No description available.

No description available.

Formativ bedömning även kallad bedömning för lärande syftar till att utveckla elevernas kunskap och inte bara gradera dem efter deras prestationer. Begreppet har fått stor spridning i utbildningsdebatten under de senaste åren både internationellt och nationellt. Det nämns bland annat i kompetensutvecklingsinsatsen i form av ett matematiklyft. Studier lyfter de positiva effekterna vid implementerande av olika formativa bedömningsprocedurer i undervisningen. Men kritik har dock riktats mot den formativa bedömningspraktiken, att det inte alltid är så effektivt som det verkar. Dessa studier är mycket få och väldigt sällan är de gjorda i en svensk kontext. Studien har som syfte att undersöka vilka problem och svårigheter som lärarna upplever kan uppstå i svensk- och matematikundervisning som baseras på formativ bedömning. För att undersöka studiens syfte har en kvalitativ metod med intervju som redskap använts. Intervjuerna gjordes bland fyra lärare som har skilda utbildnings- och arbetslivserfarenhet och är verksamma i någon av grundskolans år F-3. Analys och bearbetning av studiens empiri gjordes med stöd av hermeneutiken och ett abduktivt angreppsätt. Studiens resultat visar; att syftet med undervisningen kan gå förlorat, att det verkar viktigare att komma vidare, men inte för att gynna lärandet, bristande metaspråk försvårar lärandet samt att negativa upplevelser kan uppstå bland elever och föräldrar vid användandet av formativ bedömning. Slutsatser som dras handlar om eleverna inte alltid verkar gynnas vid användandet av formativ bedömning i undervisningen. Studien bidrar till forskningsfältet då den är gjord i en svensk kontext samt att det ges exempel på hur bedömning som lärande, konformativ bedömning och deformativ bedömning kan komma till uttryck i ett undervisningssammanhang.

För att eleverna ska kunna verka i samhället är språkförmågan viktig och vikten av att kunna läsa är av stor betydelse. Språket är ett redskap för att tänka, kommunicera samt lära och det är ingen överdrift att säga att förmågan att läsa och skriva är en förutsättning för i princip allt lärande. Undersökningar utförda av PISA 2015 har visat på att 15-åringars kunskap i läsförståelse i Sverige har förbättrats, men det gick inte att specifikt säga vad förbättringarna berodde på. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vilka strategier som är gynnsamma för de elever som är i början av sin läsutveckling. Detta genom att besvara frågeställningarna: Vilka lässtrategier kan elever använda för att gynna sin läsförståelse? Vilka lässtrategier kan lärare använda i undervisningen som kan gynna elevers läsförståelse? För att besvara frågeställningarna för studien har vi analyserat resultaten i de vetenskapliga studier om läsförståelse och lässtrategier som vi systematiskt tagit fram. Vårt resultat visar att lässtrategier som att förutspå och ställa frågor till texten  måste aktivt läras ut för att gynna elevers läsförståelse, men att lärare saknar kunskap i hur de kan arbeta med strategierna. Resultatet har även visat på ett behov av vidare forskning i hur digitala verktyg kan användas i undervisningen av lässtrategier.

Lärare har idag ansvaret för granskningen av de läroböcker som används i undervisningen, samtidigt som styrningen av skolan utgörs av ett ramverk av olika faktorer vilka påverkar undervisningssituationen. Syftet med studien är att skildra lärares val och användning av läroböcker i svenskundervisning för årskurs 4–6. Studien har skett genom en enkätundersökning med 175 verksamma svensklärare i aktuella årskurser. Resultatet visar att läroboken har en fortsatt central ställning i undervisningen då den används kontinuerligt av lärarna. Hur läroboken används beror i stor del på lärarens egen pedagogiska grundsyn, dock uppvisar lärarna en varierad användning av läroböcker snarare än en konstant. När det kommer till valet av läroböcker har politiska och administrativa ramfaktorer en påverkan. Trots det upplever lärarna en hög autonomi i sitt val av läroböcker och valet påverkas snarare av faktorer som de själva anser viktiga vid användandet av läroboken i sin undervisning. Slutligen visar studien att det även finns ämnesspecifika behov för svenskämnet som har betydelse för lärares användning av läroböcker.

Inledning I skolans styrdokument anges flertalet punkter som handlar om språklig förmåga. Med en väl utvecklad språklig förmåga bör ett språkligt självförtroende följa i samma takt. Det är därför av intresse att undersöka om förmåga och självförtroende följs åt samt om det finns märkbara skillnader mellan könen. Syfte Syftet är att belysa vilken tilltro elever i årskurs nio har till sin egen språkförmåga inom svenskämnet samt om den språkliga tilltron skiljer sig åt mellan könen. Metod För att nå ett resultat av denna kvantitativa studie har instrumentet enkät används. Enkäten har delats ut till elever i årskurs nio fördelade över två skolor i Västsverige. Resultat Resultatet av studien visar på att det finns en skillnad i språkligt självförtroende mellan pojkar och flickor, där pojkar har högre tilltro till sin muntliga förmåga och flickor ansåg sig vara bättre på att formulera sig i skrift. Flickor har dock generellt högre betyg i svenska än vad pojkar har. Resultatet visar även att pojkar oftare får återkoppling från sina lärare i svenska än vad flickor får. När det handlar om att tala inför en grupp visar resultatet att pojkar inte känner sig nervösa i samma utsträckning som flickor gör.

