Syftet med arbetet är att utforska hur jag uppfattar texten och musiken utan några övriga instruktioner och sedan följa processen i att skapa mina egna interpretationer utifrån instruktioner jag lägger till själv. De frågeställningar som används för att undersöka detta är: Vilka tankar och känslor väcker det hos mig när jag studerar in en notbild helt utan instruktioner? Vilka insikter kan jag få om olika sätt att följa de instruktioner som tonsättaren anger genom att ta bort dem helt? Vad fyller tonsättarens instruktioner för funktion för mig som musiker och hur kan jag förhålla mig till dem respektfullt men samtidigt fritt? Metoden som används är att två romanser av Ture Rangström har valts ut och alla instruktioner som har med tempo, karaktär, artikulation och dynamik att göra har suddats ut. Därefter studerar jag in romanserna för att sedan föra in mina egna instruktioner och skapa min egen interpretation. Genom att följa min process genom den loggbok jag fört under tidens gång resonerar jag sedan kring frågeställningarna och gör en kort jämförelse av min egen tolkning och tonsättarens instruktioner i originalnoterna. Detta gör jag för att väcka medvetenhet kring hur jag gör mina konstnärliga val genom det landa i att kunna göra de valen på ett mer självsäkert sätt. Mina resultat pekar på att det som tonsättaren ger oss musiker med sina instruktioner är en utgångspunkt för interpretationen, snarare än en absolut sanning om hur något ska låta. Genom att utföra instruktionerna till punkt och pricka har jag inte framfört en interpretation, den måste jag bidra med själv genom att umgås och arbeta med musiken, analysera den, reflektera över vilka val jag vill göra samt prova mig fram genom min klingande praktik.

Unga transpersoner är en växande elevgrupp vilket gör att allt fler sånglärare möter elever som identifierar sig som transpersoner i sin undervisning. En persons röst är nära sammankopplad med den personliga identiteten men det finns väldigt lite forskning om transpersoner i sångsammanhang. Denna studie som bygger på tre samtal i en fokusgrupp bestående av fyra transpersoner i gymnasieålder har genomförts i syfte att undersöka deras erfarenheter av röst, sång och sångundervisning. Studiens deltagare lyfter fram positiva erfarenheter från sångsammanhang där de mött medvetna lärare med erfarenhet av att undervisa transpersoner. Trots lärarnas normkritiska blick och medvetenhet om bland annat språkbruk kan tradition som förstärker könsnormer ibland leva kvar och leda till att studiens informanter inte känner sig inkluderade. Vidare beskriver de hur fysiska förutsättningar sätter stark prägel på deras erfarenheter av röst och sång, där rösten antingen förstärker könsidentiteten och leder till positiva erfarenheter eller blir ett hinder för dem att uttrycka sig som de vill och leva i enlighet med sin identitet. Individuella anpassningar i dialog med transelever är ett viktigt led i att skapa inkluderande sångsammanhang eftersom varje person är unik och det därför inte finns några entydiga svar och lösningar som passar alla. / Young transgender people are a growing group of students, which means that more and more singing teachers meet students who identify as transgender in their classes. A person's voice is closely connected to personal identity, but there is very little research on transgender people in the context of singing. This study, which is based on three conversations in a focus group consisting of four trans students in high school, has been conducted with the aim of investigating their experiences of voice, singing, and singing education. The study's participants highlight positive experiences from singing contexts where they have met conscious teachers with experience in teaching transgender students. Despite the teachers' norm-critical view and awareness of, among other things, language use, tradition that reinforces gender norms can sometimes still be present and lead to transgender students not feeling included. Furthermore, they describe how physical conditions strongly influence their experiences of voice and singing, where the voice either reinforces gender identity and leads to positive experiences or becomes an obstacle for them to express themselves as they want and live in accordance with their identity. Individual adaptations in dialogue with trans students are an important step in creating inclusive singing contexts since each person is unique and therefore there are no clear answers and solutions that fit everyone.

