Communication is vital for humans, and a delay in a child’s communication is not only negative for the individual, but for everyone surrounding them. In Swedish healthcare, communication delays are not always identified during the first important years of a child’s life and that needs to change. Research has shown that early intervention has a greater effect on improving children’s communication. The aim of this study is to investigate the effect of the ComeAlong Toddler parental course on children’s initiation and response to joint attention, compared to a follow up telephone consultation with a speech and language pathologist. In total, the parents of 38 children with communication delays were enrolled in the study and randomised into two groups. The children were all under 2,5 years old. Data has been collected pre- and post-intervention through an assessment carried out by a speech and language pathologist. These assessments were video recorded and coded for joint attention initiated by the child or adult and measured in seconds as well as the number of times the dyad was in joint attention. The result shows statistical significance in adult initiated joint attention when comparing the two groups. The median shows an increase in joint attention in both groups, with a larger increase in the ComeAlong Toddler group. / Att kunna kommunicera med sin omgivning är ett grundläggande behov hos människan. En störning i kommunikationsutvecklingen är inte bara negativt för individen utan också för alla i personens omgivning. Svårigheter i kommunikation uppmärksammas inte alltid under småbarnsåren. Detta är något som bör förändras, då tidigare forskning har visat att intervention i ett tidigt skede har en bättre effekt på kommunikationsutvecklingen. Syftet med denna uppsats är att jämföra KOMiTID-föräldrautbildning med ett uppföljande rådgivningssamtal via telefon gällande gemensam uppmärksamhet mellan barn och vuxen. I studien ingår 38 barn med kommunikationssvårigheter som randomiserats till två grupper. Samtliga barn var yngre än 2,5 år då studien inleddes. Barnens kommunikation bedömdes av logoped vid två tillfällen, före och efter intervention, med cirka sex månaders mellanrum. Dessa bedömningar har filmats och kodats gällande barn- och vuxeninitierad gemensam uppmärksamhet, mätt i sekunder och antal tillfällen. Resultatet visar en statistisk signifikant skillnad mellan grupperna vid andra bedömningstillfället gällande vuxeninitierad gemensam uppmärksamhet. Medianvärdena visar en ökning i gemensam uppmärksamhet hos båda grupperna. Ökningen är störst hos barnen vars vårdnadshavare deltagit i interventionen KOMiTID.

This research aims to shed light on language policies and early bilingual education in Sweden. It highlights the main language policies developed by Sweden while framing them within a European perspective, thus comparing the “national” language policies to the “international” language policies, stressing differences and similarities. More specifically, it analyzes the language policies and guidelines related to bilingual education created by the Council of Europe and afterwards applies the same procedure to the Swedish ones. Furthermore, this study investigates the language practices of children and teachers in two bilingual/multilingual settings. In order to do this, the research was framed as a sociolinguistic ethnography and was carried out using observations, interviews and audio-recordings in order to achieve triangulation wherever possible. Interview and observational data were analyzed thematically while interactional data was analyzed to establish the purposes for which different languages were used by participants. In conclusion, this study might give an idea of how appropriate the Swedish language policies are while stressing the need to revise and implement those policies that might affect the success of early bilingual/multilingual preschool education in Sweden. / Denna studie ämnar belysa språkpolitik och tidig tvåspråkig utbildning i Sverige. Ett av målen är att titta närmare på rådande språkpolitik i Sverige ur ett Europeiskt perspektiv, genom at jämföra ”nationell” och ”internationell” språkpolitik och belysa likheter och skillnader. Detta innebär, mer specifikt, att analysera språkpolitik och riktlinjer för tvåspråkig utbildning som är utarbetad av Europarådet och sedan ställa dem mot de riktlinjer som är utarbetade i Sverige. Dessutom är målet att undersöka olika lingvistiska praktiker hos elever och lärare i en tvåspråkig kontext. Studien har utförts med sociolingvistisk, etnografisk metod och metodologisk triangulering som inkluderat olika tillvägagångssätt såsom observationer, intervjuer och inspelade ljudupptagningar. Insamlad data har undersökts med syfte att klassificera olika språkliga beteenden för att söka förstå de olika strategier och vanor som utgör själva kärnan i interaktionen mellan tvåspråkiga elever och lärare. Slutligen är syftet med studien att ge en inblick i hur lämplig svensk språkpolitik är i fråga om tvåspråkig utbildning och samtidigt belysa vad som kan behövas reviderasoch införas för att påverka framtida tvåspråkig/flerspråkig utbildning i Sverige.

