Denna uppsats behandlar varför, hur och på vilket sätt fem personer - två kvinnor och tre män födda på 1980-talet - har sett på komediserien Friends; Vänner i svensk översättning. Materialet till uppsatsen utgörs av en transkriberad fokusgruppsintervju med de fem respondenterna, av vilken jag har gjort en tematisk analys. I uppsatsen söker jag även svar på vad serien har betytt för respondenterna, hur själva tittandet på serien har gått till samt huruvida detta kan ses som en medieritual såsom en sådan definieras av Nick Couldry i boken Media rituals – A critical approach (2003). Uppsatsen tar avstamp i begreppet mediatization; medialisering i min svenska översättning, som av Johan Fornäs definieras som den process där media fyller mer och mer av vardagslivet, kulturen (1995: 1). En följd av medialiseringen är att kulturella texter blir allt viktigare för människors identitetskonstruktion, hur vi relaterar till varandra och vår kunskap om världen omkring oss (ibid. 216). I kraft av att ha varit en ikon av sin tid (Sandell, Jillian: 1998) kan Vänner ses som en sådan betydelsebärande kulturell text och en del av medialiseringen. Den teoretiska ramen består förutom i Fornäs och Couldry också i cultural studies, och då främst Ien Angs studie Watching Dallas (1985). Även Donald Hortons och R. Richard Wohls teorier om så kallade parasociala relationer mellan tv-tittare och tv-karaktärer (1956) visade sig vara relevanta i sammanhanget. Resultaten av intervjun med respondenterna visade på en rad anledningar till att de tittat på Vänner samt hur de sett på serien. Sammanfattningsvis kan sägas att de fann njutning i hur serien erbjöd möjlighet till avkoppling samt på en och samma gång identifikation, parasociala relationer och en verklighetsflykt. Respondenterna uppfattade också serien som en idealiserad värld där större frågor som politik och religion var frånvarande i hög grad. Jag drog också slutsatsen att deras tittande på serien kan ses som olika typer av medieritualer, då serien fyllde funktionerna av en gemensam referenspunkt, en nostalgitripp, ett medieevenemang och en möjlighet att göra en så kallad pilgrimsfärd till en medierelaterad plats.

Detta projektarbete tog avstamp i Rebecca c. Hains arbete om Girl Power-hjältinnor och undersökte den normativa bilden av den kontemporära tecknade Girl Power-hjältinnan. Detta för att ta reda på vilka fysiska drag och attribut som sällan sätts i fokus inom genren. Dessa drag och attribut användes sedan för att skapa tre huvudkaraktärer till en serie som publicerades på en blogg. Syftet med att undersöka normativa bilder av kvinnliga karaktärer i barnmedier stärktes i teorierna ”Social Practice Theory” och ”kultivationsteorin” som båda förklarar hur barn lär sig av och blir påverkade av mediernas värderingar. Arbetet argumenterade för att negativa representationer av kvinnliga karaktärer i medier har en negativ inverkan på barns genusuppfattningar men att positiva och mer varierade representationer av kvinnliga karaktärer kan verka för en motsatt effekt. Projektet kombinerade hermeneutisk analys med kvantitativ innehållsanalys. Resultaten skilde sig en del från det Hains hade kommit fram till inom genren. Jämfört med sina föregångare är den moderna Girl Power-hjältinnan mer praktiskt klädd och mindre sexualiserad. Dock var majoriteten av karaktärerna fortfarande vita/västerländska, smala och långa. De flesta hade blont eller rött långt hår och hade en feminin klädstil. De ovanligaste kroppstyperna var” kort och smal”, ”kort och kraftig” och ”lång och kraftig”. I minoriteten fanns även Powerpuffpinglorna som hade ”småbarnskroppar”, de var de enda karaktärerna som inte var i samma ålder eller äldre än målgruppen. Att kraftigare karaktärer befann sig i minoritet kopplades till idén om att hjältinnan balanserar mellan det manliga och det kvinnliga. Hon får inte bli för manlig då hon kan tänkas bli oattraktiv för den heterosexuella manliga tittaren och där med riskabel i ett ekonomiskt perspektiv. Vidare konstaterades att även kvinnor upprätthåller normerna för vad som anses attraktivt eftersom även de skapar dessa verk och karaktärer. I etniska minoriteter fanns karaktärer av asiatisk och afroamerikansk härkomst men även karaktärer vars etnicitet inte gick att tyda eller som hade föräldrar av två olika etniciteter. Dessa karaktärer riskerade hamna lägre ned i seriernas sociala hierarkier eller bli stereotypiserade. Studien visade även att representationerna av de vita karaktärerna höll sig inom strikta utseendemässiga ramar. Resultaten av analysen av hjältinnornas frisyrer visade att det fanns lika många karaktärer som hade de traditionellare ”flickaktiga” höga tofsarna och som hade den mer moderna, kaxiga ”sidecuten”. Sidecuten tolkades som en utveckling hos Girl Power-hjältinnan från den ”söta flickan” till en mer feministisk modern hjältinna men resultaten täckte även upp för en annan brist. Det fanns inga karaktärer som bröt mot den egentliga könsnormen med en traditionellt maskulint associerad frisyr. I den klädmässiga minoriteten fanns ett par karaktärer som hade mindre feminina klädstilar, en karaktär som hade en mer ”egen stil” och en karaktär med en alternativ, ”punkig” stil. Sammanfattningsvis har Girl Power-hjältinnan utvecklats men genren prioriterar fortfarande de vita/västerländska karaktärernas narrativ.

