Att kunna skriva för hand sammankopplas tätt med lärande men eftersom samhället och skolan kommit att digitaliseras är det inte ovanligt att pennan som lärandemedel får stå i skymundan i klassrummet. Tidigare forskning har belyst att pennan helt riskerar att helt ersättas med digitala redskap som surfplattor. Arbetet syftar därmed analysera hur lärare i årskurs 4-6 uppfattar att skrivinlärningen ser ut beroende på om elever skriver för hand eller på surfplatta. Arbetet utgår från sociokulturellt lärande som teoretiskt perspektiv. För att uppfylla studiens syfte används kvalitativa metoder med tonvikt på semistrukturerade intervjuer som tillvägagångssätt för insamling av data. Resultatet visar att det råder en delad mening bland lärare som varit verksamma sedan 1990-talet kontra lärare som varit verksamma sedan sent 2000-tal kringvilken typ av skrivinlärning som fungerar bäst. Lärare som varit verksamma sedan 2000-talet förordar läsplattan som verktyg och ser inga direkta fördelar med analoga skrivsätt. De andra lärarna förespråkar en slags blandning av digitala och analoga skrivsätt där de menar att det analoga sättet skall användas som en slags bas innan digitala redskap används. Avslutningsvis råder viss oenighet mellan de olika lärarna gällande de två undervisningssätten där eleven skall stå i fokus. / <p>Inriktning svenska</p>

Syftet med denna studie är att få en förståelse för hur verksamma lärare på 1:1 skolor förhåller sig till och integrerar digitala verktyg i matematikundervisningen i årskurs 3-6. Studien utgår från en kvalitativ metod där fem lärare från olika skolor i södra Sverige har intervjuats. Empirin har analyserats utifrån ramverken SAMR och TPACK, där SAMR handlar om hur lärarna använder sig av digitala verktyg och TPACK diskuterar och analyserar lärarnas kompetens. Resultatet visar att lärarna har en positiv inställning till digital teknik men efterfrågar mer fortbildning inom digitala verktygs pedagogiska användningsområden. Det vanligaste svaret bland lärarna är att de använder digitala verktyg till färdighetsträning i matematik, där elever tränar på att utveckla sin procedurförmåga. Den främsta möjligheten med datorn och surfplattan är individanpassning och möjligheten till omedelbar feedback. En utmaning däremot är att kontrollera vad eleverna gör på datorn eller surfplattan och vad de lär sig.

Mycket av den forskning som finns visar att lärare i grundskolan inte använder digitala verktyg i matematikundervisningen i den utsträckning som de bör, i förhållande till intentionerna i styrdokumenten. Syftet med vår empiriska undersökning blev därmed att belysa hur några lärare i årskurs 1-6 använder digitala verktyg, i förhållande till läroplanen, för att bidra till lärande. Det sociokulturella perspektivet ligger till grund för vårt arbete, då läroplanen idag strävar efter en pedagogik som framför allt baseras på detta perspektiv. I vår empiriska undersökning studeras tillgången av digitala verktyg i skolorna, hur och i vilken utsträckning digitala verktyg används av lärarna i matematikundervisningen och vad lärarna ser för möjligheter och/eller hinder med digitala verktyg. Undersökningens empiriska material har samlats in genom inspelade intervjuer med fem lärare från tre olika skolor i nordvästra Skåne. Resultatet visar att lärare har begränsat med tillgångar och använder dessa i olika utsträckning samt på olika sätt, men främst sker det i form av genomgångar, färdighetsträning, förtydligande av begrepp och genom att visa bilder. Lärarna använder inte digitala verktyg för att förhålla sig till det centrala innehållet i matematik, då det finns flera områden som lärarna inte arbetar digitalt med. Brist på kompetens var något som då uppmärksammades ha betydelse för detta. Det råder delade meningar om ifall digitala verktyg är en möjlighet eller ett hinder i matematikundervisningen.

