Denna studie kommer att göra en innehållsanalys av fyra utvalda Alfons Åberg böcker. I böckerna kommer vi se närmare på illustrerade ord, utmärkande ord i berättelsetexten och läsande eller skrivande karaktärer. Denna studie är viktig för barns språkutveckling då den bidrar med ett nytt perspektiv på bilderböcker som språkutvecklande verktyg för barn i förskoleåldern. Syftet med denna studie är att analysera de utvalda Alfons Åberg-böckerna som artefakter och verktyg för barns språkutveckling i förskoleåldern, genom att kategorisera och tolka böckernas multimodala innehåll. Detta för att se närmare på böckernas potential som verktyg för språkinlärning och som kunskapsförmedlande artefakter. Studiens forskningsfrågor är: Hur förmedlar Alfonsböckerna kunskap som artefakter, vad förmedlas via bilderböckernas innehåll och hur kan det bidra till barns språkutveckling? Hur framställs läsande och skrivande i Alfonsböckerna och hur kan det tolkas? De vetenskapsteoretiska utgångspunkterna studien utgår ifrån är socialkonstruktionism, multimodal teori samt  innehållsanalys som metod. Studien genomfördes genom att Alfonsböckerna valdes ut och innehållet analyserades och kategoriserades utifrån dess innehåll. Studiens resultat visar att substantiven och de gestaltade artefakterna som framställs upprepas ett flertal gånger under bokens handling, och förmedlar kunskap via representationerna i böckernas innehåll till läsaren. Läsande och skrivande framställs som vardagligt och något som görs naturligt i böckerna. Studiens slutsats är att Alfons-artefakterna har potential till att bidra till utvecklingen av barns ordförråd och läsförståelse genom dess innehåll.

I denna uppsats analyseras bruket av nakna indefinita singulara individuativa substantiv med adjektivattribut i modern svenska, hädanefter endast nakna nominalfraser. I svenska kan indefinita nominalfraser ibland stå utan utsatt obestämd artikel en/ett. Detta härleds av tidigare forskning till semantiska faktorer: om ett nominalt predikativ ger en klassificerande betydelse till predikationsbasen kan obestämd artikel utelämnas. Klassificerande predikativ anger en stabil kategoritillhörighet som bestäms på objektiva grunder. Vid en karakteriserande betydelse krävs emellertid utsatt artikel. Med detta avses tillfälliga egenskapsangivelser ofta gjorda efter talarens bedömning av predikationsbasen. Värderande adjektivattribut har setts skapa en karakterisering av sådant som annars är klassificerande vilket medför behov av obestämd artikel. Gränsen mellan betydelserna är dock ofta vag. Via en korpusundersökning samlas predikativ av strukturen Ø + ADJ + SUB in för att undersöka svenska språkets möjlighet att använda denna. Dessa testas gentemot kriterier tidigare forskning har ställt för de två betydelserna. I resultatet blir det tydligt att nakna nominalfraser kan beteckna andra betydelser än renodlat klassificerande. Även värderande nakna nominalfraser återfinns i materialet, där värderingen kan återfinnas i antingen huvudordet, dess attribut eller de två tillsammans. Det råder stor variation i hur nakna nominalfraser fungerar och används generellt. I analysdelen undersöks de semantiska faktorer som möjliggör och begränsar bruket av nakna nominalfraser vidare. Analysen visar att artikellöshet är en språklig strategi med vilken talare kan skapa nya samt reproducera typer, och dessa kan nyttjas för såväl objektiva klassindelningar som värderingar. Adjektivattribut kan både vara oumbärliga delar av redan etablerade typer men också nyttjas för att skapa nya. Begreppet värderande typer introduceras för att beskriva typer som används vid bedömningar utan krav på predikationsbasen för tillhörighet vilket objektiva klasser har. Dessa förstås emellertid inte som varandras motsatser – typerna har många gemensamma drag och det finns mellanting mellan dem. Sammanfattningsvis nås slutsatsen att begreppen klassificerande och karakteriserande kan täcka in två ytterligheter inom nominala predikativ men inte ger hela bilden av nakna nominalfraser.

