Den 13:e juni 2004 invigdes det nya resecentrumet i Sandviken. Det anlades med avsikten att möjliggöra snabba och enkla byten mellan tåg, regionbussar, landsortsbussar och stadsbussar inom en och samma terminal. I samband med detta genomfördes också en linjenätsomläggning av den kommunala busstrafiken inom tätorten. Särskilt stor blev förändringen för stadsbusstrafiken som förutom att den fick en ny knutpunkt också hade krav på sig att kostnadseffektiviseras då anslagen inte hade höjts för att täcka de ökande kostnaderna. Resultatet av linjenätsomläggningen för stadsbusstrafiken blev ett resurseffektivt linjenät med fem nya linjer och fyra trafikerande bussar varav endast en buss i trafik på kvällar och helger. Resandet med stadsbusstrafiken i Sandviken har minskat med 30,4% sedan linjenätsomläggningen 2004 och även om minskningen för den totala, inomkommunala busstrafiken begränsar sig till drygt 9% under samma tidsperiod är indikationen att resenärerna har känt sig missnöjda med det nya stadsbusslinjenätet. Sedan linjenätsomläggningen har även stadens fysiska struktur förändrats med bland annat ett nytt, halvexternt köpcentra, Mosaiken, som inte tillgodoses med busstrafik idag. Samtidigt har biljettintäkterna minskat i takt med att resandet minskat och kostnadstäckningen (biljettintäkter/utgifter) är idag nere på 41%. Ett antal faktorer har visat sig ha särskild betydelse för ifall människor väljer att åka kollektivt eller inte, de viktigaste är: Restid, komfort, pris, pålitlighet och enkelhet. Syftet med detta arbete har varit att främst identifiera åtgärder i syfte att öka flexibiliteten och minska restiden med stadsbusstrafiken genom att optimera dagens linjenät med avseende på linjesträckning, turtäthet och yttäckning inom begränsade, ekonomiska ramar och på så sätt öka stadsbusstrafikens attraktionskraft. Med restiden menas här den totala restiden från dörr till dörr, även kallat "Hela resan". Metoden för arbetet har varit att dels applicera erfarenheter från andra orter på Sandviken i tillämpbara delar men också att ta resenärernas åsikter i beaktande liksom befolkningsstrukturen och resandemönster för såväl dagens som morgondagens behov. För ändamålet har busshållplatserna lagts in i ett GIS för att skapa underlag för en anpassning av avstånd, hastigheter och bussomlopp till restiderna och utformningen av tidtabellerna. Resultatet visar att med några mindre förändringar i linjesträckningen och sex helt nya hållplatser tillsammans med en extra buss i trafik 74 timmar/veckan så kan den totala restiden med stadsbussarna minska mellan nästan alla platser inom tätorten under alla tider, samtidigt som resenärernas önskemål tillgodoses. Driftkostnadsökningen blir ca 24 600 kr/veckan vilket kräver en ökning med ca 930 resenärer/veckan (48 400/år) för att uppnå 50% kostnadstäckning på den resandeökning som förslaget väntas medföra, en ökning som bedöms rimlig. I tillägg erhålls alla de samhällsekonomiska vinster som kollektivtrafiken alltid bidrar med, t.ex. en bättre miljö, bättre folkhälsa, minskat utrymmesbehov etc. Av erfarenheter från andra orter att döma så är en linjenätsomläggning bara en komponent i en lyckad kollektivtrafiksatsning och ska snarare ses som en väg in i en "god cirkel" där resandeökningar och satsningar/förbättringar av busstrafiken avlöser varandra. För en långsiktig helhetslösning krävs att den fysiska planeringen och kollektivtrafiken går hand i hand och kombineras såväl med restriktioner för biltrafiken som med satsningar på kollektivtrafiken. / The 13th of june 2004 the new central station for public transports was inaugurated in Sandviken. It was constructed with intention to connect local, regional and interregional busses to trains in order to enable quick and easy transfers within same terminal. In association to that, a restructure of the bus network within the city was accomplished. Those changes particularly affected the local busses which both got a new central bus stop but also had to be more effective in terms of costs since the subsidies had not been increased to cover the expenses. The new structure resulted in five local bus lines with four available busses of which only one of them in route on evenings and weekends. The local bus traffic travelling in Sandviken has decreased with 30,4% since the route restructure 2004 and even though the total travelling by bus in Sandviken has decreased with merely little more than 9% during same