The purpose of this research paper has been to understand the medieval and renaissance tablature of Robert ap Huw through a comparison between Paul Dooley’s and William Taylor’s recordings of the piece Kaniad y Gwyn Bibydd from the manuscript.  My text contains a short history of Robert ap Huw’s manuscript and a description of the medieval Welsh culture, in which the music was born. It is then followed by a musical analysis of the chosen piece. My work has led me to delve deep into different versions of how the tablature could be interpreted and made me understand how vast and complex this subject is. / <p>Inspelning och mixning av stycket Kaniad y Gwyn Bibydd (arr. Peter Greenhill) av Fabian Rosenberg.</p>

Bakgrund: Patellofemoral smärta (PFS) är vanligt förekommande hos idrottsaktiva barn och ungdomar vilket kan leda till långvariga besvär och till att barn slutar vara fysiskt aktiv. Individuell fysioterapeutisk behandling används ofta inom primärvården för att tackla detta problem. Syftet med denna studie var att undersöka vad individuell fysioterapeutisk behandling innebär och granska evidensen för detta samt relatera prevalensen av PFS relaterat till tidig sportspecialisering.   Metod: Systematisk litteraturstudie. Sökning gjordes i databaserna PubMed och PEDro. Evidensgradering bedömdes med PEDro, SBUs GRADE och modifierade GRADE. Åtta studier inkluderades i litteraturstudien. En studie undersökte prevalensen av PFS relaterat till tidig specialisering. Sex studier undersökte en multimodal behandling med biopsykosociala faktorer för förbättrad knäsmärta samt självupplevd funktion hos barn och unga både kort- och långsiktigt. En studie undersökte effekten av knä- och höft-träning med gummiband.    Resultat: En studie kom fram till att tidig specialisering ökar risken för PFS 1.5 gånger. Sex studier visade på goda effekter av multimodal behandling med biopsykosociala faktorer för knäsmärta samt självupplevd funktion hos barn och unga både kort- och långsiktigt, dock bedömdes den gemensamma evidensen som otillräcklig enligt GRADE. En studie med hög evidens visade att knä- och höft-träning med gummiband gav minskad knäsmärta samt ökad muskelstyrka.    Konklusion: Tidig specialisering medför en ökad risk för PFS, detta bör kliniker vara uppmärksamma på vid behandling. Behandling för PFS bör inte enbart fokusera på styrketräning för knä- och höft-muskulatur utan även involvera en patientutbildning kring biomekanik av strukturer runt knät och smärthantering samt modifiera de aktiviteter som medför smärta. / Background: Patellofemoral pain (PFP) is common in children and adolescents that are physically active, if untreated it may lead to persistent inconvenience and an abrupt end to adolescents involvement in sports. Individual physiotherapeutic treatment is commonly used in primary care to assess this problem. The purpose of this study was to investigate the concept individual physiotherapeutic treatment in PFP while assessing their evidence and to investigate the prevalence of PFP related to early sport specialisation.   Method: Systematic review. The search was conducted in databases PubMed and PEDro. Eight studier were included in the study. These studies were assessed to evidence quality according to PEDro-scale, SBUs regular- and modified GRADE. One study investigated the prevalence of PFS related to early sports specialization (ESS). Six studies investigated a multimodal treatment involving biopsychological factors. One study investigated the effect of knee- and hip-training with Theraband.    Results: Early sport specialization increased the risk for PFP 1.5 times. Six studies showed promising results on factors as knee pain and self-assessed function within the population using a multimodal treatment, the combined evidence was estimated as insufficient. One study with high evidence concluded that knee- and hip-training with Theraband decreased knee pain and increased muscle strength.    Conclusion: ESS is associated with an increased risk of developing PFP, this could be a factor that clinicians should be aware of when treating PFP. An intervention treating PFP should include musclestrenghtening and involve psycosocial factors, one method could be through patient education.