Enligt läroplanen ska alla elever bli tillgodosedda det svenska språket och dess uppbyggnad genom undervisning. Vi fann det då intressant att utforma en gemensam lektionsplanering som skulle varieras utifrån tre olika teoretiska positioner, socialkonstruktivismen, individkonstruktivismen och behaviorismen. Vidare valdes att utgå ifrån ett lärandeobjekt, substantiv med inriktning på obestämd och bestämd form, i singular och plural form. Dessutom ska studien visa hur elevernas kunskapsutveckling ser ut efter genomförd undervisning, det gjordes genom skriftliga tester. De tre elevgrupper som ingick i studien var elever i årskurs 2, årskurs 2-3 och årskurs 3. Resultatet av studien visar att elevernas kunskapsutveckling har påverkats av den undervisning de fått ta del av. Vi fann även att det inte finns någon optimal undervisningsmetod. För att gynna flertalet elever är en variation av undervisningen betydelsefull. / According to the Swedish curriculum, all pupils shall through teaching learn theSwedish language and its structure. With this as a background, we found it interesting toprepare a lecture planning that was to be varied on the basis of three different theoreticalpositions, socialconstructivism, individualconstructivism and behaviourism. Ateachingobject was also chosen. The teaching object that was selected was substantive,both in irregular and regular form, and in singular and plural form. Furthermore, thestudy aims to illustrate the pupils’ knowledge development after carried out teaching.The development was shown through three written tests. The three groups of pupils thattook part in the study were pupils in second grade, second- third grade and third grade.The result of the study shows that the knowledge developments of the pupils have beenaffected by the teaching they have participated in. Something that crossed our mindsthroughout this study was that there are no optimal methods of teaching. Since all pupilsare unique and learn differently, a variation of teaching methods are of big importance.

<p>Enligt läroplanen ska alla elever bli tillgodosedda det svenska språket och dess uppbyggnad genom undervisning. Vi fann det då intressant att utforma en gemensam lektionsplanering som skulle varieras utifrån tre olika teoretiska positioner, socialkonstruktivismen, individkonstruktivismen och behaviorismen. Vidare valdes att utgå ifrån ett lärandeobjekt, substantiv med inriktning på obestämd och bestämd form, i singular och plural form. Dessutom ska studien visa hur elevernas kunskapsutveckling ser ut efter genomförd undervisning, det gjordes genom skriftliga tester. De tre elevgrupper som ingick i studien var elever i årskurs 2, årskurs 2-3 och årskurs 3. Resultatet av studien visar att elevernas kunskapsutveckling har påverkats av den undervisning de fått ta del av. Vi fann även att det inte finns någon optimal undervisningsmetod. För att gynna flertalet elever är en variation av undervisningen betydelsefull.</p> / <p>According to the Swedish curriculum, all pupils shall through teaching learn theSwedish language and its structure. With this as a background, we found it interesting toprepare a lecture planning that was to be varied on the basis of three different theoreticalpositions, socialconstructivism, individualconstructivism and behaviourism. Ateachingobject was also chosen. The teaching object that was selected was substantive,both in irregular and regular form, and in singular and plural form. Furthermore, thestudy aims to illustrate the pupils’ knowledge development after carried out teaching.The development was shown through three written tests. The three groups of pupils thattook part in the study were pupils in second grade, second- third grade and third grade.The result of the study shows that the knowledge developments of the pupils have beenaffected by the teaching they have participated in. Something that crossed our mindsthroughout this study was that there are no optimal methods of teaching. Since all pupilsare unique and learn differently, a variation of teaching methods are of big importance.</p>

Diss. Univ. Freiburg, 2007.

Syftet med denna uppsats är att utreda vilka faktorer som kan föranleda semantisk pluralkongruens mellan singulara subjekt och plurala predikativa adjektiv. Uppsatsen består av två delundersökningar. I den första delundersökningen har jag sökt i en korpussamling för att se vilka olika varianter av denna typ av semantisk pluralkongruens som förekommer och om texters formalitetsnivå spelar någon roll för detta. Resultatet visar att fenomenet förekommer även på förhållandevis formella stilnivåer, om än i annorlunda form än på de lägre. I den andra delundersökningen har jag med hjälp av en enkät bett enskilda personer att bedöma hur språkligt korrekt de har uppfattat meningar innehållande vissa typer av semantisk pluralkongruens. Resultatet tyder på att en stor mängd faktorer påverkar bedömningen av semantisk pluralkongruens, bland annat adjektivets innebörd, etablerade benämningar, underförståddhet, samt egenskaper hos attribut och andra plurala led. Dessa sammanfattas i åtta hypoteser, som potentiellt även kan fungera som principer för vidare forskning.

