Skolans värdegrundsarbete ska genomsyra undervisningen inom alla ämnen och inom svenskämnet kan vägen in i detta arbete utgöras av litteratur. Syftet med studien är att undersöka didaktisk potential i två romaner ur ett värdegrundsperspektiv. Metoden utgörs av den nykritiska textanalysmetoden närläsning samt tematisk analys. Materialet för studien består av de två romanerna Ondskan av Jan Guillou och Lila hibiskus av Chimamanda Adichie. Resultatet visade att romanerna på ett övergripande plan uppvisar en liknande värdegrundsrelaterad tematik men att denna gestaltas på olika sätt och i olika utsträckning, samt att Lila hibiskus behandlar fler värdegrundsfrågor än Ondskan. Slutsatsen är att båda romaner kan utgöra ett fruktbart material i svenskämnets värdegrundsarbete men beroende på lärarens intentioner kan endera utgöra ett lämpligare val.

Den här är en studie av gymnasiets läromedel för Svenska 3, och mer specifikt de delar somberör språkhistoria. Vi analyserar stoffet via ett multimodalt perspektiv eftersom dessakombinerar skrifttext, det vill säga den formen av text som består av skriftligt verbalspråk inomdet utvidgade textbegreppet, bilder, diagram, informationsrutor, och dekorationer. De valdaläromedlen är utgivna efter 2011, och därmed efter 2011-års gymnasiereform, och är bland desom har används flitigast inom svenskan på gymnasiet. På så sätt är förhoppningen attmaterialet är aktuellt och relevant för studien. Vi försöker även att se vilka språkhistoriskateorier som kan tänkas ligga till grund för dessa läromedel, eftersom det är via dessa teorier somforskningen ramas in i, och dess resultat är det stoff som lärs ut i dessa läromedel. Analysen avstoffet sker med hjälp av brukstextanalys: hermeneutisk och kunskapskritisk analys. Vi tar äveni beaktning de formuleringar i de centrala styrdokumenten som berör språkförändring, ochproblematiserar hur dessa efterlevs i de faktiska läromedlen. Eftersom det verkar finnas brist påstudier av språkhistoria i läromedel för Svenska på gymnasiet, hoppas vi att kunna bidra tillkunskapen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärares arbete med lyrik inom svenskämnet på gymnasiet korresponderar med hur elever uppfattar att de tar till sig kunskaper om genren. Informanterna som deltog i studien var verksamma lärare inom ämnet svenska på gymnasieskolan och elever till de medverkande lärarna. Denna kvalitativa och kvantitativa metodstudie bestod av både intervjuer med lärare och enkätinsamlingar från elever. Resultatet visar att lärares undervisningsstrategier om lyrik korresponderar väl med elevers uppfattningar, men att det går att se skillnader kring tankar som elevinflytande och hur elever tar till sig syftet med undervisningen. Genom att undersöka detta samband diskuterar studien hur man kan förstå resultatet ur ett större perspektiv. Undersökningen om lyrik i detta fall har lett till att en förståelse för ett allmändidaktiskt tillvägagångssätt även går att applicera på ett arbete med andra textgenrer. Ett sådant arbete skulle potentiellt, i sin tur, kunna bidra till elevers kunskapsutveckling när man arbetar med olika textgenrer inom svenskämnet.

