Dagens gymnasieskola präglas av effektivisering och marknadisering. Med en ramfaktorteoretisk analys undersöker studien en grupp lärares upplevelser av vad som utgör pedagogiska utmaningar i den egna verksamheten där effektivisering och vinstintressen styr. Resultatet påvisar vikten av en fungerande organisation anpassad till de behov eleverna har och vikten av rektors pedagogiska ledarskap. Samtidigt beskriver studien även den komplexa roll och de spänningsfält som läraryrket idag befinner sig i.

Syftet med den här studien har varit att ur ett sociokulturellt perspektiv undersöka hur lärare i årskurserna 1–6 beskriver att de planerar och lägger upp sin undervisning för elever med svenska som andraspråk. Utifrån studien vill vi generara ny kunskap om lärares uppfattningar kring stöd i undervisningen, samt vilka utmaningar de upplever i arbetet med SVA-undervisningen. Studien har formen av en enkätundersökning och baseras på svar från 46 lärare i årskurs 1–6 runt om i Sverige. Studiens resultat visar att lärarna påstod sig göra olika anpassningar i sin lektionsplanering för SVA-eleverna, främst i relation till olika material som läseböcker och andra läromedel, samt graden av tydlighet gällande bland annat instruktioner. I termer av stöd i undervisningen framkom det att många av lärarna uppgav att de använde sig av digitala verktyg, men även kompletterande stöd gavs av annan personal. En viktig faktor för många av lärarna var även att arbeta med olika former av elevgrupper, samt bildstöd som en form av konkret stöd. Slutligen framkom det utifrån lärarnas svar att det förekom en del utmaningar direkt kopplade till SVA-undervisningen, vilket för många handlade om elevers olika kunskapsnivåer samt begränsade tidsramar.

Många upplever kemi som ett utmanande ämne att både undervisa och lära sig, huvudsakligen på grund av ämnets abstrakta natur som ofta upplevs som distanserad från elevens vardagliga erfarenhet. Denna studie har syftat till att undersöka vilka strategier som används av högstadielärare för att hantera utmaningarna vid undervisning om syra-bas-begreppet. Arbetet har berört hur samtliga tre nivåer i Johnstones triangel, nämligen makroskopisk, submikroskopisk och symbolisk nivå, hanteras i undervisningen. Studien tar ett variationsteoretiskt perspektiv med kvalitativa intervjuer med fyra högstadielärare för att utforska deras perspektiv på undervisningen kring ovanstående begrepp. Fem huvudsakliga teman för utmaningar i samband med undervisningen av syra-bas har identifierats: (1) elevernas svårighet/utmaningatt förstå begreppen på den submikroskopiska nivån och (2) behovet av omfattande förkunskaper för att eleverna ska förstå begreppen. Vidare diskuteras vikten av: (3) att koppla syra-bas begrepp till vardagliga situationer/verklighet, (4) att använda olika representationer, (5) att förklara alternativa uppfattningar och missuppfattningar i samband med undervisning. Slutsatserna från studien betonar betydelsen av att använda effektiva förklaringsmodeller för att belysa den submikroskopiska nivån, framhäver vardagsexempel som en central faktor, samt understryker visualiseringsstrategiernas betydelse för att underlätta för elevernas förståelse. Dessutom poängteras att lärare måste bemöta alternativa uppfattningar och missförstånd hos elever och därigenom göra anpassningar i sin undervisning.