Denna uppsats undersöker människors tankar och resonemang gällande konsumtion och avfall av tekniska föremål det vill säga, mobiltelefoner, datorer och surfplattor. Studien undersöker hur urvalsgruppens upplevelser och tankar gällande tekniska föremål som brukas dagligen. Uppsatsen undersöker även processen kring hur tidigare nämnda föremål går från användbara till skräp i användarens ögon. Hirds (2016) teorier om bestämmandet av avfall och ritualiserad glömska används för att behandla detta. Teknik är något som har tagit allt mer plats i dagens samhälle och är också ett område som utvecklas i allt snabbare takt. För att förstå avfalls- och resursutmaningarna som världen står inför behöver vi förstå mänskligt beteende gällande konsumtion. Människan kasserar saker som anses ha tappat sitt värde, ibland trots att de är fullt fungerade. Uppsatsen kommer således skapa en förståelse för hur vi definierar tekniska föremål som ”värdefulla” eller skräp. Resultatet av studien visar att den konsumistiska kulturen skapar ett ständigt behov och begär hos människor att köpa nytt. Ett ytterligare resultat av studien är att intervjupersonerna besitter medvetenhet kring konsumtionssamhället konsekvenser, trots detta medger de att de fortsätter konsumera. Det finns en stark kultur kring att konsumera som införlivas i det sociala livet. Ytterligare resultat är att vår hantering och relation till skräp har en stor inverkan i våra konsumtionsmönster, människor kassera saker och göra plats för nya. Med hjälp av mina teoretiska utgångspunkter skapas en förståelse för den samtid vi lever i och människors upplevelser av utifrån kommande krav att ständigt köpa nytt för att tillgodo se behov och begär hos individen. Den tekniska utvecklingen har också en stor inverkan på att människor köper nya tekniska föremål för att byta ut de gamla. Slutsatsen av studien är att vi människor är medvetna om den konsumtion och avfallsproduktion som råder inte är hållbar men den samhälleliga, sociala och kulturella kontexten i idag gör att människor fortsätter konsumera.

Demografin kommer i framtiden att förändras, där andelen äldre människor ökar jämfört med de i arbetsför ålder. Detta har lett till att offentlig policy satsat på innovationsprojekt som syftar till att utveckla ny teknik. Tanken bakom dessa är att äldre människor ska kunna bli mindre beroende av offentliga resurser och främja självständighet genom att fortsätta bo hemma så länge som möjligt. Denna uppsats är en fallstudie som undersöker ett sådant projekt, Testmiljö Norrköping, där surfplattor är ett verktyg som är avsett att möjliggöra äldres självständighet. Offentlig policy betraktar teknik som ett neutralt instrument, och tidigare studier av teknik och äldre människor har utgått från självständighet som ett fenomen för individer och/eller där enbart människor agerar. Denna uppsats utmanar sådana synsätt och anlägger ett posthumanistiskt perspektiv, där handling är enbart möjlig i relation till andra människor och icke-mänskliga objekt. Med en posthumanistiskt influerad förståelse av självständighet kan begreppet både vidgas och nyanseras till att omfatta förmågan att göra något i olika nätverk och även vilken typ av handlande som avses. Syftet med uppsatsen är att undersöka utifrån ett posthumanistiskt perspektiv, närmare bestämt Aktör-nätverkteori, äldres självständighet i relation till surfplattan inom ramen för både Testmiljö Norrköping och de äldres vardag. Empirin bygger på en del dokument, och intervjuer med 5 projektdeltagare och 2 nyckelaktörer i projektet. Resultat visar för det första att äldres förmåga att använda surfplattan kommer huvudsakligen från sitt deltagande i projektet, och att användningen av den hemma påverkas av aktörer som är långt utanför projektets gränser. För det andra kan projektdeltaganas medverkan i tester bidra till att äldres självständighet kan äventyras, därför att en stereotypisk bild av äldre som okunniga och svaga återskapas, trots att det finns en mångfald av olika äldre teknikanvändare. För det tredje kan det finns det en skillnad mellan å ena sidan vad surfplattan, och teknik i innovationsprojekt överlag, ämnar att göra och å andra sidan vad de äldre faktiskt använder den till och varför.