Vår kvalitativa studie syftar till att utveckla kunskaper om elevers upplevelser av varför vi läser skönlitteratur inom svenskämnet. Elevers röster är fortfarande få bland studier inom fältet, trots att de är en viktig komponent för svenskämnets konstruktion. Svenskämnet är i ständig förändring och med 20 år sedan Gunilla Molloys inflytelserika avhandling Läraren, litteraturen, eleven hoppas vi kunna bidra med ett samtida perspektiv på elevers upplevelser av skönlitteraturens syfte.  Vi har genom semistrukturerade fokusgruppsintervjuer tagit del av tolv gymnasieelevers tankar och upplevelser kring varför vi läser skönlitteratur inom svenskämnet. Inledningsvis har materialet analyserats med hjälp av tematisk innehållsanalys. Som teoretiskt angreppssätt och analysverktyg för arbetet har vi sedan valt att använda oss av Magnus Perssons (2007) uppsättning av distinktioner och frågor för legitimeringar samt Gunilla Molloys (2002) definition av svenskämnet som konstruktion.  Resultatet och analysen visar på att elevernas upplevelser av syftet med att läsa skönlitteratur inom svenskämnet varierar. Detta bekräftar den komplexa bild av skönlitterär läsning som tidigare forskning ger uttryck för. Vi kan dra slutsatsen att dagens elever upplever att syftet med att läsa skönlitteratur inom svenskämnet är att vidga våra perspektiv och skapa förståelse för såväl samhället som individen, att fungera språkutvecklande, att bidra till bildning och en gemensam kultur samt att användas i undervisningen eftersom detta ingår i läroplanen. Resultatet diskuteras slutligen i relation till den tidigare forskning som gjorts kring legitimeringar för skönlitterär läsning inom svenskämnet.

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur lärare resonerar kring skönlitteratur och skönlitterär läsning, samt att utifrån resonemangen synliggöra deras ämnesambitioner. Studien genomfördes via kvalitativa intervjuer med fyra verksamma svensklärare på gymnasiet. Efter analys av det empiriska materialet, utifrån Molloys ämnesdidaktiska triangelmodell, identifierades fem framträdande teman; möjligheter, välja rätt, arbetssätt, inspiration samt utmaningar och begränsningar. Resultatet visar att det finns variationer i lärarnas resonemang, men också en hel del likheter. Samtliga lärare lyfter att skönlitteratur är en viktig del av svenskämnesundervisningen och att arbete med litteratur kan bidra med såväl diskussioner som språkutveckling. Analysen av lärarnas resonemang synliggör också lärarnas ambitioner med läsningen av skönlitteratur. Tre av Svedners sju ämnesambitioner blir särskilt framträdande i deras beskrivningar: färdighetsambitionen, medvetenhetsambitionen och attitydambitionen. Flera slutsatser kan dras, bland annat att det är en komplex uppgift att välja skönlitteratur och att eleven många gånger är central i lärarnas ämnesdidaktiska val.

Följande examensarbete undersöker representationen av sexualitet i tre skönlitterära böcker, med syftet att bidra med kunskap om vilka normer gällande sexualitet som elever möter i litteraturundervisningen i gymnasieskolans svenskämne. Undersökningen sätts i relation till svenskämnets syfte samt gymnasiets värdegrund för att utreda huruvida representationen i romanerna lever upp till det som formulerats i de dokumenten. Litteraturen till undersökningen är vald utifrån dess förekomst i svenskämnet, och urvalet baserades på uppgifter om litteraturval från tre gymnasieskolor. När romanerna hade valts ut tematiserades dessa med hjälp av en kulturanalytisk metod som tog utgångspunkt i begreppen begär, alignment och nonalignment. Uppsatsens teoretiska grund tar utgångspunkt i Ambjörnsson (2003), Ahmed (2006) och Butler (2007) och utgår från begrepp såsom begär, den heterosexuella matrisen och genus för att analysera det framtagna och tematiserade materialet. Resultatet av detta visar att heteronormen är tydligt framträdande i samtliga romaner och ofta får rollen som ett förgivettagande. Enda undantaget är egentligen förkommandet av ett potentiellt queert begär i en av romanerna. Vid sidan om detta urskiljs även tvåsamhetsnormen samt hur normer kopplade till genus delvis förstärks av heteronormen. Detta resulterar i en slutsats att det undersökta materialet tillsammans bidrar med en relativt snäv syn på sexualitet. Vidare leder resultatet till en uppmuntran av didaktiska litteraturval som går emot denna snäva syn.

