Syftet med studien var att inom offentlig verksamhet undersöka implementeringen av AFS 2015:4 Organisatorisk och social arbetsmiljö1, med fokus på delen som rör kränkande särbehandling. Målet med studien var även att identifiera vilka framgångsfaktorer som var centrala i implementeringsprocessen. Studien utfördes i en kommun i södra Sverige och hade fyra frågeställningar. Den första handlade om hur Human Resources (HR) och chefer tolkat och åtföljt riktlinjerna i AFS 2015:4, den andra hur medvetna medarbetarna var om nämnda riktlinjer och den tredje strävade efter att svara på om de olika nivåerna av anställda hade en enhetlig upplevelse av implementeringen av AFS 2015:4. Den fjärde frågeställningen behandlade vilka framgångsfaktorer som varit centrala i implementeringsprocessen. Det empiriska materialet samlades in genom en metodkombination där fyra kvalitativa intervjuer genomfördes på HR- och chefsnivå och en enkätundersökning med 27 respondenter genomfördes på medarbetarnivå. Huvudresultatet visade att HR och chefer hade åtföljt riktlinjerna i AFS 2015:4 och var väl medvetna om var dessa innebar. Medvetenheten på medarbetarnivå var lägre, men majoriteten visade en medvetenhet om riktlinjerna i AFS 2015:4. De mest framträdande framgångsfaktorerna i kommunen var en tydlig anvisning innehållande rutiner, ett välfungerande systematiskt arbetsmiljöarbete, väletablerade stödfunktioner, delaktighet vid framställning av rutiner, utbildningsinsatser samt bred förankring på flera nivåer. / The purpose of this study was to examine the implementation process of AFS 2015:4, organisational and social work environment2, focusing on the part concerning victimization in the public sector. Another objective was to identify the central success factors in the implementation process. The study was conducted in a county in southern Sweden. The essay is centred around four questions. The first question concerned how Human Resources (HR) and managers have interpreted and followed the guidelines of AFS 2015:4, the second one how aware the workers were of earlier mentioned guide lines and the third question was about whether the different levels of employees had a uniform experience of the implementation of AFS 2015:4. The fourth question was about the central success factors in the implementation process. A method combination was used to collect the empirical material where four qualitative interviews were conducted on the HR and management levels and a survey with 27 respondents among the workers. The main result showed that HR and the managers had followed the guidelines of AFS 2015:4 and had an awareness of what those guidelines meant. The awareness among the workers was not quite as thorough but the majority of the workers was knowledgeable about the guidelines in AFS 2015:4. The most prominent success factors in the county were clear instructions, a well-functioning ”systematic work environment effort”, well established support functions, participation in the creation of the routines, education and a wide awareness about the implementation process on several levels.

Det har i spåren efter svenska #metoo-rörelsen kunnat konstaterats att det råder en stor okunskap hos arbetsgivarna om de regler som gäller vid hanteringen av sexuella trakasserier på arbetsplatsen. I ett försök att göra en förändring till det bättre har därmed Region Gotlands hantering av kränkande särbehandling studerats. Studien syftar till att studera organisationens nuläge för hanteringen av kränkande särbehandling, för att därigenom föreslå en utvecklad hanteringsprocess. Studien bygger på två frågeställningar som avser att visa hur den nuvarande hanteringen fungerar, vilka är hur fungerar hanteringen av kränkande särbehandling i nuläget? och vilka brister finns i den nuvarande hanteringen av kränkande särbehandling på arbetsplatsen? För att i sin tur kunna föreslå en utvecklad hanteringsprocess avser studien att besvara frågan hur kan processen för hanteringen av kränkande särbehandling utvecklas? Den teoretiska utgångspunkten för studien är processlära vilket har använts i syfte att förstå den nuvarande hanteringen. För identifiering av brister har AFS 2015:4 och AFS 2001:1 legat till grund. Därutöver har Mårtensson och Malms framtagna utredningsmetod för kränkande särbehandling på arbetsplatsen använts i syfte att kunna utveckla Region Gotlands hantering. Datamaterialet har insamlats genom kvalitativa metoder i form av en enkätundersökning, en intervju och tillhandhållandet av inter dokumentation. Resultatet visar att det råder många olika arbetssätt i den nuvarande hanteringen av kränkande särbehandling. Det visar på att det råder en bristande samsyn över hur cheferna ska gå tillväga vid hanteringen av kränkande särbehandling. Utöver det har det kunnat konstaterats att cheferna har bristfällig kunskap om riktlinjen mot kränkande särbehandling och att de har bristande kunskap om hur de ska gå tillväga vid hanteringen. Vad gäller utvecklingen av Region Gotlands hantering av kränkande särbehandling är slutsatsen att hanteringen kan utvecklas med hjälp av den jämförelse som har genomfört mellan Mårtensson och Malms utredningsmetod och Region Gotlands tänkta hantering