Uppsatsen är dels ett teoretisk försök att förstå den läroprocess som äger rum när en individ bygger förtrogenhet inom ett speciellt fält, en kunskap som inte var avsedd hos individen och som ofta personen är helt omedveten om att den besitter. I syfte att vidga kunskapsbegreppet följer ett närmande av hur vi kan förstå ett icke-intenderat implicit lärande ur ett socialt och ett kognitivt perspektiv. En utgångspunkt är att vad vi minns är beroende av en inkodningsprocess - en procedur som omvandlar något en person ser, hör, tänker eller känner till ett minne. För att impulser vi möter ska bearbetas i arbetsminnet och lagras i det explicita minnet krävs att informationen är särskilt levande eller betydelsefull för oss. Men vår hjärna innehåller även ett annat typ av minne; ett implicit minne. Utan att vi själva upptäcker det, lagras också information som ständigt upprepas runt i kring oss. Ofta är informationen en del av ett mönster, ett mönster som vi ständigt möter och som så småningom bildar ett schema i vårt minne. Ett schema som vi sedan oreflekterat använder oss av i vårt dagliga liv. Dessa scheman innebär en kategorisering av verkligheten, och de innehåller även förväntningar om vad som följer på vad i olika situationer. De kan delvis vara kollektiva scheman; olika individer lär sig ungefär samma beteende och utför samma handlingar, om de vistas i samma kontexter.Det utmärkande draget för implicit minne är att det visar sig i det vi gör, i stället för att komma till uttryck i medvetna beskrivningar. Det som kännetecknar implicit minne är att en handling inte kräver medveten uppmärksamhet eller mental ansträngning utan handlingen sker med hjälp av automatiska informationsprocesser. Ofta är schemat kopplat till vårt känslocenter vilket innebär att vissa handlingar känns rätt eller fel i magen när vi utför dem. Det vi till vardags kallar intuition eller magkänsla är alltså ett resultat av implicit lärande.Utgångspunkten för uppsatsens undersökning är att narrativa mönster återkommer i vår omgivning och att vi bygger upp implicita scheman för berättande genom att konsumera film och litteratur. Genom att följa processen och titta på resultatet i ett novellskrivande och ett filmskapande, analyseras om elevernas handlingar utgår från rationella eller intuitiva val. Det visar sig att eleverna inte rationellt kan förklara sina handlingar utan styrs mycket av magkänsla, samtidigt som deras verk visar sig vara genomsyrade av klassiska narrativa strukturer och kända berättaringredienser. Med detta i åtanke diskuteras hur vi inom det pedagogiska fältet bättre kan ta till vara på elevernas implicita kunskaper och växelverkan mellan det rationella och intuitiva, samt hur vi didaktiskt skulle kunna utnyttja den implicita läroprocessen.

I denna studie analyseras filmen Quo Vadis, Aida? (2020) utifrån dess potential att utveckla narrativ kompetens, som ett uttryck för historiemedvetande, hos elever i en undervisningskontext. Filmen analyseras utifrån en narrativ analysmetod med fokus på vad filmen berättar samt hur det berättas. Därefter används Rüsens teoretiska begrepp erfarandets, tolkandets samt orienterandets kompetens för att belysa filmens potential att utveckla narrativ kompetens. Rüsens teoretiska begrepp används som utgångspunkt men vävs också ihop med fler teoretiska analysverktyg, som den dubbla tankeoperationen och historisk empati. Utifrån tidigare forskning diskuteras sedan filmens möjligheter samt utmaningar att användas i historieundervisningen i den svenska gymnasieskolan. Resultatet visar att det finns potential för Quo Vadis, Aida? att kunna användas på ett meningsfullt sätt i historieundervisningen för att utveckla elevers narrativa kompetens, som uttryck för historiemedvetande. Möjligheterna utgörs av filmens sätt att gestalta och väva samman ”små” och ”stora” berättelser, dess potential att beröra eleverna känslomässigt, samt öppna upp för värdeladdade frågor och diskussioner kring moraliska dilemman. Det finns också ett par utmaningar som behöver tas i beaktande för att filmen ska kunna leva upp till sin fulla potential. Det är ett tidkrävande och komplext arbete för läraren att se till att det finns en balans mellan känslor och kognitiva processer i undervisningen, för att inte elevernas känslor ska ta över och riskera att utvecklandet av historisk empati och historiemedvetandet blir lidande.

