<p>Sammanslagningar över Östersjön har aldrig varit så populära som de har varit under 1990-talet. Sverige och Finland är två grannländer som kan uppfattas lika som bär, om man tittar längre bort från Asien, men ändå så slutar samarbetet oftast med besvikelse. Den största anledningen till att samarbetena inte fungerar brukar vara att deras kulturer skiljer sig åt. Svenskarna är lagspelare som tycker om att diskutera och komma fram till genomtänkta beslut medan deras kallprat är något som frustrerar de finska kusinerna på andra sidan av havet. Där är man gärna effektiv och tar snabba, mer riskfyllda beslut och har ett betydligt mer auktoritärt sätt att styra. Men har tiderna blivit bättre nu när så mycket forskning på kulturskillnader mellan svenskar och finländare har gjorts efter 90-talet? Vilka är de största hindren för ett framgångsrikt samarbete? Har man äntligen lärt sig?</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka dessa kulturskillnader i ett av världens största skogsbolag Stora Enso med hjälp av en medieanalys och försöka kartlägga vad det är som mest skiljer svenskar och finländare åt. Vidare ska detta samtidigt lyfta fram den mäktiga position som media har på oss när vi söker bekräftelse för våra fördomar och stereotyper om representanter från andra länder och hur dessa påverkar även under företagsomstruktureringar. Studien går ut på att undersöka 49 olika svenska och finska artiklar som behandlar kulturskillnader i Stora Enso under de tio år företaget har funnits.</p><p>Resultatet visar att det som orsakar konflikter och skildras mest i medier är chefskap och svenskarnas långsamma process att fatta beslut. Studien bekräftar att media leker mycket med dessa stereotyper, och kan därmed har ett stort inflytande på våra uppfattningar om varandra. Den misslyckas dock att bevisa att företaget Stora Enso skulle ha några kulturella skillnader mellan svenskar och finländare som skulle leda till ett betydligt sämre samarbete.</p> / <p>Yritysjärjestelyt Ruotsin ja Suomen välillä eivät ole koskaan aikaisemmin olleet yhtä suosittuja kuin 1990-luvulla ja sen jälkeen. Kauempaa, esimerkiksi Kiinasta katsottuna näiden kahden naapurimaan kulttuurit ovat kuin kaksi marjaa, mutta jostain syystä kuitenkin yhä useammat fuusiot päätyvät juuri kulttuurierojen vuoksi epäonnistuneiden yritysjärjestelyiden joukkoon.</p><p>Ruotsalaiset ovat tiimipelaajia, jotka pitävät niin sanotusta <em>”diskuteerauksesta” </em>ja tekevät hyvin harkittuja, mutta hitaampia ratkaisuja. Tämä ruotsalaisten tyhjänpäiväinen jutustelu saa usein toisella puolella Itämerta työskentelevät suomalaiset pudistelemaan päitään, sillä Suomessa päätökset halutaan tehdä tehokkaasti. Toisin sanoen tehdään nopeita ratkaisuja, joissa myös riskienotto on sallittua. Ovatko ajat kuitenkin muuttuneet sitten 90-luvun, jonka jälkeen myös tutkimukset näiden kahden maan välisistä kulttuurieroista on kasvaneet. Aiheuttaako jokin tietty kulttuuriero enemmän erimielisyyksiä vai olemmeko vihdoin oppineet jotain toisiltamme?</p><p>Tämän tutkielman tarkoituksena on tutkia media-analyysin avulla ruotsalaisten ja suomalaisten kulttuurieroja yhdessä maailman suurimmassa metsäyhtiössä Stora Ensossa. Tavoitteena on yrittää selvittää, mikäli jokin kulttuuriero on erityisen herkkä ja altis konfliktien syntyyn näiden kahden maan välillä. Samalla tarkoituksena on myös nostaa esille median suuri vaikutusvalta mielipiteiden muokkaamisessa, sekä yksilöiden että yrityksien näkökulmasta katsottuna ja selvittää mikäli tiedotusvälineet vahvistavat näitä stereotypioita. Tutkielma perustuu 49 suomalaisen ja ruotsalaisen kulttuurieroja käsittelevän lehtiartikkelin pohjalta tehtyyn analyysiin koko Stora Enson kymmenenvuotisen olemassaolon ajalta.</p><p>Tutkimus osoittaa, että suurin ero piilee johtajakulttuureissamme ja tässä tapauksessa erityisesti suomalaisten. Ruotsalaisten hidas päätöksentekoprosessi nostatti toiseksi eniten huomiota tutkimuksessa mukana olleissa lehdissä. Tutkielman tulos vahvistaa samalla käsityksen siitä, että media usein leikkii näillä stereotypioilla ja siten vaikuttaa myös siihen millaisia käsityksiä me luomme toisistamme niin yksilö- kuin yritystasolla. Tutkimus ei kuitenkaan kykene osoittamaan, että nykyisessä maailmanlaajuisessa Stora Ensossa ilmenisi hyvinkin suuria kulttuurieroja ruotsalaisten ja suomalaisten välillä, mikä johtaisi selkeästi huonompaan yhteistyöhön.</p>

