<p>Uppsatsen handlar om hur en lärare, i skolår 3, arbetar med matematisk problemlösning. Syftet är att beskriva hur och varför man ska arbeta med problemlösning i de lägre skolåren och hur eleverna bearbetar problemen och vilka svårigheter som kan uppstå. De frågeställningar jag har haft utgår både från ett lärarperspektiv och ur ett elevperspektiv. För att få svar på frågeställningarna användes fallstudien som metod i kombination med litteraturstudier.</p><p>Resultatet av litteraturstudien visar att elever bör utveckla strategier för att eleverna ska klara av vardagen. Problemlösning kan även ses som ett medel för att utveckla elevens sociala kompetens, språk, logiskt tänkande och förmåga att argumentera. Problemlösning ger variation i undervisningen och låter eleverna upptäcka att matematiken finns i vardagen. Läraren kan använda problemen på olika sätt i undervisningen och elevernas olika lösningsförslag kan läraren med fördel lyfta i mindre grupper och även i helklass. På så sätt får eleverna kunskap om användbara strategier och även ta del av andras tankegångar.</p><p>Att använda problemlösning i undervisningen är ett arbetssätt som inte kräver egenproducerat material men en del planering av läraren. Svårigheten med problemlösning kan vara att läraren inte vet vad eller vilken matematik eleverna kan lära. För elever med läsproblem kan uppgifterna ställa till svårigheter. Problemlösningsarbetet kan med fördel utföras i mindre grupper, då studier visar att elever upplever att de får störst utbyte när de arbetar i grupp. För eleverna möjliggör grupparbetet ett tillfälle till att ta del av olika sätt att lösa problem, eleverna kan hjälpa varandra och eleverna kan i den mindre gruppen samtala och prata matematik. Språket är viktigt både för begreppsbildning och för lösandet av problem. Därför bör uppmärksamhet och systematisk övning riktas mot matematikens kommunikativa del.</p><p>Problemlösning som arbetssätt kräver engagemang av läraren som också måste ge stöd och uppmuntran till eleverna under både lösningsprocessen och när elevernas lösningar lyfts fram inför andra elever. Det är spännande att följa och ta del av elevernas tankar och idéer kring olika lösningssätt och hur de bearbetar problemen. Om elevernas olika lösningsförslag lyfts i mindre grupper eller helklass, så kan de andra eleverna få olika perspektiv på hur de kan lösa uppgiften. Detta arbetssätt kräver dock att det i klassen är ett bra klimat och att eleverna vågar lyfta sina lösningar inför andra elever, även om de är felaktiga.</p><p>Problemlösning är en utmanande tankeverksamhet och om eleverna lär sig den problemlösande processen så har de även stor nytta av den i livet utanför skolan. Genom att använda sig av vardagsnära problemuppgifter kan eleverna förhoppningsvis se sambandet mellan matematik och vardagen. Matematik finns runt omkring oss i vår vardag och i det vi gör.</p>

<p>Denna uppsats syftar till att studera gymnasieelevers studievanor och se vilka skillnader och likheter det finns mellan kön och gymnasieprogram. Detta har främst gjorts genom en enkätundersökning i årskurs 1. Begreppet studievanor kan delas upp i de två huvudkomponenterna studiemetod och studiehygien. Studiemetod innehåller kvantitativa aspekter, som i vilken omfattning en elev studerar, men även sådant som vanligen betecknas som studieteknik. Studiehygien innefattar områden som läsplatsens ergonomi, om eleven studerar till musik etc. En typisk skillnad könen emellan är enligt teorin att flickor bearbetar text i större utsträckning än pojkar, detta kunde även bekräftas i denna uppsats. Denna uppsats visar även att de som bearbetar texten i sina övriga studier även gör det i sina matematikstudier. Uppsatsen visar på att ambitiösa elever tror även att deras klasskamrater är ambitiösa. Elever som ägnar mycket tid åt hemstudier i övriga ämnen ägnar även mycket tid åt matematik. Samband finns även mellan hur aktiv en elev är under lektionstid och hur mycket eleven studerar på fritiden. Ett annat resultat rörande studiehygien är att elever som ser till att rensa sin studieplats från störande element också blir avbrutna i sina studier i mindre utsträckning, dessa elever tycker även att de studerar effektivt, till skillnad från övriga. Slutligen kan sägas att det finns såväl likheter som skillnader mellan könen och gymnasieprogrammen så att något generellt studiemönster för kön eller gymnasieprogram är svårt att ge.</p>

