Background: Mental illness is growing rapidly today, with a population that is getting worse within a younger age. Parts of mental illness is linked to what we callself-harm, or self-mutilation. This in order to alleviate his/her anxiety as a result of a compulsion or impulse to add injury to one’s body, motivated by a need to master mental health or to regain emotional balance. Purpose: The purpose of this study was to illustrate how patients with self-injury behavior experience the attitudes and treatment in their received care. Method: This study is a qualitative content analysis with an inductive approach of autobiographies written by persons with self-harm. Result: Positive treatment strengthens patient self-esteem, relieves inner suffering and anxiety, and provides a foundation for a trustworthy relationship between caregivers and patients, while negative treatment, stigmatization, preconceptions and ignorance of healthcare professionals contribute to an insecure care experience for this patient group. Conclusion: Nurses working with self-injurypatients should reflect on their treatment, occupational role and responsibility towards the patient, as this group often feels poorly treated in care. Clinical significance: The content of this study addresses the problemsof caring for patients with self-harm, which may help nurses and healthcare staff to contribute to better treatment and better care. / Bakgrund: Den psykiska ohälsan kraftigt ökar i dagens samhälle, med en befolkning som mår sämre i allt yngre åldrar. En del av den psykiska ohälsan är kopplad till det vi idag kallar Självskadebeteende. Detta i syfte att lindra sin ångest som en följd av ett tvång eller en impulsatt tillfoga sin kropp skada, motiverat av ett behov att bemästra psykisk ohälsa eller av att återvinna känslomässig balans. Syfte: Syftet var att belysa hur patienter med självskadebeteende upplever bemötandet inom vården. Metod: Denna studie är en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats av självbiografier skrivna av personer med självskadebeteende. Resultat: Positivt bemötande stärker patienternas självkänsla, lindrar det inre lidandet och ångesten och gav en grund för en tillitsfull relation mellan vårdgivare och patient, där istället negativt bemötande, stigmatisering, förutfattade uppfattningar och okunskap hos vårdpersonalen bidrar till en otrygg vårdupplevelse för denna patientgrupp. Slutsats: Vårdpersonal som jobbar med självskadande patienter bör reflektera över sitt bemötande, sin yrkesroll och sitt ansvar gentemot patienten, då denna grupp ofta känner sig illa bemötta inom vården. Klinisk betydelse: Denna studie lyfter problematiken runt vårdandet av patienter med självskadebeteende, vilket kan hjälpa sjuksköterskor och vårdgivande personal vid vårdmöten.

Syftet med den här studien var att beskriva ungdomar i öppenvård som har psykisk ohälsa och alkohol- och narkotikamissbruk samt analysera könsskillnader och användningsfrekvens i relation till olika risk – och skyddsfaktorer. Frågeställningen var: Vilka likheter och skillnader finns det mellan pojkar och flickor i relation till olika riskfaktorer och vilka likheter och skillnader finns mellan ungdomarna med låg respektive hög användingsfrekvens i relation till olika risk och skyddsfaktorer. Den här tvärsnittsstudien baserades på UngDOKs inskrivningsformulär. Resultatet visade att det finns könsskillnader i de olika risk- och skyddsfaktorerna samt att förekomsten av psykisk ohälsa och en riskfylld alkoholkonsumtion och narkotikabruk är vanlig. Det finns både likheter och skillnader mellan de båda grupperna avseende risk- och skyddsfaktorer. Baserat på studiens resultat och den tidigare forskningen drogs slutsatsen att det behövs ytterligare forskning för att kunna dra några större slutsatser angående vad det är som gör att könsskillnaderna finns.

Sammanfattning Föreliggande studie utgår från människor med en dubbel problematik gällande psykisk ohälsa och missbruk. Syftet med studien är att utifrån insatsmottagarens egna erfarenheter och berättelser undersöka deras upplevelser av den vård, de insatser och det arbete som utförts gällande deras dubbla problematik. Studien har utgått från en kvalitativ metod där empirin har samlats in i form av sex semi-strukturerade intervjuer med personer som har eller har haft en samtidig problematik mellan psykisk ohälsa och missbruk där de fått någon form av behandling, antingen en samtidig behandling eller en behandling för den enskilda problematiken. Resultatet visar att det finns stort utrymme för förbättring gällande behandling av personer med en dubbel problematik. Bland annat framkom det att vården ofta brast gällande individanpassning, och att en samverkan kring personernas problematiker var ovanligt. Resultatet kan vara av vikt för yrkesverksamma som arbetar inom instanser där brukare med denna typ av dubbla problematik kan förekomma, då det kan bidra till en ökad förståelse för vad som behövs ytterligare i behandling och vård för dessa personer.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien är att undersöka hur unga personer som lever med psykisk ohälsa uppfattar sin användning av Facebook och hur de resonerar kring betydelsen av Facebook i deras vardag. Vi vill även belysa hur de uppfattar att de påverkas av samhällets krav kring ideal, normer och känslan av tillhörighet genom Facebook. ● Hur beskriver unga människor som lever med psykisk ohälsa sin användning av Facebook? ● På vilka sätt uppfattar unga människor att Facebook kan utgöra ett verktyg för tillhörighet och delaktighet för personer som lever med psykisk ohälsa? ● På vilka sätt uppfattar unga människor att de normer och ideal som förmedlas via Facebook utgör ett hinder för tillhörighet och delaktighet för personer som lever med psykisk ohälsa? Metod och material: Studien utgår ifrån en kvalitativ metod där det empiriska materialet samlades in genom 6 semistrukturerade intervjuer med unga personer med psykisk ohälsa. Huvudresultat: Studiens resultat visar att Facebook känns som en trygghet där Facebookgrupper ökar tillhörighetskänslan och används för att få tips och hjälpa andra i svåra situationer. Kraven att behöva leva upp till samhällets ideal kan påverka känslan av utanförskap.