This is a case study of work for gender equality, performed by the Employment and Competence Centre (Arbets- och kompetenscenter) in the municipality of Botkyrka. The aim of the study is to explore how gender equality is understood in the context of a municipality, and what underlying assumptions this understanding is based upon. The questions raised are; How is gender equality understood by the personnel? How do they understand gender? To what extent are women and men seen as homogeneous groups and what differences are (un)visible? What other power hierarchies besides gender are seen as important when working for gender equality? The analysis show that gender equality is a blurry vision, mainly understood in terms of equal conditions and rights, equal results for male and female participants and equal amount of women and men employed. Gender is seen as a binary system and differences between the genders are highlighted. Gender equality is restricted to gender and other power hierarchies are to a great extent left out. Women and men are mainly understood as homogeneous groups and there is a lack of understanding for intersectionality. The work for gender equality is intimately interlinked to the notion of Swedishness. It is a hidden norm and Sweden and the Swedes are linked to gender equality while the others need help to obtain the Swedish attitudes and values. Issues of power and norms are in general not taken into account in the work for gender equality in the Employment and Competence Centre in Botkyrka.

Denna undersökning handlar om hur kulturförmedling kan förstås via kurslitteratur på en förskollärarutbildning. Syftet har varit att granska kurslitteratur som behandlar området mångkultur. Detta för att undersöka en i förskolans läroplan uttryckt spänning mellan kulturförmedling och öppenhet för pluralism. Kurslitteraturen är från ett lärarprograms olika kurser under olika terminer. Avsikten är att synliggöra normer som framträder i kurslitteraturen och då även vad som kan anses som avvikande från denna norm. Texten görinte anspråk på att förstå de olika empiriska källorna i deras ursprungliga sammanhang. De undersöks istället med utgångspunkt tagen i ett antal frågeställningar som relaterar till syftet. I litteraturbakgrunden framkommer att intolerans och fördomar i förskola och skola bör förebyggas. Detta ställer höga krav på denna verksamhet. Lärare inom den svenska skolan kan anses vara förmedlare av svensk kultur, värden och normer. Samtidigt kan den svenska skolan betraktas som monokulturell eftersom den förmedlar svenska normer och värderingar. Skolan är med och upprätthåller kategorierna "invandrare" och "svensk". Svenska barn utgör en norm som de invandrade barnen jämförs med. Resultatet visar att litteraturen gör skillnad mellan svenskar och invandrare. Tydligt visas de tillskrivna negativa egenskaperna hos invandraren. Svenskar blir också beskrivna i en del negativa termer, men får även egenskaper som "jämställd" och "fri". Att vara flerspråkig i Sverige är att vara invandrare eftersom svenskar är enspråkiga. I och med sitt annorlundaskap blir invandrare utpekade och särbehandlade. Svenskhet är norm i Sverige och denna norm ifrågasätts inte. Samtidigt som det framkommer att det är förskolans uppdrag att stödja barn med annan kulturell bakgrund, ska de som avviker från den svenska normen anpassas till den. Slutsatserna blir att invandrarna jämförs med det svenska och får stå för det som betraktas som annorlunda. Annorlundaskapet existerar på grund av att svenskhet är norm i Sverige. Normen upprätthålls av dem som omfattas av den, det vill säga dem som anses vara svenska. För den som inte räknas som svensk är normen strävansmålet. I processen riskerar invandrare att bli marginaliserade eftersom de försöker anpassa sig men ändå aldrig kan uppnå hundraprocentig svenskhet. Genom att kategorin annorlunda växer riskerar normen att förändras och invandrare kan därför upplevas som ett hot mot svenskheten. Försök till integration riskerar därigenom att bli misslyckade. Som metod har en textanalys genomförts och som empiri tjänar alltså kurslitteratur. Textanalysen som använts är av kvalitativ karaktär, inspirerad av innehållsanalys och syftesrelaterad analys. Föreliggande studie kan medverka till att medvetandegöra pedagoger om vikten av att förhålla sig kritisk till talet om det mångkulturella i den pedagogiska praktiken. Detta för att om möjligt minska risken att "svenskar" och "de andra" upprätthålls som kategorier och det negativa annorlundaskapet förstärks.

