Syftet med denna studie är att undersöka hur elever i en sjundeklass i södra delen av Sverige förhåller sig till grammatikundervisningen samt hur de menar att läraren kan förbättra undervisningen i grammatik. Arbetet sammanställer akademisk litteratur och tidigare forskning om grammatik och grammatikundervisning i den svenska skolan för att hjälpa oss att besvara de angivna frågeställningarna. Den empiriska undersökningen gjordes i form av en enkätstudie där 14 elever deltog. Studien genomfördes på en grundskola i södra Sverige. Enkätundersökningen visar att de flesta av eleverna har förstått innebörden av begreppet grammatik. Eleverna tycker att grammatikundervisningen är viktig men tråkig och ganska lätt. Studien visar även att eleverna har en god bild av vilken nytta de har av grammatik både idag och i framtiden.

Statistik och forskning visar att internet och mobiltelefonens närvaro ökar allt mer i samhället och är idag en del av mångas vardag. I och med ökningen fattade Skolverket ett beslut 2016, som tillades i läroplanen 2018, om hur IT-användningen i skolan ska se ut, för att skolan ska kunna möta upp de krav som samhället ställer på barnens digitala kunskaper efter avslutad skolgång. Många skolor försöker tillgodose Skolverkets krav genom att förse eleverna med digitala verktyg. Parallellt med digitaliseringen sjunker elevernas skrivkompetenser allt mer (Skolvärlden 2020). Syftet med föreliggande litteraturstudie är att undersöka vilken funktion digitala verktyg har vid högstadieelevers skrivande inom svenskämnet. För att uppnå studiens syfte och svara på frågeställningarna har metoden systematisk litteraturstudie använts, där svaret främst sökts i befintlig forskning. För att komma åt relevant litteratur har sökningar i olika databaser genomförts, texternas titlar och abstracts har lästs och därefter har den utvalda litteraturen lästs i sin helhet. Litteraturen har kritiskt granskats och sammanställts inom studiens område. Informationen som hämtats i litteraturen bygger på vetenskapliga tidskrifter och vetenskapliga rapporter. Som ett komplement till databassökningen har strategisk sökning i Svenska med didaktisk inriktnings konferensprotokoll genomförts. Resultatet visar att eleverna är positivt inställda till användandet av digitala verktyg i skolan, deras engagemang och intresse för lektion och uppgift ökar. Eleverna utvecklar självständighet informationssökande och stavningshjälpen leder till att de inte behöver be läraren om hjälp. Genom digitala verktyg kan de skriva fortare, generera högre läsbarhet, enklare strukturera, redigera och ändra, lägga till eller ta bort. Skriva längre texter än om det varit för hand och kvalitén på texterna blir inte lägre än vid handskrift. Digitala verktyg bistår eleven med korta pauser genom att de kan surfa på sociala medier eller spela något spel så de för en kort stund kan lämna verkligheten och hämta energi innan de ska fortsätt arbeta. De slutsatser som kan dras av denna studies resultat är att elevens digitala kunskap är avgörande för hur det digitala verktyget kommer inverka i hens skrivprocess. Genom kravet från Skolverket kan en andra slutsats dras som är att eleven således lär sig hantera de digitala verktygen på ett sätt som bistår dem i sitt arbete. Således blir eleverna förberedda med tillräckliga digitala kunskaper inför samhället och arbetslivet.

Syftet med denna studie är att utveckla förståelse för elevers engagemang i skrivande genom att undersöka högstadieelevers skrivglädje. Genom att ta del av ett skrivprojekt som genomfördes på en högstadieskola utfördes en elevnära undersökning. För oss som blivande svensklärare är det relevant att utveckla förståelse för olika komponenter av skrivande, där vi med denna studie vill undersöka den del som rör skrivglädje. Det deduktiva forskningsperspektivet användes vid studiens utformning där det teoretiska perspektivet utgjorde grund för en empirisk undersökning. Teorier har använts utifrån både ett socialt och ett individuellt perspektiv för en ökad förståelse kring skrivglädje. Den tidigare forskning som presenteras är både internationell och nationell och har kategoriserats utifrån studiernas resultat. Metoden som har använts i studien återfinns inom ramen för kvalitativ forskning, i form av en enkätundersökning samt fokusgruppintervjuer som var kopplade till det aktuella skrivprojektet. Genom analys av det insamlade materialet kunde resultat presenteras i form av en tematisering, där faktorerna rör tidsåtgången, sociala faktorer, ämnesval samt undervisningsformen. Resultatet visar att reportage var den texttyp som flest informanter kände mest glädje kring att skriva och att tidsåtgången till projektet hade betydelse för elevers upplevelse kring skrivglädje. Informanterna verkade uppskatta den sociala interaktionen med klasskamrater och hade en samsyn när det gäller att valet av ämne spelade stor roll för skrivglädjen. Det finns inte några entydiga svar på vilka faktorer som påverkar alla elevers skrivglädje. Vissa mönster kunde dock skönjas, bland annat tyder mycket på att det är när elever ställs inför en utmaning som känns överkomlig som de kan känna meningsfullhet över skrivande och att en viss kongruens mellan skrivglädje och prestation verkar kunna urskiljas.

