ChatGPT svepte omkull oss när applikationen släpptes i slutet av november under 2022. Det talades om domedagsprofetior, oändliga möjligheter och ett område som krävde reglering då det spås förändra samhället generellt och skolan i synnerhet. Men vad innebär det egentligen för skolväsendet? Denna studie ger sig ut på en explorativ upptäckarfärd för att utforska ett ännu relativt outforskat område. Studien syftar till att ta reda på om ChatGPT kan ses som ett möjligt verktyg för lärare i deras planeringsarbete med en kurs och vad det skulle innebära för lärarrollen. Studien lutar sig mot John Biggs (1996/2011) konstruktiva länkning för att analysera planering skapad av ChatGPT och ser även till relevanta styrdokument för kursen Svenska 1 på gymnasiet. Tidigare forskning som tar upp möjligheter, farhågor samt rekommendationer gällande ChatGPT avhandlas för att sedan appliceras till resultatanalys, diskussion och slutsatser. Studien visar på flera resultat där dels möjligheter som mer tid till elevstöd, ChatGPT som ett användbart bollplank och ett verktyg till att skapa en grund för en planering presenteras. Dels belyser studien också flertalet brister i användningen av ChatGPT som ett planeringsverktyg då den bland annat genererar direkt felaktig information, kan skapa en övertro till verktyget, dels generaliserar för mycket för att anta funktionen som ett komplett planeringsverktyg. Slutligen diskuteras fortsatt forskning som är direkt nödvändig för att lärarkåren ska kunna anpassa sig till vad som ser ut som den nya verkligheten.

Detta examensarbete är en litteraturstudie som behandlar böcker, antologier, artiklar och styrdokument med syfte  att undersöka hur läsare, lyssnare och åskådare influeras av texter om klimatet med fokus på positiva och negativa effekter på mental hälsa och känsla av makt. Uppsatsen kartlägger vilka verktyg svensklärare kan använda för att undervisa om klimatfrågor samt hur klimattexter kan erbjuda pedagogiska möjligheter för att hantera elevers känsla av maktlöshet med avsikt att uppmuntra agentskap och minska klimatångest. Syftet uppnås med hjälp av följande frågeställningar:  1. Vad säger forskningen om hur individen påverkas av texter om klimatet?  2. Vad säger forskningen om vilka kunskaper svensklärare behöver besitta för att kunna undervisa om klimatfrågor på ett ansvarsfullt sätt? Begreppen klimatångest, ekokritik och det vidgade textbegreppet och multimodala texter definieras i kapitel 3. Första frågeställningen besvaras i kapitel 4. Här redovisas hur texter om klimatet påverkar individen. Denna del redogör även för teorin om identifikation och transportering.  Andra frågeställningen besvaras i kapitel 5. Denna del redogör för praktiska exempel som svensklärare kan använda sig av när de undervisar om klimatfrågor och för de kunskaper som de behöver besitta för att bedriva klimatundervisning. I den första delen presenteras en utredning kring valet av texter med särskilt fokus på berättelser och skönlitteratur. Vidare förklaras det ekokritiska angreppssättet i förhållande till klimatundervisningen. I den andra delen redovisas de coping-strategier som är mest förekommande bland unga och för hur lärare kan använda sig av denna kunskap för att bedriva undervisningen på ett ansvarsfullt sätt.   Resultatet visar att texter om klimatet har förmågan att påverka individens attityder, beteenden och uppfattningar kring klimatförändringarna. Teorin om identifikation och transportering har visat sig spela en nyckelroll i klimattexters påverkan på individens emotionella engagemang och medvetenhet. Resultatet visar även att berättande texter och skönlitteratur är ett lämpligt medel för undervisning om klimatfrågor i svenskklassrummet. Lärare bör undvika rena faktatexter och istället fokusera på berättelsers narrativa funktion. Därtill tycks ekokritiska angreppssätt vara lämpliga hjälpmedel för att komplettera klimatundervisningen. Här betonas även kooperativt lärande och samarbete som har visat sig ha en positiv effekt på elevers lärande och miljöengagemang. Till sist behöver lärare ta hänsyn till elevers coping-strategier för att kunna bedriva undervisning på ett ansvarsfullt sätt.

Syftet är att undersöka hur svensklärare verksamma på gymnasieskolor, med i huvudsak yrkesförberedande program, resonerar kring sitt arbete med skönlitteratur och hur detta tar sig uttryck i deras undervisningsmaterial. Våra forskningsfrågor är: Vilka faktorer eller omständigheter påverkar lärarnas syn på svenskämnet, med fokus på skönlitteratur och läsning? Vilka konsekvenser får detta för lärarnas syn på svenskämnet, med fokus på skönlitteratur och läsning? Resultatet visar att lärarnas syn på svenskämnet, skönlitteratur och läsning kan sammanfattas inom följande kategorier: svenskämnets konceptioner i teori och praktik, kunskaper och attityder inom olika utbildningar, värdegrundsarbete och digitaliserad undervisning. Lärarna rörde sig olika mycket inom dessa kategorier, vilket kom att spegla deras ämnessyn och den plats de menar att skönlitteraturen bör utgöra i svenskämnet på de yrkesförberedande gymnasieprogrammen. En viktig slutsats är att lärare i svenska på yrkesförberedande gymnasier står mittemellan två diskurser, med ena foten i svenskämnet och den andra i yrkesförberedande gymnasiets struktur

