Each year the Swedish Language Council compiles a list consisting of new words andcompounds that have been used frequently during the past year. The new Swedish wordsvajpa appeared on the latest list published in december 2015. Svajpa is imported from theEnglish word swipe which means to drag your finger across a mobile phone or a computerscreen. The aim of the study has been to investigate the establishment of svajpa in Swedishnewspapers and web and to find out Swedish journalists’ attitudes to svajpa. Furthermore, Ianalyze in which contexts the new word is used. By ’context’ I am referring to what kind ofnewspaper (e.g. major urban or local newspapers) and which sections in the newspapers(such as finance or technology) the word appears. The first 100 listings from Google areanalyzed by a similar classification to study recurring themes and patterns of usage. Thetheoretical assumptions for this study are language conservation, language planning,establishment and attitudes to language. To find out the establishment of svajpa a corpusstudy has been used as a method using the search tool Mediearkivet Retriever Research.Further, the search tool Google has been chosen as a complement. A survey has also beenconducted to find out the journalists' attitudes to svajpa. The new word was used for the firsttime in 2009 in the Swedish newspaper Pir. Additionally, the result shows that svajpa hasbecome increasingly established since 2015. Svajpa is used in many different contexts onGoogle, such as blog texts and language articles. Furthermore, svajpa is particularly used toswipe on mobile or tablet and on the dating app Tinder. The journalists' attitudes to svajpashows high recognition. Most of the interviewed journalists are familiar with svajpa and usethe word themselves. The answers also shows that it is most common to use svajpa in moreinformal settings rather than at work.

This is an onomasiological study with a diachronic perspective. Its purpose is to examine the use of the four most frequent names for migrants in Sweden in Swedish newspapers 1923-2013. The four names are invandrare (roughly ’immigrant’), immigrant (‘immigrant’), migrant (‘migrant’) and utlänning (‘foreigner’). The results from 37 Swedish corpora show that invandrare is the most frequent word used by the media. The word is often used in contexts that discuss something problematic and sometimes even rather negative in regards to migrants, using that very word – invandrare. It often marks a thought of us-and-them. Utlänning is frequently used as a synonym for invandrare, although it carries a different meaning. Immigrant and migrant are seldom used and when they are, they generally refer to migrants in other countries than Sweden. All the words are used in order to convey a distance between migrants and what is considered ethnic Swedes. Language planning is a good tool in this case, but the ultimate key lies in the attitudes of the speakers. No matter how many times the names for migrants are changed, they will always end up negative if that is the speakers’ intention.

Den här uppsatsen undersöker hur utbrett bruket av en som könsneutralt generaliserande pronomen är bland anställda vid järnvägen i Mellansverige och om det skiljer sig åt beroende på utbildningsbakgrund, ålder eller kön. Uppsatsen avser även att undersöka om de som redan använder hen som könsneutralt personligt pronomen och/eller som ett tredje kön är mer benägna att också använda en. Dessutom undersöks om bruket av man respektive en skapar konceptualiseringar av olika kön. Undersökningen genomförs med en kvantitativ enkätundersökning med kvalitativa inslag och genom kvalitativa intervjuer. Resultaten visar att bruket inte är utbrett men att majoriteten har en positiv attityd till att en kan användas som könsneutralt generaliserande pronomen. De få som faktiskt använder en representeras framförallt av yrkesutbildade, personer födda 1985 och senare samt av kvinnor där samtliga som medvetet använder en även använder hen. Man liksom en skapar inte konceptualiseringar av något specifikt kön för en klar majoritet i enkätundersökningen, i de få fall det görs skapar man konceptualiseringar av könen kvinna och man medan en skapar konceptualiseringar av hen. Intervjuerna visar på ett annorlunda resultat där texten med man skapar konceptualiseringar av inget specifikt kön, båda könen och man medan en skapar konceptualiseringar av flera kön, båda könen och kvinna. Slutsatser är att en uppfattas mest dialektalt, minst politiskt, att attityden till en är god även om bruket inte är utbrett och att hen manar till ytterligare könsneutrala bruk. Varken man eller en skapar konceptualiseringar av kön för de flesta, man tenderar dock att reproducera ett binärt könssystem medan en inkluderar fler könsidentiteter.

I denna uppsats undersöker jag hur språkrekommendationerna i Språkrådets frågelåda legitimeras och vad läsaren måste acceptera som sant för att rekommendationerna ska vara rimliga. Det är en kritisk diskursanalys som ser makt som socialt sammansatt. Jag använder metoderna legitimeringsanalys och presuppositionsanalys. Resultatet visar att frågelådan legitimerar jämställdhet, språksystemet, språkbrukarna, och tydlighet som det som har eller borde ha makt över språket. Slutsatsen är att Språkrådet aldrig själva tappar sin egen makt, även när de legitimerar andra som makthavare i en viss fråga.