Introduktion: Stroke drabbar över 30000 människor per år i Sverige. Vanliga symptom efter en stroke involverar motoriska problem, spasticitet och mer eller mindre uttalad halvsidesförlamning. Konsensus för rehabilitering är att så tidigt som möjligt utföra rehabilitering med tidig mobilisering och påbörja rörelse- och gångträning. Detta utförs enligt beprövad erfarenhet enligt ett systematiskt konsensusförfarande men det vetenskapliga underlaget bedöms som otillräckligt. Detta skapar frågan hur tidig kan rehabiliteringen påbörjas efter stroke och vilka effekter det medför. Syfte: Syftet med denna studie var att sammanställa konsekvenserna av ökad intensitet och tidigt initierad strokerehabilitering jämfört med ordinär behandling. Metod: Sökning utfördes i databaserna SportDiscuss, PubMed och CINAHL vilket gav sammanlagt 7 relevanta artiklar som inkluderades i studien. Resultat: Riskfaktorer i form av maladaptiva förändringar och ökad dödlighet kunde härledas till en tidigare och intensivare rehabilitering. Detta kunde kopplas mot en neurologisk teorier om hjärnans plasticitet. Konklusion: Denna litteraturstudie har visat på att det finns en indikation på att en tidig intensiv mobilisering och rehabilitering efter stroke kan innebära risker för patientens hälsa. En viloperiod efter stroke försämrar ej möjligheten till att återfå lika god fysisk förmåga som vid tidig rehabilitering. Mer forskning behövs för att hitta en optimal balans mellan vila och fysioterapeutiska behandlingsmetoder för att uppnå en bättre rehabilitering för strokedrabbade patienter.

In the course of this thesis, decisive problematizations, in the Foucauldian sense, around Viktor Šklovskij’s early Russian Formalism shall be the object of re-problematizations. More precisely, a careful look will be taken at re-problematizations around theoretical aspects regarding Šklovskij’s paradigmatic reductionist model, primarily as it is introduced in his article Art as device (1917), described most notably by Aage Hansen-Löve and Wolf Schmid in Der Russische Formalismus (1978) and Slavische Erzähltheorie (2010), Elemente der Narratologie (2014) as well as Grundthemen der Literaturwissenschaft: Erzählen (2018) respectively. The thesis will distinguish four main problematizations divided into two parts, taking the Marxist-Leninist debate on Formalism stirred by People’s Commissar Trotsky and the Nietzschean Dionysian-Apollonian dichotomy characteristic of Russian Modernism as its starting points, encompassing the problematizations as a whole. The initial part of the thesis will address re-problematizations around Šklovskij’s formalist polemics with and misinterpretation of Alexandr Potebnja’s Humboldtian theories, as they appear chiefly in the monograph Thought and Language (1862), in order to illustrate how Šklovskij’s frames a continuum with Potebnja descending from the teachings of Wilhelm von Humboldt. The re-problematizations shall be underpinned by Victor Erlich in Russian Formalism. History – Doctrine (1980), Jacqueline Fontaine in La « innere Form » : de Potebnja aux formalistes (2006) and Serge Tchougounnikov in The formal method in Germany and Russia: the beginnings of European psycholinguistics (2018). The second part of the thesis will foreground the (French) (post)structuralist discourse which, according to this thesis, shapes the formation of problematizations around Šklovskij’s immanent reductionism against the backdrop of Boris Tomaševskij’s interpretation of Formalism in Teorija literatury. Poetika (1925) and also the ideological exchange of the 1920s, assuming this backdrop as part of a definitive understanding and materialist critique of Šklovskij’s reductionist terminology, the homogeneity of its outcome, and what Wolf Schmid calls its anti-substantialism particularly in regards to the binary concept fabula and sjužet. The re-problematizations evolve around what is taken as a materialist solution to these problematizations, which annulls the Aristotelian significance of sjužet as energeia by replacing it with ergon. The discussion will take its point of departure in Göran Sonesson’s article Semiotics of art, life, and thought: Three scenarios for (post)modernity (2011) and search the basis for Sonesson’s argument in Roland Barthes’ article Ecrivains et écrivants (1960). By highlighting Šklovskij’s early Formalism as a mode of experiencing Art on its own terms, this thesis aims to revive its aesthetic principle and the question whether it can enlighten modern literary science.