Denna uppsats behandlar ändelsevariationen -e/-a hos svaga maskulina substantiv från yngre fornsvenska till yngre nysvenska. Syftet är att frilägga de språkliga faktorer som haft en reglerande effekt på de svaga maskulina substantivens variation och förändringsprocess, och i samband med detta beskriva under vilka inom- och utomspråkliga förhållanden en fornsvensk morfologi blir till en nutida. Materialet består av 20 texter skrivna under perioden 1442–1756. Texterna är valda enligt ett antal spridningskriterier i syfte att inkludera utomspråklig heterogenitet i undersökningen. Metoden är variationslingvistisk och för att fastställa de olika faktorernas föränderliga styrka genomförs en s.k. VARBRUL-analys på materialet. Resultatet visar att faktorgruppen satsdelsfunktion ensam har inverkan på ändelsevariationen under yngre fornsvenska, vilket innebär att den ursprungliga kasusdistinktionen nästintill är intakt. Under 1500-talet kvarstår satsdelsfunktion som faktorgrupp med starkast reglerande effekt. Även faktorgruppen genre har en i hög grad signifikant inverkan, då texter i faktorn kansliprosa har en tendens till -e även i funktioner som ursprungligen tog oblik form. Under 1600-talet har en tydlig frekvensförskjutning till förmån för -a ägt rum, och samtliga av undersökningens sex faktorgrupper bedöms som signifikanta för valet av ändelse. Faktorgrupperna pluralfrekvens och genre tycks ha en påtaglig inverkan på variationen.  Under 1700-talet är andelen -a som mest frekvent, och variationen tycks främst inbegripa ord som betecknar konkreta föremål. Detta får till följd att vår tids mage, pinne, stolpe, men skada, våda, skugga sannolikt skall ses i samband med faktorgruppen semantisk kategori.

Syftet med föreliggande studie är att med utgångspunkt i relevant forskning analysera om läromedel, som används i engelskundervisningen i årskurserna F-3, med tillhörande sångtexter, rim och ramsor stöder elevers språkinlärning i engelska. Metoder som använts i studien var dels en delstudie om vilket läromedel i engelskundervisningen kommunala skolor i Sverige använder i årskurserna F-3. Därutöver gjordes en bild- och textanalys av materialets innehåll samt jämfördes materialets verb med Corpus of Contemporary American English (COCA) (Davies, 2008-) och metoden type/token-ratio (TTR) för att kunna jämföra den inbördes variationen av verb och substantiv i materialet. Resultatet visar att läromedlet stöder språkinlärningen hos elever i de yngre åldrarna. Majoriteten av verben i materialet fanns med bland de 300 mest frekventa verben i COCA (Davies, 2008-) och skillnaden mellan de undersökta ordklasserna var inte lika stora som befarat. Materialet är i linje med och stöds av kursplanen för engelskämnet i Lgr 11 (Skolverket, 2011b), dock med få undantag. Språket i materialet är mestadels skrivet i presens. Slutsatsen som kan dras är att läromedel med tillhörande sånger, rim och ramsor kan stödja elevers språkinlärning i engelska.

Originally presented as the author's thesis (doctoral)--Universität Basel, 1995. / Includes bibliographical references (p. [209]-232) and index.

Denna studie undersöker språkbruket vid kvinnliga och manliga gestaltningar i klassiskaromaner i svensk litteratur, om detta språkbruk styrker stereotyper om kvinnor och mänsamt om författarens könstillhörighet påverkat språkbruket. Studiens material består avromanerna Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, Mor gifter sig av Moa Martinson ochKejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf. Studiens teoretiska utgångspunkt är genusteorimed inslag av dekonstruktion, semantik, pragmatik och markerade konstruktioner.Vid datainsamlingen brukades metoden närläsning. Insamlade data bearbetades däreftermed en modifierad semantisk fältteori. Studiens resultat påvisade att språkbruket främststyrker stereotyper om både kvinnor och män samt att författarens könstillhörighet haften oansenlig påverkan på språkbruket.