Dans le cadre d'une politique publique presque universelle, la sécurité routière, cette thèse se consacre à une catégorie précise de conducteurs, les motocyclistes. Ceux-ci forment à la fois un groupe distinct d'usagers de la route, objet à ce titre de réglementations spécifiques, et, du moins quand ils sont et se considèrent comme motards, un groupe social. Dans les années 1970, au moment de son institutionnalisation, la politique de sécurité routière rencontre avec ces motards un problème inédit. La moto, disparue durant les années 1960, revient en effet massivement dans les rues avec de nouveaux, et jeunes, utilisateurs. Il lui faut alors inventer une façon de gérer le risque inédit qu'ils représentent, ce qu'elle fera en choisissant, parmi plusieurs options, une politique répressive dont on montrera comment elle a évolué jusqu'à nos jours, en la justifiant à l'aide de considérations morales et d'un appareillage statistique dont on montrera ce qu'il a d'inapproprié, de lacunaire et, parfois, de fictif.S'attaquant à un groupe social décidé à se défendre, cette politique va susciter une opposition organisée qui, au gré des alternances politiques, parviendra à en infléchir plus ou moins le cours, et formera toujours un adversaire avec lequel elle devra composer. Pour traiter un sujet de cet ordre il semble donc pertinent de s'appuyer sur la sociologie interactionniste, d'analyser de façon diachronique cette politique à partir de 1972, de l'étudier à divers échelons, de procéder enfin à des comparaisons diverses, entre États, entre capitales, mais aussi avec une politique publique qui traite de façon fort différente les utilisateurs d'un autre deux-roues, la bicyclette. / This thesis is devoted to an aspect of road safety policy, an almost universal public policy, and to a particular category of drivers, namely motorcyclists. They represent both a distinct road users' group, subject as such to specific regulations, and, at least when there are and do consider themselves as motorcycle riders, a social group. When the French road safety policy was designed, in the early 70's, motorcyclists turned out to be an unexpected problem. After vanishing during the 60's, the motorcycle was back in large numbers with new and young users. The state therefore invented a way of dealing with the unprecedented risk they represented. Among several options, it chose a repressive policy whose evolution we will trace from the 1970s to today. This policy was grounded on moral justifications and strengthened by an inadequate, incomplete and sometimes fictitious statistical body.This policy endangered a social group ready to defend itself, thus creating an organized opposition able to reorientate it partially. To this day, motorcycles remain an opponent the state has to cope with. To deal with this subject, it seems relevant to use the findings of interactionist sociology and to analyse this policy from a diachronic point of view, starting in 1972. We will study this subject at different scales and proceed to various comparisons between countries or capitals. Furthermore, we'll see how it compares to public policy that deals, in a very different manner, with users of another two-wheel vehicle, the bicycle.

Amorcée en 2002 avec la mise en place d’un régime financier d’encadrement basé sur un système de tarifs de rachat de l’électricité, la politique photovoltaïque au sol (PVS) vient enrichir les politiques énergie-climat françaises, devenues depuis des politiques publiques de transition énergétique. Ces politiques se déploient dans un contexte d’ouverture à la concurrence associée à la libéralisation des marchés de l’électricité, de fractionnement des moyens de production et de dévolution croissante de compétences « électriciennes » aux acteurs territoriaux publics favorisant une multiplication et une diversification des acteurs intervenants dans le système électrique français. Ces mutations ont amorcé un processus de territorialisation des EnR et dessinent une nouvelle géographie de l’électricité. Cette thèse interroge la place des territoires dans la transition énergétique, dans une analyse du processus de territorialisation de la politique publique PVS en France, et discute de l’émergence d’une nouvelle géographie de l’électricité. Elle articule une étude de la géographie des unités PVS en activité au 31 décembre 2015 dans les territoires du sud de la France avec une analyse actorielle de la diffusion spatiale de ces nouvelles infrastructures industrielles. Elle propose pour ce faire une typologie des acteurs-initiateurs PVS et une typologie des opérateurs-exploitants PVS permettant de mettre en évidence les nouveaux acteurs électriciens du système électrique français métropolitain. Elle propose plus largement une étude des systèmes de régulation et des jeux d’acteurs à l’œuvre dans les territoires PVS révélant le processus de territorialisation de cette EnR. / Began in 2002 with the establishment of a financial supervisory regime based on a system of feed-in tariffs, the photovoltaic public policy on the ground enriches French energy and climate public policy, which have since become public policies for “low carbon” energy transition. These policies are deployed in a context of openness to competition associated with the liberalization of the European national markets for electricity, means splitting production and increasing devolution of "Electricians" powers to public territorial players favoring multiplication and diversification of actors involved in the metropolitan French electrical system. These changes have initiated a process of territorialization of renewable energy and create a new geography of electricity.This thesis questions the place of the territories in the "low carbon" energy transition, in an analysis of regionalization of public policy photovoltaic ground process in France, and discusses the emergence of a new geography of electricity. It articulates a study of the geography of photovoltaic ground units in operation on 31 December 2015 in the southern territories of France with an actorial analysis of the spatial distribution of these new industrial infrastructures. It proposes to do this a typology of photovoltaic ground initiators-actors and a typology of photovoltaic ground developers-operators to highlight the new electric actors of the metropolitan French electrical system. It offers a wider study of regulatory systems and sets of actors at work in the implementation of photovoltaic ground territories revealing the territorialization process of this renewable energy.

