Studien syftade till att undersöka hur psykologer upplever skapandet av sin profession under den praktiska tjänstgöringsperioden. Vi använde oss av grundad teori som kvalitativ metod för datainsamling och databearbetning. Vi intervjuade 14 psykologer och fann ett antal centrala teman som var återkommande i intervjuberättelserna. Dessa handlade om hur sociala interaktioner med omgivningen påverkade den egna processen i att bli psykolog. Datamaterialet genererade en teori som visar hur psykologen under PTP-året är en del i ett möte och interaktion med organisation, erfarenheter, utveckling och den egna individen. Dessutom framkom en processmodell som påvisade fem processer som samverkar under PTP-året. Dessa processer är reflektionsprocess, känsloprocess, yrkesrollprocess, lärandeprocess samt yrkesidentitetsprocess. Slutligen använde vi oss av respondentvalidering för att kvalitetssäkra de upptäckta fynden. / The aim of this study was to investigate how psychologists experience the creation of their profession during the first year of practice. We used “Grounded Theory” as research method. We interviewed 14 psychologists and found some central themes which were frequently described. The material from the interviews let us know that the social interaction with others had an effect on their own processes in becoming a psychologist. The material generated a theory that shows how the psychologist, during the first year of practice, is part in a meeting and an interaction with organization, experiences, professional development and the individual person. We also exposed a process model that revealed five processes that interact during the first year of practice. These processes were a reflection process, an emotional process, a professional role process, a learning process and a professional identity process. Finally, we used the quality assessment method of respondent validation to confirm the findings discovered.

Syftet var att översätta och påbörja utvärdering av självskattningsformuläret The Lesbian, Gay, Bisexual, and Transgender Development of Clinical Skills Scale (LGBT-DOCSS) i ett urval av psykologer inom hälso- och sjukvården; detta för att kunna undersöka deras kliniska färdigheter att arbeta med hbtq-klienter/patienter. Översättning av LGBT-DOCSS genomfördes, och påståenden relaterade till queer lades till för att inkludera denna grupp. Bakgrundsfaktorer som undersöktes inkluderade utbildning, relationer till hbtq-personer och professionell erfarenhet av arbete med hbtq-personer, social önskvärdhet och förekomst av normkritiskt förhållningssätt. 218 psykologer verksamma i svensk sjukvård besvarade en webbaserad enkätundersökning. Resultatet visade att faktorstrukturen för LGBT-DOCSS reviderades från originalversionen. Deltagarnas kliniska färdigheter gällande hbtq var måttligt hög, med mycket låga nivåer av negativa attityder. Utbildning, privata relationer till hbtq-personer, erfarenhet av att arbeta med patienter ur hbtq-gruppen samt normkritiskt förhållningssätt hade positiva samband med utfallsmåttet, inget samband fanns med social önskvärdhet. Förekomsten av hbtq-relevant undervisning på psykologprogrammen var låg. Studien bidrar med kunskap om psykologers kliniska färdigheter att arbeta med personer som identifierar sig som hbtq. / The purpose was to translate and begin the evaluation of The Lesbian, Gay, Bisexual, and Transgender Development of Clinical Skills Scale (LGBT-DOCSS) self-assessment form in a sample of psychologists in health care; this in order to be able to examine their clinical skills to work with LGBT clients/patients. Translation of LGBT-DOCSS was performed, and items related to queer were added to include this group. Background factors that were examined included education, relationships with LGBTQ people and professional experience of working with LGBTQ people, social desirability and the existence of norm-critical approaches. 218 psychologists working in Swedish health care answered a web-based survey. The result showed that the factor structure of the LGBT-DOCSS was revised from the original version. Participants' clinical skills in LGBTQ were moderately high, with very low levels of negative attitudes. Education, private relationships with LGBTQ people, experience working with patients from the LGBTQ group and norm-critical approach had positive correlations with the outcome measure, no relationship was found with social desirability. The presence of LGBTQ-relevant teaching on the psychology programs was low. The study contributes with knowledge of psychologists' clinical skills to work with people who identify themselves as LGBTQ.