<p>I detta arbete undersöks vad matematiklärare som undervisar Matematik A på gymnasiet anser är de största pedagogiska problemen de stöter på i sitt yrke. Undersökningen har gjorts i form av en enkät som delats ut på fem gymnasieskolor. Lärarna har dels fått fundera fritt kring pedagogiska problem, men även fått svara på vad de ser för problem inom tre inriktade områden som jag specialstuderat, nämligen bedömning, räknare och alternativ matematikundervisning. Jag har även undersökt huruvida det finns några skillnader i svar mellan lärare som undervisar de yrkesförberedande programmen jämfört med dem som undervisar de studieförberedande programmen. Resultaten visar att de svarande lärarna främst menade att svaga elever var deras stora problem, och detta i större utsträckning bland de yrkesförberedande programlärarna än bland deras studieförberedande programkollegor, vilket också var den största skillnaden lärarna emellan.</p>

<p>Syftet med arbetet var att ta reda på vad elever i grundskolans senare år tycker om olika arbetssätt i matematik, men också att se vilka inlärningsstilar de använder sig av i matematikundervisningen. Jag tittade även efter om det fanns något samband mellan vad eleverna tycker om arbetssätt och hur de lär sig. Inlärningsstilen jag baserade min undersökning på var Howard Gardners begrepp intelligens. Gardners teori går ut på att alla personer innehar sju intelligenser – förmågor – men att vissa är starkare än andra. De arbetssätt jag valde att fokusera på var lärarens genomgångar, enskilt arbete i boken, samarbete med en kamrat, gemensamma diskussioner, forskning och redovisning, grupparbete, och laborationer. Resultatet visade att enskilt arbete i boken, samarbete med en kamrat samt lärarens genomgångar var de arbetssätt som eleverna var positiva till. Orsaken var bland annat att det var positivt att få diskutera och höra andras åsikter, att få saker och ting förklarade för sig, liksom självständighet, så som att få tänka själv och bestämma i vilken takt man vill arbeta. Eleverna var negativa till gemensamma diskussioner, forskning och redovisning, grupparbete samt laborationer. Orsaken var bland annat att eleverna upplevde att det var långtråkigt och segt, att det var svåra uppgifter som de inte förstod, eller att det var ojämn arbetsfördelning, som att alla inte arbetade eller sade vad de tyckte. Undersökningen visade även att de arbetssätt som inte var så populära också var de arbetssätt som inte förekom så ofta. Den intelligens som var vanligast förekommande i undersökningsgruppen var den intrapersonella intelligensen, det vill säga den intelligens som visar på att en person har god självkännedom. Undersökningen visade dock inget samband mellan vilka attityder/uppfattningar eleverna hade och hur de lärde sig bäst.</p>

<p>Det här examensarbetet handlar om processorienterad skrivundervisning och om analys av elevtexter. Arbetet består dels av ett försök med processkrivning som undervisningsmetod i år sju men även av en analys av det textmaterial som undervisningen genererade. Den huvudsakliga forskningsmetoden som använts utgörs av analyser av elevernas texter. Undersökningsmaterialet består av en komparativ textanalys av tio elevers texter i två versioner (I och II). Syftet är att studera hur elevernas texter förändrats under arbetets gång och vilka eventuella samband som textförändringarna kan tänkas ha med undervisningen. Målet kan sägas vara att undersöka i vilken utsträckning analys av elevernas texter kan användas för att utvärdera ett specifikt undervisningsprojekt. Studien syftar även till att belysa vilken typ av kunskap om skrivande som detta arbetssätt kan främja hos elever.</p><p>Studien visar att analys av elevtexter i sin kontext kan ge belägg för brister i undervisningens upplägg, likväl som förtjänster i densamma. Resultatet av studien ger indikationer på att eleverna vid detta arbetssätt har getts möjlighet att träna sin språkliga medvetenhet. Det är även möjligt att i studien se tecken på att eleverna genom detta arbetssätt har getts tid att reflektera över sina texter, vilket i sin tur lett till textförbättringar av kommunikativ och innehållslig art.</p>

