Unga kvinnor som fått dyslexidiagnos sent – Varför blev de inte upptäckta?   Syftet med uppsatsen var att öka våra kunskaper om hur tidiga läs- och skrivsvårigheter hos flickor kan upptäckas och öka kunskaperna om de strategier flickor använder för att hantera sina svårigheter innan de upptäckts. Uppsatsen vill även bidra till att förstå fenomenet av oupptäckta läs- och skrivsvårigheter ur ett genusperspektiv. Studiens teoretiska inramning bygger på genusteori, den sociokulturella lärandeteorin och didaktisk teori. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer och en kvalitativ ansats har frågor ställts kring den egna upptäckten av läs- och skrivsvårigheterna, elevens agerande efter hennes upptäckt, upplevelser av egna och omvärldens förväntningar på hennes studier, hur sociala relationer har påverkats av svårigheterna och hur hon påverkats av att ha fått dyslexidiagnosen. Åtta unga kvinnor i åldrarna 23 till 33 år har varit respondenter. Vid intervjuerna delgav de sina upplevelser av skola, föräldrastöd, sociala relationer till jämnåriga och den sena dyslexidiagnosen. I studien framkommer att flickorna dolt sina svårigheter för både lärare och andra elever då de bar på en rädsla för att uppfattas som okunniga. Deras självförtroende och akademiska självbild var låg och deras svårighet att prestera som förväntat skapade skuldkänslor. Lärarnas inställning till deras förmågor har färgat deras självuppfattning, allt från de lärare som hängt ut eleven inför klassen till de lärare som stöttade så att eleven kunde bygga upp en ny, tryggare skolidentitet. Stödet hemifrån blev i flera fall en ersättning för det didaktiska stöd som skolan inte gav och när hemmet inte förmådde ge stöd, kunde problematisk skolfrånvaro uppstå. Majoriteten hade inte kunnat fortsätta med sina fritidsaktiviteter på grund av skolarbetet, därmed hade möjligheten att utveckla självförtroendet med hjälp av en egen nisch utanför den akademiska sfären uteblivit. Lättnaden som uppstod vid beskedet om dyslexidiagnosen var stor och skulden kunde förläggas till svårigheten och inte i individens intelligens eller arbetsförmåga. När en flicka misslyckas i skolan riskerar det att bli ett dubbelt misslyckande då hon därmed inte heller uppfyller den förväntade genusrollen som den ”duktiga skolflickan”. I det dubbla misslyckandet bemöttes flickorna med avståndstagande från jämnåriga och besvikelse från lärarna.

Studien undersökte hur flerspråkiga elever med läs- och skrivsvårigheter upptäcks och vilken kunskap pedagogerna har för att tidigt upptäcka och stödja dem på högstadiet. En jämförelse gjordes även av hur flerspråkiga och enspråkiga elever upplever stödet i undervisningen de får och om det var någon skillnad. Vi använde kvalitativa intervjuer och intervjuade 16 pedagoger, samt 8 flerspråkiga elever och 7 enspråkiga elever. Teorin som använts för att tolka resultaten är det socialkonstruktivistiska perspektivet och påverkan på elevers språk enligt Vygotskij. Resultatet visade att identifieringen av läs- och skrivsvårigheter hos flerspråkiga elever ofta missas då lärare kan vänta på att de ska lära sig svenska språket bättre och inte alltid prioriterar dem. Det finns ingen större skillnad emellan de flerspråkiga och de enspråkiga eleverna då båda grupperna upplever att de inte riktigt får det stöd de behöver i undervisningen. Kommunikationen och samarbetet visade sig vara bristfälligt mellan de olika pedagogiska professionerna på skolorna. Resultaten ger en indikation på att eleverna kan tappa motivation beroende på stödet de får och att det sociala samspelet, tidiga insatser och samsynen mellan pedagogisk personal kräver mer kunskap. Tidiga specialpedagogiska insatser är gynnsamt för elever i läs- och skrivsvårigheter visar forskning.