period it gives an indication of a dissatisfaction among the bus travellers. In addition, the physical structure of Sandviken has been changed significantly since 2004 with, among other things, a new shopping centre "Mosaiken" which is not provided by public transports at all today. Also the ticket incomes have decreased because of less travelling and the expense coverage (ticket incomes/expenses) has therefore dropped to 41%. A number of factors have shown to be particularly significant whether people choose public transports or not. The most important are: Travel time, comfort, charge, reliability, understand simplicity etc. The purpose of this paper was to identify measures in order to increase the local bus attraction by ameliorating flexibility and reduce travel times of the local buses. This was made by optimalizing today's bus route network with respect to line structure, travel frequencies and land coverage within specified, economical delimitations. In this sense, travel time aim at the time from door to door, also called "The whole journey". The chosen method was to apply experiences from other towns to Sandviken in applicable parts and in conjunction with consideration of traveller's opinions, population structure and both today's travel patterns but also what is expected to arise in the future. For this purpose, every bus stop was put into a GIS in order to create data for analysing distances and velocities to adjust the creation of time tables. The result shows that the total travel time to almost any place at any time within the city can be decreased as well as the traveller's requests by adding six new bus stops and adjusting the bus line system slightly together combined with one more bus in route 74 hours/week. That implies an increased running cost of approximately 24 600 SEK/week which requires an increase of roughly 930 passengers/week (48 4000/year) to cover up the expenses by 50%, an amount that is estimated to be plausible. In addition plenty of politic economical benefits like a cleaner environment, better public health, less need of space in urban environment etc, are achieved. Experiences from other cities have shown this kind of restructure of local busses can be one important part of a successful public transport concentration as well as an entry to a "gentle treadmill" where increased travelling and increased ticket incomes give possibilities to ameliorate the bus route standard gradually. In order to create a sustainable solution in a longer perspective, the development of physical urban planning and traffic planning need to be collaborated and the suggested bus route restructure need to be combined with car restrictions and further investments and commitments.

No description available.

Karlstad kommun vill att Karlstad ska uppnå 100 000 invånare, mot idag dryga 80 000. För att nå dit måste tätortsnära skogar exploateras. För att få reda på hur välbesökta de tätortsnära skogarna är i Karlstad, genomfördes i november 2005, februari, maj och augusti-september 2006 en kvantitativ besöksstudie av I2-skogen i nordvästra Karlstad. I2-skogen är ett tätortsnära område omgärdat av bostäder åt tre håll. I området finns bland annat flera motionsspår, golfbana och skjutbanor. Studien visar att området är välbesökt, ca 180 000 besökare per år. 77 % av besökarna bor i närområdet runt skogen, inom ett avstånd av 500 meter. Boendeformerna i området speglar besökarna och deras aktiviteter och I2-skogen kan kallas för en ”vardagsskog” med besökare som återkommer flera dagar i veckan. Om de tätortsnära skogarna runt Karlstad exploateras enligt kommunens översiktsplan kommer det att påverka invånare som idag bor nära skogsområden till att de får längre avstånd mellan bostaden och skogen. Ett längre avstånd kan göra att det tar för lång tid att ta sig till skogsområden, vilket leder till att antal besök minskar. När människor inte har tid att vistas i skogen ökar stress och ohälsa, även barn påverkas negativt av att inte få leka fritt i en tätortsnära skog. Det är nu läge att inrätta någon form av områdesskydd för vissa av de tätortsnära skogarna runt Karlstad, då de har ett oerhört viktigt socialt värde för befolkningen i Karlstad och därför behöver bevaras för framtiden. / The local authority in the city of Karlstad, Sweden, want the city to increase to 100 000 inhabitants, today it has about 80 000 inhabitants. To reach the goal several urban forests needs