Syftet med denna studie var att undersöka vad publiken känner när de ser på tv-serier och vad som motiverar publiken till att följa dem. Tillgången till tv-serier har ökat under de senaste åren på grund av internets utveckling och i takt med detta har också konsumtionen ökat. För att undersöka vad publiken har för känslor för de tv-serier de följer har kvalitativa intervjuer utförts med fem informanter som flitigt ser på tv-serier. Materialet har analyserats utifrån teorier om reception av film- och tv-tittande. Resultatet visade på att tv-serier får publiken att känna en samhörighet, eller en vänskap, till karaktärerna i sina tv-serier, det får dem att reflektera över sin tillvaro, fly verkligheten och samtidigt får tv-serier publiken att må bra. Dessa resultat kan vara motiv till varför publiken fortsätter att se på tv-serier, avsnitt efter avsnitt.

Denna genusvetenskapliga uppsats syftar till att undersöka hur kvinnor som har barn representeras i populärkulturella dramaserier. Genom ett postfeministiskt perspektiv analyseras serierna i en kvalitativ tolkningsanalys. Resultatet redovisas sedan med inspiration från Erving Goffmans teori om vardagsdramatik, utifrån vilka inramningar kvinnorna befinner sig i och hur de framträder. Karaktärernas äktenskap, moderskap samt åldrande är av stor betydelse i analysen av kvinnlig representation. Slutligen presenteras vilka olika kategorier från Rosalind Gills teori om postfeministisk medvetenhet som kan utläsas i serierna. Resultatet visar att representationen av kvinnorna i serierna är övergripande likt den rådande idealbilden av kvinnan och att femininiteten kan anses vara en till stor del kroppslig egenskap. Resultatet visar också att representation av moderskap framställs kräva olika mycket engagemang och omtanke beroende på om kvinnorna är hemmafruar eller karriärkvinnor.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur self-made men används i nutidaamerikanska TV-serier. Två far/son-konstellationer ur serierna Succession ochOzark analyseras med hjälp av mansforskning för att komma fram till hurrelationerna ser ut, vilket förhållande karaktärerna har till sin egen maskulinitetoch hur serierna adresserar ämnet nyliberalism. Uppsatsen landar i att fäderna harsvårt att släppa sin hårda mask medan sönerna i viss mån vågar visa sig sårbara.Sönerna modellerar sig efter fäderna samtidigt som de försöker bryta sig loss ochbli självständiga. Mäns svårigheter att visa sig sårbara tas upp och problematiserasi båda serierna medan den nyliberala ekonomin snarare ses som en obekvämnaturlag att anpassa sig till vare sig man vill eller inte.

Den här uppsatsen berör klipparens avgörande roll för komediserier och tar avstamp i frågan varför man klipper som man gör i komediserier. Syftet är att undersöka hur humor kan formas med hjälp av klippning. Uppsatsen studerar därför klipprytm, alltså tajming och tempo, i situationskomedin Scrubs utifrån ett urval humortekniker, för att på så sätt bidra med kunskap om vad olika former av rytm bidrar med vid skämt. Komediklippning berörs också på en övergripande nivå, varför klipprytm inte endast berörs i samband med enstaka skämt. Texten handlar därmed också om hur variation i klippning och berättande är avgörande i kombination med många humortekniker. Inte minst lägger humorns kommunikativa riktning och vilken situation humorn uppstår från grunden för hur rytm formas runt ett skämt.