The media plays a key role in constructing identities and categories, as its messages influence the way we understand the world. In the debate on integration issues, categories such as ”Swede” and ”immigrant” are often treated as obvious and unproblematic. ”Swedish”, being the norm, is seldom defined   and   frequently appears   with   subtlety.   This   paper   set   out   to   study   what   characterizes Swedishness in newspaper articles on integration issues, and how it is represented in relations to immigrants. With a social constructivist outset, critical discourse analysis and post­colonial theory were the methodological and theoretical tools of the investigation. The results show that there are four main ways through which Swedishness is represented in the material: Swedishness defined as  common values and norms, Swedes as integrated and immigrants as disintegrated, Swedishness as characterized by certain traditions, habits and a common history and finally descriptions of the Swedish society as racist and discriminating. These discourses appear relatively constant over the examined periods, with modest changes over time. The results further show that the representations of Swedes and immigrants can be related to unequal power structures in the Swedish society as a whole, where the native Swedish population holds a dominant role.

Sammanslagningar över Östersjön har aldrig varit så populära som de har varit under 1990-talet. Sverige och Finland är två grannländer som kan uppfattas lika som bär, om man tittar längre bort från Asien, men ändå så slutar samarbetet oftast med besvikelse. Den största anledningen till att samarbetena inte fungerar brukar vara att deras kulturer skiljer sig åt. Svenskarna är lagspelare som tycker om att diskutera och komma fram till genomtänkta beslut medan deras kallprat är något som frustrerar de finska kusinerna på andra sidan av havet. Där är man gärna effektiv och tar snabba, mer riskfyllda beslut och har ett betydligt mer auktoritärt sätt att styra. Men har tiderna blivit bättre nu när så mycket forskning på kulturskillnader mellan svenskar och finländare har gjorts efter 90-talet? Vilka är de största hindren för ett framgångsrikt samarbete? Har man äntligen lärt sig? Syftet med denna uppsats är att undersöka dessa kulturskillnader i ett av världens största skogsbolag Stora Enso med hjälp av en medieanalys och försöka kartlägga vad det är som mest skiljer svenskar och finländare åt. Vidare ska detta samtidigt lyfta fram den mäktiga position som media har på oss när vi söker bekräftelse för våra fördomar och stereotyper om representanter från andra länder och hur dessa påverkar även under företagsomstruktureringar. Studien går ut på att undersöka 49 olika svenska och finska artiklar som behandlar kulturskillnader i Stora Enso under de tio år företaget har funnits. Resultatet visar att det som orsakar konflikter och skildras mest i medier är chefskap och svenskarnas långsamma process att fatta beslut. Studien bekräftar att media leker mycket med dessa stereotyper, och kan därmed har ett stort inflytande på våra uppfattningar om varandra. Den misslyckas dock att bevisa att företaget Stora Enso skulle ha några kulturella skillnader mellan svenskar och finländare som skulle leda till ett betydligt sämre