to be exploited. To get an understanding of how well visited the urban forest is in Karlstad, a visitor study were made in November 1995, February, May and August-September in 2006 in the I2-forest. The I2-forest is an urban forest surrounded by residences in three directions. In the area there are several trails, a golf court and shooting ranges. The quantitative visitor study shows that the I2-forest is well visited by about 180 000 visitors per year. 77 % of the visitors are living in residence maximum 500 meter from the forest. The different kind of residences in the neighbourhood shows who the visitors are and what activities they are doing. Many of the visitors come several days a week to the forest. If the forests around Karlstad city will get exploited as the local authority want, it will affect a lot of people to get longer distance to a forest from their homes. A longer distance could make it take too long time to get to the forest area and the number of visitors will decrease. When people don’t have time to be in the forest the stress and ill-health will increase, even the children will be affected negatively. Therefore it would be a good idea to establish some kind of reserve in some of Karlstad’s urban forests, to protect them from future exploitations. Because the urban forest have a great social value for the inhabitants in Karlstad and therefore the urban forest need to be saved in the future.

Eskilstuna municipality is working to be a municipality that the people who are living in it are proud of. In a way to do that two students have examined what changes are good or bad when there outdoor environment are rebuilding and changing   By doing interviews with the people who are living next to two streets that already have been going through big changes and during those interviews the inhabitants have hade opportunity to explain what they are seeing as good or band changes in the surroundings. The results from these interviews have been compared to interviews with a politician`s vision for the area and white-collar workers that are working for the Eskilstuna municipality.   If you want to shorten this report to a couple of sentence it would be: By planting trees and busses and letting the politicians that have a vision be part of the planning process the people that are living in that area is going to be satisfied.

The municipalities of Sweden have a great responsibility when it comes to adapt the physical planning to a more sustainable development. The development of the society depends upon the growth of new communities and other public services, but to build new communities in a long-term sustainable manner you need good methods and guidance. This study presents four sustainability certification scheme intended to improve and adapt the planning, implementation and performance of new communities and infrastructure project to more sustainable methods based on economic, ecological and social sustainability. These systems are the latest versions of environmental classifications and similar rating schemes, but with a broader focus since they also include the social aspect of sustainability. This study aims to investigate what role sustainability certification schemes can play in local planning for sustainable development. The study compares the certification systems criteria to the tools and goals that the Swedish municipalities have been provided with, to lead efforts towards a more sustainable society. These tools include: the Swedish environmental objective “A good built environment” as well as the Swedish strategy for sustainable development. The study also includes a survey and interviews which have been conducted to examine the local interest and knowledge of those systems as well as to find out what local authorities is in need of regarding its sustainability efforts. The study concludes that certification schemes may contribute to most of the issues that the municipalities requested during the survey and interviews; in particular better structure of their work on sustainability issues and a improved dialogue between different actors. The results demonstrate that the knowledge about the systems is relatively low, since half of the municipalities have not heard of sustainability certification systems. All though, the municipalities are clearly interested in the certification systems and especially to gain more knowledge and information about them. The