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka svensklärares föreställningar omutbildningens roll för elevers kritiska tänkande och dess utvecklande. Vårt empiriska material har vi samlat in genom att intervjua tre lärare verksamma inom grundskolans tidigare år och tre lärare verksamma inom gymnasiet. I resultatet menar lärarna att det kritiska tänkandet är ett ifrågasättande och en reflektion som fungerar såväl inom skolan och svenskämnet som utanför. Det utvecklas enligt lärarna genom litteratur, nyhetsbearbetning och diskussioner. Nyttan med det kritiska tänkandet är enligt lärarna att våga ifrågasätta den information som man ställs inför. Det kritiska tänkandet fungerar även som ett verktyg för att tolka de budskap som andra människor sänder ut. Slutsatsen är att utvecklandet av kritiskt tänkande är svårt att ge enkla svar kring. Något som dock står klart är att det är hos eleverna svaren står att finna.

Syftet med denna empiriska studie är att undersöka hur 21 verksamma svensklärare på gymnasiet ser på relationen mellan mängden skönlitterär läsning och utveckling av läsförmågan hos gymnasielever. Mot bakgrund av larm om att unga läser allt mindre samtidigt som läs- och kunskapsresultat i svensk skola sjunker har verksamma svensklärare tillfrågats för att nå syftet. Empirin har samlats in genom en webbaserad enkätundersökning och fördjupande enskilda intervjuer med sex svensklärare. Materialet har bearbetats och analyserats utifrån en fenomenologisk ansats. Resultatet visar att lärarna använder läsmängd som ett medel för att utveckla elevernas läsförmåga. Vidare visar resultatet att lärarna upplever att läsmängden gällande skönlitteratur har stor betydelse för elevernas läsförmåga och deras vidare lärande. Resultatet ställs i relation till tidigare forskning och kopplas till det sociokulturella perspektivet som utgör studiens teoretiska ramverk. Resultatet diskuteras därefter utifrån hur lärarna upplever att förutsättningarna för läsning ser ut idag och relateras till aspekter som läsförmåga, tid, styrdokument och fritidsläsning. Slutsatserna vi drar är att läsning och lärande går hand i hand, samt att svenskundervisningen snarare bör tvinga eleverna att läsa än att vädja till deras läslust.

The purpose of this study is to investigate the effects of self-assessment in writing in the Swedish subject. This has been done through the research questions, “how does the pupils’ handling of language rules and formalities change during self-assessment?”, as well as “how does it affect the teacher’s conditions to assess pupil texts if the pupils’ carry out/completed self-assessment?”. The study’s theoretical starting point has been the socio-cultural perspective and the concepts of “mediation”, “artefacts” and “appropriation” have been the basis for analysis of the results. The study has been conducted through a Lesson study where two different teaching arrangements were carried out, at two different schools in two different grades. Both classes had to complete a lesson in writing where self-assessment was not used, and then to conduct a lesson where self-assessment was carried out by having pupils use checklists to self-assess their own texts. The results from the two different teaching arrangements were then compared with each other.   The result shows that self-assessment through the checklist raised the quality of the pupils’ texts when it comes to handling language rules and formality. Overall, 27 out of the 32 pupils made fewer errors in the lesson where the checklist was used. A total of 149 errors were made in the lesson without a checklist and 64 errors in the lesson where the checklist was used. The results show that the checklist could function as a supplement to the teacher’s assessment regarding language rules and formality, but cannot be considered to replace this assessment entirely. On the other hand, the lower number of errors the pupils make with the help of the checklist can cause the teacher’s conditions to change, as the teacher needs to spend less time on just this.

Syftet med denna studie har varit att skapa kunskap om hur yrkesverksamma lärare i svenska resonerar kring undervisning i källkritik, samt hur de upplever sin egen kunskap i källkritik. Studien har utgått från två teoretiska perspektiv. Dels media- and information literacy (MIL), dels fyra undervisningsparadigm. Media- and information literacy handlar om olika metoder som relaterar till källkritisk kunskap och undervisningsparadigmen kan förklaras som olika, samexisterande, riktningar av undervisning. För att genomföra studien har kvalitativ metod använts i form av semistrukturerade intervjuer med fyra svensklärare på en skola i södra Sverige. Studiens resultat visar att lärarna säger sig arbeta med källkritik inom ramen för svenskämnet i relativt begränsad utsträckning. Lärarna uppger sig huvudsakligen fokusera på olika metoder gällande ett källkritiskt förhållningssätt samt informationssökning i undervisningen. Majoriteten av lärarna anser sig ha tillräckliga kunskaper i ämnet för att undervisa elever på högstadiet. En av lärarna anser sig däremot inte ha tillräckliga kunskaper i ämnet. Vi kan se tendenser till att undervisningen liknar mycket av de som presenteras inom ramen för det utilitaristiska och akademiska paradigmet. Vidare ser vi även att det saknas en gemensam begreppsapparat för de källkritiska frågorna. Avslutningsvis ser vi också att det saknas forskning inom vissa delar av fältet, till exempel om undervisningen i källkritik bör ske implicit eller explicit.