Lyrik är en av de stora litteraturvetenskapliga genrerna vid sidan av epik och dramatik och förväntas därför finnas med i alla kurser inom svenskämnet på gymnasiet. Svensk poesididaktisk forskning är emellertid inte vanligt förekommande och särskilt inte studier som undersöker poesins roll inom lärarutbildningen. Föreliggande studie har som övergripande syfte att belysa och problematisera hur poesi hanteras inom svenskämnet på ämneslärarutbildningen. Genom en analys av åtta kvalitativa intervjuer studeras hur lärarutbildare beskriver och genomför undervisning i poesi inom ämneslärarutbildningen. Studiens övergripande teoretiska ramverk utgörs av Biestas teori om utbildningens funktioner och som analysverktyg används Rosenblatts begrepp estetisk och efferent läsning. Resultatet visar att förekomsten av poesi på ämneslärarutbildningen skiljer sig åt på de olika lärosätena och de intervjuade lärarna är överens om att poesin får stå tillbaka till förmån för mer prosaorienterade texter. Skillnaderna mellan de olika lärosätena kan påverka utbildningens likvärdighet, vilket kan vara problematiskt. Lärarutbildarna förmedlar en entydig bild av att både studenter och många lärare tycker att poesin är svår och abstrakt att arbeta med. Resultatet indikerar även att dessa svårigheter delvis har att göra med kravet på mätbarhet inom gymnasieskolan men även inom ämneslärarutbildningen. I uppsatsen framhålls behovet av en diskussion om poesins värden inom ämneslärarutbildningen samt om legitimering av poesiundervisning på en övergripande nivå så att normer och värderingar som påverkar lärarutbildningens innehåll synliggörs och granskas. För att studenterna ska kunna gå in i läraryrket som medvetna subjekt behöver de under sin utbildning få möjlighet att pendla mellan kunskap och reflektion. En litteraturdidaktisk reflektion kan möjliggöras genom att studenter och lärare utbyter förståelser och upplevelser kring dikter för att stimulera till en klarare insikt om poesin som genre.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka resurser, arbetsmetoder och material som mellanstadielärare nyttjar i svenskundervisningen för att främja flerspråkiga elevers språkutveckling. Studien utgick från ett sociokulturellt perspektiv där allt lärande sker i interaktion med andra och omvärlden. Semistrukturerade intervjuer användes för att samla kvalitativa data. Fem lärare från olika grundskolor medverkade i studien och intervjuades via FaceTime och Skype. Resultatet visade att lärarna använde sig av olika arbetsmetoder som utgick från att arbeta i sociala interaktioner för att eleverna ska lära sig från läraren och andra elever. De arbetade även med begreppsdefinitioner och repetition för att hjälpa eleverna förstå och utveckla sitt ordförråd. Materialet som nyttjades i lärarnas klassrum var visualisering och digitala verktyg. Alla skolor hade tillgång till modersmål, studiehandledning och SVA- undervisning. Ingen skola hade ett samarbete med modersmålsläraren trots att de trodde att det hade gynnat flerspråkiga elevers språk- och kunskapsinlärning. En skola erbjöd även läxhjälp. Slutligen visade resultatet att lärarna som medverkade i denna studie hade relativt bra kännedom om tidigare forskning, eftersom de använde arbetsmetoder, material och resurser som forskare skriver är språkutvecklande.

Syftet med den föreliggande studien var att med utgångspunkt i relevant forskning och de tre ämneskonceptionerna för svenskämnet analysera hur två läromedel, som används i svenskundervisningen i årskurs 2 på gymnasiet legitimerar och organiserar litteraturundervisningen i svenskämnet. Metoden som har använts i studien var en kvalitativ, komparativ pedagogisk textanalys av två läromedels innehåll. Materialet jämfördes med tidigare forskning och de tre svenskämneskonceptionerna för att kunna jämföra de perspektiv som läromedelsförfattarna har tagit och för att undersöka vad detta skulle kunna få för konsekvenser i litteraturundervisningen. Resultatet visar att läromedlen, till viss del, innehåller spår av alla tre ämneskonceptioner. Materialet i fråga är i linje med och stöds av kursplanen för svenskämnet i Lgy 11 (Skolverket). Trots detta drogs slutsatsen att användningen av läromedel i gymnasiets svenskämne bör med fördel kombineras med hela, skönlitterära verk för att uppnå ämnets fulla potential.