KOL är en obotlig sjukdom som succesivt leder till försämrad lungfunktion. Majoriteten av de som blir sjuka bor i låginkomstländer, men även i Sverige räknar man med att ca en halv miljon människor lider av sjukdomen. I denna del av världen orsakas sjukdomen främst av tobaksrökning, vilket leder till känslor av skam och skuld hos den drabbade. Syftet med denna uppsats var att undersöka hur människor upplever livet med KOL. Metoden som användes var en litteraturstudie, baserad på 14 kvalitativa och två kvantitativa artiklar. I resultatet visas hur sjukdomens fysiska symptom har påverkan på människans livskvalitet, men även att de emotionella känslorna har en avgörande roll för hur livet och begränsningar kunde upplevas. Svårigheter sjukdomen medför kunde hanteras på olika sätt, både konstruktiva och destruktiva. Närstående och sjukvårdspersonal kunde vara betydelsefulla för hur dessa människor såg på sig själva och för hur väl de lyckades i sina hälsoprocesser. I diskussionen behandlas hur familjerelationen påverkas i närvaro av sjukdom och hur personer i vården av dessa patienter kan bidra med stöd, för att på så sätt lindra lidande, förebygga ytterligare ohälsa samt att sträva efter hälsa och välbefinnande. Kunskap om ämnet är en förutsättning för detta, och genom ökad kunskap skulle sjukdomen och dess negativa konsekvenser för enskilda människor och samhället minska.

No description available.

Den psykosociala arbetsmiljön har fått en större uppmärksamhet i arbetslivet då allt fler människor sjukskrivs på grund av stress och psykisk ohälsa. Intresset för psykosociala frågor har ökat i takt med att många människor idag arbetar inom serviceyrken. Det är också den yrkesgrupp som flest kvinnor söker sig till och som löper störst risk att drabbas av stressrelaterade sjukdomar. Syftet med vår uppsats var att undersöka den psykosociala arbetsmiljön inom Kundservice på ett bostadsföretag. I uppsatsen undersöktes vilka psykosociala arbetsmiljöfaktorer som kan orsaka stress och psykisk ohälsa bland medarbetarna samt vilka strategier som används för att hantera stress. Vidare studerades chefens insats i arbetet med att förebygga stress på arbetsplatsen. Urvalet baserades på fem medarbetare samt ansvarig chef inom Kundservice. Datainsamlingen utgick från semistrukturerade intervjuer som senare analyserades med hjälp av tematisering och kodning.Resultatet visar att det finns en viss koppling mellan medarbetarnas upplevelse av krav och kontroll samt arbetsrelaterad stress. Medarbetarna upplever periodvis en hög arbetsbelastning som blir ett direkt stressmoment i arbetet. De få karriärmöjligheterna som erbjuds inom företaget är även något som indirekt kan påverka medarbetarnas stress. En annan aspekt som går att koppla till stress är medarbetarnas upplevelse av lägre status. Statusskillnader inom företaget beskrivs vara en del av företagskulturen som sitter i väggarna. För att främja den psykosociala arbetsmiljön är chefen närvarande och stödjande i sitt ledarskap där hon arbetar mycket i dialog med gruppen. Den psykosociala arbetsmiljön finns även med som en stående punkt i dagordningen under arbetsplatsträffar. Medarbetarna får då möjlighet att diskutera faktorer i arbetet som kan leda till stress.