This study deals with Swedish nuclear-energy politics from 1980 to 2006. The purpose is to trace and to explain change and stability in three political parties’ rhetoric concerning the phase-out of Swedish nuclear-energy and the Swedish government’s nuclear politics. Two hypotheses based on path dependency theory are tested to analyze if rhetoric and politics are developing in separate directions. The first hypothesis is based on the idea that earlier promises from the political parties affect what promises they can make later on. The second hypothesis is based on the idea that early investments in Swedish nuclear energy will affect what investments can be made at a later stage. The study shows that there are differences between the political parties’ promises and the government’s politics in the Swedish nuclear-energy debate. The two tested hypotheses seem to be possible explanations to why differences between party rhetoric and governmental politics have appeared. While party rhetoric is formed by a need to earn credibility by showing continuity in made promises, governmental politics is formed by a need to find practical solutions to welfare-, economic- and environmental problems.

With potential of increased efficiency and a broader range of services, inter-municipal cooperation is often presented as a universal solution to public welfare challenges. Today, all Swedish municipalities are involved in inter-municipal cooperation in various policy areas. However, little is known about the municipalities’ capacity to coordinate their cooperation arrangements in the complex network of institutions and overlapping territories that characterise the regional level of governance. Building on the institutional collective action framework and the concept of governance capacity, this study examines how the municipalities’ capacity for regional coordination of upper secondary education in the city region of Örebro County varies depending on the institutional structures, the opportunities for cooperation and the social capital that embed the inter-municipal arrangements. The empirical study is based on a mixed method approach; where a qualitative content analysis of public documents is combined with interviews of representatives from different inter-municipal arrangements in Örebro County. By analysing how inter-municipal cooperation on upper secondary education has emerged and developed in Örebro County, this study shows how the municipalities have established institutions at two different levels. In Örebro County, regional networks and contracts operate in parallel with local agreements and municipal associations with delegated authority – only including a few municipalities in the city region. Several of the cooperation arrangements also include actors from the private sector and different levels of governance. The emergence of these inter-municipal cooperation arrangements can be interpreted as an institutional outcome of the municipalities' intrinsic motives to ensure a wide range of education to their local citizens as well as the need to secure the supply of skills and workforce in private and public sector. But it can also be interpreted as a strategy for the smaller municipalities to ensure their influence and governance capacity in the city region – which has a built- in power asymmetry linked to the municipalities’ heterogeneity. The emergence of the cooperation arrangements also illustrates a path dependent development, where the municipalities’ historical collaboration tradition determines which institutions that emerge and to which degree social capital can be established. Particularly noteworthy in the emergence of the inter-municipal cooperation in Örebro County is the presence of government, which manifests itself through conditional financing of the inter-municipal cooperation arrangements. Thus, within one and the same geographical city region, and within one and the same policy area, there is an overlap of different inter-municipal collaborative arrangements and functional regions, which has emerged in a symbiosis of both horizontal and vertical relations. As a result, the regionalisation that the municipalities create “bottom up”, through voluntary cooperation, work in parallel with the regionalisation that is created “top down”, through formal regional institutions.

