Strävan efter att vara effektiv har genom mänsklighetens historia varit en av de största drivkrafterna till förändring och utveckling. Att arbeta effektivt har medfört ökad överlevnadsförmåga, konkurrensfördelar, rikedom och välstånd. Nya verktyg, metoder och arbetssätt har kontinuerligt ersatt äldre och mindre effektiva. Eftersom effektivitet är det som eftersträvas har ineffektivitet av naturliga skäl inte getts samma fokus som sitt syskonbegrepp. Utifrån det faktumet utgår studiens frågeställning. Vi har vänt på perspektivet när det gäller effektivitetsbegreppet och valt att istället för strävan mot effektivitet vrida perspektivet mot hur företag kan arbeta med att upptäcka ineffektivitet.Vår problemformulering har i studien varit ”Hur kan företag arbeta med att upptäcka ineffektivitet?”. Syftet med uppsatsen är att se hur företag formellt och informellt kan arbeta med att upptäcka och hantera ineffektivitet genom att studera fem expansiva Boråsföretag. Vi vill genom vårt perspektiv inta en explorativ och ifrågasättande position där vi analyserar hur företagen arbetar med problemet att upptäcka ineffektivitet, och utifrån det dra slutsatser. Vi önskade även se hur vårt perspektivval påverkade studiens rikting och våra respondenters svar. Studien har gjorts ur ett ekonomistyrningsperspektiv och med det menar vi utförda åtgärder inom en verksamhet, som görs i syfte att uppnå ekonomiska mål.För att besvara vår frågeställning har studien genomförts med en kvalitativ ansats där vi genomfört fem semistrukturerade och djupgående intervjuer med respondenter från de valda företagen. Respondenterna har valts utifrån deras förväntade kunskap om respektive företags arbete med att upptäcka ineffektivitet, och genom de empiriska undersökningarna har vi byggt upp analysen och dragit slutsatser. Studien har varit abduktiv med större fokus på den induktiva delen.Analysens koppling mellan empiri och referensram ledde oss till att hitta ett antal faktorer som vi framförallt i empirin funnit ha stor inverkan på förmågan att upptäcka och hantera ineffektivitet. Slutsatserna berättar att ineffektivitet visar sig genom jämförelse med andra. För att upptäcka ineffektivitet behövs goda och direkta kommunikationsvägar för medarbetarna, möjligheten till återkoppling samt närhet till befogenhet att styra och förändra. De mätningar som genomförs ska vara både jämförbara och kommuniceras. Studien visar också att upptäckt av ineffektivitet påverkas mycket av mjuka faktorer som är svåra att påverka, såsom inställning, hemmablindhet och subjektiva bedömningar. Därför är det bra att inhämta synpunkter externt, samarbeta och att inneha en ifrågasättande attityd.

<p> </p><p>Den här uppsatsen handlar om bokbranschen som är en konkurrensutsatt marknad där utbudet av böcker är större än efterfrågan vilket skapar returer och därmed kostnader. Gapet mellan utbud och efterfrågan tenderar dessutom att bli större och detta medför ökade kostnader för varudistributionen. Idag är bokbranschens varudistribution komplex med många aktörer på marknaden där avstånden mellan dessa tenderar att öka. Förlagen pressas hårt från olika håll inte bara av konkurrenter, författare och nya aktörer på marknaden utan också av bokhandeln via bokhandelskedjor och andra formationer som pressar priserna tillsammans. Detta gör att marginalerna minskar och förlagen tvingas omfördela sina kostnader för att vara konkurrenskraftiga och överleva på marknaden. Trots stor konkurrens, minskade marginaler och ökade kostnader har branschen en varudistribution som utmynnar i ett stort returflöde vilket är väldigt kostsamt och tar fokus från andra värdeskapande aktiviteter. Returflödet står idag för 15 – 20 procent av branschens omsättning vilket motsvarar cirka 50 procent av förlagens vinster.</p><p><strong>Problemformulering:</strong> Vilka faktorer är viktiga för att förlagen inom bokbranschen skall kunna skapa en långsiktigt hållbar varudistribution.</p><p><strong>Syfte:</strong> Syftet är att genom en fallstudie i bokbranschen analysera och utvärdera om bokförlagen med hjälp av kommunikation och samordning av information kan skapa en långsiktigt hållbar varudistribution som resulterar i ett lägre returflöde.</p><p><strong>Slutsatser:</strong> De viktiga faktorerna för att skapa samordning som framkommit i undersökningen är kommunikation och engagemang. Förlagen bör föra en dubbelriktad kommunikation det vill säga dialog samt engagera de övriga aktörerna i varudistributionskedjan i processerna kring returflödet.</p><p> </p><!--EndFragment--><p> </p>