Sammanfattning: Introduktion: Tidig upptäckt av cerebral pares (CP) möjliggör tidig behandling, när hjärnans plasticitet är bäst, vilket optimerar barnets utveckling. I Sverige erbjuds alla barn motoriska utvecklingsuppföljningar inom barnhälsovården (BHV). Barn med kända riskfaktorer för CP följs dessutom inom neonatala uppföljningsprogram, där evidensbaserade bedömningsmetoder används vid motorisk bedömning. För en patientsäker vård behöver nedsatt motorik och CP tidigt identifieras, oberoende vart barnen följs. Syfte: Undersöka skillnader mellan barn med CP tillhörande högriskgrupp (HR) eller lågriskgrupp (LR), gällande första kontakt med fysioterapeut och motorisk bedömning, i Region Uppsala. Metod: Kvantitativ journalstudie med deskriptiv, retrospektiv och komparativ design valdes. Barn födda 2010-2016, diagnostiserade med CP 2010-2018 i Region Uppsala inkluderades. Barnen delades in i HR/LR för CP. Mätvariabler: motorisk nivå och kvalitet, funktionsnivå, typ av CP, ålder första kontakt med fysioterapeut samt ålder remittering till habiliteringsverksamheten. Deskriptiv statistik och icke-parametriska statistiska test användes, p-värde ≤0.05. Resultat: Trettiosju barn inkluderades, 22 HR/15 LR för CP. Barnen med högrisk bedömdes av fysioterapeut, erbjöds behandling samt remitterades till habiliteringsverksamheten signifikant tidigare. Barn med sämre funktionsnivå remitterades signifikant tidigare till habiliteringsverksamheten. Slutsats: Barn med CP i Region Uppsala har ojämlik tillgång till fysioterapeutiska bedömningar och behandlingar. Barn med högrisk för CP bedömdes av fysioterapeut och remitterades till habiliteringsverksamheten tidigare.  Barn med sämre funktionsnivå remitterades också tidigare. Evidensbaserade bedömningsmetoder verkar möjliggöra tidig upptäckt av motoriska avvikelser och därigenom möjlighet till tidiga interventioner. Ett sätt att erbjuda patientsäker och jämlik vård för barn med utvecklingsavvikelser, kan vara att använda evidensbaserade bedömningametoder inom verksamheter vars mål är identifiering av utvecklingsavvikelser. / Abstract: Introduction: Early detection of cerebral palsy (CP) allows for early treatment, when brain plasticity is at its best, which optimizes the child's development. In Sweden, all children are offered motor developmental surveillance in child health services. In addition children with known riskfactors of developing CP are enrolled in neonatal follow-up, using evidence-based assessment methods. In order to provide patientsafe and quality of care, early identification of impaired motor function and CP is needed, regardless of where the children are monitored. Aims: Investigate differences between children belonging to high or low riskgroup for CP regarding first contact with physiotherapist and assessed motorskills, in Region Uppsala. Methods: A quantitative journalstudy with descriptive, retrospective and comparative design was selected. Children born 2010-2016 diagnosed with CP 2010-2018 in Region Uppsala were included and divided into children with high or low risk to develop CP. Measures: motor performance, level of disability, type of CP, first visit at physiotherapist, age of reffered to habilitation-services. Descriptive statistics and non-parametric statistical tests were used, p-value ≤0.05. Results: Thirty-seven children were included, 22 with high-risk and 15 with low-risk for CP. Children with high-risk were assessed by physioterapist and referred to habilitation-services significantly earlier. Children with more severe disability were also referred significantly earlier. Conclusion: Children with CP in Region Uppsala have unequal access to timely physiotherapy and habilitation-services. Evidence-based assessment methods enable early detection of motor abnormalities and allows for early treatment. To provide safe and equal care, all professionals performing developmental surveillance should use evidence-based assessment methods.