av kränkande särbehandling. Hanteringen kan utvecklas genom tillägg och anpassning av steg i den tänkta hanteringen. / It has been found in the traces of the Swedish #metoo movement that there is a great ignorance among employers about the rules that apply when dealing with sexual harassment in the workplace. In an attempt to make a change for the better, Region Gotland’s management of abusive discrimination has been studied. The study aims to study the organizations current management of abusive discrimination, in order to propose a developed management process. The study is based on two issues that are intended to show how the current management works, which are; how the management of abusive discrimination currently works? and what deficiencies exist in the current management of abusive discrimination in the workplace? In order to be able to propose a developed management process, the study intends to answer the question; How can the process for dealing with abusive discrimination be developed? The theoretical starting point for the study is process theory which has been used to understand the current management. For the identification of deficiencies in the management of abusive discrimination, AFS 2015:4 and AFS 2001:1 have been the basis. In addition, Mårtensson and Malm’s investigation method for abusive discrimination in the workplace has been used in order to be able to develop Region Gotland's management. The data has been collected through qualitative methods in the form of a survey, an interview and the provided internal documentation. The result shows that there are many different procedures in the current management of abusive discrimination. This shows that there is a lack of consensus on how the managers should proceed when dealing with abusive discrimination. In addition, it has been found that the managers have insufficient knowledge of the guideline against abusive discrimination and how to proceed when dealing with abusive discrimination. With regard to the development of Region Gotland's management of abusive discrimination, it is concluded that the management can be developed using the comparison that has been made between Mårtensson and Malm’s investigation method and Region Gotland's intended management of abusive discrimination. The management can be developed through adding steps and adjusting current steps in the intended management process of abusive discrimination.

I högskolelagen 1 kap 5 § stycke 4 finns bestämmelsen ”Högskolorna skall också aktivt främja och bredda rekryteringen till högskolan.”. Bestämmelsen infördes för att motarbeta den sociala och etniska snedrekryteringen på Sveriges högskolor och aktivt främja mångfald genom breddad rekrytering. Breddad rekrytering är olika slags aktiva åtgärder, bland annat användandet av alternativt urval i antagningsprocessen till högskolor och universitet. Under åren har det kommit ett antal rättsfall om användandet av positiv särbehandling vid antagning till högskolor och universitet, både baserat på etnisk tillhörighet i någon mån och baserat på kön, för att ge förmån till underrepresenterade grupper. I svensk gällande rätt står det numera klart att positiv särbehandling baserat på etnisk tillhörighet inte är tillåtet. Den här uppsatsen är indelad i två delar. Den första delen undersöker de rättsliga gränserna för jämlikhetsfrämjande åtgärder vid antagning till högskolor och universitet utifrån konstitutionell rätt, diskrimineringsrätt, utbildningsrätt och EU-rätt för att precisera hur ramarna ser ut enligt de olika rättsområdena samt klargöra vilket rättsområde som medger ett större utrymme och var det utrymmet åtstramas. Det framkommer att det konstitutionellrättsligt inte finns något hinder för att tillämpa positiv särbehandling för att främja underrepresenterade grupper. Enligt diskrimineringslagen är dock positiv särbehandling baserat på etnisk tillhörighet diskriminering eftersom det inte finns något undantag för att främja jämlikhet avseende etnisk tillhörighet (ett sådant undantag finns dock med syfte att främja jämställdhet mellan könen). Vidare medger inte heller högskoleförordningen, som har bestämmelser om antagningsregler, positiv särbehandling. I EU-rätten finns ett visst utrymme för positiv särbehandling, både avseende kön och etnisk tillhörighet, i EU-rättsliga direktiv. EU-domstolen har i flera rättsfall klargjort när positiv särbehandling är otillåtet, men har ännu inte uttalat sig om hur stor skillnaden får vara i meriter innan positiv särbehandling anses vara diskriminering. I den andra delen diskuteras om det borde införas en möjlighet att positivt särbehandla baserat på etnisk tillhörighet vid antagning till högskolor och universitet. I diskussionen används Critical Race-teori, vilket är en teori utvecklad i amerikansk kontext för att kritiskt analysera samhället och rätten. Med hjälp av Critical Race-teori kritiskt granskas argument för och emot positiv särbehandling, särskilt argument om rättvisa, jämlikhet och etnisk tillhörighet/ras. Jag argumenterar att det finns en tydlig dubbelhet i rätten, ställer visioner om faktisk rättvisa mot diskrimineringsförbud och diskuterar neutraliteten i dagens antagningssystem.