Detta arbete syftar till att undersöka historielärares upplevelser och erfarenheter av att bedriva en interkulturell historieundervisning i heterogena klassrum. Studien ämnar också belysa vilka utmaningar historielärare bemöter och vilka stöd de efterfrågar. Den egna empiriska undersökningen kommer ligga till grund för besvarandet av studiens frågeställningar. Resultatet kommer att diskuteras mot teoretiska begrepp och tidigare forskning. Vi har intervjuat fyra lärare som arbetar på fyra olika skolor i södra Sverige. I studiens teoridel har vi valt att belysa begrepp som är relevanta fördet interkulturella lärandet, till exempel interkulturell kompetens, interkulturell historisk kompetens, narrativ identitet och historiekultur. I delen som behandlar tidigare forskning har vi valt att belysa historieundervisning i det mångkulturella klassrummet, metoder för en interkulturell historieundervisning, utmaningar och stöd i det interkulturella klassrummet och internationell forskning. Vi valde en kvalitativ metod. Respondenterna som deltagit är verksamma inom historieämnet.  Studiens resultat visar att lärare främst anpassar arbetssätt efter elevernas intresse. Lärare upplever utmaningar som elevers ensidiga historiesyn, språksvårigheter och känslighet. De stöd som lärare anser är viktiga behandlar styrdokumenten, läromedel och kollegialt arbete.

Under de senaste decennierna har det vetenskapliga ämnet historia förändras och så också skolämnet historia. Skolämnet historia har idag mer fokus på att förstå historiska skeenden och händelser till skillnad från förr när fokuset låg på stoffkunskaper. Men skolämnet historia har också fått ett annat syfte och det är forma elevernas identitetsbyggande och värderingar. Detta hör ihop med läroplanens förändringar som rör de grundläggande värdena om tolerans för andra kulturer och andra världsbilder. Denna förändring kräver att utbildningsmetodiken i historieämnet behöver utvecklas. Rollspel som en historiedidaktisk metod främjar elevens utveckling för att tillgodose sig dessa färdigheter, vilket denna undersökning påvisar genom att analysera 33 rollspel som är framtagna av lärare med syfte att användas i klassrummet. Slutsatsen är att rollspel med ett upplägg där läraren fungerar mer som moderator än historieberättare och där det är eleverna som driver berättelsen och händelserna framåt är den mest lämpliga för att lära sig att ta andra människors perspektiv och träna eleverna i interkulturell kompetens och mångkulturella färdigheter. Rollspelets läromål måste ligga till grund för vilken förmåga man övar. Rollspel i sig är inte ett didaktiskt mål utan det krävs narrativ kompetens för att förstå en berättelse därför blir för och efterarbetet till det didaktiska rollspelet oerhört viktigt för att metoden ska uppfylla sitt syfte. Detta innebär att historiska rollspel är en bra didaktisk metod för att främja läroplanens grundläggande värden.

Det finns en mängd forskning som berör interkulturell kompetens i relation till historieämnet. Enkelt uttryckt kan interkulturell kompetens förstås som förmågan att interagera med människor från andra kulturer, för att kunna leva och verka i ett mångkulturellt samhälle. För historielärare handlar det om att finna undervisningsstrategier som hjälper elever att utveckla interkulturell kompetens i historieämnet. Den här studien har ämnat söka svar på frågan om hur elever uttrycker interkulturell kompetens i historieämnet. I vår undersökning har vi analyserat elevers resonemang i ett nationellt prov för historia, när de besvarar en uppgift som berör romers liv och situation i Sverige från 1600-tal till nutid. Som undersökningsmetod användes en text-och dokumentanalys av det nationella provet från 2014 i årskurs 9. Elevernas resonemang analyserades med hjälp av Nordgren och Johanssons konceptuella ramverk, över hur narrativ kompetens och interkulturell kompetens sammanfaller i begreppet interkulturell historisk kompetens. Stora delar av resultatet visar att elever hade svårigheter att kvalificera tolkandets kompetens. Till exempel var det ovanligt att elevsvaren berättade om kontinuitet för att beskriva de långvariga historiska relationer som den romska befolkningen har haft och har med Sverige. Resultatet visar även att en majoritet av elevsvaren använde sig av källor där statens och myndigheters syn på romer kommer till tals. Vårt resultat visar även att en del av elevsvaren konstruerar undantagsberättelser, där historiska händelser som inte passade in i den dominerande grundberättelsen framställs som undantag. Slutligen fann vi att det i en del av elevsvaren, fanns uttryck för ’vi’ och ’dem’ i deras resonemang om interkulturella möten. En generell slutsats av vår studie är att alla delar av resultatet går att härleda till en gemensam nämnare, den västerländska berättelsens dominans i historieskrivningen och historieundervisningen, som vidare genomsyrat elevernas tolkning av historia. Med hänsyn till den här studiens begräsningar, behövs dock fler studier som undersöker elevers uttryck för interkulturell historisk kompetens.