Syftet med föreliggande kvalitativa studie är att undersöka svensklärares syn på kreativt skrivande i gymnasieskolans svenskämne mot bakgrund av att det ligger som förslag att implementeras i ämnesplanen i samband med ämnesbetygsreformen 2025. Frågeställningarna ämnar undersöka tio lärares attityder till kreativt skrivande i gymnasieskolans svenskämne samt vad de anser om att eventuellt införa kreativt skrivande i kommande ämnesplan för svenskämnet. För att besvara frågeställningarna och uppfylla syftet används tidigare forskning samt variationsteorin som ramverk för att analysera tio semistrukturerade intervjuer där legitimerade svensklärare på gymnasieskolan valt att delta. Studien visar att lärarna har en positiv inställning till kreativt skrivande och till ett eventuellt införande av kreativt skrivande i kommande ämnesplan för svenskämnet. Flera fördelar lyfts fram, däribland språkutveckling, ordförrådsutveckling och att kreativt skrivande kan bryta av dagens skrivande som är styrt av mallar. Däremot finns det även kritiska tankar och funderingar på hur kreativt skrivande kan tillämpas i praktiken. Majoriteten av lärarna har inte fått med sig kunskaper från lärarutbildningen för hur kreativt skrivande ska tillämpas, men känner sig oavsett trygga med ämneskunskaper om det. Vidare finns det osäkerheter om momentet och bedömning.

Studien avser att presentera och tolka de resultat vi har fått in gällande lärares uppfattningar om grannspråksundervisning i svenskämnet. Syftet med studien är att undersöka om lärare i praktiken skapar förutsättningar i grannspråksförståelse och i vilken utsträckning grannspråk undervisas i svenskämnet. Den lärandeteori som operationaliseras i vår studie är det sociokulturella perspektivet. Anledningen till det är att det är den teori som genomsyrar den svenska grundskolans läroplan. Vi har i vår undersökning samlat in data via intervjuer med lärare som undervisar i svenskämnet i årskurs 4-6, kombinerat med enkät. Datainsamlingsmetoden är både kvalitativ och kvantitativ då användningen av data svarar mot både ett kvantitativt och ett kvalitativt intresse. Det framgår av tidigare forskning att grannspråksundervisning i skolorna inte prioriteras i förhållande till övriga moment inom svenskämnet i årskurs 4-6. Flertalet av de undersökningar som gjorts visar att grannspråksundervisning förekommer mycket sällan i de svenska skolorna. Resultaten av forskningsgenomgången visar dessutom att svenskarna får mindre grannspråksundervisning jämfört med danskarna och norrmän. Av vår insamlade data från vår undersökning framgår det emellertid att majoriteten av våra informanter undervisar i grannspråk i svenskämnet. Däremot framgår det inte hur stor del av svenskundervisningen grannspråk tar, utspritt på åk 4-6. Med det menar vi att det var otydligt om lärarna undervisar i grannspråk under alla tre årskurserna, eller ett visst antal lektioner under en termin. Det hade därmed varit intressant att undersöka om det skiljer sig åt mellan flera lärare ute i landet.

Studien syftar till att belysa talängslan ur både elev- och lärarperspektiv, samt hur undervisning i muntlig framställning bedrivs i svenskämnet, i årskurs 1–3. Muntlig framställning är en central del i all undervisning under hela skolgången där elevers språkliga och kommunikativa förmåga ska stärkas. Att tala är ett demokratiskt verktyg och när lärare arbetar med att stärka elevers muntliga förmåga kan det leda till att eleven vill och vågar göra sin röst hörd. Det finns lite forskning i området talängslan. Den forskning som finns utgår från högre åldrar. Kommunikation har en centralroll i den sociokulturella teorin och hermeneutiken som utgår från människans tankar, upplevelser, erfarenheter och tolkningar. Kvalitativa intervjuer har genomförts på två olika skolor med fem verksamma lågstadielärare och två elevgrupper i årskurs 3. Syftet med intervjuerna var att få lärare och elevers syn, erfarenheter och kunskap om talängslan och muntlig framställning. Min studie visar att talängslan är ett viktigt område och att det behövs mer forskning och kunskap. Den visar även att det är viktigt att arbeta med muntlig framställning som främjar elevens språkutveckling. Lärare har en viktig roll och behöver ha förståelse för problematiken. Det finns olika arbetssätt och metoder för att stötta elever med talängslan. Eleven behöver tro på sig själv och känna sig trygg då det kan leda till att hen vågar tala. Elever behöver ständigt utmanas för att stärka sitt självförtroende. Trygghet är en förutsättning för att minska talängslan. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-01-16</p>