The purpose of this essay is to investigate how representations of bicycling women in literary works by H.G. Wells, Arthur Conan Doyle, Dorothy Richardson, Grant Allen, George F. Hall, and Alice Meynell express mental and physical freedoms that had previously been denied women due to archaic societal norms. The selected pieces of literature are from the late 19th century and early 20th century, a period during which both the bicycle boom and female emancipation contributed in significant ways to societal change. Through close readings, examples are given of how the New Woman character used the bicycle as a catalyst in the struggle for emancipation and a feminist approach is applied to explore how literary bicycling women characters oppose the stipulated gender norms, challenge the prevailing gender dichotomy and hierarchy, and attain new aspects of freedom. This essay shows that the bicycle grants women characters in the selected texts not only physical aspects of freedom but psychological ones as well. / Uppsatsens mål är att undersöka hur representationer av kvinnliga cyklister i litterära verk författade av H.G. Wells, Arthur Conan Doyle, Dorothy Richardson, Grant Allen, George F. Hall och Alice Meynell uppvisar olika aspekter av psykisk och fysisk frihet vilka tidigare förvägrats kvinnor på grund av konservativa samhällsnormer. De valda litterära verken är skrivna runt sekelskiftet 1900, under en tid då både cykelns popularisering och kvinnans frigörelse bidrog till samhällets omdaning. Genom närläsning ges exempel på hur den moderna kvinnan (the New Woman) som skönlitterär karaktär använde cykeln som en katalysator i kampen för frigörelse, och genom ett feministiskt perspektiv undersöks hur cyklande kvinnor motsatte sig de stipulerade könsnormerna, utmanade könsmaktsordningen, och uppnådde nya typer av frihet. Uppsatsen visar att cykeln ger kvinnliga karaktärer i de valda texterna såväl fysisk som psykisk frihet.

Syftet med studien var att studera unga ishockeykillars syn på sin väg till NIU (Nationell idrottsutbildning) gymnasium. Det som har gjorts är semistrukturerade gruppintervjuer med totalt 12 ishockeyspelare födda 2004 och 2005.  Uppsatsen grundar sig i utvalda teorier kring tidig specialisering och vad som krävs för att ungdomarna ska lyckas. Totalt har 12 killar som tillhör ett NIU i region syd deltagit i intervjuerna för att få en ärlig sida från spelarna vad de tycker om 1) TV- pucken 2) U16 Regional Syd och 3) NIU.  Resultatet visar att spelarna tänker ungefär rätt lika allihop. De vill att U16 Regional Syd ska finnas kvar då de menar att de är ett bra tillfälle att få spela den serien och visa upp sig då det är året innan NIU antagning. Spelarna är också överens om att TV-pucken tar för mycket fokus och är någon unga killar fokuserar för mycket på. / The purpose of the study was to study young ice hockey boys on their way to NIU (National Sports Education) high school. What has been done are semi-structured group interviews with a total of 12 ice hockey players born in 2004 and 2005. The thesis is based on selected theories about early specialization and what is required for young people to succeed. A total of 12 guys who belong to an NIU in region south participated in the interviews to get an honest side from the players what they think of 1) TV-pucken 2) U16 Regional Syd and 3) NIU. The results show that the players think the same thing. They want U16rs to remain as they believe they are a good opportunity to play that series and show up as it is the year before NIU admission. The players also agree that the TV-puck takes too much focus and is something young guys focus too much on.