Kravet på skrivförmåga har ökat och förändrats successivt under åren, både i skola och samhälle, med en risk för fler elever i skrivsvårigheter. Detta tillsammans med sviktande resultat i olika mätningar har i förlängningen gjort att skrivningen fått mer uppmärksamhet, där även bedömningsmaterial och tidiga insatser initierats. Skolans och lärares uppdrag att möta alla elevers behov i skrivutvecklingen har i sammanhanget blivit ännu viktigare. I studien undersöktes skrivundervisning och specialpedagogiska insatser för elever i skrivsvårigheter i årskurs 1-6, vilket utfördes genom e-postenkäter och intervjuer med verksamma lärare, speciallärare och specialpedagoger. Resultatet visade vikten av kartläggning för att följa upp elevers skrivutveckling över tid. Även lärares, speciallärares och specialpedagogers kunskaper och erfarenheter om skrivsvårigheter och vad pedagogerna ansåg att svårigheterna berodde på, uppmärksammades som grund för utformningen av elevers stöd i skrivutvecklingen. Studien visade att stödet till största del var förebyggande undervisning eller särskilt stöd inom klassens ram, men att det även gavs i mindre grupp och enskilt. Explicit tydliggörande undervisning inom skrivning och skrivprocess visade sig i resultatet som stöttande, färdighetstränande och kompenserande undervisning, vilket skedde i interaktion och samspel med klasslärare, övriga elever och ibland speciallärare. I studien blev det tydligt att kompenserande assisterande teknik kunde hjälpa elever, men att det förutsatte tillgång till tekniken och utbildning att hantera den. Slutligen framkom att utökad tid till skrivning och skrivprocessen sågs som en viktig aspekt och innefattade både tillräckligt med tid för att slutföra uppgifter samt till time on task.

No description available.

Studien handlar om hur lärare resonerar gällande inkludering av elever med läs- och skrivsvårigheter och resultatet analyserades med utgångspunkt från Asp-Onsjös teori gällande social-, rumslig- och didaktisk inkludering. Syftet med studien var att undersöka hur utbildade lärare som är verksamma i årskurserna F-3 resonerar i arbetet med elever som har läs-och skrivsvårigheter för att skapa en större förståelse och bidra med kunskap. Genom undersökningen kan läsaren få kunskap om hur det kan arbetas med inkludering av elever med läs- och skrivsvårigheter i skolan och hur lärare på de olika skolorna generellt arbetar. Resultatet visade att lärarna generellt resonerade att elever med läs- och skrivsvårigheter var inkluderade i undervisningen både socialt, rumsligt och didaktiskt. Och att de använde sig av olika metoder för att möta samtliga elever för att de ska ha chans att lyckas och utvecklas. En slutsats som kan dras är att lärare strävar efter full inkludering inom de tre begreppen med vissa undantag där lärarna resonerade om elevers olika behov och att de kan inkluderas på olika sätt. Uppsatsen kan användas som en förstudie till en större och mer gedigen forskning eller som tips och idéer för personer av intresse i hur man kan arbeta med elever som har läs- och skrivsvårigheter.

Styrdokumentens tydligaambition att alla elever ska mötaen undervisning som baseras på deras behov och förutsättningarär en stor utmaning för den svenska skolan.Syftet med föreliggande studie är därför attundersöka och analysera hur lärare beskriver arbetet med att anpassa undervisningen för att elever i läs-och skrivsvårigheter i årskurs 7–9 ska ges möjlighet att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Syftet är också att ta reda på vilka påverkansfaktorer, såväl positiva som negativa,som lärarna upplever i arbetet med att anpassa undervisningen.Som teoretiska utgångspunkterhar sociokulturelltperspektiv, specialpedagogisktperspektiv och teoretisktperspektiv på läs-och skrivsvårigheter använts.Studien är kvalitativ och empirin bygger på tolv semistrukturerade intervjuer. För att analysera materialet användes tematisk analys med induktiv ansats. Empirin resulterade i tre övergripande teman; anpassningar på organisationsnivå, anpassningar på gruppnivå ochanpassningar på individnivå.I resultatetbelyses dessa temanav hur lärarnabeskriver att de anpassar undervisningenpåde olika nivåernai form av underordnade teman. Exempel på temanär samverkan, olika vägar mot samma mål och digitala lärverktyg.Vidare redovisas i resultatet ett antal påverkansfaktorer som till exempel relationer och motivation som informanternaupplevde i arbetet med att anpassa undervisningen.