Sveriges ratificering av CEDAW, the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women, eller Kvinnokonventionen, är ett internationellt traktat framtaget av Förenta nationerna i syfte att stärka kvinnors mänskliga rättigheter. Som det första landet att ratificera konventionen har Sverige varken transformerat eller inkorporerat konventionen i svensk lagstiftning, då svensk rätt har ansetts redan vara i normharmoni med konventionen. Tvister som uppstår i en transnationell kontext kan emellertid orsaka att kvinnors rättigheter i skilda regelverk hamnar i kläm, och föranleder frågan hur detta förhåller sig till åtagandet av Kvinnokonventionen. Det internationellt privaträttsliga rättsområdet har utvecklats i syfte att underlätta för domstolar att hantera gränsöverskridande tvister. I en gränsöverskridande tvist är det emellertid risk för att rättigheter kan förgås när två regelverk ser olika ut och det ena regelverket blir tillämpligt framför det andra. Lagval som landat i svensk rätt och som exempelvis behandlat anspråk från kvinnor på typfrämmande rättsinstitut såsom mahr, och som inte har en motsvarighet i svensk rätt, har underkänts i Högsta domstolen. Kvinnan, som inrättat sig efter sitt i ursprungslandet ingångna äktenskapsavtal, står därmed plötsligt utan denna rättighet. Uppsatsen behandlar just denna komplexa relation som kan uppstå vid gränsöverskridande tvister mellan svenska rättsregler och förhållningssätt, och andra länders rättsregler, seder och bruk. Vidare testas om svensk rätt, när den inte erkänner ursprungslandets seder, uppfyller åtagandet som följer av Kvinnokonventionen i dessa avseenden. Tre rättsfall som behandlar det typfrämmande rättsinstitutet mahr, barnäktenskap respektive månggifte används för att illustrera den transnationella kontexten. Slutsatsen som kan dras är att Sverige i vissa avseenden inte uppfyller sitt åtagande och att den svenska rättspolitiken inte tillräckligt har beaktat de negativa konsekvenser som kan uppstå för kvinnor när deras ursprungliga rättigheter underkänns abrupt. Motargument mot denna slutsats som stödjer den svenska hållningen behandlas också för visa på det komplexa rättsläget som för närvarande råder. / Sweden’s ratification of CEDAW, the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women, is an international treaty developed by the United Nations with the aim of strengthening women’s human rights. However, as the first country to ratify the convention, Sweden has neither transformed nor incorporated the convention into Swedish legislation, as already existing Swedish law is considered to be in harmony with the convention. Disputes that arise in a transnational context can, however, lead to women’s rights not being fully considered when dealing with different regulations and raises the question if the commitment to comply with the Convention is being upheld. Private international law has been developed with the aim of enabling courts to deal with cross-border disputes by means of rules on how to determine the choice of law, which court has jurisdiction in the case, and recognition and enforcement of foreign judgments. However, when deciding on these issues in a cross-border dispute, there is a risk that rights may be forfeited when two regulations are different and one of them becomes applicable over the other. Choice of law rules that has decided that Swedish law is applicable in cases that deal with claims from women regarding, for example, their right to mahr according to the law of their home country, and which has no equivalent in Swedish law, has been rejected by the Supreme Court in some instances. The woman has thus suddenly lost her right. This essay deals with the complex relationship that can arise in cross-border disputes between Swedish legal rules, and other countries’ legal rules and customs. Furthermore, it is tested whether Swedish law, when it does not recognize the customs of the foreign country, still meets the rules stipulated in the Convention in these respects. Three cases dealing with mahr, child marriage and polygamy are used to illustrate the transnational context. The conclusion drawn is that Sweden, in some respects, does not fulfill its commitment and that Swedish legal policy has not sufficiently considered the negative consequences that may arise for women when their rights, according to their home country, are abruptly rejected. Counterarguments against this conclusion, in line with the Swedish approach, are also dealt with to show the complexity of the legal situation that currently prevails.