interviewed municipalities were generally interested in, and saw several benefits with, the systems. Sustainability certification schemes also correspond well with several aspects of the different objectives and tools that have been studied, especially the environmental objective "A Good Built Environment". / Kommunerna i Sverige har ett stort ansvar när det gäller anpassningen av den fysiska planeringen till ett mer hållbart samhälle. Samhällets utveckling är beroende av att nya stadsdelar och andra samhällsfunktioner byggs, men för att detta skall göras på ett långsiktigt hållbart sätt behövs goda vägvisare och metoder. Den här studien redogör för fyra hållbarhetscertifieringssystem som syftar till att förbättra och anpassa planeringen, tillämpningen och prestandan av nya stadsdelar och infrastrukturprojekt till mer hållbara metoder baserade på ekonomisk, ekologisk och social hållbar utveckling. Dessa certifieringssystem är den senaste varianten inom miljöklassningar och certifieringar och har ett bredare grepp i och med att de även inkluderar den sociala dimensionen av hållbar utveckling. Syftet med studien är att undersöka vilken roll hållbarhetscertifieringssystem kan spela i kommunernas planering för en hållbar samhällsutveckling. Studien har valt att jämföra certifieringssystemens kriterier med de verktyg och mål som kommunerna har tillhanda för att leda arbetet mot ett mer hållbart samhälle bl.a. miljömålet god bebyggd miljö och den svenska strategin för hållbar utveckling. I studien ingår även en enkätundersökning och intervjuer som har genomförts för att undersöka kommunernas intresse och kännedom om dessa system samt ta reda på vad kommunerna behöver hjälp med i sitt hållbarhetsarbete. Studien drar slutsatsen att certifieringssystemen kan bidra till de flesta av de frågor som kommunerna efterfrågar, framförallt bättre struktur i sitt hållbarhetsarbete och förbättrad dialog mellan olika aktörer. Resultaten av enkäten påvisar att kännedomen om systemen är relativt låg då hälften av kommunerna inte hört talas om hållbarhetscertifieringssystemen. Däremot visar kommunerna ett tydligt intresse för systemen och då framförallt för att få mer kunskap och information om dem. Intervjukommunerna var i huvudsak intresserade och såg flera fördelar med systemen. Hållbarhetscertifieringssystemen visar sig även överrensstämma väl med flertalet aspekter av de olika målen och verktygen som studerats, speciellt miljömålet ”God bebyggd miljö”.

Denna uppsats har gjorts i samarbete med Alvesta kommun och behandlar frågan om hur handeln ska överleva i småorter, med fokus på Alvesta centrumhandel. Alvesta ligger endast 18 kilometer från residensstaden Växjö, vilket innebär att det försvårar för handlare att bevara sina kunder när allt fler väljer att åka till Växjö för att göra sina inköp. Det kan även på andra sätt sporra handeln i Alvesta att bli ännu bättre. Metoden som har använts under detta arbete är en så kallad fallstudie som innebär att man fokuserar på ett visst objekt, i detta fall på centrumhandeln i Alvesta. För att besvara frågeställningen om huruvida centrumhandeln ska kunna överleva i småorter så genomfördes en intervjuundersökning med handlare i Alvesta centrum samt en enkätundersökning med två bostadsområden i Alvesta tätort samt med människor som rörde sig inne i centrum. Resultatet från dessa undersökningar visar att det framförallt är närheten till centrum samt den goda och personliga servicen som prioriteras och uppskattas av de flesta alvestabor när det gäller centrumhandeln. De flesta personer som deltog i enkätundersökningen angav att de gör sina dagligvaroinköp i Alvesta, framförallt i någon av de tre matbutikerna; ICA, Hemköp och Netto. Sällanvaror handlar en majoritet av de svarande i Växjö, eftersom det finns fler butiker att välja mellan där. Både handlarna och kunderna är överrens om att det behövs fler parkeringsplatser i centrum, tillgängligheten i små orter är A och O. För att handeln ska kunna bevaras och utvecklas i Alvesta är det mycket viktigt med ett bra och fungerande samarbete mellan alla parter som har något intresse i centrum, så som handlare, fastighetsägare och kommunen. Ett framgångskoncept för butiker som ligger i mindre orter är att satsa på något speciellt och unikt, att ha en egen nisch. Några av de populäraste butikerna i Alvesta centrum är de som har en egen nisch, när det framförallt handlar om presentartiklar, blommor och kläder.