Den här uppsatsen handlar om bokbranschen som är en konkurrensutsatt marknad där utbudet av böcker är större än efterfrågan vilket skapar returer och därmed kostnader. Gapet mellan utbud och efterfrågan tenderar dessutom att bli större och detta medför ökade kostnader för varudistributionen. Idag är bokbranschens varudistribution komplex med många aktörer på marknaden där avstånden mellan dessa tenderar att öka. Förlagen pressas hårt från olika håll inte bara av konkurrenter, författare och nya aktörer på marknaden utan också av bokhandeln via bokhandelskedjor och andra formationer som pressar priserna tillsammans. Detta gör att marginalerna minskar och förlagen tvingas omfördela sina kostnader för att vara konkurrenskraftiga och överleva på marknaden. Trots stor konkurrens, minskade marginaler och ökade kostnader har branschen en varudistribution som utmynnar i ett stort returflöde vilket är väldigt kostsamt och tar fokus från andra värdeskapande aktiviteter. Returflödet står idag för 15 – 20 procent av branschens omsättning vilket motsvarar cirka 50 procent av förlagens vinster. Problemformulering: Vilka faktorer är viktiga för att förlagen inom bokbranschen skall kunna skapa en långsiktigt hållbar varudistribution. Syfte: Syftet är att genom en fallstudie i bokbranschen analysera och utvärdera om bokförlagen med hjälp av kommunikation och samordning av information kan skapa en långsiktigt hållbar varudistribution som resulterar i ett lägre returflöde. Slutsatser: De viktiga faktorerna för att skapa samordning som framkommit i undersökningen är kommunikation och engagemang. Förlagen bör föra en dubbelriktad kommunikation det vill säga dialog samt engagera de övriga aktörerna i varudistributionskedjan i processerna kring returflödet.   <!--EndFragment-->

No description available.

No description available.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur historielärare planerar, genomför och bedömer sitt arbete med värdeladdade områden för att uppmuntra eleverna till ifrågasättande utan att elevernas uttalanden strider mot värdegrunden. Vi använder tre stycken frågeställningar: "Hur planerar, genomför och bedömer historielärare arbetet med värdeladdade områden?", "Tillåts elever förhålla sig ifrågasättande till Förintelsen?" och "Hur motiverar lärarna sina metodiska och didaktiska val gällande arbetet med värdeladdade områden?". Vi sökte informanter till kvalitativa intervjuer genom personlig rekrytering, vilket innebär att vi själva kontaktade lärare som uppfyller vissa kriterier. Därefter intervjuades dessa, varpå ljudinspelningen transkriberades. De transkriberade intervjuerna delades in i olika kategorier och analyserades utifrån vårt teoretiska ramverk. Ramverket kretsar kring två olika delar. Utifrån Fredrik Alvén undersöker vi undervisningens bekräftande eller ifrågasättande karaktär, medan John Goodlad bidrar till analysen genom teorier om olika läroplaner. Resultatet visar att alla deltagande lärare alltid vill uppmuntra eleverna till ifrågasättande. Däremot har de någorlunda skiljande uppfattningar om var ifrågasättandet slutar och var värdegrundsbrott börjar. Dessutom visar det sig att elevernas bakgrund är viktig att beakta vid värdeladdade områden. Det är till stor del denna bakgrund som avgör hur känsligt ett område är och lärare måste kunna anpassa sig själva och sin undervisning efter detta. Detta betyder att Förintelsen, som elever i Sverige nuförtiden inte har en så stark koppling till, inte längre är lika värdeladdad som visst annat historiskt innehåll.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka svensklärares föreställningar omutbildningens roll för elevers kritiska tänkande och dess utvecklande. Vårt empiriska material har vi samlat in genom att intervjua tre lärare verksamma inom grundskolans tidigare år och tre lärare verksamma inom gymnasiet. I resultatet menar lärarna att det kritiska tänkandet är ett ifrågasättande och en reflektion som fungerar såväl inom skolan och svenskämnet som utanför. Det utvecklas enligt lärarna genom litteratur, nyhetsbearbetning och diskussioner. Nyttan med det kritiska tänkandet är enligt lärarna att våga ifrågasätta den information som man ställs inför. Det kritiska tänkandet fungerar även som ett verktyg för att tolka de budskap som andra människor sänder ut. Slutsatsen är att utvecklandet av kritiskt tänkande är svårt att ge enkla svar kring. Något som dock står klart är att det är hos eleverna svaren står att finna.