Abstract/SammanfattningProblemområdeFör elever med funktionsnedsättningar är behovet av informations- och kommunikationsteknik många gånger störst och ibland även en förutsättning för att eleverna ska nå målen i sin utbildning. Lärare i grundsärskolan arbetar mycket med att finna lämpliga redskap och metoder som leder till lärande och utveckling. Forskning visar att digitala redskap som surfplattan gör undervisningen tillgänglig. Surfplattan har fått ett genombrott i den svenska skolan. Då den anses ge eleverna nya förutsättningar till lärande och utveckling, medför detta att elever inom grundsärskolan får nya möjligheter att utforska och utmana sitt lärande. Syfte och preciserade frågeställningarStudien syftar till att bidra till kunskapsutveckling om hur och när elever i grundsärskolan använder surfplattan som redskap i sitt lärande och sin utveckling. Studien vill också lyfta fram faktorer som enligt forskning anses betydelsefulla för lärande och utveckling. Frågeställningar:•Hur arbetar eleverna med surfplattan?•I vilka lärsituationer använder eleverna sig av surfplattan? •På vilket sätt bidrar lärare och kamrater till lärande och utveckling hos den enskilde eleven?Teoretisk ramStudien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv som bygger på Lev Vygotskijs grundläggande teori om att lärande och utveckling sker genom samspel och interaktion med rätt redskap/resurser och i rätt sammanhang, samt i en situerad kontext, som i denna studie i klassrummet på en grundsärskola. Denna teori har vidareutvecklats av forskare, bl.a. Strandberg, Säljö och Dysthe som omnämns i den teoretiska förankringen.MetodFör att genomföra studien har en kvalitativ fallstudie utförts i en klass inom grundsärskolan. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom metodtriangulering och innefattar intervjuer, deltagande observationer, informella samtal och fältanteckningar. I studien har sex observationer vid olika lektionstillfällen utförts och två specialpedagoger har intervjuats. Syftet med att välja kvalitativa metoder för undersökningen var att hitta eventuella variationer att ställa mot varandra i en diskussion. Resultat med analysResultatet visar att surfplattan används av eleverna som ett medierande redskap. Eleverna använder surfplattan för att tolka och kommunicera omvärlden och därmed ökar förutsättningarna för dem att vara delaktiga i sitt lärande. Specialpedagoger och elever utgör viktiga mediatorer för den enskilde elevens lärande. Eleven approprierar kunskaper och färdigheter genom att samspela med omgivningen och surfplattan. Jag har funnit att de vuxnas medvetenhet om effekterna av de metakognitiva processerna bidrar till att elevernas lärande utvecklas och har betydelse för om surfplattan ska vara ett framgångsrikt medierande redskap. Resultatet i studien indikerar på, att då eleverna använder surfplattan påverkas deras motivation som i sin tur inverkar på deras uthållighet, engagemang och deltagande.KonklusionSurfplattan är ett redskap som kan bidra till att göra undervisningen mer tillgänglig för elever i grundsärskolan. Om surfplattan ska vara ett framgångsrikt redskap för eleverna i grundsärskolan måste den ses i samspel och interaktion, i rätt sammanhang och i en situerad kontext. Begrepp som metakognition, mediering och appropriering har betydelse för elevernas lärprocesser och bör stå i fokus. Implementering Såväl tidigare forskning som studiens resultat visar att surfplattan är till gagn för grundsärskoleelevernas lärande och utveckling. Surfplattan förenklar möjligheterna att tillgodose individuella behov genom dess utformning, inbyggda utrustning och det stora utbudet av program som finns. Förutsättningar för olika slags kommunikation öppnas upp via surfplattan och underlättar elevernas deltagande och möjligheter till interaktion och samspel. NyckelordAppropriera lärande, grundsärskola, medierande redskap, metakognitiv förmåga, surfplatta

Syftet med denna studie är att undersöka lärplattans roll för pedagoger och barn i förskolan. Vi har utgått från följande frågeställningar: Hur ser pedagogerna på lärplattan och dess användning? Hur ser barnen på lärplattan och dess användning? Hur samspelar barnen kring lärplattan?Vår studie är gjord på två förskolor i Nordvästra Skåne där vi har intervjuat åtta pedagoger och 20 barn. Vi gjorde även barnobservationer. Teoretisk inspiration och analysverktyg har vi hämtat från Ljung-Djärf (2004) som forskat kring barns relation till datorer. Hon har identifierat ett flertal roller som pedagogerna och barnen intar runt datorn, vilka vi har kunnat utgå från i vår analys. Pedagogerna intog roller som stödjande, skyddande och vägledande och barnen som ägare, deltagare och åskådare. Vi har även utgått från Klerfelts (2007) studie om hur barn skapar berättelser med datorn som verktyg, där hon såg pedagogerna inta olika roller som möjliggörare, guide och fredsmäklare.Resultatet från vår studie visar att pedagogerna ser lärplattan främst som ett enkelt och snabbt verktyg vid dokumentation av verksamheten, medan barnen ser lärplattan främst som något som man spelar spel på. Pedagogerna anser att lärplattan ska finnas där som ett komplement till annat material som erbjuds på förskolan. De uttrycker dessutom att de saknar tid och utbildning för att kunna använda lärplattan i den utsträckning som de önskar. De flesta pedagogerna är överens om att barnen på ett lustfyllt sätt kan lära sig något vid användandet av lärplattan såsom matematik, språk, teknik och naturkunskap. Barnen menar att de främst lär sig att spela på lärplattan. I barnens samspel visar sig social fostran i form av att barnen hjälper, stöttar och berömmer varandra. / Gaspar, Brigitta & Öhman, Carina (2013) The Game Machine Documenting - A Study of how Tablet Computers are Used in Preschool.