Syftet med denna kvalitativa studie är att beskriva hur förebyggande arbete mot läs- och skrivsvårigheter sker i praktiken med kartläggningsmaterialet LegiLexi, i årskurserna F-3.  Genom att lyfta fram några lärares och speciallärares uppfattningar om att upptäcka, samt förebygga läs- och skrivsvårigheter, vill jag bidra med kunskap om hur detta arbete kan se ut. Jag är även intresserad av att undersöka återkoppling till eleverna utifrån LegiLexis resultat. Studiens fyra frågeställningar handlar om att upptäcka och förebygga läs- och skrivsvårigheter, samt om återkoppling till elever. LegiLexi är en icke vinstdrivande stiftelse som har utformat ett digitalt kartläggningsmaterial inom läsning, som baserar sig på forskning och beprövad erfarenhet. LegiLexi utvecklades efter inspiration från Response to intervention (RTI) och formativ bedömning. LegiLexi bygger på den väletablerade teoretiska modellen The simple view of reading (Gough & Tunmer 1986), vilken förklarar läsningens olika delar. Denna studie tar sin utgångspunkt i samma teoretiska modell och bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med nio respondenter. De transkriberade intervjuerna har analyserats med stöd av Braun och Clarkes (2006) modell för tematisk analys. Detta har genererat fem olika teman: Ett finmaskigt nät, Lärare behöver och efterfrågar fortbildning, Återkoppling till eleverna varierar, Evidensbaserade och strukturerade insatser underlättas, samt Föräldrar som resurs. Slutsatsen är att respondenter beskriver ett arbete som verkar mer inspirerat av RTI, än av formativ bedömning. De flesta insatser riktade till elever med störst svårigheter genomförs av speciallärare utanför klassrummet. Inom RTI motsvarar detta tier 3, medan insatser i mindre grupp (tier 2) och i klassrumsundervisning (tier 1) beskrivs mer sällan.

Syftet med denna studie är att belysa och öka kunskapen om elever med specifika läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, hur de upplever stödet i skolan och vad de önskar mer av. Studien belyser även den specialpedagogiska aspekten i fråga om ansvar, behov och synen på stödet till denna målgrupp av elever. Studien är av kvalitativ karaktär med en sociokulturell utgångspunkt. För att samla in data har intervjuer gjorts med tre elever med dyslexidiagnos och fyra verksamma specialpedagoger. Semistrukturerade intervjuer har genomförts och två intervjuguider har utformats, en anpassad för eleverna och en anpassad för specialpedagogerna  Resultatet av studien visar att eleverna tycker det är både bra och dåligt med en diagnos. Det mest positiva är att lärarna känner till deras problem, att det får dem att känna sig säkrare. Eleverna är ganska nöjda med det stöd de får i skolan, men de skulle gärna vilja ha ännu mer stöd. De framhåller betydelsen av goda relationer med både lärare och kamrater. Det som eleverna önskar mest av allt är mer lugn och ro i skolan, mindre undervisningsgrupper och fler pedagoger. Specialpedagogerna pekar också på vikten av ett positivt arbetsklimat så att eleverna känner sig trygga i skolan. De menar att de har god tillgång till material som de försöker anpassa till varje elev men de skulle gärna ha mer kollegialt samarbete. Elevernas svårigheter se olika ut och pedagogerna önskar att de kunde ägna mer tid åt varje enskild elev för att kunna hitta de rätta individuella anpassningarna.

No description available.

Syftet med vår studie är att undersöka hur grundskolor i två kommuner identifierar och beskriver det stöd som utformas för att möta läs- och skrivsvårigheter hos två distinkta elevgrupper, flerspråkiga- samt integrerade elever, alltså elever med intellektuell funktionsnedsättning (IF) som inkluderas i grundskoleklass. Studien är uppdelad i två delstudier som undersöker varje grupp separat och belyser relevanta delar i den specialpedagogiska verksamheten. I analysens diskussion kontrasterar dessa mot varandra. På så sätt synliggör vi och förmedlar utmaningar inom specialpedagogiken. Med vår studie vill vi även bidra till mer kunskap om identifiering av samt stöd till flerspråkiga- och integrerade elever genom att undersöka hur arbetet organiseras på skolorna. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 8 pedagoger för att ge inblick i skolvardagens komplexitet kring dessa två olika elevgrupper. För att snäva in och avgränsa studiens syfte utifrån våra två breda målgrupper valdes fenomenografi som analysmetod.  Studiens teoretiska ansats är Nilholms (2020) tre specialpedagogiska perspektiv, nämligen det kategoriska-, det kritiska- samt dilemmaperspektivet. Empirin tyder på att det kategoriska perspektivet är vanligt förekommande vid beskrivningar av utformande av stödåtgärder och det kritiska lyfts som en viktig faktor i utformandet av en inkluderande lärmiljö. Dilemmaperspektivet uppträder som tydligt hos alla respondenter vid arbete med identifiering av elevgrupperna samt i fråga om samarbete med modersmålslärare samt studiehandledare. Även respondenternas beskrivningar av konflikter, spänningar och avvägningar på arbetsplatsen mellan olika pedagoggrupper med skilda ansvarsområden tolkar vi som ett dilemma. Implikationer för detta kommer att diskuteras.