Syfte:Uppsatsens syfte är att ge en bild av fastighetsmäklares syn på förtroendets betydelse under förmedlingsprocessen. Metod: Studien är uppbyggd kring en kvalitativ metod med intervjuer. Teorin grundas på tidigare forskning och litteraturstudier. Resultat & slutsats: Förtroende är ett abstrakt uttryck, som är unikt för varje individ. Kundens förväntningar på den utförda tjänsten är fastighetsmäklarens viktigaste styrredskap i strävan efter nöjda och återkommande kunder. Fastighetsmäklarna i studien är alla väl medvetna om betydelsen av ett förtroendeingivande arbetssätt. Förslag till fortsatt forskning: En idé till fortsatt forskning är att undersöka fastighetsmäklarnas passivitet när det gäller återkoppling efter avslutad affär. Vilka konsekvenser får det? Uppsatsens bidrag: Arbetet ger en bild av förtroendets betydelse i förmedlingsprocessen. Vi har visat att kundens förväntningar är mäklarens viktigaste styrredskap. Nyckelord: Fastighetsmäklare, förtroende, förväntningar, risk, upplevd kvalitet, rykte, rekommendationer, word of mouth.

Dysfagi, sväljningssvårigheter, kan följa som sekundärt symptom till en annan sjukdom, exempelvis stroke. För att patienter med dysfagi ska få bästa möjliga vård är ett väl fungerande teamarbete av yttersta vikt. Det är logopeden som utför bedömning vid sväljningssvårigheter samt ger råd och rekommendationer. De teammedlemmar som har störst daglig kontakt med berörda patienter och som är närvarande i matningssituation är omvårdnadspersonal såsom sjuksköterskor och undersköterskor. Det åligger i många fall dem att mata patienter på ett säkert och tryggt sätt samt att även i övrigt följa de råd och rekommendationer som givits. Av tidigare utländska studier framgår att råd och rekommendationer av olika anledningar inte alltid efterföljs. Syftet med denna studie var att undersöka hur omvårdnadspersonalen på svenska vårdavdelningar ser på logopediska råd och rekommendationer gällande sväljningssvårigheter samt hur samarbetet med logoped upplevs fungera. Datainsamlingsmetod var fokusgruppsdiskussioner där sjuksköterskor (n=6) och undersköterskor (n=5) deltog. Dessa utfördes på två olika strokeavdelningar på sjukhus i södra Sverige. I studien framkom att deltagarna uppfattade samarbetet med logoped som givande. Råd och rekommendationer upplevdes generellt vara genomförbara men tidsbrist uppgavs vara den största orsaken till att de inte kunde efterföljas. I jämförelse de två avdelningarna emellan framkom att det på den avdelning där logopedresurs dagligen fanns att tillgå gick lättare att efterfölja råd och rekommendationer. På avdelningen där logoped endast fanns att tillgå två till tre dagar i veckan utgjorde tidsbrist ett stort problem, vilket resulterade i att råd och rekommendationer inte kunde efterföljas i samma utsträckning. Denna studie är enbart baserad på omvårdnadspersonalens upplevelser. I kommande studier skulle det därför vara intressant att även göra faktiska observationer ute på avdelningar samt undersöka hur logopeder uppfattar situationen.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur de skånska kustkommunerna planerar för de kustnära områdena. Undersökningen utgår ifrån framtida exploateringar och fritidshus, erosionsrisker och havsnivåhöjningar samt länsstyrelsens rekommendationer. För att genomföra undersökningen har studien baserats på kommunernas översiktsplaner. Resultatet påvisar att kommunerna försöker förhålla sig till miljöbalkens riksintresse rörande kustzonen i största utsträckning som möjligt, dock visade det sig att några kommuner hade planeringar som inte var helt samstämmig med riksintressets villkor. Samtidigt så hänvisade kommunerna till att exploateringarna inte skulle skada kustens värde. Kommunerna menar på att fritidshusområden inte ska byggas inom kustområdet, dock finns det kommuner som planerar in sådana områden. Samtliga kommuner är överrens om att exploateringar ska ske i anslutning till befintliga tätorter och oexploaterade områden ska låtas bli. När det gäller erosionsrisker och havsnivåhöjningar visade resultatet på att det finns tre grupper som kommunerna kunde delas in i: Kommuner med planering, kommuner som hänvisar till att planer är på väg och sedan kommuner som inte nämner något om riskerna i sin översiktsplan. Indelningen påvisade att det var få kommuner som hade klara planer på hur dessa risker skulle förebyggas. Dock var det många kommuner, ca 60 %, som hänvisade till att de ska planera för dessa risker i kommande översiktsplan. Slutligen förhöll sig kommunerna ganska väl till länsstyrelsens rekommendationer.  Det finns naturligtvis undantag, då kommunerna ansåg att området kan vara till något annat än vad länsstyrelsen rekommenderade. Men i huvuddrag var kommunernas översiktsplaner någorlunda sammanstämmig med länsstyrelsens råd.