Bakgrund: Självskadebeteende grundar sig ofta i att en människa mår psykiskt dåligt och genom att skada sig själva vill de dämpa den ångest som detta medför. En stigmatisering i såväl samhället som inom vården finns och att möta dessa människor upplevs som skrämmande. Stigmatiseringen bidrar till att ämnet blir tabubelagt och det är svårt att söka den hjälp som behövs. Syfte: Att beskriva upplevelsen av att leva med självskadebeteende. Metod: Studien har genomförts med en kvalitativ innehållsanalys där bloggar har analyserats. Resultat: Analysen av datamaterialet har genererat i olika teman enligt följande: en ständig närvaro av ångest, att fysisk behandla sig själv för att hantera ångest, oavbruten planering av att skada sig själv, kastas mellan känslor – en ständig ambivalens, vårdare iakttar mig, men ser mig inte samt ett dömande förhållningssätt från omgivningen. Att leva med ett självskadebeteende innebar ständig ångest samt många olika tillvägagångssätt kring hur de kan skada sig själva för att hantera denna. Diskussion: Det är viktigt för sjuksköterskan att ha en god kunskap samt förståelse för hur det är att leva med ett självskadebeteende för att på bästa möjliga sätt kunna bemöta dessa människor med respekt. Slutsats: Bristande kunskap och förståelse för människor med självskadebeteende bidrar till att upplevelsen av densamma blir sämre. / Background: Self-harm is often found in the fact that a person is mentally ill and by harming themselves, they want to subdue the anxiety it causes. There is a stigmatization in both society and in healthcare and meeting these people may seem fearful. Stigmatization helps to make the subject taboo and it is difficult to seek the help that is needed. Aim: To describe the experience of living with a self-harm behavior. Method: The study has been conducted with a qualitative content analysis where blogs have been analyzed. Result: The analysis of the data has generated in various headings as follows: a constant presence of anxiety,  to physically treat oneself to deal with anxiety, uninterrupted planning to harm itself, thrown between emotions - a constant ambivalence, caregiver observes me but does not see me and a judicial way from the surroundings. Living with self-harm involves constant anxiety and many different approaches to how they can harm themselves to deal with this. Discussion: It is important for the nurse to have a good knowledge and understanding of how it is to live with self-harm in order to best approach these individuals with respect. Conclusion: Lack of knowledge and understanding for people with self-harm contributes to the poorer experience.

Bakgrund: Allvarliga suicidtankar är vanligt förekommande. Närstående till person med suicidtankar riskerar att sätta egna behov i andra hand med försämrad livskvalitet och försämrad psykisk hälsa som följd. Det är av vikt att närstående som ger stöd till psykiskt sjuka personer själva får lämpligt stöd från vårdgivarna för att inte bränna ut sig. Genom att som sjuksköterska vara medveten om hur det kan upplevas att vara närstående till en person med suicidtankar kan förutsättningarna för att ge rätt stöd till dessa individer öka. Syfte: Syftet med studien var att belysa närståendes upplevelse av att leva nära en person med suicidtankar. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt av tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Två huvudkategorier framkom: Ett ofrånkomligt lidande och en önskan om både närhet och distans. Fem underkategorier framkom: Upplevelse av att suicidaliteten inverkar på individen, upplevelse av att suicidaliteten inverkar på familjen, upplevelse av skam gentemot omgivningen, upplevelse av att behöva bli sedd som resurs, upplevelse av att behöva ta avstånd. Diskussion: Närstående vill bli sedda som resurs och det finns både för- och nackdelar med detta. Mer forskning behövs för att möjliggöra bedömning kring hur mycket de närstående bör involveras. Hela familjen lider av att ha en person med suicidtankar i sin närhet. Genom att arbeta familjefokuserat kan hela familjens lidande minska. Det finns ett stigma i samhället kring psykisk ohälsa. Sjuksköterskor kan verka som motkraft genom att skapa öppenhet inom drabbade familjer. Sådan öppenhet har visat sig spridas till familjens omgivning.

Syftet med detta arbetet är att belysa och analysera professionellas återberättade erfarenheter av arbete med delaktighet i behandling hos vuxna personer med samsjuklighet. Studien utfördes med en kvalitativ ansats, där åtta professionella från sex olika verksamheter intervjuades. Intervjumaterialet analyserades och sammanställdes sedan till resultat – och diskussionskapitel. Resultatet visar att personal uppfattar att viktiga delar i behandling av samsjuklighet är rutiner och struktur, att skapa en terapeutisk allians med klienten samt att förbereda klienten för att integreras i samhället efter behandlingen. Stor vikt läggs vid att klienten ska vara delaktig i sin egen behandling och förändringsprocess, trots att vissa delar av behandlingen inte är möjliga för klienten att påverka. Vidare anser personalen att denna målgrupp lätt faller mellan stolarna då olika aktörer har svårt att samarbeta och koordinera insatserna. En av våra slutsatser blir därför att den integrerade vården bör utvecklas mer för att framgångsrikt kunna bedriva en sammanhängande vård för klienter med samsjuklighet.