Det problemområde vi identifierat i vår undersökning är att även om historielärare förväntas undervisa mot ett interkulturellt lärandemål så finns det inte mycket forskning om huruvida lärare gör detta i praktiken samt hur denna undervisning i så fall ser ut. Det finns samtidigt mycket forskning som tyder på att de läromedel som finns tillgängliga i historieämnet inte är väl anpassade för interkulturell historieundervisning men att de trots detta har en stark ställning i undervisningen. Syftet med vårt arbete är således att undersöka hur lärare hanterar uppdraget att utveckla elevers interkulturella historiska kompetens. Vår teoretiska utgångspunkt är begreppet interkulturell historisk kompetens, en sammankoppling av narrativ kompetens och interkulturell kompetens, och framförallt den första av dess tre delkompetenser, erfarandets kompetens. Vidare har vi använt oss av teorier om hur berättelser kan kategoriseras utifrån, å ena sidan, hur pass interkulturella de är, å andra sidan, hur pass öppna eller stängda de är. För att få en inblick i hur historielärare kan förhålla sig till interkulturell historisk kompetens, och särskilt delkompetensen erfarandets kompetens, har vi intervjuat fyra lärare i Malmö. Resultatet tyder på att majoriteten av lärarna ser positivt på interkulturellt och öppet historiskt innehåll i historieundervisning. Många av lärarna visar även att de arbetar med interkulturellt och öppet historiskt innehåll i sin undervisning, men beskriver att detta arbete kan försvåras av bland annat bristfälliga läromedel och det omfattande centrala innehållet i kursen historia 1b.

Samhällets digitalisering och ungdomars förändrade medievanor är något svenskämnets konventionella litteraturundervisning sällan tar hänsyn till. Ett sätt att införliva elevers medievanor och deras inneboende förståelse för fiktioners strukturer är att i svenskämnets litteraturundervisning använda sig av textuniversum. Denna studie syftar till att ge en bild av hur arbete med ett textuniversum kan initieras inom ramen för svenskämnets litteraturundervisning. Detta görs genom att operationalisera en kartläggningsmodell för textuniversum och med hjälp av den ta reda på om vald metod lämpar sig för undersökningen av ett textuniversum samt belysa vilka didaktiska möjligheter och utmaningar ett sådant tillvägagångssätt kan medföra. Studiens undersökningsmaterial består av transmediala förlängningar inom det av Andrzej Sapkowski skapade The Witcher-universumet som under senare år ökat i popularitet och tillgänglighet. Studien utgår från och besvarar följande frågeställningar: 1. Hur kan studiens analysmetod användas framgångsrikt för att skapa sig en förståelse av ett textuniversum? 2. Vilka didaktiska möjligheter och utmaningar kan studiens analysmetod medföra för svenskämnets litteraturundervisning? Studien visar att metoden lämpar sig väl för att skapa sig en förståelse av ett textuniversum. Resultatet vittnar om att det finns både didaktiska möjligheter och utmaningar i implementerandet av ett textuniversum i svenskämnets litteraturundervisning. Till övervägande del finns det möjligheter, exempelvis utifrån ett textuniversums förmåga att höja inkluderingen, ta vara på elevers befintliga kunskaper och utmana den konventionella litteraturundervisningen. De utmaningar som arbete med textuniversum kan medföra grundar sig i första hand på den didaktiska frågan hur, det vill säga att det inte finns en universallösning på hur lärare kan eller bör implementera textuniversum i svenskundervisningen samt att lärare inte har rätt förutsättningar för ett sådant arbete.