Denna studie syftar att bidra med en ny förståelse kring musiklärares arbete medfunktionsvariationer som finns i musikundervisningen, detta genom fyra musiklärareserfarenheter. Fyra halvstrukturerade forskningsintervjuer har utförts med fyra musiklärare,vilka på ett eller annat sätt, vid studiens genomförande, verkar i enlighet med Läroplan förgrundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (2011). Ett hermeneutiskt perspektiv hargenomsyrat både intervjuer och analysarbetet, då delarna och helheten alltid varit närvarande.Studiens bakgrund visar på hur musikundervisningen i grundskolan kan se ut, och innehålla förtyper av dilemman, men redogör också för genom vilka förhållningssätt funktionsvariationernakan ses genom. Resultatet av föreliggande studie visar på en mängd strategier lärare användersig av i arbetet med funktionsvariationer; på ”stökighet” som ett sätt att beskriva en oordnadsituation, svårt att kontrollera för läraren, snarare än tillkortakommanden hos eleverna; påindividuella faktorers betydelse för de konflikter som inom skolans komplexa organisationkommer till uttryck i arbetet med funktionsvariationer; vilken roll diagnosen tycks spela iförhållande till elever i svårigheter; vilket stöd musikläraren har av kollegor och ledning, ochhur det arbetet får betydelse för musiklärarens upplevelse av arbetet med funktionsvariationer;samt hur alla dessa dilemman upplevs och hanteras. Vidare diskuterar studien dessa strategier,individuella faktorers betydelse, samt upplevelse av det interna arbetet medfunktionsvariationer gentemot delar av den forskning som tidigare i studien presenteras.

Syftet med denna studie är att undersöka sfi-lärares erfarenheter av distansundervisning under våren 2020. Studiens fokus ligger på att undersöka hur digitala verktyg anpassades till elevernas olikheter, hur kommunikationen med eleverna etablerades och vilka arbetssätt och metoder som kännetecknade sfi-lärares distansundervisning.  Genom att beskriva omställningen till distansundervisning orsakade av pandemier som SARS och Covid-19, redogörs för de utmaningar och möjligheter som lärare ställs inför i den digitala klassrumsmiljön. Därefter lyfts teoretiska aspekter kring kommunikation och lärarrollen i att skapa relationer med eleverna i den digitala lärmiljön. För att förstå fenomenet med distansutbildningen i sin helhet redovisas vidare utgångspunkter som bör tas hänsyn till när en sådan utbildning utformas och designas. Detta är en empirisk studie där metodtriangulering har använts med både kvantitativa och kvalitativa undersökningar. Totalt deltog 126 respondenter i webbenkät och sex respondenter i semistrukturerade intervjuer. Resultatet pekar på att lärarnas förhållningssätt till distansundervisning under pandemin och ojämlikhet i elevers digitala kompetens och elevernas bristfälliga tillgång till digitala teknik i samband med omställningen, var avgörande för hur nya arbetssätt och undervisningsstrategier formades. Sfi-lärarna använde sig av de digitala verktyg och digitala resurser som redan var inarbetade i klassrumsundervisningen. Både synkron och asynkron kommunikation tillämpades i stor utsträckning, där synkron kommunikation värdesattes tack vare dess likhet med det fysiska klassrummets upplägg och asynkron kommunikation ökade tillgänglighet till undervisningsmaterial. Sfi-lärarnas utmaningar bestod av svårigheter att vara tillgängliga för de elever som behövde stöd och att följa upp elevernas lärandeprocesser på distans. / The purpose of this study is to investigate sfi-teachers’ experiences of distance education in the spring of 2020. The study focuses on examining how digital tools were adapted to students’ differences, how communication with students was established and what teaching methods characterized sfi teachers’ distance education. By describing the transition to distance education caused by pandemics such as SARS and Covid-19, the challenges and opportunities that teachers face in the digital classroom environment are described. Thereafter, theoretical aspects of communication and the teacher’s role in creating relationships with students in the digital learning environment are highlighted. In order to understand the phenomenon of distance education in its entirety, further points of departure are presented that should be taken into account when such education is designed. This is an empirical study where method triangulation with both quantitative and qualitative studies. A total of 126 respondents responded to the online survey and six respondents participated in semi-structured interviews. The results indicate that the teachers’ approach to distance education during the pandemic, and the inequality in students’ digital competence and the students’ inadequate access to digital technology in connection with the transition, were decisive for how new teaching methods and teaching strategies were formed. Sfi teachers used the digital tools and digital resources that were already incorporated in the classroom education. Both synchronous and asynchronous communication were applied to a large extent, where synchronous communication was valued thanks to its similarity to the physical classroom layout and asynchronous communication because of the increased accessibility to teaching materials. The sfi teachers’ teaching challenges consisted of difficulties in being available to the students who needed support and in following up the students’ learning processes at a distance.