Denna studie har till syfte att undersöka vilka argument som har förekommit i debatten om de, dem och dom under de senaste tre åren i Sveriges sex största dagstidningar (Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan, detta enligt Tidningsutgivarna [TU]). Argumenten hämtas från artiklar via artikelsökverktyget Retriever. I syfte att finna artiklar beträffande dom-debatten testades flertalet olika söksträngar i sökverktygets sökfält. Till sist resulterade söksträngarna och fraserna ”de och dem”, ”de/dem” och ”dom-debatten” i flest träffar. Utifrån ett antal urvalskriterier återstod totalt 26 artiklar. Under motsvarande tidsperiod undersöks även vilket av dessa pronomen som används mest i skrift: talspråksformen dom eller skriftspråksformerna de och dem, med hjälp av Språkbankens konkordansverktyg Korp. Detta för att kunna se ett samband mellan argumenten som förekommer i dagens debatt och det faktiska bruket. Vidare jämförs också resultaten med Språkrådets rekommendation beträffande dessa pronomen. Resultaten i den här studien redovisar alltså temperaturen på debatten i media och pronomenens statistiska användning, som sedan leder till slutsatser om det rådande de/dem/dom-klimatet. Undersökningen visar att de och dem enligt statistik används mer frekvent än dom i skrift. Det kan också konstateras att det förekommer fler argument som stöder ett fortsatt bruk av de och dem i media under de senaste tre åren jämfört med argument som stöder en dom-reform i media under motsvarande period. / The aim of this study is to examine arguments that have occurred in the debate concerning de, dem and dom during the past three years in Sweden’s six biggest newspapers (Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan, this according to Tidningsutgivarna [TU]). The arguments are collected from articles via the article search tool Retriever. Different search strings were tested in Retriever’s search field in order to find articles regarding the dom-debate. Eventually the search strings and phrases ”de och dem”, ”de/dem” and ”dom-debatten” resulted in most hits. Based on specific selection criteria, 26 articles remained. During the same period of time, the study also set out the examine which of the pronouns that are most used in written language: the informal version dom or the formal version de and dem, using Språkbanken’s concordance tool Korp. In this way, the study demonstrates a connection between the arguments that occur in today’s debate and the actual user statistics. Furthermore, the results are also compared with Språkrådet’s recommendation regarding these pronouns. As such, the results in this study present the debate’s temperature and the pronouns user statistics, which eventually lead to conclusions about the current de-dem-dom-climate. Content analysis of the arguments and user statistics revealed that de and dem are used more frequently than dom in written language. It also concludes there are more arguments supporting a continuing use of de and dem in media during the last three years, compared to arguments supporting a dom-reform during the corresponding period of time.

De flesta myndighetstexter skrivs idag med utgångspunkt i att språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt enligt språklagens klarspråksparagraf, men vilken potential finns egentligen i denna typ av språkvård? Klarspråksarbetet på Försäkringskassan är både omfattande och prisbelönt och syftet med denna undersökning är att beskriva förutsättningarna för Försäkringskassans klarspråksintention att komma medborgarna till del i form av begripliga beslutsbrev. För detta syfte har jag i intervjuer och enkäter undersökt språkvårdares, handläggares och potentiella mottagares uppfattningar om språket i beslutsbrev. Min undersökning visar att brevmallar, skrivstöd och utbildning är språkvårdens viktigaste verktyg för att förmedla klarspråkstanken till handläggarna. Brevmallarna verkar fungera effektivt, medan genomslagskraften för skrivstöd och utbildning framstår som mer begränsad. Ett kommunikationsglapp mellan språkvårdare och handläggare verkar ibland dessutom utgöra hinder för förmedlingen av klarspråk, liksom de komplexa klarspråksidealen. Det juridiska innehållet och ofta negativa budskapet i beslutsbreven är utmaningar som ställer höga krav på handläggarna som skribenter och ju mer komplext ärendet är, desto högre blir kraven på handläggarnas språkliga förmåga och desto större blir det individuella avtrycket i brevet. Komplexiteten och brevens känsliga innehåll till trots, är språkvårdarna eniga med handläggarna om att brevmallarna utgör en bra grund att utgå från i skrivandet. Men trots att det i första läget är handläggarna som ska använda mallarna i syfte att verkställa språkvårdens avsikter, är det den slutliga mottagaren av det färdiga brevet som är i fokus vid utformningen av brevmallarna. Handläggarna betraktas alltså inte som primära mottagare av mallarna. Det finns också en enighet om att beslutsbrevet i slutändan måste vara begripligt för mottagaren. Samtidigt har språkvårdare och handläggare olika uppfattningar om vad som främst ska begripliggöras, vilket får effekter på det språkliga uttrycket. Språkvårdarna fokuserar på mottagarperspektivet, medan handläggarna snarare har ett ärendeperspektiv. De skilda utgångspunkterna skapar olika ideal för vad som betraktas som ett tydligt brev. Sammantaget visar undersökningen på dilemman i både förmedlingen och förvaltningen av klarspråksintentionen. Brevmallarna verkar dock tas emot och fungera väl och kanske kan de bli ännu mer effektiva verktyg i klarspråksarbetet om handläggarna inkluderas som mottagare. Därför är det relevant att i framtida forskning närmare undersöka på vilket sätt brevmallarna kan utvecklas för att ytterligare tydliggöra klarspråksintentionen.