Stina Aronson (1892–1956) is a celebrated Swedish modernist who published twenty-five works during the first part of the 20th century. Her writings are considered to be progressive and ethical due to extensive feminist and eco-critical research. Aronson’s novel Hitom himlen(This Side of Heaven, 1946) captures the life in upper Northern Sweden, in the Torne Valley, during the beginning of 20th century. In this thesis, I examine the narrative by placing it in relation to the racial hierarchies permeating society during the initial decades of the 20th century. The Finnish-speaking minority living in the Torne Valley came to be considered racially different from the national majority, due to national and international race science – today understood as scientific racism– and anthropology. My analysis shows how the characters are racialized using such ideas as the Mongolian theory and the cephalic index. It is further made evident that the novel captures a perception claiming the so-called ‘Finns’ were of an inferior race. And further, the belief that a mixture of Swedish, Finnish and Sami blood had weakened the group genetically. The mixture of races was defined as a serious threat to the Swedish population, who was regarded as the whitest and purest population on earth. Aronson captures this belief of a future extinction by depicting the death and illness of the youngest generation in the novel. Furthermore, the main character, Emma Niskanpää, believes that she meets God during the church service at the yearly holiday Marie bebådelsedag. I argue though, that the man she encounters is a fictitious Herman Lundborg (1868–1943), the most prominent of the Swedish race biologists, who, in reality, repeatedly performed skull measurement during this celebration. Directly following on this encounter, the ”deaf-and-dumb” daughter of the family Renström is buried along with several others and Emma Niskanpää’s son falls ill with tuberculosis. In this way, the novel captures the racial surveys carried out on minority groups– surveys which are today considered a national trauma. In This Side of Heaven, Stina Aronson turns into literature a specific form of racism and a forgotten part of Swedish history as a pioneering country in the formulation of race hierarchies.

The legacy KTH Music and Singing Synthesis Equipment (MUSSE) system, developed decades ago, is no longer compatible with contemporary computer systems. Nonetheless, the fundamental synthesis model at its core, known as the source-filter model, continues to be a valuable technology in the research field of voice synthesis. In this thesis, the author re-implemented the legacy system with the traditional source-filter model and the modern platform SuperCollider. This re-implementation led to great enhancements in functionality, flexibility and performance. The most noteworthy improvement introduced in the new system is the addition of notch filters, which is able to simulate anti-resonances in the human vocal tract, thereby allowing a broader range of vocal nuances to be reproduced. To demonstrate the significance of notches in vowel synthesis, a subjective auditory experiment was conducted. The results of this experiment clearly show that vowels synthesized with notches sound much more natural and closer to real human voice. The work presented in this thesis, the new MUSSE program with notch filters, will serve as a foundation to support general acoustics research at TMH in the future. / Den äldre KTH Music and Singing Synthesis Equipment (MUSSE) -systemet, som utvecklades för decennier sedan, är inte längre kompatibelt med samtida datorsystem. Trots det fortsätter den grundläggande syntesmodellen vid dess kärna, känd som källa-filtermodellen, att vara en värdefull teknik inom forskningsområdet för röstsyntes. I den här avhandlingen har författaren återimplementerat det äldre systemet med den traditionella källa-filtermodellen och den moderna plattformen SuperCollider. Denna återimplementering ledde till betydande förbättringar i funktionalitet, flexibilitet och prestanda. Den mest anmärkningsvärda förbättringen som infördes i det nya systemet är tillägget av notch-filter, som kan simulera anti-resonanser i den mänskliga röstkanalen och därmed möjliggöra en bredare uppsättning vokala nyanser att återskapas. För att visa betydelsen av notch-filter i vokalsyntes utfördes en subjektiv auditiv undersökning. Resultaten av denna undersökning visar tydligt att vokaler som syntetiseras med notch-filter låter mycket mer naturliga och liknar den verkliga mänskliga rösten. Arbetet som presenteras i denna avhandling, det nya MUSSE-programmet med notch-filter, kommer att fungera som en grund för att stödja allmän akustikforskning vid TMH i framtiden.

This project explores the possibilities and challenges associated with writing for and performing with an unconventional, and for the composer new set of instruments. With the purpose of creating music out of intuitive, creative ideas rather than instrumentally based knowledge and habitual patterns I wrote and/or arranged six original songs for an ensemble consisting of lead vocals, accordion, trumpet/flugel horn, electric guitar, and a cellist and vocalist combined in one. We later performed the music at my bachelor’s recital which took place on the 3rd of April 2024 at the Royal College of Music in Stockholm.  The analysis of the musical result highlighted two compositional structures which in turn effected the co-playing in the group and divided the role-based responsibilities differently. The structure which was based around homophonic voices led to a common phrasing being the most important focus in comparison to the other which divided the ensemble into smaller groups with different functions where a joint time feel was of most importance. / <p><strong>Musik:</strong></p><p>Sinking into a Dream</p><p>Buss 61</p><p>Time and Places </p><p>Utegymmet</p><p>Botanical Garden</p><p>Pick Up </p><p>Kompositioner och arrangemang av: Ellen Mansten Bruchfeld</p><p></p><p><strong>Medverkande musiker:</strong></p><p>Anna Østerby – dragspel</p><p>Hannes Arason – trumpet och flygelhorn</p><p>Linnea Hildén – cello och sång</p><p>Svante Qvennerstedt – elgitarr</p><p>Ellen Mansten Bruchfeld – sång </p>