This study highlighted two Swedish teacher’s didactic thinking about the democratic mission in the Swedish subject in the upper secondary school. The two teacher interviews were then analyzed based on Ruohotie-Lyhty’s discourse-analytic concepts and Borg’s teacher cognition concept. These results illustrated how the teachers’ didactic thinking ends up in conflict. The conflict is between the external demands and norms, and the teacher’s inner, personal interpretations and drive. The teachers try to navigate between the knowledge mission and the democratic mission, which will prove difficult due to the vague wordings of the democratic mission.

Genrepedagogik är en modell som används inom undervisning i svenskämnet. På senare tid har den kommit att tillämpas i högre utsträckning bland andraspråkselever och i flerspråkiga klassrum. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilka fördelar och nackdelar det finns med att använda genrepedagogik som en undervisningsmetod inom svenskämnet. Sju artiklar har analyserats för att kunna besvara vår frågeställning. Artiklarna är hämtade ur tre olika databaser och några av dem är internationella. Alla artiklar har ett fokus på genrepedagogik och andraspråkselever. Artiklarnas resultat visade att forskningen i högre grad lyfter fram fördelar med genrepedagogiken än nackdelar. Några fördelar som framkommer i artiklarna är att genrepedagogiken fyller en central funktion för andraspråkselevers språkutveckling och ämnesinlärning. Nackdelarna var att genrepedagogiken tar mycket tid till skillnad från annan undervisning och att det är en undervisningsmetod som lätt kan bli för strukturerad för eleverna. Slutsatsen är att fördelarna med att använda genrepedagogiken på andraspråkselever inom svenskämnet är många och att nackdelarna inte handlar om den genrepedagogiska metoden som helhet utan snarare om hur man använder sig av den. Därför behöver lärare en bredare kunskap kring genrepedagogiken för att det ska vara en effektiv metod i undervisningen.

Syftet med denna studie är att bidra med mer kunskap om hur modaliteter samspelar i analoga läseböcker för årskurs två i svenskämnet samt hur dessa böcker kan utgöra didaktiska resurser i ett multimodalt arbete. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i sociosemiotiken samt ett designteoretiskt multimodalt perspektiv på lärande. De frågeställningar som studien grundar sig i är: Vilka modaliteter rymmer läseböckerna och hur ser samspelet ut mellan dessa modaliteter? Hur kan dessa läseböcker användas som didaktiska resurser i ett multimodalt arbetssätt?  För att samla in data genomfördes en kvalitativ textanalys av tre valda läseböcker. Textanalysen genomfördes med det analysverktyg som arbetats fram utifrån Danielsson och Selanders (2014) modell för ämnesdidaktiskt arbete med multimodala texter. Analysverktyget innehåller fem analyskategorier som berör samspelet mellan textens olika delar samt hur böckerna är didaktiska resurser för multimodalt lärande. Gällande samspelet mellan modaliteterna har studien fokuserat på samspel mellan följande kategorier: verbal text och rubrik, verbal text och bild samt den visuella närheten mellan modaliteterna. Studiens resultat visar att böckerna innehåller många olika modaliteter såsom exempelvis bilder, fotografier, rubriker, brödtext, bildtext, kartor, symboler och pilar. Dessa olika modaliteter bygger på ett tydligt samspel mellan varandra. Rubrikerna ger oftast läsaren en indikation på vad kommande kapitel ska handla om och består av ett elevnära språk. Bilderna i böckerna samspelar med brödtexten i form av att de illustrerar innehållet i brödtexten, de tillför information till brödtexten eller att de är dekorativa. De didaktiska resurser som studien visar på är bildanalys, samspel mellan modaliteter, omvandling av modaliteter samt lärande i samspel med andra.

Den muntliga framställningen ställer höga krav på lärarnas bedömnings- och undervisningsarbete. I denna studie undersöks svensklärares uppfattningar kring bedömningsprocessen i undervisningen utifrån teman som formativ bedömning, likvärdighet och sambedömning. Undersökningen utförs genom kvalitativa intervjuer med fyra svensklärare på gymnasiet.  Resultaten visar att lärarna genomför bedömningen under elevens anförande med hjälp av bedömningsmatriser. Den respons lärare och klasskamrater ger efter anförandet är ofta salutogen, alltså enbart positiv. Avseende att främja likvärdighet nämns metoden att spela in elevers anföranden för att lyssna igen och sambedöma. Resultatet visar att lärarna har erfarenheter av sambedömning vid skriftlig framställning, men att färre har fördjupad erfarenhet av sambedömning vid muntlig framställning. Undersökningen visar även att lärares tidsbrist försvårar möjligheterna till en mer likvärdig bedömning, med hjälp av exempelvis sambedömning.  Den slutsats som dras är att den komplexa bedömningssituation som muntlig framställning skapar medför svårigheter avseende likvärdigheten. Gymnasieskolorna behöver göra mer för att öka lärares förutsättningar till att genomföra mer rättssäkra bedömningar. Lärarna behöver i sin tur arbeta för ett tryggt klassrumsklimat i syfte att avdramatisera den muntliga framställningen och möjliggöra utvecklande formativ bedömning.