Undersökningen syftade till att utforska och skapa förståelse för vilka didaktiska fördelar och nackdelar som återberättas av förskollärare relaterat till användning av surfplattor för barnens utbildning i förskolan. Detta då digitala verktyg i förskolan är en ständigt pågående debatt. För insamling avempiri användes semistrukturerade intervjuer som genomfördes medförskollärare. Detta gjordes med avsikt att ta del av förskollärarnas erfarenheter, åsikter och berättelser. Empirin transkriberades och tematiserades i teman baserat på teorin design för lärande och modellen learning design sequences. Studiens resultat visade att surfplattan har flera didaktiska fördelar inom olika teman som teckenskapande,handlingsutrymme, representation, metareflektion och diskussion, eleversintresse och potentiella resurser. Det framkom även resultat som visade på didaktiska nackdelar inom temana surfplattans kvarhållande effekt,surfplattans användning i praktiken utan didaktiskt syfte och förskollärare seringet syfte. Studiens slutsats framhäver hur surfplattans didaktiska fördelar gör att den bör ha en självklar plats i förskolans kontext. Så länge den kan kopplas till ett av förskolans syften. Surfplattans sporadiska användning i förskolan utan didaktiskt syfte lägger grund till vidare forskning. Framtida forskning kan fokusera på varför förskollärare sporadiskt tillåter attsurfplattan används utan didaktiskt syfte.

Denna studie handlar om hur surfplattan kan användas i den dagliga verksamheten på en förskola, samt hur den nya tekniken uppfattats av barnen. Jag genomförde en studie med observationer och intervjuer på en fyra till fem års avdelning. Anledningen till att jag valde den förskolan jag valde var för att jag vart där tidigare och arbetat och hoppades att barnen skulle känna igen mig och känna sig mer bekväma med att svara på frågor. Med hjälp av intervjuer och observationer ville jag ta reda på om surfplattor har någon användning i förskolan. Det jag har sett är att surfplattan mycket väl kan användas i pedagogiskt syfte. / This study deals with how the new tablet device can be used in daily practice in a pre-school, and how new technology is perceived by the children. I conducted a study using observations and interviews on a four to five year department. The reason I chose the pre-school I chose was because i have practiced there and hoped that the children would recognize me and feel more comfortable with answering questions. With interviews and observations I wanted to find out if the usage of tablets can be used in pre-schools. My conclusion is that it can be used advantageously for educational purposes.

Syftet med den här kvalitativa studien är att bidra med kunskap om hur lärplattan används i förskolebarns utbildning. Mot bakgrund av syftet ställs följande frågor: Hur kommer lärplattans användning till uttryck i förskolebarns utbildning? På vilket sätt kommunicerar barn sina erfarenheter av lärplattan? Teoretisk utgångspunkt för studien är det sociokulturella perspektivet vilket tar sin grund i barns erfarenheter och hur de kommuniceras. Studiens metod är deltagande observation av barn med integrerade barnsamtal. I resultatet framkommer barns gemensamma lärande samt att en närvarande pedagog är viktig för utvecklig av digital kompetens. Genom att barn approprierar varandras kunskaper utvecklas de inom den proximala utvecklingszonen. Lärplattan används som ett medierande verktyg i flera olika sammanhang. Resultatet av studien visar att paddagogiken är ytterst relevant för förskolebarns utbildning med lärplattan. Resultatet visar vidare att med hjälp av lärplattan genereras samspel mellan barn vilket skapar möjligheter för dem att utvecklas både själva och med hjälp av andra.