Psykologer är en utav de yrkesgrupper som löper störst risk att under sin karriär mista en patient i suicid. Trots det saknas svenska studier på psykologer och deras arbete med suicidala patienter. Föreliggande studie syftade därför till att öka kunskap och förståelse för psykologers föreställningar om patientsuicid samt hur de upplever att det talas om det. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med psykologer som inte hade egen erfarenhet av patientsuicid. Dessa analyserades utifrån en tematisk analys, vilken resulterade i fyra teman: Mellan förnuft och känsla, Två sidor av samma mynt, Ensam är inte stark och Individen bakom statistiken. Resultatet visade att enskilda psykologer och organisationer (universitet och arbetsplatser) hanterar och talar om suicidalitet på olika sätt. De olika aktörernas förhållningsätt bottnar antingen i förnuftet, i känslan eller i båda delar. Arbetet med suicidala patienter karakteriseras av oförutsägbarhet där kollegorna utgör ett viktigt stöd för psykologen i detta arbete. Därtill framkom att både den enskilda psykologen och samhället i stort har en vilja att humanisera den suicidala patienten. Slutligen verkar psykologers möte med suicidalitet vara ett underprioriterat ämne, vilket är framträdande både inom forskning, utbildning och på arbetsplatser. / Psychologists are one of the professions that are at a higher risk of losing a patient to suicide. Despite this, there is a lack of Swedish studies focusing on psychologists and their encounter with suicidal patients. Therefore, the present study aimed to increase knowledge and understanding for the notions that psychologists have regarding patient suicide and their opinions about how it is being talked about. Seven semi-structured interviews were conducted with psychologists who themselves had not lost a patient to suicide. The interviews were analysed through a thematic analysis which resulted in four themes: Between sense and sensibility, Two sides of the same coin, Alone is not strong and The individual behind the statistics. The findings showed that psychologists and the organizations (universities and workplaces) they were or had been a part of, were handling and talking about suicidality in different ways. The approach these different actors had to patient suicide was based on either sense, sensibility, or both. Working with suicidal patients is characterized by unpredictability thus highlighting that colleagues make up an important source of support. Furthermore, results showed that both individual psychologists and the society at large have a desire to humanize the suicidal patient. Finally, psychologists' encounter with suicidality seems to be an under-prioritized area, which is prominent in both research, education and in workplaces.

Nästan en tredjedel av alla anställda i Sverige upplevde under 2020 arbetsrelaterade besvär, så som hög arbetsbelastning, trötthet, oro, ångest eller utmattningssymptom. Arbetsgivare har ett ansvar att arbeta med organisatorisk och social arbetsmiljö och ska vid behov ta hjälp av företagshälsovård (FHV) och även samverka med företagshälsovård i preventivt syfte. En misstänkt bidragande orsak till den ökande ohälsan i arbetslivet kan vara att arbetsgivare inte uppfyller sitt fulla ansvar och införlivar arbetet med förebyggande och hälsofrämjande arbetsmiljöarbete. Studien undersökte behandlares (psykologer och beteendevetares) upplevelser av att arbeta med stöd till individer som upplever brister i organisatorisk och social arbetsmiljö. En intervjustudie gjordes med åtta informanter från tre olika företagshälsor över hela landet. Analysen bestod av en kvalitativ innehållsanalys som resulterade i fyra kategorier med det övergripande temat Behandlares förutsättningar att arbeta med stöd till hälsa i arbetslivet. Resultatet indikerar att behandlarens roll innebär en balansgång mellan organisationen och klienten vilket ibland kan innebära motstridiga intressen. Studien visar också att behandlarnas stöd i stor utsträckning handlar om att stötta klienter att göra anpassningar för att kunna hantera arbetssituationen i arbetsmiljöer som präglas av höga krav. En implikation av resultaten är att organisationer skulle behöva använda sig av FHV i större utsträckning än i dag i sitt arbetsmiljöarbete, för att förebygga ohälsa och främja hälsa. / Nearly one third of all employees in Sweden experienced work-related problems during 2020, such as heavy workload, worry, fatigue, anxiety or exhaustion disorder. Employers are responsible for the organizational and social work environment and are obliged to take assistance from occupational health services (OHS) when needed, and to collaborate with OHS for preventive purposes. A