This essay studies the historical phenomenon of dog-headed men (cynocephaly) andSaint Christopher who is in eastern-orthodox iconography depicted as a dog headedman. The study argues that a symbolic and phenomenological perspective is preferredto understand mythical figures with “unnatural” depictions. In order to reach aconclusion about the symbolic meaning behind dog-headed men and SaintChristopher, the human experience of dogs and their role in our world is examined indetail to construct a theory concerning their symbolism. The theory is then applied todepictions of dogs and dog-headed men in religious stories and images as well ashistorical accounts to see if the theory fits the facts.The study concludes that dog-headed men and Saint Christopher symbolize a kind of“guardian of the border”. What it means to guard the border has different implicationsdepending on if the dog-headed man is depicted in a Christian or non-Christiancontext. When reading the story of Saint Christopher with this pattern in mind, thereason for his legendary depiction is revealed. The conclusion is supported bycomparing Saint Christopher to stories from the bible which symbolize “the rolewhich the border can play as a part of the whole”. The dog-headed men of history, thesaint and the biblical stories all reinforce the symbolism of each other, revealing thedeeper meaning behind the wild, peripheral side of Christianity.

<p>Este trabalho tem como objetivo analisar como são feitas as idas e voltas aos cotidianos das três donas-de-casa que são as protagonistas dos contos <em>Devaneio e Embriaguez duma rapariga</em>, <em>Amor</em> e <em>A fuga</em>, de Clarice Lispector e, sobretudo analisar o eventual valor simbólico que a presença dos fatores naturais e da lua exercem sobre estes contos.</p><p>Com apoio nos trabalhos de Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) e Yudith Rosenbaum (2002) e dos conceitos-teóricos de gênero apresentados por Chatarina Edfeldt e Anabela Galhardo Couto (2008) em <em>Mulheres que escrevem Mulheres que lêem</em> procuram-se respostas à questões de como, por que e através de que as protagonistas fazem suas escapadas de seus cotidianos e como podem ser extraídos valores simbólicos denunciadores das causas das angústias das personagens.</p><p>Dentre as conclusões estão, que as protagonistas sentem um incômodo em suas vidas e são por isto, chamadas para fazerem suas “idas” pelo que a lua e a natureza simbolizam: um chamado para uma outra vida, livre de suas situações aprisionantes. Conclui-se também que após as suas idas as personagens voltam ao seu cotidiano normal por causa dos valores patriarcais internalizados, dentre os quais estão incluídas a culpa, amor à família e a impossibilidade destas mulheres de cuidarem autonomamente de sí mesmas. No entanto, percebem-se que após os questionamentos feitos em suas idas elas voltam conscientizadas, despertadas para uma nova maneira de olharem para si mesmas, suas situações e o papel de gênero que elas fazem.</p> / <p>This work has the purpose to analyze how the departures and arrivals to the daily life are made by the three housewives who composes the main characters in the short-stories <em>Devaneio e Embriaguez duma rapariga,</em> <em>Amor</em> and <em>A fuga</em>, by Clarice Lispector and, above all analyze the eventual symbolic value that the presence of the natures elements and the moon exerts over these short-stories.</p><p>With the support of Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) and Yudith Rosenbaums (2002) works and of the theoretic concepts of gender presented by Chatarina Edfeldt and Anabela Galhardo Couto (2008) in <em>Mulheres que escrevem Mulheres que lêem</em>, answers are sought to the questions of how, why and through what, the main characters make escapes from their everyday lives and, how it is possible to extract symbolic values that denunciates the causes of the main characters anxieties.</p><p>Within the conclusions are that the main characters feel a discomfort with their lives and are because of that, called to make their “departures” through what the moon and the nature symbolizes: a calling to another life, free from their imprisoning situations. Another conclusion is that they come back because of the internalized patriarchal values, among which are included the guilt, the love to the family and the impossibility of these women to take care of themselves. However, it is noticeable that after the questionings made in their departures and arrivals they return with awareness, awakened to a new way to look at themselves, their situations and the gender roles that they play.