Språkförskolan är en verksamhet som arbetar genomgående med språkutveckling och är endast till för barn med språkstörning. Diagnosen språkstörning är tämligen vanlig men får trots det lite uppmärksamhet i den typiska förskolan. Möjligheten att få gå på språkförskola och ta del av deras kunskap är få barn förunnat även fast behovet är stort. Avsikten med arbetet är att bidra med kunskap om språkförskolans arbetssätt och om språkstörning. Syftet var att studera språkförskolornas arbete med barn som har språkstörning som den primära diagnosen. Frågeställningarna handlade om att undersöka vilka metoder som används på språkförskolorna för barns språkutveckling och resultaten arbetsmetoderna i språkförskolorna kan bidra till för barns utveckling av kommunikativa kompetenser. Empirin samlades in genom en enkätstudie som riktades till Sveriges alla språkförskolor varav tolv språkförskoleavdelningar besvarade och bidrog till studiens kvalitativa resultat. I analysen av empirin skapades sju kategorier som utgjorde studiens resultat. Resultatet visade på hur språkförskolorna stärker barns socioemotionella lärande och kommunikation, använder estetiska uttrycksformer, arbetar med mindre grupper samt ger barnen utrymme, tid och möjlighet för repetition. Bokläsning, återberättande, kamratmodeller, lekmanus och leken används i utbildningen och anpassas efter barnens behov. Sammanfattningsvis har språkförskolan möjlighet att anpassa och utforma utbildningen efter barn med språkstörning och deras behov, därav borde språkförskolan vara en rättighet för barn med språkstörning.

Syftet med den här studien var att studera hur förskollärare förhåller sig i sitt pedagogiska arbete med de tysta barnen. Detta eftersom de tysta barnen tenderar till att ”glömmas bort” och missa viktiga delar som gynnar deras utveckling. Vi har undersökt vilka bakomliggande orsaker som kan finnas till varför barnen är tysta och vilka metoder och pedagogiska hjälpmedel som kan användas för att gynna de tysta barnens utveckling. Detta har vi gjort genom en kvalitativ studie där vi har intervjuat fem förskollärare i semistrukturerade intervjuer. Därefter har materialet analyserats utifrån delar av det sociokulturella perspektivet tillsammans med tidigare forskning inom området. Resultatet från studien belyser olika delar som är extra viktiga för att gynna de tysta barnens utveckling. Dessa delar är; en trygg och inbjudande miljö, anknytning och socialt samspel. Till sist har vi också diskuterat studiens resultat och jämfört detta med tidigare studier.

Skrivandet utgör en viktig del i människans liv. Det är emellertid en komplex process innehållande många moment som kräver kognitiv förmåga. En ständig utmaning för verksamma lärare är att räcka till för alla sina elever. Stora elevgrupper med varierande förmågor och behov sätter press på eleverna, läraren och undervisningen. Behöver det verkligen vara så? Skolan bidrar till att förbereda och forma framtidens samhällsmedborgare där en viktig aspekt är förmågan att samarbeta. Vilka effekter kan uppnås genom att låta elever lära av varandra? Följande kunskapsöversikt ämnar att sammanställa forskningsfältet för kooperativt lärande som metod för skrivutveckling. För att uppnå vårt syfte formulerades två frågeställningar; Vad säger forskningen om kooperativ lärande som metod för skrivutveckling? och Hur definieras kooperativt lärande som begrepp, samt vad ryms inom det? Frågeställningarna utgör kärnan i vår kartläggning och diskussion. I vår kunskapsöversikt har vi sammanställt ett urval av kvalitativa studier inom fältet för kooperativ metod för skrivutveckling. Utifrån urvalskriterier identifierade vi elva stycken artiklar som därefter analyserades. Studierna har stor variation gällande geografiskt område, kön och ålder på deltagare. Samtliga studier har dock kommit fram till liknande resultat med hjälp av olika modeller. Samtliga studier genomförde för- och eftertester på elevgrupperna. Testerna presenterade i alla studier utom en ett förbättrat resultat kring elevernas lärande och skrivutveckling. Värt att nämna är dock vikten av lärarens kompetens och styrande roll i arbetssättet vilket vi tar med oss i vår yrkesroll.