contributing factor to the increasing ill-health in working life could be that employers do not fulfill their responsibility and incorporate preventive and health-promoting work environment management. The study examined psychologists and behavioral scientists’ experiences of giving support to individuals who experience shortcomings in the organizational and social work environment. An interview study was conducted with eight informants from three different OHS across the country. The analysis consisted of a qualitative content analysis that resulted in four categories with the overall theme Conditions for working with support to increased health in working life. The results indicate that the supporting role involves balancing between the organization and the client, which can sometimes mean conflicting interests. The study also shows that the support is largely about supporting clients to make adjustments, to be able to handle the work situation in work environments that are characterized by high demands. One implication of the results is that organizations would need to use OHS to a greater extent, in order to support an improved work environment, to prevent ill-health and to promote health.

Tidigare forskning har visat på att övergången från studier till yrkesliv är en kritisk period där övergångschock kan förekomma. Detta har visat sig gälla även psykologer tidigt i karriären. Det saknas däremot en djupare förståelse kring övergången hos PTP-psykologer i Sverige. Denna studie syftade till att undersöka psykologers berättelser om övergången från studier till första tiden inom professionen och vad som karaktäriserar dessa berättelser. De 15 deltagarna, en man och 14 kvinnor, rekryterades via PTP-samordnare/-rektorer, sociala medier och privata kontakter. Studien genomfördes med en textbaserad datainsamling där materialet, som bestod av livshändelsekalender (LHC) och guidande frågor, skickades via post. Rådata analyserades med en narrativ analysmetod, inspirerad av Labov och Waletzkys indelning av berättelsers delelement. Därefter skapades prototypberättelser som är ett verktyg för att skapa sammanfattningar som blir jämförbara med det fenomen som undersöks. Slutligen skapades fem prototypberättelser utifrån gemensamma kontextuella omständigheter samt vad övergången i övrigt präglades av. Däribland psykiska ohälsa, sociala förändringar och tidigare erfarenhet av yrket. Prototypberättelserna kallas “Arbetslivets labyrint,” “En uppförsbacke,” “Den inre resan,” “Rustad och redo” och “Det sociala skiftet.” Analysen visar på att övergångschock även gäller psykologer i Sverige samt hur den påverkas av organisatoriska omständigheter och bristande eller fungerande socialt stöd. Sammanfattningsvis tycks förklaringen till motgångar flyttas från en själv till kontexten och omständigheterna. Hos samtliga deltagare har övergångschocken avtagit och i de flesta fall gått över, vilket tyder på att psykologers övergång från studier till yrkesliv är en kritisk men avgränsad period. / Previous research has shown that transitioning from studies to working life is a critical period, where the concept of transition-shock can appear. This can also be applied to early-career psychologists. However, there is a need for deeper understanding of the transition for psychologists in training in Sweden. The aim of this study was therefore to investigate psychologists’ stories about the transition from studies to the first years in practice and what characterized these stories. The 15 participants, one man and 14 women, were recruited via PTP-coordinators/-principals, social media platforms and private contacts. The study was conducted by a text-based data collection, consisting of a life history calendar (LHC) and guiding questions, which were sent by post. The data was analyzed with a narrative method, inspired by Labov and Waletzkys’ research on the narratives’ different components. Thereafter prototype stories were made, which is a tool to make the studied phenomenon comparable. Five prototype stories were then created from shared contexts and other circumstances, such as mental health, social changes and work-experience. These are called “The work-life labyrinth,” “The uphill,” “The inner journey,” “Equipped and ready” and “The social shift.” The analysis indicate that transition-shock applies to psychologists in Sweden with the influence of organizational contexts and social support. In summary, the explanation for the setbacks are switched from the individual to the context and circumstances. For all participants, the transition-shock has decreased or passed over, which indicates that psychologists’ transition from studies to working life is a critical yet limited period.