</p> / <p>Detta arbete har som syfte att analysera hur turerna och returerna till vardagen görs av de tre hemmafruar som utgör huvudpersonerna i berättelserna <em>Devaneio e Embriaguez duma rapariga</em>, <em>Amor</em> och <em>A fuga</em>, av Clarice Lispector och, framförallt analysera det eventuella symboliska värdet som närvaron av naturens faktorer och månen utövar över dessa berättelser.</p><p>Med stöd av Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) och Yudith Rosenbaums (2002) arbeten samt av genus-teoretiska begrepp som pressenteras av Chatarina Edfeldt och Anabela Galhardo Couto (2008) i <em>Mulheres que escrevem Mulheres que lêem</em>, sökes svar till frågeställningarna hur, varför och genom vad, huvudpersonerna flyr från sina vardagsliv och, hur det är möjligt att utvinna symboliska värden som anger anledningarna till huvudpersonernas ångest.</p><p>Bland slutsatserna finnes att huvudpersonerna känner ett obehag med sina liv och blir därför, kallade till att göra sina ”turer” genom det som månen och naturen symboliserar: en kallelse till ett annat liv, fritt från sina fängslande situationer. Ytterligare en slutsatts är att de färdas tillbaka på grund av de internaliserade patriarkaliska värderingar, som inkluderar skulden, kärleken till familjen samt omöjligheten för dessa kvinnor att klara sig själva. Emellertid, märks det att efter de diskussioner som de gjort i sina turer kommer de tillbaka medvetandegjorda, uppväckta till ett nytt sätt att se på sig själva, sina situationer och de genusroller som de spelar.</p>

<p>Denna uppsats består av en studie av en dialog mellan vetenskap och religion hos den amerikanska filantropiska John Templetonstiftelsen. Syftet har varit att utreda värdet av denna dialog och att få en uppfattning om värdet av dialoger mellan vetenskap och religion i allmänhet i fråga om aktualitet och fruktbarhet för deltagarna, publiken och den allmänna debatten. Den studerade dialogen visade brister i definition och riktlinjer, val av deltagare och diskussionsämne. Argumentationen utgick ifrån deltagarnas personliga tro eller icke-tro och inte utifrån deras kompetensområden inom vetenskap eller religion. Dialogens olika bidrag visade inte på någon större grad av nytänkande, med undantag för två korta essäer som diskuterade nya Gudsdefinitioner. Dessa resonemang fördes dock inte vidare till de debatter som också ingick i dialogen. Trots många brister, där många borde ha kunnat undvikas, visade den studerade dialogen på en vilja till möte mellan oliktänkande och på ett intresse från allmänheten. Med tydliga definitioner och riktlinjer och ett mer aktuellt ämnesval borde därför dialoger mellan vetenskap och religion ha en framtid.</p> / <p>This essay is a study of a dialogue between science and religion at the John Templeton foundation. The aim has been to investigate the value of this specific dialogue and also to get an understanding of the value of dialogues between science and religion in general regarding actuality and fruitfulness for the participants, the audience and the public debate. The study of the Templeton dialogue revealed shortcomings regarding definitions and guidelines, choice of participants and of topic. Furthermore, the argumentation was based on the individual participants belief or non-belief rather than their professional competence areas. The different contributions to the dialogue did not show any higher degree of fresh ideas, apart from two short essays describing new definitions of God. These thoughts were, however, not brought to the debates that were also a part of the dialogue. Despite the shortcomings, where many should have been possible to avoid, the studied dialogue showed willingness from people of different perspectives to meet and the dialogue also gained an interest from the general public. The conclusion of this study is that with clear definitions and guidelines and a well-considered choice of topic, the dialogue between science and religion should have a future.</p>