En hållbar utveckling är ett stort begrepp och innefattar det mesta i samhället. Sveriges regering har som uttalat politiskt mål att samhällsplaneringen ska ske mot en hållbar utveckling, men det finns idag ingen allmänt känd metod för kommunerna att använda i planeringen mot ett hållbart samhälle. Syftet med denna fallstudie har varit att genomföra en deltagandebaserad backcasting för att undersöka dess potential som metod i planeringen av en legitim och hållbar stadsutveckling, vilka för- och nackdelar metoden har, samt att undersöka betydelsen av begreppet ”En hållbar stad”. Deltagandebaserad backcasting är en kombination av traditionell backcasting och stakeholder workshops, vilket innebär att en framtidsvision skapas i seminarieform med lokala aktörer, som sedan även diskuterar och tar fram möjliga sätt att uppnå visionen. Fallstudien har genomförts i Borlänge/Falun där backcastingen har använts för att ta reda på styrkor och svagheter i regionen samt för att skapa idéer och om vad som skulle kunna göras för att utveckla regionen mer hållbart. Undersökningen konstaterar att en beskrivning av vad som är viktig i en hållbar stad och hur en hållbar stad bör se ut måste klaras ut lokalt, och att det inte går att ge en generell beskrivning av detta eftersom det skiljer sig beroende på människors åsikter och synsätt. Resultatet visar att deltagande i planeringen för en hållbar stadsutveckling är av yttersta vikt, då den lokala situationen hamnar i fokus, engagemanget ökar och en spridning av kunskap sker. Deltagandebaserad backcasting är måluppfyllande och fungerar bra för att skapa visioner och framtidsbilder om en hållbar stad, vilket kan ge planerarna nya idéer att arbeta mot. Den stora nackdelen med metoden är svårigheterna att locka seminariedeltagare med olika bakgrunder och att få de deltagande att släppa sina redan förutfattade meningar. Eftersom alla metodens fördelar är beroende av att det finns ett brett deltagande kan hela processen riskeras om det inte finns ett tillräckligt intresse från omgivningen att delta.

I början på förra seklet var spårvagnen en vanlig syn i många av våra svenska städer. Bilens inträde i var mans hem gjorde dock att spårvagnen som kollektivt färdmedel försvann från de flesta städer. På 1980-talet hände dock något. Flera städer i Europa började åter bygga spårväg för kollektiv stadstrafik och nu verkar trenden har kommit även till Sverige. Ett tiotal svenska städer visar intresse för spårvagnen och av dessa har jag valt ut tre för en jämförande studie. Syftet med undersökningen har varit att ta reda på vilka motiv de olika kommunerna har till att bygga spårbunden trafik. Med hjälp av litteraturstudier, genomgång av utredningsmaterial samt genom samtal med tjänstemän på respektive kommun har jag undersökt hur införandet av spårvagnen kan komma att påverka människans rörlighet, vilken roll politiken spelar i sammanhanget, hur kommunikationen mellan kommun/politiker och invånarna ser ut i frågan samt hur de undersökta kommunerna arbetar med beteendepåverkande frågor i trafiken. Resultatet från denna kvalitativa undersökning visar att motiven till att bygga spårbunden trafik skiljer sig mellan städerna. I Linköping är det främsta argumentet en önskan om ett minskat bilanvändande och därmed minskade koldioxidutsläpp. I Jönköping är argumenten snarlika förutom på en tilltänkt sträcka där kapacitetsbrist anges. I Malmö är den huvudsakliga orsaken just kapacitetsbrist i dagens kollektivtrafiksystem. Vidare visar undersökningen att ett skifte i tankesätt håller på att ske i kommunerna. Från att fokus under tid har legat på att skapa rörlighet vill man nu i stället skapa tillgänglighet. Det visar sig även att politiken spelar stor roll för hur kraftfullt vikten av en spårvägsutbyggnad poängteras. Malmös politiker agerar kraftfullt och gemensamt medan Linköpings politiker är mer återhållsamma och försiktiga. I samtliga undersökta städer arbetas det idag med beteendepåverkande åtgärder i trafiken, ett arbete som rekommenderas att intensifiera i samband med spårvägsbygge i syfte att få fler att nyttja systemet.