A challenge for Programmes for Master of Science in Psychology is to provide students with the knowledge and abilities required to handle the psychology profession. Later, when the students enter the profession, they are expected to rely on their competence and ability to perform psychological work as well as understand their knowledge gaps and limitations. How recently graduated psychologists estimate their professional self-efficacy and to what degree their education has helped them develop knowledge and abilities relevant for their profession is explored with survey responses from 1318 recently graduated psychologists in Sweden collected in 2017 - 2019 (Mdn year of birth = 1989, 74% women, 25% men, 0.8% others). Professional self-efficacy was assessed using a modified version of the Occupational Self-Efficacy Scale. An index was used to assess to what degree their education has helped them develop knowledge and abilities. Data were examined using variance and correlation analyses. Our conclusion is that there is a positive relationship between the estimations of professional self-efficacy and knowledge and abilities gained from education that does not differ between the first three years after graduation. The estimates did not differ based on gender. Estimates of knowledge and abilities from education differed between graduates from different universities, which may be due to unexplored differences in educational arrangements and local educational goals. Professional self-efficacy differs significantly between alumni from two out of eight universities, the same ones that rated the highest/lowest on knowledge and abilities. / En utmaning för psykologprogrammen är att försöka förse studenterna med de kunskaper och förmågor som krävs för att klara av det kommande psykologyrket. När studenterna sedan går ut i arbetslivet förväntas de dels kunna lita på sin kompetens och förmåga att utföra psykologarbetet och dels förstå sina egna kunskapsluckor och begränsningar. Hur nyexaminerade psykologer skattar sin professionella self-efficacy och i vilken grad de skattar att utbildningen hjälpt dem utveckla kunskaper och förmågor relaterade till yrkesutövandet undersöks här med enkätsvar från 1318 nyexaminerade psykologer i Sverige insamlade 2017 - 2019 (Mdn födelseår = 1989, 74% kvinnor, 25% män, 0.8% övriga). Professionell self-efficacy skattades med en modifierad version av Occupational Self-Efficacy Scale. Ett index användes för skattning av i vilken grad utbildningen hjälpt psykologerna utveckla kunskaper och förmågor. Data undersöktes med varians- och korrelationsanalyser. Vår slutsats är att det finns ett positivt samband mellan skattningen av professionell self-efficacy och kunskaper och förmågor från utbildningen som inte skiljer sig baserat på antal år efter examen. Ingen av skattningarna skilde sig åt baserat på könstillhörighet. Skattningar av i vilken grad utbildningen hjälpt psykologerna utveckla kunskaper och förmågor skiljer sig åt mellan lärosäten, något som kan bero på outforskade skillnader i utbildningsupplägg och lokala utbildningsmål. Professionell self-efficacy skiljer sig signifikant mellan alumner från två av åtta lärosäten, samma som skattade högst/lägst på kunskaper och förmågor.