<p>Uppsatsens övergripande syfte är att designa ett projektarbete där elever i årskurs nio gör egna filmer om rymdgeometri. Ambitionen med uppsatsen är att motivera filmprojektet utifrån didaktiska frågeställningar och att göra en planering för hur arbetet kan organiseras. Bakgrunden till projektidén är bland annat att skolans styrdokument framhåller att eleverna behöver utveckla en mediekompetens, att undervisningsmetoderna bör skapa förutsättningar för kreativitet och lust i lärandet och att nya arbetsformer behöver utvecklas. En bakomliggande tanke är också att sammanförande av estetisk verksamhet, teknik och matematik ger ett mervärde utöver de enskilda ämnenas innehåll. Läroprocesser kan förstås utifrån olika pedagogiska teorier. I uppsatsen redogörs för olika pedagogiska perspektiv och hur lärandet i projektet knyter an till dessa. Pedagogiska inriktningar som diskuteras är konstruktivismen, det sociokulturella perspektivet samt fenomenografiskt perspektiv. Projektarbetsformen utgår från tankar om självstyrt lärande och pragmatismens nyttoperspektiv på lärande varför även dessa pedagogiska riktningar berörs och diskuteras i relation till filmprojektet.</p><p>I uppsatsen fokuseras på elevernas arbete, deras görande och lärande, i ämnena teknik och matematik. I teknikämnets kursplan presenteras fem perspektiv på teknik som undervisningen ska beröra och filmprojektet omfattar mer eller mindre samtliga. Ämnet syftar bland annat till användning och konstruktion av fysiska verktyg och i projektet utvecklar eleverna förmågan använda filmpraktikens verktyg och såväl praktiskt som teoretiskt reflektera kring tekniken och de tekniska system de använder. När det gäller matematik förs resonemang om betydelsen av fördjupad förståelse av begreppet volym och hur filmskapandet kan bidra till den processen. Filmskapande innebär dock arbete som spänner över flera kunskapsfält och även ämnena svenska, bild och musik involveras i projektet. Arbetsmomenten i filmskapandet placeras inom ramen för olika ämnen, tidsomfattningen bedöms och ett körschema för hela projektet presenterats. Varje arbetsmoment i den filmskapande processen förklaras och dess plats i projektet motiveras.</p>

<p><strong>Abstract</strong></p><p>Målet med denna undersökning är att belysa hur ungdomars kostvanor ser ut och om de upplever att det påverkar deras studieresultat. För att elever i dagens skola ska må bra och kunna prestera väl krävs det att flera yttre faktorer fungerar. Kost, motion och sömn är några av dem men jag har koncentrerat mig på kosten. Vet ungdomar hur och vad de ska äta för att få i sig den näring de behöver? Jag har också tittat på om de har någon uppfattning och i så fall vilken när det gäller hur deras mat intag berör deras förmåga att orka och prestera i skolan. Genom att studera tidigare forskning och därefter genomföra en undersökning i form av enkäter, var min förhoppning att få svar på hur förhållandet kost och prestation i relation till ungdomars vanor och uppfattningar ser ut. Litteraturen som presenteras belyser kostvanor, vilka näringsämnen kroppen behöver och varför. Jag har valt att jobba med en skola i södra Skåne där sex klasser från omvårdnads- och hälsoprogrammet deltar. Det är totalt 91 elever med i studien. Resultatet visar att många ungdomar äter skollunchen, men desto fler slarvar med frukosten. Merparten av dem är av uppfattningen att deras kostvanor påverkar lärandet. Slutsatsen av studien är att en god hälsa är en förutsättning för att kunna prestera optimalt i skolan. Men den visar också att många ungdomar vet hur de ska leva hälsosamt men väljer trots det att inte göra det.</p>