<p>Ett av mina syften med denna uppsats var att titta på var dagens fördomar mot homosexuella kommer ifrån och om kyrkan fanns med någonstans i bakgrunden. Och se, det var den. Många av dagens fördomar mot homosexualitet härstammar från kyrkans straffinförande mot detta på 500-talet. Vid denna tid dog många människor i pest och krig och för att hindra mänskligheten från att dö ut så blev det endast tillåtet med sex mellan man och kvinna, inom äktenskapet, eftersom detta kunde leda till ökat antal födslar. Dagens församlingar förhåller sig olika till homosexualitet: alltifrån totalt avståndstagande till accepterande, det vanligaste är nog ett accepterande av personen men endast om han/hon inte alltför öppet visar sin läggning. Det har tagit tusentals år att etablera dessa fördomar så de går inte att riva ner över en natt.</p><p>Mitt andra syfte var att titta på hur kyrkan förhåller sig till homosexuella personer och förhållanden och om kyrkans förhållningssätt mildrats. De homosexuella som vågar visa sig öppet strävar efter att kunna leva sina liv i en normal vardag, precis som heterosexuella kan. Helt enkelt att leva tillsammans, med allt den grå vardagen medför, utan att hela tiden ifrågasättas i alla möjliga och omöjliga situationer. Det verkar som om kyrkan börjar inse detta. Tidigare har kyrkan medverkat till förtrycket av homosexuella personer. Nu verkar det som om kyrkan börjat ta intryck av hur dagens samhälle ser ut genom att ha ett lite öppnare förhållningssätt till homosexuella personer och förhållanden. Det verkar i stort sett handla om en tolkningsfråga: Kan de aktuella bibeltexterna verkligen sägas handla om det som i nutid kallas genuin homosexualitet?</p><p>Det verkar dock ta tid innan man lyckas komma fram till en gemensam kyrklig åsikt. Den ena arbetsgruppen efter den andra tillsätts för att diskutera frågan om kyrkan och homosexualitet men deras arbete drar ut alldeles för långt i tid, ofta åratal, innan man slutligen kommer till en slutsats. Slutsatsen ger för det mesta inga klara besked utan går ofta ut på att ”mångfald av åsikter berikar” och att de i gruppen inte kommit fram till några raka svar. Tyvärr så verkar denna process ta lång tid men man kan i alla fall se att utvecklingen går framåt mot en större öppenhet. Kyrkans hållning är inte längre lika negativt inställd till homosexuella förhållanden och det finns nu t.o.m. präster inom Svenska kyrkan som lever öppet i partnerskap. Även K G Hammar har del i den öppnare attityden. Han är stark nog att våga stå för sina åsikter trots att han vet att han riskerar att få mycket kritik från andra personer inom kyrkan.</p>

Denna uppsats består av en studie av en dialog mellan vetenskap och religion hos den amerikanska filantropiska John Templetonstiftelsen. Syftet har varit att utreda värdet av denna dialog och att få en uppfattning om värdet av dialoger mellan vetenskap och religion i allmänhet i fråga om aktualitet och fruktbarhet för deltagarna, publiken och den allmänna debatten. Den studerade dialogen visade brister i definition och riktlinjer, val av deltagare och diskussionsämne. Argumentationen utgick ifrån deltagarnas personliga tro eller icke-tro och inte utifrån deras kompetensområden inom vetenskap eller religion. Dialogens olika bidrag visade inte på någon större grad av nytänkande, med undantag för två korta essäer som diskuterade nya Gudsdefinitioner. Dessa resonemang fördes dock inte vidare till de debatter som också ingick i dialogen. Trots många brister, där många borde ha kunnat undvikas, visade den studerade dialogen på en vilja till möte mellan oliktänkande och på ett intresse från allmänheten. Med tydliga definitioner och riktlinjer och ett mer aktuellt ämnesval borde därför dialoger mellan vetenskap och religion ha en framtid. / This essay is a study of a dialogue between science and religion at the John Templeton foundation. The aim has been to investigate the value of this specific dialogue and also to get an understanding of the value of dialogues between science and religion in general regarding actuality and fruitfulness for the participants, the audience and the public debate. The study of the Templeton dialogue revealed shortcomings regarding definitions and guidelines, choice of participants and of topic. Furthermore, the argumentation was based on the individual participants belief or non-belief rather than their professional competence areas. The different contributions to the dialogue did not show any higher degree of fresh ideas, apart from two short essays describing new definitions of God. These thoughts were, however, not brought to the debates that were also a part of the dialogue. Despite the shortcomings, where many should have been possible to avoid, the studied dialogue showed willingness from people of different perspectives to meet and the dialogue also gained an interest from the general public. The conclusion of this study is that with clear definitions and guidelines and a well-considered choice of topic, the dialogue between science and religion should have a future.