Målet med språkaktivism är att förändra samhället genom att förändra språket. Språkaktivism bedrivs ”underifrån” i syfte att utmana och på lång sikt upphäva diskriminerande samhällsstrukturer. I den här avhandlingen undersöks diskussioner om feministisk språkaktivism som förts i Sverige från 1960-talet till 2015. Under denna period har kvinnorörelsen, homo- och bisexuella, trans*aktivister och queera personer skapat en mängd nya ord för att ifrågasätta och förändra rådande normer kring kön och sexualitet; ombudskvinna, hen, hoan, h@n, kvinniskor, intergender, cisperson och pansexuell är bara några av dem. Aktivistiska språkförändringar ger upphov till re_aktioner av olika slag. Dessa är inte sällan uttryck för ett försvar av rådande sociala och samhälleliga könsnormer. När det till exempel gäller det omdiskuterade pronomenet hen så är det inte kombinationen av bokstäverna h, e och n i sig som upprör, utan det är de normkritiska intentionerna bakom bruket av ordet som skapar debatt. Att vissa grupper aktivt förändrar språket och att andra re_agerar så starkt på dessa förändringar visar att språket tillskrivs betydelse för upprätthållandet av samhälleliga normer och maktstrukturer. I avhandlingen analyseras, utifrån en diskursanalytisk ansats, diskussioner om feministisk språkförändring som har förts i tre kontexter: inom aktivistiska grupper, i kommentarsfält på nätet och inom den institutionaliserade språkvården. Avhandlingens centrala forskningsintresse är inriktat på relationen mellan språk och kön och relationen mellan språkförändringar och förändringar i den utomspråkliga, sociala världen och hur dessa relationer förstås i de tre kontexterna. / The aim of this thesis is to analyze discussions on feminist language change focusing on the period 1960–2015. The data comprises discussions from three different contexts: feminist communities, public forums for discussion on the internet and official language organizations. The analyzed data from the feminist communities consists of a range of different sources of text, for example newspapers, magazines, novels from the women’s movement, lesbian poetry, queer and trans*activist blogs, biographies, comics and plays, to name but a few. In addition to this two focus group discussions were conducted with five teenaged and five adult activists, each with a queer and/or trans*activist background. The data for the analyses of the discussions in public internet forums consists of 1 865 negative reactions to feminists’ language interventions. For the analyses of the reactions from the official language organizations, data was culled from 16 handbooks with language recommendations from the Language Council of Sweden and the Swedish Academy. My central research interest is how the actors in these three contexts understand and describe the relation between language and gender, and between strategic language change and changes in the social, non-linguistic world. Furthermore I investigate in which forms of gender-related discrimination the language changes are supposed to intervene. I adopt a critical discourse analytic and interdisciplinary approach that combines linguistic theories and methods with those from Gender Studies. The results show that Swedish language activists from the 1960s to the 1990s focused on linguistic interventions aimed at challenging patriarchal norms. In the 1980s homosexual activists, especially lesbian activists, began to intervene in heteronormative concepts. Until around the middle of the 1990s feminists acted from a binary concept of gender. From then on, queer and trans*activists have tried to challenge the idea of two, stable and natural gender categories. Language activists have seen language as performative and a tool for constructing reality. Even those who react negatively in forums on the internet to feminist language change assume that language has performative effects on the conceptualization of gender. The official language organizations, on the other hand, describe language in their recommendations mostly as something unpolitical that reflects rather than constructs society.

The aim of this study is to analyse and categorise reports of swearing in public service media for the past ten years, as well as analysing the approach taken to the private persons making the reports and the reports themselves by the governing body Granskningsnämnden. Additionally, the language norm conflicts displayed were analysed. The methods used to accomplish this included directed content analysis of the reports and their context, and analysis of interpersonal communication as well as legitimation analysis of the written response provided by the authority. In total, 46 reports and two versions of the response letter were analysed. Finally, the language attitudes and associated norms of both sides were analysed and compared to distinguish conflicts. The results indicate that the private persons who report swearing have different expectations of public service than the media company or the governing body has, which is the cause of the language norm conflicts. The results also indicate that the presence of swearing in a public service media context appears more offensive that the swearing itself, as most of the swear words were not defined. Further, the analysis of the approach taken to the private persons making the reports indicates an authoritarian stance and an impersonal, distanced approach.