The purpose of this thesis is to present a postcolonial critique that may empower non-Western music industries globally. As per Nigerian music executive Tunde Ogundipe’s reasoning, its analysis isn’t prescriptive – it presents a critical analysis of IFPI’s organisation and ideology, which non-Western stakeholders may use as free strategic business intelligence if/as they please. Using a sociological methodology, IFPI’s organisational structure and operations are analysed with reference to three postcolonial axes: ideology, history and political geography. The analysis uncovers colonial path dependencies and present-day policies that reproduce the ‘civilising mission’. / Syftet med detta examensarbete är att presentera en postkolonial kritik som kan stärka icke-västerländska musikindustrier globalt. Enligt den nigerianska musikföretagsledaren Tunde Ogundipes resonemang är analysen inte föreskriftsmässig – den presenterar en kritisk analys av IFPIs organisation och ideologi, vilken icke-västerländska intressenter kan använda som gratis strategisk affärsintelligens om/som de vill. Med hjälp av en sociologisk metodik analyseras IFPI:s organisationsstruktur och verksamhet med hänvisning till tre postkoloniala axlar: ideologi, historia och politisk geografi. Analysen påvisar kolonialt stigberoende och samtida policys som reproducerar den “civiliserande missionen”.

Vad innebär egentligen social hållbarhet? Forskningen presenterar en rad olika förklaringar av begreppet, menar att det bland annat är möjligt att se begreppet som ett ramverk eller verktyg, men det kan även ses som ett sätt att uppnå hållbarhet i generell mening - men är dessa sätt att betrakta social hållbarhet något som även används i kommunernas praktiska verksamhet? Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur begreppet social hållbarhet används och beskrivs på kommunal nivå. Undersökningen har utgått från ett diskursteoretiskt perspektiv och en diskursanalytisk metod som syftar till att dekonstruera och analysera användningen av social hållbarhet på kommunal nivå. Inom ramen för denna uppsats är det två kommuner som har undersökts; Haninge och Huddinge kommun. Undersökningen och analysen av de båda kommunerna har visat att det finns många likheter i hur de båda kommunerna väljer att beskriva social hållbarhet. Analysen visar att det hos kommunerna finns en tilltro till att den fysiska planeringen ska kunna hjälpa kommunerna att skapa social hållbarhet, detta mestadels på liknande sätt. Beskrivningarna för hur social hållbarhet ska skapas i de båda kommunerna är likartade och visar tendenser på att vara ”stigberoende”.

Den biologiska mångfalden och förlusten av den medför effekter på såväl ekosystem som människan. I jordbruket är mångfald i form av god variation av naturtyper och arter en central del för att tillgodose att ekosystemtjänster som odlingslandskapet är beroende av främjas samt för att uppnå de miljökvalitetsmål som beslutats av den svenska riksdagen. Syftet med studien är att undersöka om det finns hinder till att miljömålen “Ett rikt växt- och djurliv” och “Ett rikt odlingslandskap” inte har en positiv utveckling gällande statusen av den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Vad det finns för möjligheter att bemöta de identifierade förklaringarna ska också undersökas. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys tolkas textinnehåll från två kvalitativa intervjuer och två myndighetsdokument. De teoretiska ramverken politisk ekologi och stigberoende används för att relatera till resultatet och bidra till att förklara bakgrunden till varför målen inte nås och således att den biologiska mångfalden missgynnas. Studiens resultat påvisar att det finns strukturella begränsningar som kan förklara varför utvecklingen ser ut som den gör och det härleder till ekonomiska, politiska och sociala hinder. Hindren har uppstått genom utarmningen av jordbruksmark till följd av den historiska utvecklingen, bristande styrmedel och lönsamhetskrav samt individers inställningar. Möjligheter har identifierats men det går inte genom denna studie att säga om dessa är tillräckliga för att bemöta hindren. / Biodiversity and the loss of it have effects on ecosystems as well as humans. In the agricultural landscape, diversity in the form of a good variety of natural types and species is a key part to ensure that ecosystem services that the agricultural landscape depends on are promoted and to meet the environmental quality goals decided by the Swedish Parliament. The purpose of the study is to investigate whether there are explanations or obstacles to why the environmental goals "A rich plant and animal life" and "A rich agricultural landscape" do not have a positive development regarding the status of biodiversity in the agricultural landscape. What the possibilities are that can respond to the identified explanations must also be investigated. Textual content has been interpreted from two qualitative interviews and two official documents with the help of a qualitative content analysis. The theoretical frameworks of political ecology and path dependence have been used to relate to the results and help explain the background of why the goals are not reached and thus biodiversity is disadvantaged. The study's results demonstrate that there are structural limitations that can explain why the development looks the way it does and that it originates from economic, political and social obstacles. The obstacles have emerged from the depletion of agricultural land as a result of historical development, lack of policy instruments and regulations, profitability and the attitudes of individuals. Opportunities have been identified but it is not possible with this study to say whether these are sufficient to address the obstacles at hand.