<p>Este trabalho tem como objetivo analisar como são feitas as idas e voltas aos cotidianos das três donas-de-casa que são as protagonistas dos contos <em>Devaneio e Embriaguez duma rapariga</em>, <em>Amor</em> e <em>A fuga</em>, de Clarice Lispector e, sobretudo analisar o eventual valor simbólico que a presença dos fatores naturais e da lua exercem sobre estes contos.</p><p>Com apoio nos trabalhos de Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) e Yudith Rosenbaum (2002) e dos conceitos-teóricos de gênero apresentados por Chatarina Edfeldt e Anabela Galhardo Couto (2008) em <em>Mulheres que escrevem Mulheres que lêem</em> procuram-se respostas à questões de como, por que e através de que as protagonistas fazem suas escapadas de seus cotidianos e como podem ser extraídos valores simbólicos denunciadores das causas das angústias das personagens.</p><p>Dentre as conclusões estão, que as protagonistas sentem um incômodo em suas vidas e são por isto, chamadas para fazerem suas “idas” pelo que a lua e a natureza simbolizam: um chamado para uma outra vida, livre de suas situações aprisionantes. Conclui-se também que após as suas idas as personagens voltam ao seu cotidiano normal por causa dos valores patriarcais internalizados, dentre os quais estão incluídas a culpa, amor à família e a impossibilidade destas mulheres de cuidarem autonomamente de sí mesmas. No entanto, percebem-se que após os questionamentos feitos em suas idas elas voltam conscientizadas, despertadas para uma nova maneira de olharem para si mesmas, suas situações e o papel de gênero que elas fazem.</p> / <p>This work has the purpose to analyze how the departures and arrivals to the daily life are made by the three housewives who composes the main characters in the short-stories <em>Devaneio e Embriaguez duma rapariga,</em> <em>Amor</em> and <em>A fuga</em>, by Clarice Lispector and, above all analyze the eventual symbolic value that the presence of the natures elements and the moon exerts over these short-stories.</p><p>With the support of Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) and Yudith Rosenbaums (2002) works and of the theoretic concepts of gender presented by Chatarina Edfeldt and Anabela Galhardo Couto (2008) in <em>Mulheres que escrevem Mulheres que lêem</em>, answers are sought to the questions of how, why and through what, the main characters make escapes from their everyday lives and, how it is possible to extract symbolic values that denunciates the causes of the main characters anxieties.</p><p>Within the conclusions are that the main characters feel a discomfort with their lives and are because of that, called to make their “departures” through what the moon and the nature symbolizes: a calling to another life, free from their imprisoning situations. Another conclusion is that they come back because of the internalized patriarchal values, among which are included the guilt, the love to the family and the impossibility of these women to take care of themselves. However, it is noticeable that after the questionings made in their departures and arrivals they return with awareness, awakened to a new way to look at themselves, their situations and the gender roles that they play.</p> / <p>Detta arbete har som syfte att analysera hur turerna och returerna till vardagen görs av de tre hemmafruar som utgör huvudpersonerna i berättelserna <em>Devaneio e Embriaguez duma rapariga</em>, <em>Amor</em> och <em>A fuga</em>, av Clarice Lispector och, framförallt analysera det eventuella symboliska värdet som närvaron av naturens faktorer och månen utövar över dessa berättelser.</p><p>Med stöd av Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) och Yudith Rosenbaums (2002) arbeten samt av genus-teoretiska begrepp som pressenteras av Chatarina Edfeldt och Anabela Galhardo Couto (2008) i <em>Mulheres que escrevem Mulheres que lêem</em>, sökes svar till frågeställningarna hur, varför och genom vad, huvudpersonerna flyr från sina vardagsliv och, hur det är möjligt att utvinna symboliska värden som anger anledningarna till huvudpersonernas ångest.</p><p>Bland slutsatserna finnes att huvudpersonerna känner ett obehag med sina liv och blir därför, kallade till att göra sina ”turer” genom det som månen och naturen symboliserar: en kallelse till ett annat liv, fritt från sina fängslande situationer. Ytterligare en slutsatts är att de färdas tillbaka på grund av de internaliserade patriarkaliska värderingar, som inkluderar skulden, kärleken till familjen samt omöjligheten för dessa kvinnor att klara sig själva. Emellertid, märks det att efter de diskussioner som de gjort i sina turer kommer de tillbaka medvetandegjorda, uppväckta till ett nytt sätt att se på sig själva, sina situationer och de genusroller som de spelar.</p>