samarbete. / Yritysjärjestelyt Ruotsin ja Suomen välillä eivät ole koskaan aikaisemmin olleet yhtä suosittuja kuin 1990-luvulla ja sen jälkeen. Kauempaa, esimerkiksi Kiinasta katsottuna näiden kahden naapurimaan kulttuurit ovat kuin kaksi marjaa, mutta jostain syystä kuitenkin yhä useammat fuusiot päätyvät juuri kulttuurierojen vuoksi epäonnistuneiden yritysjärjestelyiden joukkoon. Ruotsalaiset ovat tiimipelaajia, jotka pitävät niin sanotusta ”diskuteerauksesta” ja tekevät hyvin harkittuja, mutta hitaampia ratkaisuja. Tämä ruotsalaisten tyhjänpäiväinen jutustelu saa usein toisella puolella Itämerta työskentelevät suomalaiset pudistelemaan päitään, sillä Suomessa päätökset halutaan tehdä tehokkaasti. Toisin sanoen tehdään nopeita ratkaisuja, joissa myös riskienotto on sallittua. Ovatko ajat kuitenkin muuttuneet sitten 90-luvun, jonka jälkeen myös tutkimukset näiden kahden maan välisistä kulttuurieroista on kasvaneet. Aiheuttaako jokin tietty kulttuuriero enemmän erimielisyyksiä vai olemmeko vihdoin oppineet jotain toisiltamme? Tämän tutkielman tarkoituksena on tutkia media-analyysin avulla ruotsalaisten ja suomalaisten kulttuurieroja yhdessä maailman suurimmassa metsäyhtiössä Stora Ensossa. Tavoitteena on yrittää selvittää, mikäli jokin kulttuuriero on erityisen herkkä ja altis konfliktien syntyyn näiden kahden maan välillä. Samalla tarkoituksena on myös nostaa esille median suuri vaikutusvalta mielipiteiden muokkaamisessa, sekä yksilöiden että yrityksien näkökulmasta katsottuna ja selvittää mikäli tiedotusvälineet vahvistavat näitä stereotypioita. Tutkielma perustuu 49 suomalaisen ja ruotsalaisen kulttuurieroja käsittelevän lehtiartikkelin pohjalta tehtyyn analyysiin koko Stora Enson kymmenenvuotisen olemassaolon ajalta. Tutkimus osoittaa, että suurin ero piilee johtajakulttuureissamme ja tässä tapauksessa erityisesti suomalaisten. Ruotsalaisten hidas päätöksentekoprosessi nostatti toiseksi eniten huomiota tutkimuksessa mukana olleissa lehdissä. Tutkielman tulos vahvistaa samalla käsityksen siitä, että media usein leikkii näillä stereotypioilla ja siten vaikuttaa myös siihen millaisia käsityksiä me luomme toisistamme niin yksilö- kuin yritystasolla. Tutkimus ei kuitenkaan kykene osoittamaan, että nykyisessä maailmanlaajuisessa Stora Ensossa ilmenisi hyvinkin suuria kulttuurieroja ruotsalaisten ja suomalaisten välillä, mikä johtaisi selkeästi huonompaan yhteistyöhön.

The society of consumption exposes us to a lot of information, where advertisement constitutes an extensive part. Due to its expanding, advertisement receives a natural and obvious space in our everyday life. This study aims to investigate how social and cultural values can be mediated in advertisement. The focus has been put to ideas related to health and fitness in the advertisement of power drinks. The thesis takes social constructionism as a starting point, and combines image- and critical discourse analysis in purpose to analyze the pictures.Sociology of consumption, construction of identity, lifestyle and everyday life all constitute an essential part of my analysis. The analysis of the advertisement of power drinks made in this essay, shows that aspects such as health and fitness are put aside. Instead, ideals that advocate conceptions about masculinity and swedishness get a salient position.