Bakgrund: För att förbättra kommunikationen mellan aktörer i byggprojekt under produktionsskedet finns stor potential i att implementera nya information- och kommunikationsteknologier. I litteraturen förklaras implementeringar av dessa teknologier utifrån flera olika aspekter. En aspekt vars inverkan dock inte studerats i stor utsträckning är hur den tidpunkt som byggprojektet befinner sig i påverkar implementeringen, trots att tidsaspekten är en av projektet som organisationsforms viktigaste särdrag. Syfte: Studien syftar till att utforska förutsättningarna för implementering av informations- och kommunikationsteknologier i byggproduktion under olika faser av produktionsskedet. Metod: Studien utgår från teorier kring innovationsprocessen, implementering av innovation och teknologi tillsammans med teorier kring projektbaserat arbete och spårbundenhet i organisationer. Studien är genomförd som en fallstudie på byggbolaget Skanska där två byggprojekt undersöks i dess produktionsskede. Intervjuer genomfördes där faktorer bakom implementeringsprocessen av informations- och kommunikationsteknologier och förändringar av förutsättningar för denna process mellan två tidpunkter, produktionsstarten och mitt i produktionsskedet, kunde visas. Slutsatser: Studien visar att förutsättningarna för implementering av teknologier i byggproduktion förändras under produktionsskedet. Två huvudsakliga skillnader i förutsättningar identifierades, större tillgänglighet av tidsresurser och förekomst av aktiviteter som formar normen vid produktionsstarten jämfört med mitt i produktionsskedet. Studien visar även att dessa förutsättningar har en stor inverkan på implementeringen av teknologier vilket hindrar implementering av teknologier efter produktionsstarten. / Background: To improve communication between actors in construction projects during production phase there is great potential of new information and communication technologies. The literature explains the implementations of these technologies from several aspects. One aspect, which needs further research, is how the period which a construction project is in impacts the implementation, since the time aspect is one of the most important characteristics of a project. Purpose: This study aims to explore the prerequisites for implementing new information and communication technologies in production during different periods of the production phase of a construction project. Methodology: This study is based on theories on the innovation process, implementation process of innovation and technology together with theories on project management and path dependency in organizations. The study was conducted as a case study at the construction company Skanska, where two construction projects were investigated in their respective production phase. Interviews were conducted where factors behind the implementation process of information and communication technologies were shown. Changed prerequisites for this process between two of the project’s phases, the production start and the middle of production phase, were also revealed. Conclusions: This study shows that the prerequisites for implementing technologies in construction change during the construction phase. Two major differences were identified; greater availability of time resources and the presence of activities that form the norm, at the start of production compared to the middle of the production phase. This study also shows that these prerequisites have a major impact on the implementation of technologies, which result in difficulties in implementing the technologies after the start of the production.