<p>Denna uppsats har gjorts i samarbete med Alvesta kommun och behandlar frågan om hur handeln ska överleva i småorter, med fokus på Alvesta centrumhandel. Alvesta ligger endast 18 kilometer från residensstaden Växjö, vilket innebär att det försvårar för handlare att bevara sina kunder när allt fler väljer att åka till Växjö för att göra sina inköp. Det kan även på andra sätt sporra handeln i Alvesta att bli ännu bättre. Metoden som har använts under detta arbete är en så kallad fallstudie som innebär att man fokuserar på ett visst objekt, i detta fall på centrumhandeln i Alvesta. För att besvara frågeställningen om huruvida centrumhandeln ska kunna överleva i småorter så genomfördes en intervjuundersökning med handlare i Alvesta centrum samt en enkätundersökning med två bostadsområden i Alvesta tätort samt med människor som rörde sig inne i centrum.</p><p>Resultatet från dessa undersökningar visar att det framförallt är närheten till centrum samt den goda och personliga servicen som prioriteras och uppskattas av de flesta alvestabor när det gäller centrumhandeln. De flesta personer som deltog i enkätundersökningen angav att de gör sina dagligvaroinköp i Alvesta, framförallt i någon av de tre matbutikerna; ICA, Hemköp och Netto. Sällanvaror handlar en majoritet av de svarande i Växjö, eftersom det finns fler butiker att välja mellan där. Både handlarna och kunderna är överrens om att det behövs fler parkeringsplatser i centrum, tillgängligheten i små orter är A och O.</p><p>För att handeln ska kunna bevaras och utvecklas i Alvesta är det mycket viktigt med ett bra och fungerande samarbete mellan alla parter som har något intresse i centrum, så som handlare, fastighetsägare och kommunen. Ett framgångskoncept för butiker som ligger i mindre orter är att satsa på något speciellt och unikt, att ha en egen nisch. Några av de populäraste butikerna i Alvesta centrum är de som har en egen nisch, när det framförallt handlar om presentartiklar, blommor och kläder.</p>

<p>En hållbar utveckling är ett stort begrepp och innefattar det mesta i samhället. Sveriges regering har som uttalat politiskt mål att samhällsplaneringen ska ske mot en hållbar utveckling, men det finns idag ingen allmänt känd metod för kommunerna att använda i planeringen mot ett hållbart samhälle. Syftet med denna fallstudie har varit att genomföra en deltagandebaserad backcasting för att undersöka dess potential som metod i planeringen av en legitim och hållbar stadsutveckling, vilka för- och nackdelar metoden har, samt att undersöka betydelsen av begreppet ”En hållbar stad”. Deltagandebaserad backcasting är en kombination av traditionell backcasting och stakeholder workshops, vilket innebär att en framtidsvision skapas i seminarieform med lokala aktörer, som sedan även diskuterar och tar fram möjliga sätt att uppnå visionen. Fallstudien har genomförts i Borlänge/Falun där backcastingen har använts för att ta reda på styrkor och svagheter i regionen samt för att skapa idéer och om vad som skulle kunna göras för att utveckla regionen mer hållbart.</p><p>Undersökningen konstaterar att en beskrivning av vad som är viktig i en hållbar stad och hur en hållbar stad bör se ut måste klaras ut lokalt, och att det inte går att ge en generell beskrivning av detta eftersom det skiljer sig beroende på människors åsikter och synsätt. Resultatet visar att deltagande i planeringen för en hållbar stadsutveckling är av yttersta vikt, då den lokala situationen hamnar i fokus, engagemanget ökar och en spridning av kunskap sker. Deltagandebaserad backcasting är måluppfyllande och fungerar bra för att skapa visioner och framtidsbilder om en hållbar stad, vilket kan ge planerarna nya idéer att arbeta mot. Den stora nackdelen med metoden är svårigheterna att locka seminariedeltagare med olika bakgrunder och att få de deltagande att släppa sina redan förutfattade meningar. Eftersom alla metodens fördelar är beroende av att det finns ett brett deltagande kan hela processen riskeras om det inte finns ett tillräckligt intresse från omgivningen att delta.</p>