Syfte och frågeställning För att kunna utvärdera utbildningar inom Fysisk aktivitet på recept (FaR) och ur ett större perspektiv utveckla användandet av FaR som behandlingsmetod, är det av intresse att veta vilken inverkan specifik FaR-utbildning har på förskrivningen. Denna studie syftar till att undersöka detta med följande frågeställning: Vad har en specifik FaR-utbildning för kortsiktig effekt på förskrivningsfrekvensen av Fysisk aktivitet på recept? Metod Som studiedesign valdes kontrollerad interventionsstudie där den undersökta specifika FaR-utbildningen utgjorde interventionen. För att kunna mäta en effekt av den undersökta utbildningen studerades förändring av förskrivningsfrekvensen av FaR samt möjliga påverkansfaktorer. Enkätundersökning användes som datainsamlingsmetod och genomfördes, före och efter den undersökta utbildningen, på kursdeltagarna samt på en likvärdig kontrollgrupp. Antalet deltagare i studien var 9 i interventionsgruppen och 20 i kontrollgruppen. De frågor som togs upp i enkäten berörde kön, ålder, befattning, tidigare utbildning inom FaR, förskrivning av FaR, muntliga rekommendationer om fysisk aktivitet, egna fysiska aktivitetsvanor samt kunskaper om och inställning till FaR som behandlingsmetod. Enkäterna från den första mätningen samlades in manuellt medan de i den andra mätningen distribuerades via post. Resultatet analyserades statistiskt med hjälp av Chi-två test, Mann-Whitney U-test och linjär regression. Resultat Förändringen i FaR-förskrivning och antalet muntliga rekommendationer skiljde sig signifikant mellan grupperna. Kontrollerat för möjliga påverkansfaktorer som undersökts i enkäten kunde dock skillnaden mellan grupperna i förändring av FaR-förskrivning och antalet muntliga rekommendationer inte längre säkerställas statistiskt. Slutsats Den undersökta specifika FaR-utbildningen har sannolikt en kortsiktig effekt på förskrivningsfrekvensen av FaR. Dock krävs upprepade mätningar med fler deltagare för att bekräfta detta. Utbildning för förskrivande personal kan vara ett sätt att öka förskrivningen och vidare utveckla användandet av FaR-metoden.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att kartlägga internationella och nationella rekommendationer för hjärtscreening samt ta reda på hur specialidrottsförbunden hanterar riksidrottsförbundets rekommendationer kring hjärtscreening. På vilket sätt följer specialidrottsförbunden upp genomförande av hjärtscreening? Hur ser specialidrottsförbunden på vem som tar ansvar för genomförandet av hjärtscreening? Hur arbetar specialidrottsförbunden för att få ut riksidrottsförbundets rekommendationer om hjärtscreening till sina elitidrottare?   Metod Denna studie är en kvalitativ studie med intervju som metod. Den intervjumetod som har använts är en explorativ intervju med öppna, strukturerade frågor. Samt den ”riktat öppna” intervjun. De fem specialidrottsförbund vi har intervjuat är fotboll, ishockey, basket, orientering och friidrott.   Resultat Alla intervjuade specialidrottsförbund anser att det är viktigt att följa upp genomförandet av hjärtscreening. Det finns ingen som är ansvarig för genomförandet av hjärtscreening om idrottaren inte har kontrakt med ett förbund eller förening, vilket gör att ansvaret läggs på den idrottande individen. Om elitidrottaren har ett anställningsliknande förhållande med kontrakt är det respektive specialidrottsförbund eller förening som har ansvar för att hjärtscreeningen genomförs. För att nå ut med information om hjärtscreening använder sig förbunden av olika metoder. Bland dem är hemsidor, tränarmöten, tidningsartiklar och information till idrottsläkarföreningar vanliga. Ett förbund går inte ut med några rekommendationer alls.   Slutsats Det finns inget gemensamt svar från specialidrottsförbunden. Svaren varierar från att det är förbundsläkarens ansvar, specialidrottsförbundets ansvar, föreningens ansvar, individens ansvar eller/och önskemål om att det skulle vara Sveriges olympiska kommittés ansvar (finansiellt). Det gemensamma för alla specialidrottsförbund är att de följer Riksidrottsförbundets rekommendationer när det kommer till elitidrottare. Innehar idrottaren kontrakt är det specialidrottsförbundet eller föreningen som står för kontraktet som har ansvaret för genomförande av hjärtscreening. Det är klart vem som har ansvar för att hjärtscreeningen genomförs av elitidrottare dock är det otydligt om det genomförs eller inte.