<p>Allmänläkare i primärvården är den första vårdgivare som människor i behov av psykisk hjälp möter. Det saknas forskning om behandling av psykiskt sjuka inom primärvården i enskilda länder. I syfte att hitta nya frågeställningar och få djupare förståelse av hur primärvården fungerar med avseende på psykiskt sjuka intervjuades elva allmänläkare i en kroatisk stad. Insamlade data från intervjuerna strukturerades och bearbetades genom en induktiv tematisk analys. Resultaten visar att allmänläkare upplever en hög arbetsbelastning. Deras tid för samtal med psykiskt sjuka är väldigt begränsad. Behandling med psykofarmaka blir ofta det enda vårdalternativet. Psykosociala problem och psykotrauma förekom ofta som konsekvens av krig. Sjukpensionering av krigsveteraner med PTSD-diagnos blev en omdiskuterad fråga. Undersökningen visar att det kan bli ansträngande för allmänläkare att behandla psykisk ohälsa. De behandlar dessutom majoriteten av psykiskt sjuka men deras vård kompletteras inte med några psykosociala tjänster. Behovet av psykiskt stöd blir inte bemött hos många patienter.</p>

Allmänläkare i primärvården är den första vårdgivare som människor i behov av psykisk hjälp möter. Det saknas forskning om behandling av psykiskt sjuka inom primärvården i enskilda länder. I syfte att hitta nya frågeställningar och få djupare förståelse av hur primärvården fungerar med avseende på psykiskt sjuka intervjuades elva allmänläkare i en kroatisk stad. Insamlade data från intervjuerna strukturerades och bearbetades genom en induktiv tematisk analys. Resultaten visar att allmänläkare upplever en hög arbetsbelastning. Deras tid för samtal med psykiskt sjuka är väldigt begränsad. Behandling med psykofarmaka blir ofta det enda vårdalternativet. Psykosociala problem och psykotrauma förekom ofta som konsekvens av krig. Sjukpensionering av krigsveteraner med PTSD-diagnos blev en omdiskuterad fråga. Undersökningen visar att det kan bli ansträngande för allmänläkare att behandla psykisk ohälsa. De behandlar dessutom majoriteten av psykiskt sjuka men deras vård kompletteras inte med några psykosociala tjänster. Behovet av psykiskt stöd blir inte bemött hos många patienter.

Inledning: Syftet med föreliggande studie var att genom bloggar undersöka hur unga vuxna beskriver sin upplevelse av psykisk ohälsa och hur psykisk ohälsa påverkar synen på sig själva, hur de hanterar psykisk ohälsa och hur det påverkar deras beskrivning av vård och samtalsbehandling. Genom att studera bloggar kan bilden av psykisk ohälsa ur den unga vuxnas eget perspektiv såsom de själva beskriver det vidgas. Frågeställningar: De frågor som undersökts har varit hur den unge beskriver psykisk ohälsa och hur beskrivningen av de själva kopplas ihop med synen på sig själv, hur de hanterar psykisk ohälsa och hur det påverkar deras beskrivning av vård och samtalsbehandling. Metod: I denna studie har fyra bloggar kring ämnet psykisk ohälsa använts som empiriskt material och en analysmetod som bygger på det diskurspsykologiska angreppssättet med utgångspunkt i tolkningsrepertoarer. Dessa arbetades fram genom att först plocka ut teman ur materialet och ur dessa skapades fyra sammanhållande ramar, tolkningsrepertoarer som definierades som: 1) upplevd psykisk ohälsa - ångestdiskurs, 2) bemötande vid vårdinsatser - bemötandediskurs 3) vårdinsatser med fokus på samtalsbehandling - tillitsdiskurs 4) samt identifikation med psykisk ohälsa - identifikationsdiskurs. Resultat: Materialet i studien har redovisats utifrån de fyra tolkningsrepertoarerna som definierades och visar att kvinnorna beskriver psykisk ohälsa framförallt i termer av ångest och då i somatisk form något som de beskriver påverkar dem både i synen på sig själva och deras syn på vård och samtalsbehandling. Diskussion: Kvinnorna i denna studie beskriver en skillnad mellan sin upplevelse av psykisk ohälsa framförallt benämnd i termer av ångest och hur ångest fungerar. Detta framkommer också i deras beskrivning av psykisk ohälsa och hur det påverkar synen på sig själva och sin omgivning i denna studie framförallt i relation till vård och omsorg. I beskrivningen av möten med vård och samtalsbehandling framkommer liknande problematik även efter som de beskriver  långvarig kontakt med vård och behandling. Vidare forskning skulle genom t ex intervjuer med bloggskribenter kunna undersöka vad bloggen symboliserar för bloggskribenten och vad kvinnorna tänker att de vill förmedla genom bloggen. Vad är det de tänker att bloggen ersätter som de inte kan få i sin omgivning eller från vuxenvärlden? / Introduction:  The aim of the present study was to investigate how young adults themselves describe mental ill-health and how