近年來隨著法規與市場逐漸的開放，使得券商可以發行衍生性商品的種類也逐漸增加，而在眾多結構型商品中，不少商品其連結標的包含了多資產與路徑相依條款，可以看成投資一藍子股票且具有多個觀察時間的商品，一方面若連結資產上漲投資人將可得到一定的報酬，另外一方面同時具有下方保護的條款可避免本金嚴重虧損。 而此類商品包含了多資產連結且有路徑相依條款，在評價方面是一個高維度的問題，若使用傳統的蒙地卡羅法來評價，因其收斂速度緩慢常需秏費大量的計算時間，使得蒙地卡羅法在應用上有此缺點，一般來說可以使用對立變數法或控制變數法來改進收斂的速度，另外也可以使用低差異性數列即所謂的準蒙地卡羅法來改進收斂速度，並且準蒙地卡羅法與布朗橋結構或主成份分析法相結合還可加快收斂速度。 本文主要提供二種不同報酬型態的商品，第一個商品為低維度上入局商品，其報酬型態與障礙型選擇類似，第二個商品為連結多資產且路徑相依商品，以此兩商品來探討各種不同方法在不同報酬型態下的收斂速度與準確性，最後文中模擬的結果顯示在所有方法中，使用準蒙地卡羅法結合主成份分析法皆可以得到不錯的收斂速度與準確性。

By comparative analysis of Swedish cultural policy (including art policy, heritage policy and Church policy) during the Riksdag periods of 1970-73, 1991-94, 1994-98 and 1998-2002 the relationship between cultural policy and the concept of the nation as a homogenous cultural community (defined by either an ethnic or a state-framed concept) is explored. Neoinstitutional analysis of cultural policy as an organisational field is combined with analysis of how the nation is conceived as an imagined community, and what values it strives to uphold to show how these values and concepts are institutionalised in its cultural policy and how this supports the legitimacy of the State as a nation-state. In the early seventies, when a general cultural policy was first established in Sweden, most of its fields were already institutionalised and bound by strong path dependencies, binding art policy to protecting universal aesthetic values within the state-framed nation and heritage policy to ethnic particularism while Church policy stood between universalism and ethnic particularism (which infected the relationship between Church and State). These contradictions were managed by strong borders between the fields. In the early seventies these were overlaid with a general cultural policy focused on universal civil values within the state-framed nation. Since then the conflict between Church and State has been defused and the norms of heritage policy have become closer to those of cultural policy at large by the claim that cultural heritage should be used to uphold civil values (e.g. democracy and tolerance). In the late nineties cultural policy has again become less integrated by new government initiatives with specific goals. Civil universal values remain dominant while concepts of the nation are increasingly multi-ethnic. / Genom jämförande analys av svensk statlig kulturpolitik (inklusive konstpolitik, kulturarvspolitik och religionspolitik) under riksdagsperioderna 1970-73, 1991-94, 1994-98 and 1998-2002 undersöks relationen mellan kulturpolitiken och föreställningen om nationen som en homogen kulturell gemenskap som i vissa fall tänks inkludera dess innevånare och i andra fall en etnisk grupp. Nyinstitutionell analys av kulturpolitik som organisatoriskt fält kombineras med analys av hur nationen konceptualiseras som en föreställd gemenskap och vilka värderingar den upprätthåller för att visa hur dessa värden och koncept institutionaliseras i statens kulturpolitik och hur denna bidrar till att upprätthålla nationalstatens legitimitet. När en enhetlig kulturpolitik etablerades i Sverige i början av 1970-talet var de flesta av de ingående fälten redan låsta i sedan länge etablerade stigberoenden som band konstpolitiken till upprätthållandet av estetiska värden inom ramarna för en med utgångspunkt i staten definierad nation samtidigt som kulturarvspolitiken bundits vid etniskt partikularistiska nationskoncept och kyrkopolitiken slets mellan universalism och etnisk partikularism (vilket komplicerade kyrka-stat-relationen). Motsättningar hanterades genom kraftiga institutionella gränser mellan fälten. Till dessa fogades en övergripande kulturpolitik baserad på universella civila värden inom ramarna för den statsdefinierade nationen. Sedan dess har konflikten mellan kyrka och stat lösts upp och kulturarvspolitiken integrerats i den generella kulturpolitiken bl.a. genom organisatoriska reformer. I slutet av 1990-talet tycks trenden mot en allt mer integrerad kulturpolitik dock ha vänt bl.a. genom direkta men begränsade regeringsinitiativ. Den domineras fortfarande av universella civila värden, men också av alltmer mångetniska föreställningar om nationen.