I dagsläget har sociala medier fått en större roll i rekryteringsprocessen. Genom en induktiv ansats fokuserade denna forskning på att urskilja vilken roll sociala medier spelar då arbetsgivare bakgrundsgranskar arbetssökande. Undersökningen inriktade sig mot vad arbetsgivare tittade på samt i vilken utsträckning de lät sig påverkas av informationen i sina beslutsfattanden. Totalt intervjuades åtta personer inom personalyrket. I resultatet lyftes bland annat ett etiskt perspektiv med olika dilemman så som generationsskillnader och människosyn samt egen kritisk förmåga. Det visade sig att skillnaderna var stora i både tillvägagångssätt och värderingen av information tillgänglig online. De flesta informanterna uttryckte att de ville stämma överens informationen med vad som framkom via ansökan och intervjuer.Många uttryckte även att de samlade frågor inför en intervju, med hjälp av sociala medier.Informanterna uppvisade en stor medvetenhet gällande både den källkritiska och självkritiska förmågan. Med vissa undantag då exempelvis nyfikenheten tog över och underminerade den kompetensbaserade rekryteringen. Informanterna uttryckte att rekryteringsprocessen är underständig utveckling. Sociala medier kunde enligt informanterna ses som ett komplement till denna komplexa process men värderades inte lika högt som mötet med den arbetssökande.Den kritik som riktas mot sociala medier som verktyg kunde i slutänden istället riktas mot användaren av verktyget, det vill säga rekryteraren.

I samhället finns många verksamheter där avancerad teknik och människor skapar komplexa system som förväntas fungera på ett säkert sätt. Som en del av det arbete mot förbättrad säkerhet som ständigt pågår i dessa system kan olyckor som inträffat bli föremål för en utredning. Statens Haverikommission har som uppgift att utreda olyckor inom bland annat transportdomänerna med avsikten att klarlägga händelseförlopp och orsak till en händelse samt att beskriva resultaten i en rapport. Som ett medel för att förbättra säkerheten kan rekommendationer lämnas till respektive tillsyns- eller säkerhetsmyndighet med avsikten att fungera som underlag för beslut om lämpliga åtgärder för att om möjligt förhindra att en liknande olycka ska inträffa i framtiden. Det är viktigt att en olycksutredning sker på ett rationellt och systematiskt sätt så att olycksredovisningen inte snedvrids av förutfattade meningar eller favorithypoteser. Teorier gör gällande att utredare har egna olycksmodeller, d.v.s. sätt att se på olyckor och deras uppkomst. Denna olycksmodell stöder utredaren och påverkar olika beslut som fattas under utredningens gång. Studien som ligger till grund för denna uppsats har undersökt hur utredare på Statens Haverikommission skapar sig en uppfattning om vilka åtgärder som bäst förebygger olyckor i en verksamhet utifrån resultaten av en utredning. Ett särskilt fokus lades på frågan hur utredare bedömer en rekommendations förmodade effektivitet. Metoden som användes under studien bestod av litteraturstudier samt sju semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades kvalitativt och resultaten jämfördes sedan med teorier ur tidigare forskning. Under studien identifierades ett antal kriterier som utredarna ansåg kunde öka rekommendationens möjlighet att få en säkerhetshöjande effekt om de uppfylldes. Huvudsakligen utgjordes dessa av att kostnaden bör vara i rimlighet med säkerhetsvinsten, rekommendationen bör peka på ett problem som tillsynsmyndigheten sedan får lösa, vara systempåverkande, motiveras så att mottagaren förstår och accepterar problemet, vara anpassad efter mottagarens säkerhetsmognad, vara tillräckligt generell för att fånga upp liknande olyckor och tillräckligt specifik för att mottagaren ska förstå problemet, ej skapa sidoeffekter, vara möjlig att avgöra om den är implementerad, vara välformulerad och begriplig.