their description says something about how it affects the view of themselves, how they struggle with it and their description of healthcare and therapeutic treatment. By studying blogs, the image of mental ill-health from the young adult's own perspective as they themselves describe it can widen. Issues:The issues that have been investigated have been how the young person describes mental illness and how the description of themselves is linked to the view of themselves, their struggle with mental illness and their description of healthcare and therapeutic treatment. Method: In this study, 4 blogs on the topic of mental illness have been used as empirical material and an analytical method based on the discourse psychological approach based on Wetherell &amp; Potters interpretation repertoires. The four interpretative repertoires were defined after categorizing the material in different themes that finally was gathered in four interpretive repertoires: 1) perceived mental ill-health - anxiety discourse, 2) treatment of care interventions - treatment discourse 3) intervention with focus on treatment of treatment - confidence discourse 4) and identification with mental illness - identification discourse. Results: The material in the study has been reported on the basis of the four interpretative repertoires that were defined and show that women describe mental ill-health mainly in terms of anxiety and then in somatic form something that they describe affects them both in their view of themselves and their view of the environment, especially in relation to themselves for healthcare and therapeutic treatment. Discussion: The women in this study describe a difference between their perception of mental ill-health, mainly referred to in terms of anxiety and how anxiety works. This also appears in their description of mental illness and how it affects the view of themselves and their surroundings in this study, especially in relation to health and care. In the description of meetings with healthcare and treatment, similar problems arise even after they describe long-term contact with healthcare and treatment. Further research could, for example through interviews with blog writers, be able to investigate what the blog symbolizes for the blog writer and what the women think they want to convey through the blog. What is it that they think the blog replaces as they cannot get in their surroundings or from the adults?

Fysisk aktivitet som behandling mot depression har ett växande forskningsstöd. Denna uppsats utforskar vilka möjligheter och svårigheter som framkommer i psykologers beskrivning av att använda fysisk aktivitet som behandling. Vi gjorde semistrukturerade intervjuer med åtta psykologer och använde en reflexiv tematisk analytisk metod. Vi fann att fysisk aktivitet framstår både som en lösning och samtidigt ganska problematiskt vilket fångas i det övergripande temat: Fysisk aktivitet har löst problem, eller inte som vi utforskar i fyra teman. Analysen visar hur fysisk aktivitet förstås genom idéer om objektivitet, medicinska teorier och psykologiska teorier eller modeller såsom beteendeaktivering. Vi undersöker också de problem som uppstår i psykologens vardag med fysisk aktivitet som intervention. Analysen innefattar även hur psykologens roll i vården ser ut och hur psykologer navigerar den i relation till fysisk aktivitet som är något olika yrkeskategorier i vården kan använda. Detta för att kunna bidra till diskussionen om hur rekommendationer utformas genom att ställa frågan: Fysisk aktivitet för vem? / Physical activity is a widely acknowledged and used intervention for treating depression. This study explores possibilities and difficulties in psychologists’ accounts of using physical activity in everyday practice. We investigated how eight psychologists described physical activity in everyday practice using a semi-structured approach. We used reflexive thematic analysis methodology to interpret data and identify how physical activity appears to provide both a solution and new problems to the psychologists. We capture an idea where physical activity isa solution of problems, or not and explore this idea in four themes. We explore how physical activity is made sense of through ideas of objectivity, medical theories and psychological theories or models as behavioral activation, but also potential problems that arise in the everyday practice of psychologists. Our analysis could be viewed as exploring how psychologists navigate their role in the everyday health care promoting physical activity. The result could also be part of discussions in policy making, raising the question: physical activityon whose terms?