Syftet är att undersöka fritidslärares uppfattningar om sitt arbete med den organiserade leken med fokus på det sociala samspelet mellan eleverna i fritidshemsverksamheten.   Den teoretiska utgångspunkten som studien utgår ifrån är det sociokulturella perspektivet, då teorin har ett tydligt fokus på interaktion mellan elever. Undersökningen är byggd på en kvalitativ metod i form av intervjuer med sju fritidslärare i fyra olika kommuner. Studiens resultat visar att majoriteten av fritidslärarna beskriver sitt arbete med den organiserade leken som aktivt i fritidshemsverksamheten. Däremot framkommer det i deras beskrivningar att deras arbete med den organiserade leken varierar. Antingen där leken styrs rakt av, till en viss del eller inte alls. De viktiga aspekterna i det sociala samspelet som uttrycks av fritidslärarna är samarbete, kommunikation, nya kompisband samt öppenhet för varandras tankar och åsikter. Dock visar det sig att i den organiserade leken ligger fokuset mest på de elever som anses vara svaga eller exkluderade ur fritidshemsverksamheten. Studiens slutsats är att fritidslärarna arbetar systematiskt med den organiserade leken i fritidshemsverksamheten, där det sociala samspelet står i fokus för de elever som anses vara svaga eller exkluderade. Den organiserade leken är ett pedagogiskt verktyg som fritidslärarna behöver ta vara på och arbeta aktivt med i fritidshemsverksamheten, utifrån ett fritidshemsperspektiv, där eleverna också får ett inflytande, där resterande elever inte glöms bort samt där fritidslärarna är delaktiga och engagerade.

Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till och arbetar med barn som utmanas i det sociala samspelet. Studien är kvalitativ och genomfördes via två ostrukturerade fokusgruppsdiskussioner med sju förskollärare, för att undersöka förskollärares upplevelser av syftet. I studien har en fenomenologisk ansats använts, där fokus har varit på begreppen livsvärld och den levda kroppen i resultat samt diskussion. Resultatet bearbetades genom en tematisk analys där förskollärarnas berättelser utgår från deras egna och gemensamma livsvärldar.  Resultatet indikerar att förskollärare upplever stor variation av hur barn utmanas i det sociala samspelet. Tyngdpunkten läggs vid vilka förhållningssätt individuella förskollärare och arbetslag tillämpar i olika situationer som uppstår i förskolans vardag. Resultatet visar också att förskollärare reflekterar kring vilka kompetenser de kan använda sig av och hur de utvecklar samsyn beroende på situation. Alla underliggande kompetenser och förhållningssätt kan relatera till det återkommande begreppet lösningsorienterat förhållningssätt. Det framgår även att det är förskollärarens ansvar att alla barn ska få en utbildning som är anpassad efter deras behov oavsett svårigheter.

Syftet med vår studie var att ta reda på hur förskolepersonal resonerar kring barnbokens funktion för barns lärande och utveckling. Finns det ett syfte med valet av barnbok? Hur blir alla barn delaktiga under en lässtund och hur arbetar pedagoger för att få alla barns röster och önskemål tillgodosedda? Finns en bakomliggande tanke när det gäller val av barnbok? Vi har intervjuat fyra förskollärare och fyra barnskötare på två olika förskolor. Hur beskriver de deltagande förskolepersonalen undervisningen utifrån barnboken och vad kan det tillföra barnen kunskapsmässigt? Denna studie utgår från en kvalitativ forskningsansats. Genom kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och fyra barnskötare har vi inhämtat material till vår undersökning. Utifrån det sociokulturella perspektivet valdes några begrepp som användes för att tematisera och analysera det insamlade materialet. I resultatet synliggörs pedagogernas resonemang kring användning av barnböcker. Förskollärarnas och barnskötarnas arbetssätt utgår från de didaktiska frågorna vid användning av barnböcker. Den deltagande förskolepersonalen i studien strävar efter skapandet av förutsättningar som främjar barns lärande och utveckling genom barnböcker. Slutsatsen av denna studie är att barnboksaktiviteter anses främjabarns lärande och utveckling men att detta är avhängigt förskolans miljö och pedagogernas litteracitetkompetens.

