhållandevis låg. Vidare hade studien inledningsvis fokus på vad som framhålls som orsaker till heder, för att sedan se till vad som presenteras som lösningar på fenomenet. Med hjälp av våra diskursanalytiska verktyg kunde vi identifiera vad som antas vara orsaken till heder genom att studera de åtgärder som lanseras. Detta uteblivande av tydliga ställningstaganden för vad orsaken till heder är finner vi bero på att 2002 års hårda debattklimat medfört ett ambivalent förhållningssätt i och med en medvetenhet om ämnets omtvistade karaktär. Att tala om lösningar är således lättare än att sätta fingret på problematiken.