<p>Studiens syfte var att undersöka gymnasieelevernas intresse för ämnet matematik samt att urskilja det som är karakteristiskt för motivationsskapande lärande inom matematik och vad som gör en matematiklektion på gymnasiet givande och intressant. I grunden för arbetet ligger den sociokulturella lärandeteorin, teorier om motivation och intresse, samt vissa trender inom matematikundervisningen som behandlas i litteraturavsnittet.  I undersökningen användes en metodkombination: en kvantitativ studie i form av gruppenkät, som delades ut till elever som läser matematikkurser första och tredje året på två olika program på en gymnasieskola – det naturvetenskapliga och det samhällsinriktade samt en kvalitativ intervjustudie med fyra gymnasieelever.</p><p>  Resultatet av undersökningen visar att gymnasieelevernas intresse för ämnet matematik är kopplat till deras framtidsplaner samt graden av framgång och bra betyg i ämnet. Det finns även ett starkt positivt samband mellan intresset för ämnet och lusten inför matematiklektionen, undervisningstempot respektive lärarens inverkan. Faktorer som stimulerar elevernas intresse och som påverkar attityden till en matematiklektion är bundna till matematikundervisningens innehåll, dess aktualitet och variation, frågor om matematikundervisningens metoder och arbetssätt samt elevens individuella drag och påverkan. Dessa faktorer arbetar samtidigt och de flesta samverkar i en matematisk uppgiftslösning. En sådan uppgift är matematikundervisningens redskap och mål och den har flera didaktiska syften.  Bland annat formar den elevens syn på matematiken, det abstrakta och logiska tänkandet utvecklas, olika färdigheter utarbetas och den skapar motivation för att lära sig matematik. Huvudslutsatsen är att läraren har en viktig roll för utvecklingen av elevens intresse för ämnet matematik och kan göra en matematiklektion intressant för eleverna genom att framförallt noggrant välja de uppgifter eleverna arbetar med under en matematiklektion samt hur de arbetar med dessa uppgifter.</p>

<p>Uppsatsen handlar om flickor, pojkar och teknik sett ur ett genusperspektiv. I undersökningen har 23 barn i åldrarna 4-5 år intervjuats kring vardagsteknik med utgångspunkt från två sagor berättade med flanoteknik. För att ge barnen en känsla för sagornas huvudpersoner användes dockor. Syftet var att se om det finns förebilder i sagor och i barnens närmiljö som påverkar deras intresse för teknik. I anslutning till detta gjordes barnintervjuer under videoinspelning. Sagorna med Emma och Totte som huvudpersoner bryter mot traditionella könsmönster då det är flickan som lagar saker med enklare verktyg och pojken som använder sig av hushållsteknik och bakar. Resultatet visade att en övervägande andel av de intervjuade barnen valde att identifiera sig med en sagofigur av det egna könet. Det framkom också att barnen kände sig mer bekanta och deltog oftare i aktiviteter kring vardagsteknik med hushållsredskap och bakning än vad de använde enklare verktyg och lagade saker.<strong></strong></p>

<p>I den här uppsatsen vill jag undersöka vad som får uteverksamhet att fungera respektive inte fungera. En jämförande enkätstudie har gjorts bland pedagoger från totalt sex förskolor med utomhuspedagogisk inriktning respektive traditionell förskolepedagogisk inriktning. Enkätstudien har kompletterats med studier av förskolornas styrdokument. Undersökningen visar att förutsättningar för utomhusverksamhet är god på alla förskolor och intresse finns för utomhusverksamhet. Förutsättningarna är dock bättre på utomhusförskolorna vilket till stor del beror på att deras utomhuspedagogiska inriktning skapar detta. Pedagogerna anser att hur väl utomhusverksamheten fungerar beror på resurser och var man väljer att lägga dem. I stort sett alla pedagoger är intresserade av utomhuspedagogik och de ser många möjligheter med detta arbetssätt. De flesta pedagoger ser positivt på utbildning i utomhuspedagogik men utbilningens nödvändighet för hur utomhusverksamhet fungerar är inte helt självklar.</p>