Sverige är idag ett mångkulturellt land vilket även präglar skolans förutsättningar. De förändrade förutsättningarna och nya utmaningarna för den svenska skolan är ett resultat av bland annat det mångkulturella samhällets framväxt, och en liknande utveckling pågår i flera länder. Med denna bakgrund har vi i vår kunskapsöversikt valt att belysa de utmaningar och möjligheter som finns i historieundervisningen i det mångkulturella klassrummet. Metoden för kunskapsöversikten är informationssökning där vi med hjälp av databaserna ERIC (Education Resources Information Center), ERC (Education Research Complete) och Swepub hittat relevant material för att besvara våra frågeställningar.  Vår kunskapsöversikt belyser i resultatets första del de utmaningar som finns idag i svenska skolans mångkulturella klassrum. Här kommer vi att utförligt redogöra för utmaningar såsom: segregerade betygsresultat, monokulturell undervisning och skolans oförmåga att nå upp till de likvärdighets- och interkulturella mål som Skolverket satt. Vidare kommer resultatdelen att behandla olika strategier för att bemöta de krav som mångkulturella klassrum ställer på skolan och undervisningen. I denna del kommer vi att beröra interkulturell undervisning, narrativ identitet, fyra strategier samt ökat stöd till lärare i sin profession.  Utmaningarna och möjligheterna som kunskapsöversikten belyser ställer stora krav på lärarprofessionen. Forskning om hur lärare tillämpar dessa strategier i undervisningen är nödvändig för att kunna genomföra en historieundervisning som tar hänsyn till det mångkulturella klassrummet. Det mångkulturella samhället har med säkerhet kommit för att stanna och därför behöver man se över historieämnets innehåll och förmedling i undervisningen i det mångkulturella klassrummet.

This essay examines to which degree students in history in a swedish upper secondary schoolmanage to apropriate cogntive tools and frameworks in order to create narratives. The casestudy concentrates on a specific cognitive tool, namley narrative structure and to whichextent it helps students to make order of and organise historical subject matter intomeaningful narratives through teaching that is specifically designed to accomplish this kindof historical reasoning through cognitive tools and frameworks.Furthermore this study also examines epistemological beliefs and to which extent thesebeliefs either help or mislead the students on their way towards a qualified historicalconsciousness.This study also focus on the concept of narrative competence and to which extent studentsin history develop this competence through different frameworks and narrative structure.This study shows how students use cognitive tools and frameworks to create narratives. Butthe students often tend to mix different types of narration in their texts. The definetely tryto create histories with help of narrative structure but they do not manage to go all the waywith the result of their texts being hybrids of different structures of textWhen it comes to the epitemological beliefs many of the students tend to hold relativisticviews of history which doesn ́t necessarily mean they believe anything goes but more in thecontext of perspectives as important to change the direction of the narrative depending onwho is telling the story and what dimension of history that is displayed. Not many studentshave yet reached a evidence-based criterialist position.

Den svenska skolans undervisning i det svenska språket har för avsikt att göra eleverna narrativt kompetenta, det vill säga, de ska kunna förstå och skapa berättande texter. Inom läroplanen finns dock en öppning för ett mer vidgat textbegrepp där det inkluderas visuell litteracitet, att eleverna exempelvis ska kunna förstå filmiska berättelser. Denna studies syfte är att undersöka på vilka sätt mellanstadieelever kan arbeta med en dokumentär filmberättelse om fyra skolbarn för att utveckla sina förmågor att skriva berättelser och vidga sina vyer av omvärlden. Begreppet narrativ fantasi, myntat av den amerikanska filosofen Martha C. Nussbaum, är framträdande i undersökningen. Med det menas en slags förmåga till inlevelse, att läsandet av olika texter vidgar läsarens förståelse för sin omvärld. Eleverna är uppmanade att välja karaktär och typ av berättelse. Genom både kvalitativ och kvantitativ textanalys visar deras berättelser på en varierad, men ändå utbredd narrativ fantasi. Denna förmåga är dock beroende av både visuell litteracitet, att förstå filmen, och narrativ kompetens, att skapa en egen berättelse.