I denna kvalitativa studie har lärares syn på dialogisk högläsning i undervisningen för årskurs 4–6 studerats. Syftet har varit att få en djupare insyn i hur och varför svensklärare arbetar med hjälp av dialogisk högläsning. Som bakgrund konstateras att tidigare forskning inom området gällande specifikt dessa årskurser är bristfällig. Teoretisk bakgrund är det sociokulturella perspektivet samt pragmatismen, vilka båda menar att inlärning sker genom social interaktion med andra. Undersökningen har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultaten visar att dialogisk högläsning används av samtliga informanter, emellertid på lite varierande sätt, med motiveringen att det går i linje med arbetet mot läroplanen, samt att den ger ett mervärde. Mervärdet består i ökad läsförståelse, ökat ordförråd samt större självkännedom.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om litteraturundervisningens betydelse och svensklärares uppfattningar om hur man kanförverkliga demokratiuppdraget i svenskämnet. Ansatsen är kvalitativ och tillvägagångsättet är semistrukturerade intervjuer. Materialet har analyserats och tolkats utifrån Rosenblatts, Nussbaums och Biestas teoretiska perspektiv. Resultatet visar att svensklärarna anser att litteraturundervisningen utvecklar elevers språkutveckling och inlevelseförmåga. Vidare visar resultatet att svensklärarna menar att ett medvetet urval av litteratur och undervisningsformen boksamtal är framgångsrika för att verkliga ett värdegrundsbaserat arbetssätt. Slutsatsen är att svensklärarna delar uppfattningen om att litteraturundervisningen skapar möjligheter för att fostra in elever till demokratiska samhällsmedborgare.

Att förstå samband mellan text och bild kan förefalla allt viktigare i dagens digitaliserade samhälle där ungdomar ständigt exponeras för den visuella texttolkningen. Trots detta hör det till ovanligheterna att använda serieromaner där kombinationen mellan bild och text, som eleverna är vana vid, förekommer i klassrummet. Just detta gjorde det intressant för mig att undersöka just hur serieromanen läses av elever. Denna studie undersöker därmed hur elever skapara mening kring det lästa utifrån Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen och dess serieadaption. Det empiriska materialet som ligger till grund för undersökningen är femton svar skrivna av gymnasieelever i årskurs 2 på ett yrkesförberedande program. Elevernas har vidare delats upp i två grupper varav den ena gruppen tilldelats originaltexten och den andra gruppen tilldelats serieromanen. Det empiriska underlaget analyseras sedan främst utifrån Judith Langers receptionsteori och Simon Wessbos positioner.

Genom att undersöka elevers kännedom och kunskap om studieteknik samt svensklärares praktik och syn på studieteknik och ansvarsfördelningen för det mellan grundskolan, gymnasiet och elever är studiens syfte att belysa övergången från grundskolan till gymnasiet utifrån olika perspektiv och bredda förståelsen för studieteknikens plats och betydelse i svenskämnet. För att undersöka detta användes metodkombination i en explorerande sekventiell design. 4 grundskolelärare och 4 gymnasielärare deltog i semi-strukturerade intervjuer vilket utgjorde grunden för en elevenkät som besvarades av 51 förstaårselever på gymnasiet. Resultatet synliggör svenskämnets mångskiftande karaktär eftersom svensklärares olika syn på studieteknikens plats och betydelse i svenskämnet påverkar vilken plats det får i praktiken. Dessutom påvisar det, i linje med tidigare forskning, att explicit undervisning om inlärningsstrategier stundvis uteblir. Resultatet indikerar därför att studieteknik bör påtalas mer explicit genom att, exempelvis planera för undervisning där elever får möjlighet att reflektera över sin studieteknik för att utvärdera, justera och utveckla den. Det framkommer även att studieteknik är förutsättningsbaserat, varvid slutsatsen är att ansvarsfördelningen, i enlighet med skolans likvärdighetsuppdrag och kompensatoriska funktion, bör föras till tals både på skol-, lärar- och elevnivå för att utforma en gemensam grund för studieteknikens plats och betydelse i svenskämnet.