Ett av mina syften med denna uppsats var att titta på var dagens fördomar mot homosexuella kommer ifrån och om kyrkan fanns med någonstans i bakgrunden. Och se, det var den. Många av dagens fördomar mot homosexualitet härstammar från kyrkans straffinförande mot detta på 500-talet. Vid denna tid dog många människor i pest och krig och för att hindra mänskligheten från att dö ut så blev det endast tillåtet med sex mellan man och kvinna, inom äktenskapet, eftersom detta kunde leda till ökat antal födslar. Dagens församlingar förhåller sig olika till homosexualitet: alltifrån totalt avståndstagande till accepterande, det vanligaste är nog ett accepterande av personen men endast om han/hon inte alltför öppet visar sin läggning. Det har tagit tusentals år att etablera dessa fördomar så de går inte att riva ner över en natt. Mitt andra syfte var att titta på hur kyrkan förhåller sig till homosexuella personer och förhållanden och om kyrkans förhållningssätt mildrats. De homosexuella som vågar visa sig öppet strävar efter att kunna leva sina liv i en normal vardag, precis som heterosexuella kan. Helt enkelt att leva tillsammans, med allt den grå vardagen medför, utan att hela tiden ifrågasättas i alla möjliga och omöjliga situationer. Det verkar som om kyrkan börjar inse detta. Tidigare har kyrkan medverkat till förtrycket av homosexuella personer. Nu verkar det som om kyrkan börjat ta intryck av hur dagens samhälle ser ut genom att ha ett lite öppnare förhållningssätt till homosexuella personer och förhållanden. Det verkar i stort sett handla om en tolkningsfråga: Kan de aktuella bibeltexterna verkligen sägas handla om det som i nutid kallas genuin homosexualitet? Det verkar dock ta tid innan man lyckas komma fram till en gemensam kyrklig åsikt. Den ena arbetsgruppen efter den andra tillsätts för att diskutera frågan om kyrkan och homosexualitet men deras arbete drar ut alldeles för långt i tid, ofta åratal, innan man slutligen kommer till en slutsats. Slutsatsen ger för det mesta inga klara besked utan går ofta ut på att ”mångfald av åsikter berikar” och att de i gruppen inte kommit fram till några raka svar. Tyvärr så verkar denna process ta lång tid men man kan i alla fall se att utvecklingen går framåt mot en större öppenhet. Kyrkans hållning är inte längre lika negativt inställd till homosexuella förhållanden och det finns nu t.o.m. präster inom Svenska kyrkan som lever öppet i partnerskap. Även K G Hammar har del i den öppnare attityden. Han är stark nog att våga stå för sina åsikter trots att han vet att han riskerar att få mycket kritik från andra personer inom kyrkan.