Som en del av forskningsprojektet ”Antaganden om olycksfall och dess konsekvenser för utredning och åtgärder” syftar denna studie till att följa upp granskningen av Lundberg et al. (opublicerad) av manualen ”Händelseanalys och riskanalys. Handbok för patientsäkerhetsarbete.” som används i svenska landsting. Denna uppföljning avser att kartlägga hur Patientsäkerhetsenheten vid Landstinget i Östergötland arbetar med utredningar av tillbud och olyckor inom sjukvården, samt att beskriva vilka konsekvenser sådana antaganden om olycksfall får för utredningar och åtgärder. Den empiriska metoden som har använts bestod av inledande litteraturstudier av tidigare forskning på samma och liknande områden samt intervjuer med ett antal medarbetare på Patientsäkerhetsenheten. Efter en kvalitativ bearbetning av data som genererats under intervjuerna har resultatet analyserats och sedan jämförts med teorier hämtade från den inledande litteraturstudien. Resultatet bekräftar många av de slutsatser som Lundberg et al. (opubl.) har dragit i sin granskning, exempelvis att landstingens manual tillämpar en komplex linjär olycksmodell, att manualen erbjuder en handfast beskrivning av hur utredningar praktiskt bör gå till samt att handboken har vissa delar som inte är lika detaljerat och tydligt beskrivna. Denna studie går dock djupare i analysen och resultatet gör gällande att manualen saknar en explicit stoppregel för när utredarna bör skifta från analysfas till designfas, och att det närmast handlar om en mättnadskänsla inom analysgruppen. Medarbetarna uppgav under intervjuerna att genomförande och uppföljning av åtgärdsförslagen inte är en del av deras uppgift utan något som åligger uppdragsgivaren. De ansåg vidare att det är en brist i och med att de förlorar kontrollen över åtgärderna då de lämnar förslagen ifrån sig till uppdragsgivaren, och menade att uppföljning är det steg som Patientsäkerhetsenheten härnäst måste arbeta systematiskt med för att främja en högre patientsäkerhet. Handboken som används ses inte som en abstrakt skrivbordsprodukt utan som en praktisk handbok som används för utbildning och som referensbok. I de utredningar som Patientsäkerhetsenheten genomför följs manualen noggrant och utredarna är nöjda med den metodik som används. På några punkter ansåg dock utredarna att manualen kan förbättras, exempelvis gällande utformningen av åtgärdsförslag samt riskanalysmetodik och intervjumetodik. Resultatet pekar också på att det dominerande synsättet som råder på enheten kring olycksfall inom sjukvården framför allt gör gällande att en olyckshändelse är en kedja av förhållanden och händelser som kulminerar i en skada och att det finns bakomliggande orsaker till händelsen, vilket är förenligt med en komplex linjär olycksmodell. En paradox har påvisats mellan vad som kallas det gamla respektive nya synsättet på mänskliga felhandlingar, då Patientsäkerhetsenheten tycks ha en blandad syn på just mänskliga felhandlingar. Denna motsägelse visar sig bland annat genom att man betonar vikten av att inte skuldbelägga enskilda individer eller använda termen mänskliga felhandlingar, samtidigt som fokus i utredningarna ligger på händelser som ligger nära olyckan i tid och rum samt att de åtgärdsförslag som tas fram i samband med utredningarna ofta syftar till att strama upp processerna inom systemet.