Este trabalho tem como objetivo analisar como são feitas as idas e voltas aos cotidianos das três donas-de-casa que são as protagonistas dos contos Devaneio e Embriaguez duma rapariga, Amor e A fuga, de Clarice Lispector e, sobretudo analisar o eventual valor simbólico que a presença dos fatores naturais e da lua exercem sobre estes contos. Com apoio nos trabalhos de Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) e Yudith Rosenbaum (2002) e dos conceitos-teóricos de gênero apresentados por Chatarina Edfeldt e Anabela Galhardo Couto (2008) em Mulheres que escrevem Mulheres que lêem procuram-se respostas à questões de como, por que e através de que as protagonistas fazem suas escapadas de seus cotidianos e como podem ser extraídos valores simbólicos denunciadores das causas das angústias das personagens. Dentre as conclusões estão, que as protagonistas sentem um incômodo em suas vidas e são por isto, chamadas para fazerem suas “idas” pelo que a lua e a natureza simbolizam: um chamado para uma outra vida, livre de suas situações aprisionantes. Conclui-se também que após as suas idas as personagens voltam ao seu cotidiano normal por causa dos valores patriarcais internalizados, dentre os quais estão incluídas a culpa, amor à família e a impossibilidade destas mulheres de cuidarem autonomamente de sí mesmas. No entanto, percebem-se que após os questionamentos feitos em suas idas elas voltam conscientizadas, despertadas para uma nova maneira de olharem para si mesmas, suas situações e o papel de gênero que elas fazem. / This work has the purpose to analyze how the departures and arrivals to the daily life are made by the three housewives who composes the main characters in the short-stories Devaneio e Embriaguez duma rapariga, Amor and A fuga, by Clarice Lispector and, above all analyze the eventual symbolic value that the presence of the natures elements and the moon exerts over these short-stories. With the support of Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) and Yudith Rosenbaums (2002) works and of the theoretic concepts of gender presented by Chatarina Edfeldt and Anabela Galhardo Couto (2008) in Mulheres que escrevem Mulheres que lêem, answers are sought to the questions of how, why and through what, the main characters make escapes from their everyday lives and, how it is possible to extract symbolic values that denunciates the causes of the main characters anxieties. Within the conclusions are that the main characters feel a discomfort with their lives and are because of that, called to make their “departures” through what the moon and the nature symbolizes: a calling to another life, free from their imprisoning situations. Another conclusion is that they come back because of the internalized patriarchal values, among which are included the guilt, the love to the family and the impossibility of these women to take care of themselves. However, it is noticeable that after the questionings made in their departures and arrivals they return with awareness, awakened to a new way to look at themselves, their situations and the gender roles that they play. / Detta arbete har som syfte att analysera hur turerna och returerna till vardagen görs av de tre hemmafruar som utgör huvudpersonerna i berättelserna Devaneio e Embriaguez duma rapariga, Amor och A fuga, av Clarice Lispector och, framförallt analysera det eventuella symboliska värdet som närvaron av naturens faktorer och månen utövar över dessa berättelser. Med stöd av Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) och Yudith Rosenbaums (2002) arbeten samt av genus-teoretiska begrepp som pressenteras av Chatarina Edfeldt och Anabela Galhardo Couto (2008) i Mulheres que escrevem Mulheres que lêem, sökes svar till frågeställningarna hur, varför och genom vad, huvudpersonerna flyr från sina vardagsliv och, hur det är möjligt att utvinna symboliska värden som anger anledningarna till huvudpersonernas ångest. Bland slutsatserna finnes att huvudpersonerna känner ett obehag med sina liv och blir därför, kallade till att göra sina ”turer” genom det som månen och naturen symboliserar: en kallelse till ett annat liv, fritt från sina fängslande situationer. Ytterligare en slutsatts är att de färdas tillbaka på grund av de internaliserade patriarkaliska värderingar, som inkluderar skulden, kärleken till familjen samt omöjligheten för dessa kvinnor att klara sig själva. Emellertid, märks det att efter de diskussioner som de gjort i sina turer kommer de tillbaka medvetandegjorda, uppväckta till ett nytt sätt att se på sig själva, sina situationer och de genusroller som de spelar.