This essay aims to explore the philosophical meaning of the expression ”present and real” in Clara – or, On Nature’s Connection to the Spirit World by F. W. J. Schelling. Clara is unique among the works of Schelling since it is written as a discussion embedded in a symbolic and fictional context. One of the reasons for this is its aim to ground all scientific knowledge in that which is “present and real”. After having presented an overview of the life and philosophy of Schelling, as well as his relevance in contemporary philosophy, this essay is constituted by a thorough textual analysis of Clara. The analysis reveals how the text through descriptions of emotions, environments and a symbolic story highlights a certain “qualitative aspect” of the present and real.  As what is simultaneously ”the ideal in the real” and “the real in the ideal” this aspect escapes rational quantifying reason, revealing a foundational indivisible unity of life. An awareness of this intuitively known aspect of life can give rise to an immediate knowing, and felt as inspiration it can trigger the mind into the process of making what is immediately known into scientific “realized” knowledge. This way, an awareness of the pre-rational can lead to a permanent clairvoyance – a cognition in which that, which initially appears as irrational, can be made comprehensible. Interestingly, “the ideal in the real” coincides with the concept of “qualia”, the potential existence of which is lively debated within the field of consciousness studies today. Not much has been written about Clara so far, possibly partly because it concerns “the Spirit World” in its substantial sense. However, this essay hopes to show that Clara is phenomenologically, ontologically and epistemologically relevant and that it has a philosophical value of its own. / Denna uppsats syftar till att analysera den filosofiska innebörden av uttrycket ”närvarande och verkligt” i F. W. J Schellings verk Clara – or, On Nature’s Connection to the Spirit World. Detta verk är unikt bland Schellings övriga verk då det är utformat som en diskussion satt i en symbolisk och fiktiv kontext, bland annat i syfte att förankra all vetenskaplig kunskap i det närvarande och verkliga. Efter en presentation av Schellings liv, filosofi och dagsaktualitet utgörs uppsatsen av en ingående textanalys som visar hur Schelling med hjälp av känslo- miljö- och händelseskildringar i Clara framhäver en särskild ”kvalitativ aspekt” av det närvarande och verkliga. Denna undflyr det rationella kvantifierande förnuftet och uppenbarar livets grundläggande odelbara enhet. Såsom det ideala i det reala sammanfaller denna aspekt med begreppet ”kvalia” vars existens livligt debatteras inom medvetandefilosofin idag. Clara visar dock att det ideala i det reala även är detsamma som det reala i det ideala och att en medvetandegörning om denna kvalitativt, omedelbart och intuitivt kända aspekt av livet kan ge upphov till ett omedelbart vetande och inspiration som kan realiseras vetenskapligt. I samverkan med förnuftet kan denna förrationella medvetenhet leda till en beständig klarsynthet inom vilket allt, även det som först förefaller irrationellt, kan göras begripligt.  Inte mycket har tidigare skrivits om Clara, möjligen delvis beroende på att den berör andevärlden i konkret bemärkelse, vilket kan verka vetenskapligt avskräckande. Denna uppsats hoppas dock visa på verkets fenomenologiska relevans och dess filosofiska egenvärde. [1]För mer info om kvaliadebatten se exempelvis: Edmond Wright (editor). The case for qualia. (Cambridge: MIT press, 2008)

Este trabalho tem como objetivo analisar como são feitas as idas e voltas aos cotidianos das três donas-de-casa que são as protagonistas dos contos Devaneio e Embriaguez duma rapariga, Amor e A fuga, de Clarice Lispector e, sobretudo analisar o eventual valor simbólico que a presença dos fatores naturais e da lua exercem sobre estes contos. Com apoio nos trabalhos de Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) e Yudith Rosenbaum (2002) e dos conceitos-teóricos de gênero apresentados por Chatarina Edfeldt e Anabela Galhardo Couto (2008) em Mulheres que escrevem Mulheres que lêem procuram-se respostas à questões de como, por que e através de que as protagonistas fazem suas escapadas de seus cotidianos e como podem ser extraídos valores simbólicos denunciadores das causas das angústias das personagens. Dentre as conclusões estão, que as protagonistas sentem um incômodo em suas vidas e são por isto, chamadas para fazerem suas “idas” pelo que a lua e a natureza simbolizam: um chamado para uma outra vida, livre de suas situações aprisionantes. Conclui-se também que após as suas idas as personagens voltam ao seu cotidiano normal por causa dos valores patriarcais