Under de senaste 400 åren har röstorganet inte genomgått någon utmärkande fysiologisk förändring, men under samma tidsspann har musikaliska förgreningar lett till en ständigt ökande mängd nya genreuttryck. Som genrebred sångerska har jag ofta uppmuntrats att välja inriktning. Det har helt gått emot min nyfikenhet och intuition. Jag har bedrivit studier i populärmusikalisk sång vid Berklee College of Music i Boston, USA, och klassisk sång vid Kungl. Musikhögskolan (KMH) i Stockholm. Jag har noterat att rösten ofta blir uppdelad i antingen en klassisk röst eller en populärmusikalisk röst. Syftet med detta konstnärliga examensarbete var att undersöka genreoberoende sångteknik och därigenom skapa djupare förståelse för samverkan mellan olika genreuttryck inom instrumentet sång. Jag ville undersöka om en och samma röst kan implementera olika genrer och till och med gynnas av det. På min examenskonsert framfördes en varierad repertoar, med musik av Bernstein, Mozart och Offenbach samt sånger ur Kristina från Duvemåla och egenkomponerat material. Studien genomfördes metodiskt genom litteraturstudier samt kvalitativa intervjuer med tre sakkunniga informanter; en sångpedagog, en röstforskare och en logoped. Vidare har jag utfört undersökningar med min egen röst. Studien har resulterat i en förstärkt övertygelse om den genreoberoende sångteknikens fördelar. Sångare kan ha god nytta av den flexibilitet som en sådan teknik innebär, för att bygga en hälsosam och gedigen röst. Min utgångspunkt var att undersöka rösten som ett instrument eller ett idiom. Studiens resultat påvisar att rösten bör ses som det förstnämnda. / Throughout the last four centuries, the vocal organ has not undergone any significant physiological evolution. Yet during the same time span, the musical diaspora has led to an increasing amount of new genre expressions. As a genre-bending singer, I have often been encouraged to choose musical orientation. That has been contradictory to my curiosity and intuition. I have studied contemporary singing at the Berklee College of Music in Boston, USA, and classical singing at the Royal College of Music in Stockholm, Sweden. I have noted that contemporary singing and classical singing are often viewed as two different doctrines. The purpose of this artistic research study was to explore genre-neutral and genre-bending vocal techniques in order to enhance my understanding of the relationship between different genre expressions, within the vocal instrument. I wanted to examine if one voice could implement different genres, or even benefit from it. At my graduation concert, I performed a varied repertoire consisting of music by Bernstein, Mozart and Offenbach as well as songs from Kristina from Duvemåla and self-composed pieces. The study was conducted methodically through academic literature and qualitative interviews with three experts; a vocal coach, a voice researcher, and a speech therapist. Furthermore, I have conducted research on my own voice. This study has resulted in a reinforced belief in the benefits of the genre-neutral and genre-bending vocal technique. Singers can benefit from the flexibility that such a technique amounts to, in order to build a healthy and solid voice. My objective was to analyze the voice as an instrument or an idiom. This study concludes that it should be viewed as the former.

Kersti Ståbi Performing poems from the Poetic Edda I am a folk singer and oral storyteller. In my Masters project I have made a series of concerts performing the poem Vǫluspá from the Poetic Edda in its original Old Norse. Building on the musical elements in the Eddic poems, I’ve been searching the borderlands between speech and singing, using melodic material in the modern Swedish and Norwegian languages. As a method I have imitated singers in different living epic singing traditions from around the world, basing the creative process on mimicry and improvisation. This was a fast route to performances of great diversity: the Manas singer from Kyrgyzstan gradually enters a trancelike state, while Pansori from Korea made me think "unmelodic folk opera" and the Indian Pandvani is all-or-nothing storytelling with music serving as an engine. One specific perspective I have researched is the concept of a ”First Listener” - a representative of the audience on stage that can, but doesn’t necessarily have to, contribute musically. Traditionally the First Listener in Pandvani is very active; singing, shouting and challenging the teller, while the Pansori First Listener is a supporting commenting percussionist. As a storyteller and lead singer I found the presence of a First Listener highly fruitful in the process leading up to the performances. As a stage concept it offers forceful dynamics between the singer, the listeners and the poem. The poems of the Poetic Edda were created and performed in an oral tradition, but survived to modern times only via written text. I regard myself a performer formed in a literate culture but in an oral music tradition. With that in mind I have explored performance of this epic material and its metres. Translation has become a keyword with many facets.