Den här kvantitativa studien syftar till att ta reda på hur 28 nyutexaminerade lärare för årskurserna 1–3 väljer material till sin svenskundervisning och hur självständiga de är när de planerar sin undervisning. I den här studien har begreppet nyutexaminerade lärare definierats som lärare som arbetat upp till fem år. Data är insamlad via en enkätundersökning. Resultatet visar att de nyutexaminerade lärarna som deltog i studien samverkar i hög grad inom arbetslagen men de är samtidigt självständiga i hur de lägger upp sin undervisning. Sammantaget ser vi att majoriteten av de nyutexaminerade lärare för 1–3 som deltog i den här studien har ett omväxlande arbetssätt i sin undervisning då de varierar mellan olika läromedel, sitt egna material och kollegors material.

Syftet med denna studie är att undersöka elever och lärares attityder till grammatikundervisning, med fokus på grammatiken som redskap vid inlärning av moderna språk. Två gruppintervjuer genomfördes med tre respektive fyra högstadieelever. Två lärare som undervisar i både svenska och moderna språk intervjuades också, även dessa aktiva på högstadiet. Resultatet visar att eleverna har en negativ inställning till grammatikundervisningen i svenska och anser att den är tråkig, ointressant och överflödig. Grammatikundervisningen i deras moderna språk värderas högre. Eleverna separerar även grammatiken inom svenskämnet och moderna språk och ser den inte som överförbar. De upplever inte heller ett behov av att använda den svenska grammatiken som ett metaspråk vid lärarrespons eller för att tala om texter. Lärarnas attityder till grammatik är mycket positiva, men deras försök att engagera eleverna är inte alltid lyckade. Grammatikens värde behöver därför belysas tydligare och mer återkommande för att bli mer synligt för eleverna.

Att tänka högt är språkutvecklande, det finns alltså en tydlig koppling mellan tanken och språket. Studien har en kvalitativ utgångspunkt där de teoretiska perspektiv som fungerar referensram för studien är sociokulturell teori och konstruktivism. Denna studie syftar till att synliggöra på vilket sätt grundlärare stödjer elevers språkutveckling genom arbete med skönlitterära texter. I enlighet med detta syftar studien till att besvara dessa fyra frågeställningar: Hur säger sig yrkesverksamma grundlärare arbeta med skönlitteratur i klassrummet? På vilket sätt inbjuds eleven till en skönlitterär värld i svenskundervisningen, enligt yrkesverksamma grundlärare? Vilka möjligheter skapas, enligt grundlärarna för att eleverna ska tillägna sig djupförståelse kring de skönlitterära texter som läses? På vilket sätt kan skönlitteratur fungera som ett verktyg för att främja elevens språkutveckling, enligt yrkesverksamma grundlärare? För att besvara dessa frågeställningar som formulerats utifrån syftet användes semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Fem olika verksamma grundlärare intervjuades och dessa valdes ut genom ett bekvämlighetsurval samt deras antal verksamma år inom skolväsendet i åtanke. Det empiriska materialet tolkas och analyseras sedan genom en innehållsanalys där resultatet delas in i tre olika kategorier; bearbetning av skönlitterära texter, inbjudan till den skönlitterära världen och språkutvecklande arbetssätt. Resultatet visar på att grundlärare uppfattar skönlitteratur som något viktigt i skolan eftersom den inte läses mycket på fritiden. Det framkommer även att det finns en önskan om att arbeta mer med skönlitteratur i svenskundervisningen. Grundlärarna ser på skönlitteratur som viktigt och anser att den ska planeras in i undervisningen samt att det bör finnas en planering och ett syfte bakomliggande. Ofta är syftet, enligt grundlärarna att utveckla läsförståelse och djupförståelse eller att väcka lust till att läsa. I resultatet av studien framgår det att lärare anser att skönlitterära texter kan användas som ett språkutvecklande verktyg i undervisningen men det uttalas inte på vilket sätt. Grundlärarna anser att bearbetandet av skönlitterära texter är viktigt för att det ska kännas meningsfullt för eleven. Boksamtal och gruppsamtal nämns vilket främjar språkutvecklingen enligt forskningen. Dock är frågan om yrkesverksamma grundlärare är medvetna om att de arbetar på ett språkutvecklande sätt?   Nyckelord; boksamtal, skönlitteratur, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling, svenskundervisning

Syftet med denna studie är att öka kunskapen i hur högpresterande elever stöttas och utmanas av lärare i ordinarie undervisning i F-3 inom läs- och skrivutvecklingen. Studien fokuserade på vilka utmaningar och möjligheter verksamma lärare upplever att det finns i stöttningen. Frågeställningarna besvarades genom nio semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att lärare upplever att ett stort ansvar för högpresterande elever ligger hos läraren. En utmaning som framkommit är val av material och tid för planering. En möjlighet som sågs i resultatet är att högpresterande elever kan inspirera andra elever och sig själva och på så vis driva klassen framåt. Det har också visats att det finns två nyckelstrategier för att utmana och stimulera dessa elever, acceleration och berikning. Studien har funnit att det är viktigt att högpresterande elever inkluderas och att de har ett socialt samspel med sina klasskamrater och lärare.