Sustainable development is today a matter of course in national and municipal strategic management and is based on three dimensions; social sustainability, environmental sustainability and economic sustainability. In recent years, the concept has developed and there is now more focus on all dimensions of sustainability. Where previously the focus was mainly on the development of environmental technology to meet environmental targets, government authorities are now increasingly focusing on social and cultural perspectives. However, social sustainability is difficult to measure in parallel to new measuring methods being in demand as well as a need for national governance and regulation. According to the Swedish Plan- och Bygglagen (PBL), municipalities are obliged to carry out environmental impact assessments where an assessment is made of the impact an urban development project will have. However, there is no legal requirement for corresponding social impact analysis or to analyze sustainability from a more holistic perspective. It is up to each individual municipality to work for sustainable urban and community planning and development using local targets, goals and guidelines.     In traditional urban planning processes it is during the consultation phase that the voice of the citizen is captured, where the focus is on creating input for decisions and enabling transparency and allowing for their influence. Despite this, many citizens are not aware of their influential possibilities, and where the value and result of citizen participation will depend on the availability and competence of resources engaged in the excercise. Critics argue that the voice of the citizen is often captured too late in the process, making it difficult to integrate new insights and manage different opinions. A change to the process is called for to challenge existing power structures and create a more inclusive and fair urban planning, but its feasibility is in question.      Placemaking is a method used in urban planning that claims to promote social sustainability in urban planning. The method focuses, among other things, on improving and maximizing values in public places through early activation of the place, temporary design, iterative citizen participation and collaboration between stakeholders.     The purpose of this study is to investigate whether, through the method of placemaking with early activation, temporary design and iterative citizen participation in the design of new city districts, sustainability can be increased from a holistic perspective while affirming the residents’ right to the city. The study also aims to map key factors that the design process should include when designing new city districts.      The study takes a qualitative approach and is based on the method of triangulation where analysis of objects and questions are studied from more than one perspective. The study is based on case studies consisting of document research, interviews and observations. The research and analysis of documents has been used to summarize Malmö municipality’s standard procedure for urban design processes, researching theory and to gauge the current level of knowledge on the subject of sustainability. These are supplemented with qualitative interviews and observations providing empirical data from the field and serves to examine the subject from a different point of view, creating a more comprehensive picture of the subject. The study’s results argue that when designing new city districts there can be great benefits from using the placemaking method to increase all three dimensions of sustainability. The results from interviews, case study subjects and own observations also show that placemaking is used to an ever greater extent in the design of urban environments and that there are currently good examples of successful urban development projects that have adopted the method and that can pave the way for the method’s use in more courageous municipalities and among private actors. The aim of the study is to highlight the advantages of the placemaking method when designing new city districts. The study’s discussion therefore presents an example of a project and communication plan that can be used when applying placemaking with its various components as a method in an urban development project. A finding while working on the study is that more research is still needed on the subject to give the method more impact at both local and national level, as measurable goals for how to achieve social sustainability have not yet