internalizados, dentre os quais estão incluídas a culpa, amor à família e a impossibilidade destas mulheres de cuidarem autonomamente de sí mesmas. No entanto, percebem-se que após os questionamentos feitos em suas idas elas voltam conscientizadas, despertadas para uma nova maneira de olharem para si mesmas, suas situações e o papel de gênero que elas fazem. / This work has the purpose to analyze how the departures and arrivals to the daily life are made by the three housewives who composes the main characters in the short-stories Devaneio e Embriaguez duma rapariga, Amor and A fuga, by Clarice Lispector and, above all analyze the eventual symbolic value that the presence of the natures elements and the moon exerts over these short-stories. With the support of Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) and Yudith Rosenbaums (2002) works and of the theoretic concepts of gender presented by Chatarina Edfeldt and Anabela Galhardo Couto (2008) in Mulheres que escrevem Mulheres que lêem, answers are sought to the questions of how, why and through what, the main characters make escapes from their everyday lives and, how it is possible to extract symbolic values that denunciates the causes of the main characters anxieties. Within the conclusions are that the main characters feel a discomfort with their lives and are because of that, called to make their “departures” through what the moon and the nature symbolizes: a calling to another life, free from their imprisoning situations. Another conclusion is that they come back because of the internalized patriarchal values, among which are included the guilt, the love to the family and the impossibility of these women to take care of themselves. However, it is noticeable that after the questionings made in their departures and arrivals they return with awareness, awakened to a new way to look at themselves, their situations and the gender roles that they play. / Detta arbete har som syfte att analysera hur turerna och returerna till vardagen görs av de tre hemmafruar som utgör huvudpersonerna i berättelserna Devaneio e Embriaguez duma rapariga, Amor och A fuga, av Clarice Lispector och, framförallt analysera det eventuella symboliska värdet som närvaron av naturens faktorer och månen utövar över dessa berättelser. Med stöd av Ana Carolina de Araújo Abiahy (2006a, 2006b, 2008), Berta Waldman (1993) och Yudith Rosenbaums (2002) arbeten samt av genus-teoretiska begrepp som pressenteras av Chatarina Edfeldt och Anabela Galhardo Couto (2008) i Mulheres que escrevem Mulheres que lêem, sökes svar till frågeställningarna hur, varför och genom vad, huvudpersonerna flyr från sina vardagsliv och, hur det är möjligt att utvinna symboliska värden som anger anledningarna till huvudpersonernas ångest. Bland slutsatserna finnes att huvudpersonerna känner ett obehag med sina liv och blir därför, kallade till att göra sina ”turer” genom det som månen och naturen symboliserar: en kallelse till ett annat liv, fritt från sina fängslande situationer. Ytterligare en slutsatts är att de färdas tillbaka på grund av de internaliserade patriarkaliska värderingar, som inkluderar skulden, kärleken till familjen samt omöjligheten för dessa kvinnor att klara sig själva. Emellertid, märks det att efter de diskussioner som de gjort i sina turer kommer de tillbaka medvetandegjorda, uppväckta till ett nytt sätt att se på sig själva, sina situationer och de genusroller som de spelar.

In the early-15th-century book Il libro dell’arte by Cennino Cennini, the author uses the word diadema about a dozen times. The most recent Swedish edition from 2011 interprets this not as an object but as a halo, a divine light. The earlier edition from 1947/2000 keeps the closest meaning, a diadem, and by that the physical item. Both a material diadem and an immaterial halo would be represented in gold in the paintings described, consequently the symbolism of this material is closely linked to the interpretation of the motives Cennini could be describing.        The time around 1400, in Florence, is an important period of transition, where a fashion that differs for men and women has just been born, the boundaries of the sumptuary laws concerning headdress and jewellery are constantly challenged by women, and the rise of a more secular world where an individual dignity developed may instead be an argument that the word diadema is an essential sign of a more materialistic lifestyle emerging. Several factors come together arguing that the golden headdress of the early renaissance played just as important a role in paintings as the divine light and therefore showing that not every item gilded is a symbol of divinity, it can also be earthly belongings such as insignia, jewellery and dress decoration.

No description available.