Syftet med vår studie är att undersöka möjligheter och utmaningar som kan uppstå när digitala verktyg används i fritidshemmet. Vidare undersöker vi om det finns en omvänd kunskapsasymmetri mellan elever och pedagoger på grund av användningen av digitala verktyg och hur detta påverkar pedagogens roll. Dessa frågor undersöks ur ett pedagogperspektiv genom en kvalitativ studie med empiri från intervjuer med ett antal fritidspedagoger. Analys av empirin utfördes ur ett sociokulturellt perspektiv samt med hjälp av Foucaults teori om makt och kunskap. Resultaten visar att användning av digitala verktyg öppnar möjligheter för inkludering, förbättrade socialt samspel och underlättar ämnesöverskridande och verksamhetsöverskridande pedagogik. Pedagogerna upplever utmaningar som kompetens och hantering av IKT. Vidare finner studien att det finns en omvänd kunskapsasymmetri där eleverna är mer kunniga om digitala verktyg. Pedagoger hanterar detta genom att definiera sin roll som utveckling av värdegrunder.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar för att främja barns språkutveckling. Studien har en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer användes i datainsamlingen. Åtta förskollärare som var verksamma på sju olika förskolor har deltagit. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att den fysiska miljön samt materialet har en betydelse för barns språkutveckling. Socialt samspel, daglig kommunikation, lek samt högläsning är arbetssätt som lyfts som effektiva i arbetet med språkutvecklingen. Tecken som stöd, bildstöd och förskollärarna själva används som redskap. Slutsatsen är att förskollärarna använder sig av miljön, olika arbetssätt samt redskap för att främja barns språkutveckling. Förskollärarnas pedagogiska medvetenhet framkommer som betydelsefull för att kunna forma en språkfrämjande utbildning.

Språket har en stor betydelse för barns utveckling, lärande, kommunikation och samspel, enligt den sociokulturella teorin som är vald för analys i denna studie. Barn som dagligen spenderar mycket tid på förskolan i samspel med andra barn och vuxna behöver språket. Förskollärare har en viktig roll att stödja barn i att kommunicera och utveckla språket i både inne- och utemiljön. Denna studie syftar till att utveckla kunskap om förskollärares uppfattningar om utemiljöns betydelse för att stödja och utveckla barns språk, detta för att tidigare forskning belyser utemiljön som viktig för barns välbefinnande, utveckling och lärande. Utifrån syftet formades två frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärare om utemiljöns betydelse för förskolebarns språk? Hur arbetar förskollärare med barns språk i utemiljön? Den kvalitativa metoden av halvstrukturerade intervjuer valdes för att besvara syftet och frågeställningarna och nio förskollärare från olika förskolor i tre olika kommuner intervjuades. Resultatet visade att utemiljön uppfattades som mer tillåtande, stimulerande och stödjande i kommunikationen mellan barn, därför att det i utemiljön finns mer utrymme för barns fysiska lek som gör att de använder mer kroppsspråk ute. Det beskrevs även att aktiviteter och socialt samspel i utemiljön stimulerar och utvecklar språket i viss mån, men att det behövs kunniga och närvarande vuxna för att stödja och utmana barn vidare i språket. Dock kunde hinder som exempelvis störande ljud från omgivningen och svårigheter med språkmaterial ute finnas i utemiljön. En av slutsatserna av denna studie var att det i utemiljön behövs finnas medvetna och närvarande förskollärare med barnen för att kunna stödja, utveckla och utmana barns språk.

Sammanfattning Studiens resultat visar hur viktigt det är med en genomtänkt och planerad lärmiljö utifrån barnens intressen och behov för att främja barns språkutveckling och deras sociala samspel. Att använda sig av kommunikationsverktyg i miljön visar att barnen kan kommunicera med varandra och att det ger förutsättningar för att barnen ska förstå varandra. Studiens resultat visade också på hur betydelsefullt det är att vara en närvarande pedagog i leken för att kunna stötta barnen i deras samspel men också för att utveckla deras språk med hjälp av att benämna korrekta begrepp, samt för att tillgodose barnens behov. Studien visar också på problem som kan uppstå. Svårigheten att kunna vara en närvarande pedagog under dagarna i verksamheten kan vara svårt då barngrupperna är stora och det är svårt som pedagog att finnas för alla barn under en dag. Studien har ett sociokulturellt perspektiv som utgår från Vygotskij, men även Piagets konstruktivistiska perspektiv samt Deweys pragmatiska perspektiv. Syftet med studien var att undersöka vad pedagoger anser är viktigt för att främja barns språkutveckling i förskolan. Vi ville också få kunskap om hur förskollärare ansåg att olika faktorer kan påverka barns språkutveckling.