been agreed upon while the method’s tools can be further developed, but the study aims to urge that more dare to be brave and invest in a holistic approach to sustainability and attack all three dimensions in future urban development projects already now. / Hållbar utveckling är idag en självklarhet i nationell och kommunal strategisk styrning och bygger på tre dimensioner; social hållbarhet, miljömässig hållbarhet och ekonomisk hållbarhet. De senaste åren har begreppet utvecklats och det fokuseras nu mer på alla dimensioner av hållbarhet. Där man förut fokuserat främst på utveckling av miljöteknik fokuserar man nu på regeringsnivå allt mer på sociala och kulturella perspektiv. Den sociala hållbarheten är dock svår att mäta och samtidigt som nya mätmetoder efterfrågas uttalas också ett behov av nationell styrning och reglering. Enligt Plan- och bygglagen (PBL) är kommuner skyldiga att utföra miljökonsekvensbeskrivningar där en bedömning görs av vilken påverkan på miljön som en plans genomförande kan få. Däremot finns inget lagligt krav på motsvarande sociala konsekvensanalyser eller att analysera hållbarhet i ett mer holistiskt perspektiv. Där är det upp till varje enskild kommun att arbeta för hållbar stads- och samhällsplanering genom lokala mål och riktlinjer.  Samrådsfasen i traditionella planprocesser är den vanliga formen av medborgarinflytande, där fokus ligger på att skapa beslutsunderlag och möjliggöra insyn och påverkan. Trots detta är många medborgare inte medvetna om sina påverkningsmöjligheter, och ökat medborgarinflytande kan vara beroende av tillgängliga resurser. Kritiker hävdar att medborgarinflytande ofta kommer för sent i processen, vilket försvårar integrering av nya insikter och hantering av åsikter. En förändring av processen efterfrågas för att utmana befintliga maktstrukturer och skapa en mer inkluderande och rättvis stadsplanering, men dess genomförbarhet är ifrågasatt.  Placemaking är en metod inom stadsplanering som påstås främja social hållbarhet inom stadsplanering. Metoden fokuserar bland annat på att förbättra och maximera värden på offentliga platser genom tidig aktivering av platsen, temporär gestaltning, iterativt medborgardeltagande och samarbete mellan intressenter.  Syftet med denna studie är att undersöka om man genom metoden placemaking med tidig platsaktivering, temporär gestaltning och iterativt medborgardeltagande vid gestaltning av nya stadsdelar kan öka hållbarheten samtidigt som invånarnas rätt till staden bejakas. Studien syftar också till att kartlägga nyckelfaktorer som gestaltningsprocessen bör innehålla vid gestaltning av nya stadsdelar.  Studien är av kvalitativ ansats och utgår från metoden triangulering där analysobjekt och frågeställningar studeras från mer än en synvinkel. Studien utgår från fallstudier bestående av dokumentstudier, intervjuer och observationer. Dokumentstudier har använts för att sammanställa Malmö stads standardförfarande vid gestaltningsprocesser, teoridelen samt kunskapsläget kring hållbarhet. Dessa kompletteras med kvalitativa intervjuer och observationer för sammanställning av mer praktisk information inom området och analys av våra fallstudieobjekt för att undersöka ämnet från olika synvinklar och att skapa en bättre helhet.  Studien visar resultat som argumenterar för att man vid gestaltning av nya stadsdelar kan ha stora fördelar av att använda sig av metoden placemaking för att öka alla tre dimensioner av hållbarheten. Resultaten från intervjuer, fallstudieobjekt och egna observationer visar också på att placemaking används i allt större utsträckning vid gestaltning av urbana miljöer och att det i dagsläget nu finns bra exempel av lyckade stadsutvecklingsprojekt som anammat metoden och som kan bana väg för metodens användning i fler modiga kommuner och bland privata aktörer. Studien har som avsikt att lyfta metoden placemaking vid just gestaltning av nya stadsdelar. I studiens diskussion presenteras därför ett exempel på en projekt- och kommunikationsplan som kan användas vid tillämpning av placemaking med dess olika beståndsdelar som metod i ett stadsutvecklingsprojekt.  Det framgår i studien att det fortfarande behövs mer forskning i ämnet för att ge metoden mer genomslagskraft på både lokal- och nationell nivå bland annat då man ännu inte landat i mätbara mål för hur man uppnår social hållbarhet och metodens verktyg kan utvecklas, men studien vill ändå uppmana att fler vågar vara modiga och satsa på ett holistiskt förhållningssätt till hållbarhet och angripa alla tre dimensioner i framtida stadsutvecklingsprojekt redan nu.