Detaljhandeln i fysiska butiker är utsatt av konkurrens från en betydligt mer innovationsrik e-handel och har därför ett behov av att vidareutvecklas. Ett sätt för detaljhandeln att utvecklas är att utnyttja tekniker som visats fungera bra inom e-handeln. Rekommendationssystem som ger rekommendationer till sina användare har nått stora framgångar och används av i stort sett alla företag inom e-handeln. Den mest använda tekniken för att ta fram rekommendationer kallas för collaborative filtering. Inom detaljhandel används dock inte detta i någon större utsträckning. Det finns därför förhållandevis lite kunskap om vad kunder anser om rekommendationer i butik. Syftet med studien är därför att utvärdera hur ett rekommendationssystem baserat på collaborative filtering presterar i en fysisk butik. Utvärderingen sker genom att mäta träffsäkerheten på rekommendationerna kunder får i en butik samt vad kunderna anser om dessa. Studien ämnar även att ta reda på hur kunder förhåller sig till automatiska rekommendationer i butik. I studien används två forskningsmetodiker för att uppnå dess forskningsmål. Design science har tillämpats för att utvärdera hur ett rekommendationssystem baserat på collaborative filtering presterar i en fysisk butik. En prototyp baserat på collaborative filtering utvecklades för att generera rekommendationer. Prototypen användes sedan i ett användartest som genomfördes i en butiksmiljö. För att belysa hur kunder förhåller sig till automatiska rekommendationer i butik användes en enkätundersökning som utfördes i samband med studiens användartest. Studiens resultat visar att prototypen gav rekommendationer med en hög träffsäkerhet där deltagarna upplevde rekommendationerna som bra och relevanta. Resultaten visar även att deltagarna i studien var positivt inställda till att få rekommendationer i butik. Detta leder till slutsatsen att rekommendationssystem baserat på collaborative filtering kan prestera väl i butiker vilket ger en indikation om att detta kan vara ett sätt för butiker att vidareutveckla handeln. / Retail stores are challenged by competition from the more innovative retailers in e-commerce and thus needs to adapt and evolve in order to stay competitive. This could be accomplished by using technology which has been proven successful in e-commerce. Recommender systems that produces recommendations to its users has been used successfully and is used by essentially all businesses involved in e-commerce. The most common method employed in these recommender systems is called collaborative filtering. Recommender systems have however not yet found its way into retail stores to a greater extent. This has led to a gap in knowledge regarding customer’s opinions of recommendations in retail stores. The purpose of this study is therefore to evaluate how recommender system based on collaborative filtering performs when used in retail stores. The evaluation is performed by measuring the accuracy of the recommendations a customer receives in a retail store as well as what the customer thinks of the recommendation. This study also intends to explore and shed light on people’s opinions concerning automatic recommendations in retail stores. Two different research methods have been used in this study. Design science is being used in order to evaluate how a recommender system based on collaborative filtering performs when used in retail stores. A prototype based on collaborative filtering was developed in order to generate recommendations. The prototype was then used in a user-test taking place in a retail-like environment. In order to shed light on people’s opinions regarding automatic recommendations in retail stores a questionnaire was handed out to the participants in conjunction with the user-test. The results of the study show that the prototype could produce high accuracy recommendations where the participants perceived the recommendations as good and relevant. The results also show that the participants of the study have positive attitude and were in favor of receiving automatic recommendations in retail stores. This leads to the conclusion that recommendations based on collaborative filtering could indeed perform well in retail stores. This indicates that recommender systems using collaborative filtering is one possible way for retail stores to evolve their business.

I Sverige kan man för närvarande skönja ett ökat intresse för matlagning. Detta reflekteras bland annat i ett ökat utbud av matlagningsprogram i tv och antalet sökningar efter recept på Google uppgår till nästan 2 miljoner varje månad, enbart i Sverige. Samtidigt slängs ungefär 25 % av all mat som inhandlas och många föräldrar uppger att de känner att det är svårt att experimentera mera i köket. I ett försök att uppmuntra till experimentering i köket och samtidigt minska matsvinnet har det i denna uppsats implementerats och testats en proof of concept metod för att rekommendera ingredienser som passar tillsammans. Tesen är att om användare får ett stöd med kombinationer av ingredienser som passar tillsammans kommer de så småningom att våga experimentera mera med sin matlagning. Flera algoritmer analyserades men algoritmen som implementerats bygger på en viktning av ingredienserna i PlanEatSmiles receptdatabas. När en ingrediens förekom tillsammans med en annan i ett recept ökades vikten med 1. Således fick man snabbt ut vilka ingredienser som oftast förekommer tillsammans. Trots teoretiska hinder och en väldigt simpel algoritm tyder resultatet på att rekommendationerna uppnår en hög precision, både vid testning mot användare och mot experters åsikter. Genom att dessutom testa implementationen på 10 potentiella användare har eventuella problem i designen kunnat tydliggöras och reducerats till ett minimum. Användarna ansåg tjänsten lättanvänd och 5 av 6 svarade positivt på frågan om de skulle vilja använda produkten ofta. Detta tyder på att funktionen är önskvärd och uppskattad samt redo för att testas på en bredare publik. Resultatet uppmuntrar även till vidareutveckling av funktionen, med individuella rekommendationer som ett lämpligt första steg.