Uppsatsen syftar kartlägga den känsla av social tillhörighet som individer med utomsvensk bakgrund upplever i dagens Sverige. Hur Sverige och svenskhet erfars och utefter vilka villkor vardagen struktureras. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes och den subjektiva verklighetsupplevelsen analyserades med hjälp av en abduktiv ansats. Det empiriska materialet tolkades mot bakgrund av ett socialkonstruktionistiskt ramverk kombinerat med stigmabegreppet och behovet av tillhörighet för skapandet av identitet.   Resultaten visar att det i Sverige existerar en strukturell diskriminering baserad på etnicitet och ett andregörande av individer med utomsvenskt påbrå, ett andregörande vilket har sin grund i ett förgivettaget vitt tolkningsföreträde. Maktobalansen tvingar individen in i en avvikande roll som paradoxalt nog krävs för att integreras. Att vara svensk är därför ingenting lätt att bli då kategoriseringarna är starkt etablerade och svårförenliga med en blandad nationell bakgrund, något bristen på adekvat terminologi i det svenska språket belyser. Språkkunskaper, socialt engagemang och meningsfulla relationer visar sig ha en signifikant effekt på skapandet av sammanhang och tillhörighet. / This paper aims to identify the feeling of social belonging which individuals of non-swedish descent are experiencing in Sweden today. The relationship to Sweden and it’s citizens and which structural terms the individual is living after. To answer this qualitative semistructured interviews were performed and the subjective interpretation of reality was analyzed with an abductive method. The empirical material was viewed against a background made of social constructionism, stigmatization and the need of belonging for the creation of identity.   The results show that in Sweden there exists a structural discrimination based on ethnicity and an othering of individuals of non-swedish descent, an othering which has a ground in a preconception of a white definition of reality. This power imbalance forces the individual into a position as a deviant, which paradoxically is required for integration. To be swedish is therefore nothing which comes easy as the categories are tightly constructed and hard to integrate with a mixed national background, something the lack of adequate terminology in the swedish language portraits. Knowledge of language, commitment in various settings and meaningful relationships are shown to have a significant effect on the creation of context and belonging.

Syftet med vår studie var att se hur Sverigedemokraterna genom sitt principprogram konstruerar svenskhet och på så vis skapar en gräns mellan ”oss och de andra”. Metoden för vår studie har varit en kvalitativ text- och diskursanalys. Vårt resultat visar att texten i programmet påverkar och konstruerar sociala kategorier som är avgörande för människors sociala positioner och tillgång till resurser. Partiets konstruktion av svenskhet bygger på en social och nationell likhet som skapar social ojämlikhet. Resultatet visar även att det är viktigt att kritiskt granska texter som används av vår samhälleliga elit eftersom de i egenskap av sin maktposition har ett tolkningsföreträde. / The purpose of this study was to investigate how Sverigedemokraterna, in their program of principles, design Swedishness and as an effect of this creates a boundary between “us and them”. Our method of choice has been text- and discourse analysis. By analyzing the text in the program we’ve come to the conclusion that it has an effect on, and helps to create social categories that are crucial to people’s social positions and resource possibilities. The party builds their version of Swedishness on a social and national likeness that creates social inequality. Our results also shows that it’s important to examine texts used by the elite of society since they in their powerful position has a preferential right of interpretation.

The purpose for this study was to illustrate how images of Sweden and Swedishness is produced and reproduced in travel literature written by four foreign travellers in 19th century Sweden. By doing a close reading and comparing the material, several analytical themes connected to time, place, nationality and social class were located. The theory of representation were then applied, together with the theoretical concepts representing practices, figure of thought and gaze. Locating different figures of thought and representing practices revealed how the travel literature produced and reproduced several and even opposing images of Sweden and Swedishness. The study is to be regarded as an analytical example of 19th century travel in Sweden, but also as the experiences of four individual travellers.

The purpose of this examination is to identify how notions of Swedishness is created artistically, and from where these notions come. My method is to make a study on exhibition catalogues on the theme Swedishness/Nordism, with focus on the contemporary Swedish artist Peter Johansson. With a retrospect of his childhood in Dalecarlia, he investigates a Swedish iconography with it’s roots in national romanticism, which for more than one hundred years has been preserved and exploited of the tourist industry to market Sweden. It’s this monotonous iconography that Johansson deconstructs to make it appear like something else – namely an iconography based on ethnic purity, which pushes away the foreign and protects the own. Some of the exhibition catalogues confirm the national romantic iconography which has been brought to life through commercial forces right up to now, but from the nineties there is a tendency to question the validity of this homogeneous image of Sweden. Peter Johansson’s way of using deconstruction as a method to exposure the myth of Swedishness involves a continuous reformulation of the Swedish identity, but the postmodern art also creates, through exposure in exhibitions all around the world, new constructions of Swedishness.