In this study, we investigated how Swedish shipping companies work to reduce harassment and abusive discrimination on board their ships. Through qualitative interviews, we have collected data on the shipping companies' understanding of today's situation, their preventive work, as well as their future vision and goals. It appears that the shipping companies are working actively to increase knowledge and awareness of gender equality issues and are working to change the harsh jargon that previously existed on board the ships. There is a desire for a zero tolerance against harassment and bullying on board ships, but at the same time an understanding that getting there is a challenge due to the human interaction that characterizes the work environment. Despite the challenges, the shipping companies see the future brightly and have a desire to continue working on these issues to create a safe and inclusive work environment for everyone on board. The discussion emphasizes the importance of continuing the work to prevent harassment and bullying onboard ships and to regularly follow up and evaluate the work environment, the results are put in perspective to the previous research presented in the study. By constantly being aware of the challenges and actively working to change the work culture, shipping companies can create a safer and healthier work environment for all seafarers. Overall, the results indicate that the shipping companies have taken important steps towards creating a safe and inclusive work environment, but there is still room for improvement and continuous work on these issues. / I studien har vi undersökt hur svenska rederier arbetar för att minska trakasserier och kränkande särbehandling ombord på sina fartyg. Genom kvalitativa intervjuer har vi samlat in data om rederiernas förståelse för dagens situation, deras förebyggande arbete, deras framtidsvision och målsättningar. Det framkommer att rederierna arbetar aktivt med att öka kunskapen och medvetenheten kring jämställdhetsfrågor och arbetar med att förändra den hårda jargongen som tidigare funnits ombord på fartygen. Det finns en önskan om en nollvision mot trakasserier och mobbning ombord på fartygen, men samtidigt en insikt om att det är en utmaning att nå dit på grund av den mänskliga interaktionen som präglar arbetsmiljön. Trots utmaningarna ser rederierna ljust på framtiden och har en vilja att fortsätta arbeta med dessa frågor för att skapa en trygg och inkluderande arbetsmiljö för alla ombord. I diskussionen betonas vikten av att fortsätta arbetet med att förebygga trakasserier och mobbning ombord på fartyg samt att regelbundet följa upp och utvärdera arbetsmiljön, resultaten gämförs med den tidiager forskning som presenterats. Genom att ständigt vara medveten om utmaningarna och aktivt arbeta med att förändra arbetskulturen kan rederierna skapa en mer säker och hälsosam arbetsmiljö för alla sjöfarare. Sammantaget tyder resultaten på att rederierna har tagit viktiga steg mot att skapa en trygg och inkluderande arbetsmiljö, men det finns fortfarande utrymme för förbättring och kontinuerligt arbete med dessa frågor.

Balansen mellan krav och resurser används i det organisatoriska och sociala arbetsmiljöarbetet (OSA) och är grunden för en trygg och säker arbetsmiljö. En påfrestande arbetsbelastning kan ta sig uttryck i konflikter såsom kränkningar, hot om våld och våld som i sin tur leder till ohälsa och arbetsskador. Kränkande särbehandling är vanligare till sjöss jämfört med landbaserade yrken. Svensk sjöfartsnäring är en mansdominerad arbetsplats där kvinnliga medarbetare utgör 30 % av ombordanställda och är en minoritetsgrupp. Kvinnor i en mansdominerad bransch löper en ökad risk för kränkningar, vilket metoo-rörelsen och den svenska sjöfartens motsvarighet #lättaankar vittnar om.  Syftet med masteruppsatsen var att identifiera åtgärder utifrån ett MTO-perspektiv för att utveckla en god organisatorisk och social arbetsmiljö inom svensk sjöfart. En blandad metoddesign tillämpades för att samla in data från Arbetsmiljöverkets arbetsskadestatistik och data från två cafédialoger med 37 branschföreträdare från den svenska sjöfartsnäringen.  Resultatet visade 87 fall av arbetsskador relaterade till den organisatoriska och sociala arbetsmiljön mellan 2009-2019. Resultatet utifrån branschföreträdarnas upplevelser belyser behovet av att förbättra organisationsstrukturer och arbetssätt som minskar riskerna för ohälsa samt arbetsskador relaterade till den organisatoriska och sociala arbetsmiljön.  Masteruppsatsen var en delstudie i forskningsprojektet Praktiskt arbetsmiljöarbete för en jämställd sjöfart finansierat av AFA försäkring mellan 2019-2021. / Praktiskt arbetsmiljöarbete för en jämställd sjöfart

De utsattas erfarenheter av mobbning i arbetslivetMobbning eller kränkande särbehandling är en företeelse som reflekterar hur den psykosociala arbetsmiljön på arbetsplatser uppfattas av medarbetarna. Den psykosociala arbetsmiljön kan generera trivsel och gemenskap eller konflikter och utanförskap. Syfte med studien var att undersöka mobbning på olika arbetsplatser i Sverige, med fokus på stöd, hjälp och eventuella motverkande insatser, samt uppfattning om hur mobbning påverkar hälsan och välbefinnandet. Nio respondenter med olika yrken och från olika delar av Sverige intervjuades. Studiens resultat visade brister i stöd till de utsatta vilket berodde mest på passivt ledarskap, svag gruppdynamik, hög arbetsbelastning och orättvis arbetsfördelning samt brister i förebyggande insatser. Resultaten visade också att de utsatta upplevde påverkan på deras psykiska och fysiska hälsa samt på deras tillvaro. Studien visar att mobbning och kränkande särbehandling existerar i det svenska arbetslivet oavsett individernas yrkeserfarenhet, social, kulturell eller etnisk bakgrund.