Against a backdrop of feminist and social scientific research on sex, female embodiment, and normality this thesis aims to discern how young women, who in adolescence have learned that their bodies are developing in ways considered ‘atypical’ for the female sex, make sense of their bodies and their situation. In focus are the ways in which the women make sense of and negotiate female embodiment; how they, particularly in stories about their interactions with others, position their embodied selves; and how norms and beliefs about sexed embodiment, heterosexual practice, and in/fertility are strengthened and challenged in the interviewees’ sense-making. The data comprise 23 in-depth interviews with women who in adolescence have learned that they do not have a uterus and a vagina, or who have learned that they do not have two X chromosomes and have no, or non-functioning, ovaries. Through narrative and thematic analysis the thesis shows how the women’s sense-making can be obstructed by norms about female embodiment, heterosexual practice, and in/fertility, expressed through medical terminology and practice and in interaction with family, friends, and peers, as described by the interviewees. Concomitantly, as the thesis demonstrates, medical terminology can be experienced and function as a resource in the women’s sense-making. Diagnostic categories enable them to put the specificities of sex development into words and raise awareness about bodily variation. Furthermore, in their stories about others’ reactions to their bodies and about their experience and management of certain medical treatments, the women question norms about female embodiment, heterosexual practice, and in/fertility that were previously taken for granted. The complexity of the women’s sense-making is demonstrated through the ways in which the interviewees, on the one hand, align with norms about female embodiment, heterosexual practice, and in/fertility, and in which they, on the other hand, succeed in challenging the same. In this ‘juggling’ of reinforcement and resistance, the thesis argues, the women are found to expand rather than dismiss beliefs about female embodiment.  Thus, the thesis contributes with deepened knowledge about what it can be like to live with these specific conditions and with problematizations of how norms about female embodiment can be enacted and questioned. / Mot bakgrund av feministisk och samhällsvetenskaplig forskning kring kön, kvinnlig kroppslighet och normalitet syftar avhandlingen till att undersöka hur unga kvinnor, som i tonåren fått reda på att deras kropp utvecklas på ett sätt som anses ”otypiskt” för det kvinnliga könet söker förstå och skapa mening kring sin kropp och situation. Framförallt undersöks dessa kvinnors meningsskapande, hur de i sina berättelser positionerar sig i relation till andra, och hur normer och föreställningar om kvinnlig kroppslighet, heterosexuell praktik och in/fertilitet förstås, förhandlas, stärks och ifrågasätts i berättelserna. Materialet som undersöks utgörs av 23 djupintervjuer med kvinnor som i tonåren fått reda på att de antingen inte har någon livmoder och vagina eller att de inte har två X kromosomer och inga eller  icke-fungerade äggstockar. Genom narrativa och tematiska analyser visar avhandlingen hur kvinnornas meningskapande formas av normer kring kvinnlig kroppslighet, heterosexuell praktik och in/fertilitet, då de uttrycks i kvinnornas berättelser om sin situation i möten med andra och i relation till medicinsk praktik. Samtidigt, visar avhandlingen, kan medicinsk terminologi, specifikt diagnoser, och praktik utgöra resurser i kvinnornas meningsskapande som möjliggör för dem att sätta ord på och sprida kunskap om kroppslig variation. I kvinnornas berättelser om andras reaktioner på deras kroppar och om deras erfarenhet och hantering av specifika medicinska behandlingar utmanas vidare normer som kvinnorna tidigare har tagit för givet. Genom analysen framträder således komplexiteten i kvinnornas meningskapande då de å ena sidan anammar förgivettagna normer om kvinnlig kroppslighet, heterosexuell praktik och infertilitet och å andra sidan utmanar de samma. I detta ”jonglerande” av anpassning till normer och motstånd mot desammasyns kvinnorna expandera snarare än avfärda föreställningar om kvinnlig kroppslighet. Avhandlingen fördjupar därmed kunskapen om hur det kan vara att leva med dess specifika tillstånd och till att problematisera hur normer om kvinnlig kroppslighet kan ta sig uttryck och ifrågasättas.