När visuell media, såsom film, TV, reklam och liknande produceras så är det många olika konstformer som måste samarbeta för att uppnå det gemensamma resultatet. Det är bland annat författare, konstnärer, designers, dekoratörer, skräddare, fotografer, klippare och ljudläggare. En del i processen för att berätta historien är också att musik ska komponeras. Därför är syftet med detta arbete att utifrån ett subjektivt perspektiv beskriva och diskutera kompositörens uppgift i samband med en större tv-produktion. Kompositörens uppgift är att hjälpa historien att ta reda på rätt känslor och förstärka dem. Om man tittar på en filmsekvens kan musiken vara den avgörande faktorn om betraktaren skrattar eller gråter - beroende på hur man väljer att musiklägga den. Tillsammans med regissör och producent är det viktigt att gå genom serien scen för scen så att alla jobbar med att förvalta samma känslor. Det konstnärliga materialet i detta arbete är originalmusiken till SVT:s Julkalender 2017 Jakten på tidskristallen som jag komponerade och i texten beskrivs arbetsprocessen från första idé till att arbetet var avslutat och utvärderat.

Syftet med denna studie är att undersöka hur våld och övergrepp iTV-serierna Game of Thrones och Outlander skildras samt ta reda på hur enåskådare upplever detta våld. Med fokus på fyra våldsexplicita scener ur TVserierna har en kvalitativ undersökningsmetod genomförts, där mediestudenterpå högskolan Dalarna har intervjuats om deras upplevelser, känslor ochreflektioner i samband med våldsgestaltningen. I resultatet framgår det attsamtliga respondenter känslomässigt reagerade på våldet som gestaltades. Detvisar också på hur TV-serierna har valt att gestalta våld och övergrepp på tvåskilda sätt, där Outlander i jämförelse med Game of Thrones visar en merexplicit representation av våldet. Slutsatsen är att samtliga respondenter ficknågon typ av negativa känslor och reaktioner utav scenerna, där majoritetenkände obehag, avsky eller blev upprörda av materialet. Det framkommer även islutsatsen att de utvalda scenerna fick respondenterna att kognitivt engagera sig,där etiska ställningstaganden, värderingar och självreflektioner uppstod isamband med våldsgestaltningen. Det verifieras även att respondenternaindirekt har blivit påverkade av genusstrukturer och karaktärernas gestaltning avgenus.

I uppsatsen undersöks vad tv-serier, och framförallt Skam har för didaktisk potential och om eleverna lär sig något av att arbeta med Skam utifrån kursplanen i svenska. Lärare bör ha kunskap och ett intresse om vilka texter som väcker ett känslomässigt engagemang och som utvecklar eleverna. Denna studie visar att tv-serier som exempelvis Skam utmanar eleverna och att de lär sig en del från kursplanen i svenska. Både den tidigare forskningen och de i studien genomförda enkätundersökningarna visar att ungdomar dels uppfattar tv-serier som en viktig del av sin identitet, dels något de ofta tittar på. För lärare är det en fördel att ha kunskap om elevers textvärldar för att knyta an till deras erfarenheter och förkunskaper. Vi lärare måste se vad eleverna har för erfarenheter hemifrån så att vi kan göra de berörda av undervisningen, på så sätt kan vi integrera dem i undervisningen. Den här studien visar att elever allt som oftast tittar på ungdomsserier som de kan relatera till. Där de helt enkelt känner igen sig. Det är denna typ av texter som lärare bör integrera i undervisningen. Skam är också en text som fungerar utmärkt som didaktiskt verktyg då det är en rik text, en text som erbjuder ett brett perspektiv av ämnen att ta sig an. Den tar upp ämnen som många ungdomar kan relatera till, ämnen som går att koppla till kursplanen i svenska.

Detta examensarbete handlar om lärarskildringar, hur de ser ut, hur de kan förstås och vilken betydelse de kan tänkas ha. Syftet är att visa och analysera de bilder av lärare som gestaltas i ett urval av svenska tv-serier för barn och unga. Undersökningens frågeställningar är följande: Vad är det för bilder av lärare och skola som skildras i svenska tv-serier för barn och unga? Vilka utmärkande egenskaper och karaktärsdrag har de lärare som gestaltas? Vad finns det för likheter och skillnader mellan lärarna? Hur påverkas skildringarna av den tid som återspeglas? För att besvara dessa frågor har scener i skolmiljö studerats genom observation. Den teoretiska grunden vilar på en socialkonstruktivistisk teori och därtill begrepp som narrativ, diskurs, identitet och genus. Slutsatsen är att den samlade bilden av lärarna i svenska tv-serier för barn och unga är relativt mångfacetterad, men att bilder av läraren som kvinna, centrumperson och ensam återkommer. Undersökningen visar dessutom att de största skillnaderna mellan de lärarna som studerats kan kopplas till den tidsepok som skildras. Ur denna tidsaspekt observeras en övergång från en idyllbild under 1960-1980-talet till en nidbild under 1980-1990-talet och slutligen en mer komplex bild av läraren i nutid.