The study examines strategies used by voice coaches in small groups and how they apply cultural-mediating tools. The analysis is primarily based on Hultberg’s theory of cultural-psychological model of musical learning by making music (2009). However, here the strategies are defined as cultural tools through which knowledge is mediated, rather than as part of the framework.  Three voice coaches have been observed through video recordings: two at Swedish kommunala kulturskolor (municipal cultural schools) and one at a gymnasium’s (high school) arts program. The study focuses on similarities rather than differences between the voice coaches. According to the study, the voice coaches use ten thematically different strategies, which they combine in different ways and together with other kinds of cultural-mediating tools. The strategies are: routine, questions, placement, mirroring, focusing, openness, peer resources, listening and performance, body awareness, and happiness. According to the analysis, it is possible to adapt the education to the individual abilities of each student through the use of these strategies. In addition, the distributed knowledge becomes an asset for the individual student as well as for the group through interaction.

I föreliggande studie var syftet att synliggöra effekten av känsla av sammanhang (KASAM) på sångelevers välmående, motivation och självreglering. För att ta reda på detta har frågor ställts berörande kriterier som behöver uppfyllas för att känsla av sammanhang ska infinna sig. Även frågor om vilka verktyg och strategier studiens deltagare har för att hantera inre och yttre stimuli har berörts. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv, där kulturen och erbjudna verktyg är av yttersta vikt för en individs utveckling, har fyra stycken kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med elever i 16-17-års åldern som läser instrumentet sång på gymnasiets estetiska program. Resultatet visar att informanterna beskriver sig själva utifrån hur de lever upp till skolans förväntningar på dem. Deltagarna i studien upplever större KASAM i musikämnena, framförallt i sångundervisningen, än i övriga ämnen där flera av deltagarna uttrycker att de inte vet varför många av skoluppgifterna ska göras. Flera av deltagarna ignorerar negativ stress och gör vad skolan förväntar sig av dem för att inte riskera ett lägre betyg eller ännu värre konsekvenser. Trots detta vågar de sällan uttrycka sin stress för, eller ifrågasätta, sina lärare, utan tänker att de behöver arbeta hårdare för att leva upp till skolans förväntningar. Flera av informanterna identifierar sig till stor del med prestationer, med en bra sångröst och med höga betyg. Det framkommer även att deltagarna i låg utsträckning har medvetna och konstruktiva strategier för att hantera inre och yttre stimuli eller stressorer. I Diskussionen problematiseras resultatet i förhållande till teoretisk bakgrund och tidigare forskning. Även metodval, reliabilitet och validitet samt förslag till fortsatt forskning berörs.

Syftet med denna studie är att förstå hur sångelever och sångpedagoger vid svenska gymnasieskolans estetiska program förhåller sig till motivation som drivkraft i övning och undervisning och hur sedan denna kunskap nyttjas i arbetet i sångkurserna.   Totalt har sex elever och en sångpedagog deltagit i undersökningen som genomförts i form av kvalitativa intervjuer.   Resultatet av studien visar att kunskapsnivån om hur övningslusten kan upprätthållas är god men borde kunna höjas genom medvetandegörande av hur motivation fungerar både hos undervisande pedagoger och hos studenter då det finns mycket olika forskning i ämnet som refererats till i detta arbete. De känner till, men bör till viss del kunna höja den mer djupgående förståelsen för och kunskapen om begreppet motivation och de olika teorier som finns med didaktiska implementeringsmöjligheter i ämnet. Undersökningen har lett till djupare insikt om och förståelse för det komplexa samspel lärare elev emellan för att nyttja och vårda motivationen i undervisningen. Analys av resultatet visar att varje elev kräver en ny analys av läraren för att finna det optimala arbetssättet för att uppnå den optimala motivationen hos eleven då olika elever kräver olika arbetssätt. / The purpose of this study is to understand how vocalist students and vocalist teachers at the Swedish Upper Secondary School’s Aesthetic Program relate to motivation as a driving force in teaching and in practice and how this knowledge is used in the courses’ daily voice and song teaching.   Six students and one song teacher have participated in the study which was done with qualitative interviews.   The result of the study shows that the level of knowledge about how the desire to practice can be maintained is good. However this knowledge should be able to be improved on by increasing awareness of how motivation works with both teachers as well as students. There is a lot of research being done on the subject which is referred to in this study. Both teachers and students have the knowledge but should, to a certain degree, be able to raise the level of a deeper understanding of, and knowledge of the concept, and different theories of motivation as well as the usage of it, and further possibilities of didactic implementation. The study has led to a better insight and understanding of the complex interaction between teacher and student in using and caring for motivation in the teaching/learning situation. The analyses of the results have shown that each student demands a new analyses from the teacher to find the optimal way of teaching to reach the optimal motivation in the student as different students need different ways of learning.